Växellag (1932:130)

1 kap. Om utställande av växel och växels form

1 §

Växel skall innehålla

1) benämningen, växel, införd i själva texten och uttryckt å det språk, varå handlingen är avfattad:

2) ovillkorlig anmodan att betala visst penningbelopp (växelsumma);

3) namnet å den, som skall infria växeln (växelbetalare, trassat);

4) uppgift å förfallotiden;

5) uppgift å den ort, där betalningen skall erläggas;

6) namnet å den, till vilken eller till vars order betalningen skall erläggas (remittent);

7) uppgift å dag och ort för växelns utställande; samt

8) underskrift av den, som utställer växeln (utställare, trassent).

2 §

Handling, vari saknas något av vad växel skall enligt 1 § innehålla, vare ogiltig såsom växel, där ej annat följer av vad nedan i denna paragraf sägs.

Är förfallotid ej utsatt, skall växeln anses betalbar vid uppvisandet.

Såsom växels betalningsort och tillika såsom växelbetalarens boningsort skall, där ej annan ort särskilt angivits, gälla den, som är utsatt vid växelbetalarens namn.

Växel, vari orten för utställandet ej är nämnd men ort är vid utställarens namn utsatt, skall anses vara där utställd.

3 §

Växel må lyda å utställarens egen order.

Den må dragas på utställaren själv.

Den må dragas för tredje mans räkning.

4 §

Växel må lyda på betalning hos tredje man, vare sig å växelbetalarens boningdsort eller å annan ort.

5 §

I växel, som lyder på betalning vid uppvisandet eller viss tid efter uppvisandet. Äge utställaren bestämma, att växelsumman skall löpa med ränta. Är i annan växel sådan bestämmelse given, vare den bestämmelse ogill.

Räntefoten varde utsatt i växeln; har det ej skett, vare bestämmelsen om ränta ogill.

Räntan skall löpa från dagen för växelns utställande, där ej annan dag är utsatt.

6 §

Är växelsumma utsatt såväl i bokstäver som i siffror, men till olika belopp, gälle den i bokstäver utsatta summan.

Äre växelsumma utsatt flera gånger i bokstäver eller flera gånger i siffror, gälle, om beloppen äro olika, växeln endast för den minsta summan.

7 §

Finnes underskrift å växel vara tecknad av person, som icke kan med laga verkan ingå växelförbindelse, eller är underskrift falsk eller tecknad i diktad persons namn eller av annan grund utan verkan emot undertecknaren eller den, å vars vägnar den tecknats, svare övriga växelgäldenärer likväl för sina förbindelser.

8 §

Har någon tecknat sitt namn å växel såsom ställföreträdare för annan, och ägde han ej behörighet att handla å dennes vägnar, svare själv för växelförbindelsen men njute, där han infriar växeln, samma rätt, som skulle tillkommit den andre. Vad nu sagts gälle ock om den, som äger företräda annan men överskridit sin behörighet.

9 §

Utställare svare för växelns godkännande (accept) och betalning.

Han äge fritaga sig från ansvarighet för växelns godkännande. Har han gjort förbehåll om att vara fri från ansvarighet för växelns betalning, vare det förbehåll utan verkan.

10 §

Har växel, som utgivits i ofullständigt skick, blivit utfylld på ett sätt, som strider mot träffad överenskommelse, må denna omständighet ej åberopas emot växelinnehavaren, med mindre han vid växelns förvärvande var i ond tro eller förfor med grov vårdslöshet.

2 kap. Om överlåtelse av växel (indossament)

11 §

Växel må, ändå att den ej är uttryckligen ställd till order, medelst påskrift överlåtas till annan (indossatarie).

Har utställare i växeln insatt orden "icke till order" eller motsvarande uttryck, må den ej överlåtas i annan form eller med annan verkan än som i allmänhet gäller i fråga om överlåtelse av fordran.

Växel må överlåtas även till växelbetalaren, vare sig denne godkänt växeln eller icke, till utställaren eller till annan växelgäldenär.

Dessa äge ånyo överlåta växeln.

12 §

Överlåtelse skall vara ovillkorlig. Villkor, varav dess giltighet gjorts beroende, vare utan verkan.

Överlåtelse, som avser en del av växelsumman, vare ogill.

Överlåtelse till innehavaren vare gällande såsom överlåtelse in blanco.

13 §

Överlåtelse skall tecknas å själva växeln eller å ett därvid häftat blad (allonge). Den skall undertecknas av överlåtaren.

Överlåtelse vare giltig, även om däri ej är nämnt, till vem växeln överlåtes, eller överlåtaren allenast tecknat sitt namn (indossament in blanco). I sistnämnda fall skall överlåtelsen, för att gälla, vara tecknad å växelns baksida eller på vidhäftat blad.

14 §

Genom överlåtelse varda alla av växeln härflytande rättigheter överflyttade.

Om överlåtelse tecknats in blanco, äge växelinnehavaren:

1) ifylla den med sitt eller annans namn;

2) teckna ny överlåtelse, in blanco eller till annan person; eller

3) överlåta växeln till annan person utan att ifylla överlåtelsen eller teckna ny övrlåtelse.

15 §

Den, som å växel tecknat överlåtelse, vare, såvitt han ej gjort särskilt förbehåll, ansvarig för växelns godkännande och betalning.

Han äge förbjuda, att växeln ånyo överlåtes; gör han det, vare fri från ansvarigheten emot dem, till vilka överlåtelse därefter sker.

16 §

Den, som har växel i händer, skall anses som rätt innehavare av densamma, så framt han styrker sin rätt till växeln genom en oavbruten följd av överlåtelsen, även om den sista är in blanco. Utstrukna överlåtelser varde härvid betraktade såsom ej förefintliga. Följer å en överlåtelse in blanco annan överlåtelse, skall den, som undertecknat den senare, anses hava förvärvat växeln genom överlåtelsen in blanco.

Har växel för någon förkommit, på vad sätt det vara må, vare dock innehavaren, där han styrker sin rätt till växeln på sätt i första stycket sägs, icke pliktig att lämna växeln ifrån sig, med mindre han vid växelns förvärvande var i ond tro eller förfor med grov vårdslöshet.

17 §

Den, mot vilken talan på grund av växel göres gällande, äge ej mot innehavaren framställa invändningar, som grundas på den förres särskilda förhållande till utställaren eller till föregående växelinnehavare, med mindre innehavaren vid växelns förvärvande uppsåtligen handlat till gäldenärens förfång.

18 §

Innehåller överlåtelse orden "valuta till indrivning", "till inkasso" eller annan uttryck, som angiver att överlåtelsen endast innefattar ett uppdrag (prokuraindossament), äge innehavaren av växeln att göra gällande alla av denna härflytande rättigheter men icke att överlåta den annorledes än medelst ny prokuraöverlåtelse.

Växelgäldenär äge, i fall som nu sagts, ej mot växelinnehavaren framställa andra invändningar än dem han kunnat göra gällande mot överlåtaren.

Uppdrag, som innefattas i prokuraöverlåtelse, vare ej förfallet, om överlåtaren dör eller förlorar förmågan att med laga verkan företaga rättshandling.

19 §

Innehåller överlåtelse orden "valuta till säkerhet", "valuta till pant" eller annat uttryck, som angiver att växeln överlåtits såsom pant, äge innehavaren av växeln göra gällande alla av denna härflytande rättigheter; dock gälle av honom tecknad överlåtelse allenast såsom prokuraöverlåtelse.

Växelgäldenär äge ej mot växelinnehavaren framställa invändningar, grundade på gäldenärens särskilda förhållande till överlåtaren, med mindre innehavaren vid växelns mottagande uppsåtligen handlat till gäldenärens förfång.

20 §

Överlåtelse, som tecknas efter växelns förfallotid, äge enahanda verkan som dessförinnan tecknad överlåtelse; varder växeln överlåten först efter det protest upptagits för bristande betalning eller efter utgången av den för protestens upptagande bestämda tid, äge dock överlåtelsen ej annan verkan än som i allmänhet följer av fordrans överlåtande.

Finnes å växeln överlåtelse, som ej är dagtecknad, skall den, så framt ej annan styrkes; anses hava tillkommit före utgången av den för protest stadgade tid.

3 kap. Om växels godkännande (accept)

21 §

Växelinnehavare, så ock den, som allenast har växel i händer, vare intill växelns förfallodag berättigad att för växelbetalaren å hans boningsort uppvisa växeln till godkännande.

22 §

I envar växel äge utställaren föreskriva dess uppvisande till godkännande, med eller utan utsättande av viss tid för uppvisandet.

Han vare berättigad att i växeln förbjuda dess uppvisande till godkännande, dock ej där växeln lyder på betalning viss tid efter uppvisandet eller på betalning hos tredje man eller å annan ort än växelbetalarens boningssort.

Utställaren äge jämväl bestämma, att uppvisande till godkännande ej må ske före viss tidpunkt.

Den, som överlåter växel, äge föreskriva dess uppvisande till godkännande, med eller utan utsättande av viss tid, utan så är att utställaren förbjudit sådant uppvisande.

23 §

Är växel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den uppvisas till godkännande inom ett år från dagen för dess utställande.

Utställaren äge sätta uppvisningstiden kortare eller längre än nu sagts.

Uppvisningtid, som nu är sagd, må av överlåtare förkortas.

24 §

Där växelbetalaren det yrkar, skall växeln ånyo uppvisas för honom dagen efter första uppvisandet. Ej må någon göra gällande, att sådant yrkande åsidosatts, med mindre i protesten omnämnts, att yrkandet framställts.

Ej vare växelinnehavare pliktig att till växelbetalaren utlämna växel, som uppvisas till godkännande.

25 §

Godkännande skall tecknas å växeln. Det skall uttryckas genom ordet "godkännes" ("accepteras") eller annat motsvarande uttryck samt undertecknas av växelbetalaren. Dennes blotta namnteckning å växelns framsida gälle ock såsom godkännande.

Lyder växel å betalning viss tid efter uppvisandet, eller skall den enligt särskilt förbehåll uppvisas till godkännande inom viss tid, varde godkännandet dagtecknat; och skall därvid utsättas den dag då godkännandet tecknas, så framt ej innehavaren fordrar, att uppvisningsdagen skall utsättas. Varder godkännandet ej dagtecknat, åligger det växelinnehavaren, om han vill bevara sin rätt till återgångstalan mot överlåtare och utställaren, att låta styrka försummelsen genom en i behörig tid upptagen protest.

26 §

Godkännande må ej förknippas med förbehåll men kan inskränkas till en del av växelsumman.

Göras eljest vid godkännande avvikelser från växelns innehåll, vare så ansett som hade godkännande vägrats; dock svare godkännaren i enlighet med utfästelsens avfattning.

27 §

Har utställare av växel såsom betalningsort angivit annan ort än växelbetalarens boningsort men ej utsatt, hos vem betalningen skall å den andra orten erläggas, må växelbetalaren utsätta det vid godkännandet. Har det ej skett, anses godkännaren hava åtagit sig att själv inlösa växeln på betalningsorten.

Är växel ställd att betalas hos växelbetalaren, äge denne i godkännandet angivna, varest å betalningsorten betalning skall krävas, eller för betalningens erläggande anvisa någon å samma ort.

28 §

Godkännande medföre förpliktelse att inlösa växeln å förfallodagen.

Infrias ej växeln, äge innehavaren, jämväl där han är utställare, att på grund av växeln omedelbart av godkännaren kräva att utbekomma allt, som skall gäldas jämlikt 48 och 49 §§.

29 §

Har växexelbetalare tecknat godkännande å växeln men utstrukit detta innan han återställt växeln, vare så ansett som hade godkännande vägrats. Utstrykningen anses hava skett för återställandet, därest ej motsatsen styrkes.

Har växelbetalaren skriftligen om sitt godkännannde underrättat växelinnehavaren eller någon växelgäldenär, vare han, utan hinder av utstrykningen, gentemot denne förpliktad i enlighet med sitt godkänannde.

4 kap. Om växelborgen (aval)

30 §

För betalning av växelsumman eller en del därav må säkerhet ställas medelst växelborgen (aval).

Sådan borgen må lämnas såväl av växelgäldenär som av tredje man.

31 §

Växelborgen skall tecknas å växeln eller ett därvid häftat blad.

Sådan borgen uttryckes genom orden "såsom avtal" eller annat motsvarande uttryck; den skall undertecknas av borgesmannen.

Växelborgen må även lämnas medelst borgesmannens blotta namnteckning å växelns framsida, dock inte av utställaren eller växelbetalaren.

Växelborgen skall utvisa, för vem den ingåtts. I brist på uppgift härom skall den anses ingången för utställaren.

32 §

Den, som tecknat växelborgen, svare lika med den, för vilken borgen ingåtts.

Hans utfästelse gälle, ändå att den förbindelse, för vilken han gått i borgen, är ogiltig, dock ej där ogiltigheten härrör av brist i formen.

Har växelborgesman infriat växel, inträde han i den rätt växeln medför mot den, för vilken borgen ingåtts, ävensom mot dem, som på grund av växeln äro ansvariga i förhållande till denne.

5 kap. Om växels förfallotid

33 §

Växel må lyda på betalning:

vid uppvisandet (vid sikt, a vista);

viss tid efter uppvisandet (efter sikt, a viso);

viss tid efter utställandet (a dato); eller

å viss dag.

Växel, vari annan förfallotid är utsatt, eller som är ställd att betalas efter hand å särskilda tider, vare ogill.

34 §

Växel, som lyder å betalning vid uppvisandet, varde inlöst genast, då den för betalning uppvisas. Den skall uppvisas till betalning inom ett år från dagen, då den utställdes. Denna tid må dock av utställaren förkortas eller förlängas. Uppvisningstid, som nu är sagd, må av överlåtare förkortas.

Utställare av växel, som lyder å betalning vid uppvisandet, äge föreskriva, att växeln ej må uppvisas före viss tidunkt. Träffas sådant förbehåll, löper tiden för uppvisandet från nämnda tidpunkt.

35 §

För växel, som lyder å betalning viss tid efter uppvisandet, skall förfallotiden räknas från den dag godkännandet är dagtecknat eller från protestdagen.

Är godkännandet ej dagtecknat, och har ej protest upptagits, skall godkännandet i förhållande till godkännaren anses vara givet den dag, då uppvisande till godkännande senast skolat ske.

36 §

Växel, som lyder å betalning en eller fler månader efter utställandet eller uppvisandet, förfalle till betalning den dag i betalningsmånaden, som genom sitt tal motsvarar dagen för utställandet eller uppvisandet. Finnes ej motsvarande dag i den månad, skall dennas sista dag gälla såsom förfallodag.

Lyder växel å betalning en eller flera hela månader jämte en halv månad efter utställandet eller uppvisandet, varde de hela månaderna räknade först.

Är växels förfallotid bestämd till början av en månad, mitten av en månad (medio januari, medio februari etc.) eller slutet av en månad, skall därmed förstås den första, den femtonde eller den sista dagen i månaden.

Med uttrycken "åtta dagar" eller "femton dagar" skall förstås icke en eller två veckor utan fulla åtta eller femton dagar.

Uttrycket "halv månad" skall anses beteckna en tid av femton dagar.

37 §

Är växel ställd att betalas viss dag å ort, vars tidräkning är olik den, som gäller å ort, där växeln utställts, skall förfallodagen anses vara bestämd jämlikt betalningsortens tidräkning.

Lyder växel, som dragits mellan två orter med olika tidräkning, på betalning viss tid efter utställandet, skall uträknas vilken dag enligt betalningsortens tidräkning motsvarar utställningsdagen, och förfallodagen därefter bestämmas.

Tiderna för växels uppvisande varde jämväl beräknade enligt regeln i nästföregående stycke.

Vad nu sagts skall icke äga tillämpning, där, enligt vad särskild bestämmelse i växeln utvisar eller eljest av växelns innehåll framgår, avsikten varit, att andra regler skulle gälla.

6 kap. Om växels betalning

38 §

Växel, som lyder på betalning viss dag eller viss tid efter utställandet eller uppvisandet, skall av innehavaren uppvisas till betalning antingen den dag den är betalbar eller en av de två påföljande söckendagarna.

Inlämnas växel å avräkningskontor (clearing house), gäller det som uppvisande till betalning.

39 §

Då växel infrias, varde, där växelbetalaren det äskar, växeln utlämnad till honom med därå av innehavaren tecknat kvitto.

Växelinnehavare må ej vägra att mottaga betalning, som täcker allenast en del av växelsumman.

Sker sådan betalning, skall, om växelbetalaren det begär, anteckning därom göras å växeln och särskilt kvitto lämnas.

40 §

Växelinnehavare vare ej pliktig att mottaga betalning före förfallotiden.

Infrias växel av växelbetalaren före förfallotiden, gånge det på hans eget äventyr.

Den, som infriar växel, då förfallotid är inne, vare från sin förbindelse fri, där ej svek eller grov vårdslöshet ligger honom till last. Han är pliktig att förvissa sig om att överlåtelserna utgöra en behörigheten sammanhängande följd, men ej att pröva äktheten av överlåtarnas underskrifter.

41 §

Är växel ställd att betalas i myntslag, som icke är gångbart å betalningsorten, stånde gäldenären fritt att i stället erlägga betalning i landets mynt efter värdet å förfallodagen. Försittes förfallotiden, äge växelinnehavaren kräva, att betalning erlägges i landets mynt, så ock bestämma, huruvida värdet därvid skall beräknas efter förfallodagens eller betalningsdagens kurs.

Vid beräkning av främmande myntslags värde skola de å betalningsorten gällande handelsbruk iakttas, med mindre utställaren förskrivit, att växelsumman skall beräknas efter en i växeln angiven kurs.

Förestående regler äge ej tillämpning, där utställaren föreskrivit betalning i visst främmande myntslag (förbehåll om effektiv betalning i främmande mynt).

Är växelsumman angiven i myntslag, som har enahanda benämning men olika värde i det land där växeln utställts, och det, där den skall betalas, skall det å betalningsorten gällande myntslag antagas vara avsett.

42 §

Uppvisas icke växel till betalning inom den i 38 § föreskrivna tid, vare envar växelgärldenär berättigad att på växelinnehavarens kostnad och äventyr nedsätta växelsumman hos behörig myndighet.

7 kap. Om återgångstalan (regress) för uteblivet godkännande eller bristande betalning

43 §

Erlägges ej betalning å förfallotid, äge växelinnehavaren väcka återgångskrav mot överlåtare, utställaren och andra växelgäldenärer.

Samma rätt tillkomme växelinnehavaren redan före förfallotiden:

1) om godkännande helt eller delvis vägrats;

2) om växelbetalaren, evad han godkänt växeln eller ej, blivit försatt i konkurs eller fått till stånd offentlig ackorsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnit sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpman, inställt sina betalningar; samt

3) om utställare, som i växeln förbjudit dess uppvisande till godkännande, kommit i konkurstillstånd eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs.

44 §

Vägran att godkänna eller infria växel skall styrkas genom en av offentlig myndighet upprättad handling (protest för uteblivet godkännande eller bristande betalning).

Protest för uteblivet godkännande skall upptagas inom tid, som är fastställd för växelns uppvisande till godkännende. Har, i fall varom i 24 § första stycket förmäles, första uppvisandet skett sista dagen inom sagda tid, må protest upptagas jämväl påföljande dag.