Förordning (1949:341) om explosiva varor

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Med explosiva varor förstås i denna förordning varor, som bestå av eller innehålla explosiva eller pyrotekniska ämnen.

Till explosiva varor hänföras ej explosiva luft- och gasblandningar, ej heller tändstickor.

Bestämmelserna i denna förordning skall inte gälla beträffande läkemedel och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor, som innehåller eller består av explosiva ämnen; dock får sprängämnesinspektionen i den utsträckning som finns påkallad föreskriva, att tillverkning annorstädes än å apotek av sådana läkemedel och varor skall vara underkastad förordningens bestämmelser. Förordning (1982:925).

2 §

Denna förordning skall allenast i den mån regeringen särskilt förordnar därom äga tillämpning på försvarsmaktens och civilförsvarets fabriker, verkstäder, forskningsanstalter och förråd samt staten tillhöriga explosiva varor, som är avsedda för försvarsmaktens och civilförsvarets behov.

Beträffande ammunition och tändmedel, som avses i vapenlagen (1973:1176), samt hagelpatroner, kulpatroner till gevär och härför avsedda tändhattar skall bestämmelserna i 5 och 7 kapitlen av denna förordning tillämpas endast på tillverkares och handlandes befattning med sådana varor i och för rörelsen. Förordning (1982:925).

3 § 1 mom. Explosiva varor indelas i denna förordning i följande huvud slag, nämligen

sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa, nitroglycerin och trotyl,

krut, såsom nitrocellulosakrut och svartkrut,

ammunition, såsom hagel- och kulpatroner, patroner för slaktmasker samt laddade patron- och laddningshylsor, granater, bomber och minor,

tändmedel, såsom sprängkapslar, tändhattar och stubin, samt

pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser och knallpjäser samt pjäser för rökalstring. Kungörelse (1963:185).

2 mom. Alltefter sin farlighet hänföras de explosiva varorna till transportklasserna A, B, C, D och E. De olika transportklasserna omfatta följande varuslag, nämligen

transportklass A blyazid, nitroglycerin och andra högkänsliga explosivämnen samt ammunition och tändmedel, som icke kunna anses transportsäkra,

transportklass B sprängkapslar och andra sprängkraftiga tändmedel med undantag av detonerande stubin,

transportklass C dynamit, svartkrut samt därmed i avseende å transportsäkerhet jämförliga sprängämnen och krutslag,

transportklass D mindre känsliga sprängämnen och krutslag, detonerande stubin och militära ammunitionseffekter i allmänhet, samt

transportklass E annan ammunition än ovan nämnts, icke sprängkraftiga tändmedel i allmänhet, såsom tändhattar och snabbstubin, samt pyrotekniska varor. Förordning (1982:925).

3 mom. Med militär explosiv vara förstås i denna förordning explosiv vara, som är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för militärt ändamål.

4 § 1 mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv, tillkommer det sprängämnesinspektionen att avgöra frågan.

Allenast sådana explosiva varor, som blivit av sprängämnesinspektionen godkända, må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas.

Utan hinder härav må dock varor, som icke godkänts, tillverkas eller införas i ringa myckenhet för anställande av försök enligt vad därom stadgas i 9, 12 och 54 §§.

Explosiv vara, för vilken åtgärder eller anordningar, som angivas i denna förordning eller med stöd därav utfärdade tillämpningsföreskrifter, icke kunna anses utgöra betryggande skydd mot explosion eller vars användning kan befaras medföra särskilda olägenheter ur ordningssynpunkt, må icke godkännas för tillverkning, innehav eller införsel. Förordning (1981:496).

2 mom. Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen medgiva, att be stämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på viss explosiv vara. Förordning (1981:496).

3 mom. Med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning avgör sprängämnesinspektionen till vilket huvudslag och till vilken transportklass explosiv vara är att hänföra samt, efter samråd med krigsmaterielinspektionen, huruvida explosiv vara skall anses som militär explosiv vara. Förordning (1982:1066).

4 mom. För explosiv varas godkännande eller hänförande till visst slag eller viss transportklass eller för medgivande att bestämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola äga tillämpning på viss explosiv vara äger sprängsämnesinspektionen meddela de villkor och föreskrifter, som finnas påkallade. Förordning (1981:496).

5 §

Sprängämnesinspektionen skall utgiva en systematisk förteckning över samtliga explosiva varor, som godkänts enligt 4 § 1 mom. Förteckningen skall lämna uppgift om sprängämnesinspektionens beslut beträffande olika slag av explosiva varor samt innehålla hänvisningar till de särskilda bestämmelser, som förekomma för vissa varuslag. Har sprängämnesinspektionen meddelat föreskrift som i 1 § tredje stycket sägs, skall förteckningen innehålla uppgift jämväl därom. Förordning (1981:496).

6 §

Varje med stöd av denna förordning meddelat tillstånd eller godkännande må av vederbörande myndighet ändras eller återkallas, om gällande bestämmelser icke iakttagas eller förutsättningarna för meddelandet av tillståndet eller godkännandet rubbats eller icke längre äro för handen, eller om det påkallas av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet eller andra förhållanden av synnerlig vikt.

Har myndighet ändrat eller återkallat tillstånd, beträffande vilket särskilt tillståndsbevis utfärdats, åligger det efter anmaning tillståndshavaren att till myndigheten ofördröjligen avlämna beviset.

2 kap. Om tillverkning

7 §

Med tillverkning av explosiv vara förstås i denna förordning varje förfarande, varigenom dylik vara framställes av icke explosiva ämnen eller förarbetas till annan explosiv vara. Till tillverkning hänföres dock icke klargöring av ammunitionseffekter, montering av tändmedel eller liknande åtgärd för explosiv varas färdigställande, därest den på grund av varans beskaffenhet samt sättet för varans transport och användning normalt företages i samband med förbrukningen.

Såsom fabriksmässig betecknas tillverkning, där flera än tre personer sysselsättas.

8 §

Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen föreskriva, att explosiv vara må tillverkas allenast för visst eller vissa ändamål.

Industriverket må ock helt förbjuda tillverkningsförfarande, som är förenat med särskild fara. Förordning (1981:496).

9 §

Explosiv vara må icke i andra fall än i andra, tredje och fjärde styckena sägs tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen. Att för tillverkning av explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, härjämte erfordras tillstånd av regeringen, framgår av bestämmelserna i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Vid fabrik, som med vederbörligt tillstånd inrättats för tillverkning av visst eller vissa slag av explosiva varor, må utan särskilt tillstånd andra explosiva varor, även sådana som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., försöksvis framställas i den omfattning, som erfordras för att bedöma varornas praktiska användbarhet. Försöksframställningen må dock icke avse varor av annat huvudslag än fabrikstillståndet omfattar, med mindre sprängämnesinspektionen medgivit detta. Försöksvis framställda varor må ej utlämnas från fabriken för annat ändamål än anställande av försök under fabriksföreståndares eller avdelningsföreståndares tillsyn och ansvar eller under kontroll som föreskrivits av sprängämnesinspektionen.

Å laboratorier vid rikets universitet, högskolor, andra statliga eller statsunderstödda forskningsanstalter, högre allmänna och tekniska läroverk samt liknande läroanstalter må utan tillstånd och utan att nedanstående bestämmelser i detta kapitel iakttagas under vederbörande lärares eller forskares ledning och ansvar explosiva varor, även icke godkända, framställas i den omfattning, som erfordras för laboratoriemässiga försök. Explosiv vara, som icke omedelbart förbrukas vid sådant försök, skall snarast oskadliggöras.

Envar som jämlikt bestämmelserna i vapenlagen (1973:1176) äger innehava hagel- eller annat jaktgevär eller sportgevär må utan tillstånd och utan att iakttaga föreskrifterna nedan i detta kapitel ladda ammunition till geväret för eget bruk. Förordning (1983:1037).

10 §

Tillstånd att tillverka explosiva varor må av länsstyrelsen meddelas den, som är behörig att idka fabriks- och hantverksrörelse i allmänhet och prövas lämplig att driva tillverkningen. Skall tillverkningen avse explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, må länsstyrelsen icke bevilja tillstånd åt annan än den, som erhållit regeringens tillstånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall ansökan om tillstånd till fabriksmässig tillverkning av länsstyrelsen på sökandens bekostnad kungöras i tidning i orten. Härvid skall utsättas viss tid, inom vilken erinringar mot ansökningen må göras hos länsstyrelsen. Intill utgången av denna tid skall ett exemplar av erforderliga handlingar förvaras tillgängligt hos polismyndigheten i orten. Underrättelse härom skall intagas i kungörelsen.

Länsstyrelsens tillstånd skall avse visst eller vissa slag av explosiva varor och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Tillverkningstillstånd medför rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen.

Tillstånd att tillverka explosiva varor annorledes än fabriksmässigt må blott avse laddning av handvapenammunition, tillverkning av pyrotekniska varor samt tillverkning av sprängämne vid förbrukningsställe för användning därstädes. Tillstånd till tillverkning som sist nämnts må meddelas endast under förutsättning att sprängämnet för ändamålet godkänts av sprängämnesinspektionen. Sålunda tillverkat sprängämne må icke utan särskilt tillstånd transporteras utanför förbrukningsstället eller överlåtas. Förordning (1983:1037).

11 §

Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare. Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare godkännas för olika avdelningar. För föreståndare skall finnas av länsstyrelsen godkänd vikarie, såvida icke länsstyrelsen med hänsyn till rörelsens ringa omfattning medgivit undantag härifrån.

Föreståndare är ansvarig för att rörelsen drives på behörigt sätt i tekniskt avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av explosiv vara pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över tillverkningen. Före ståndare vid fabrik eller vikarie,som vid förfall för föreståndaren inträtt i dennes ställe, skall hava sin bostad i närheten av fabriken, där ej länsstyrelsen medgivit annat.

Vid fabriksmässig tillverkning må ej annan godkännas såsom föreståndare eller vikarie än den, som äger erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid fabriken, samt i övrigt prövas lämplig. Såsom vikarie för föreståndare vid svartkrutbruk eller fabrik för tillverkning endast av blandningssprängämnen med låg känslighet må dock godkännas lämplig person med allenast praktisk erfarenhet.

Vid annan än fabriksmässig tillverkning må såsom föreståndare eller

vikarie godkännas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den tillverkning varom fråga är.

12 §

Utan hinder av vad i 10 och 11 §§ stadgas må person, som äger erforderliga teoretiska insikter och i övrigt prövas lämplig, beviljas tillstånd att tillverka explosiva varor av visst eller vissa slag, även sådana som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., försöksvis i uppfinnings-, undervisnings eller vetenskapligt syfte.

Sådant tillstånd må ej avse tillverkning i större omfattning än som erfordras för att bedöma varornas praktiska användbarhet. Tillståndet skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga, och medför jämväl rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen. Tillverkad vara må icke utlämnas för annat ändamål än anställande av försök under kontroll, som föreskrivits av sprängämnesinspektionen. Förordning (1981:496).

13 §

Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där tillverkningen kan medföra särskild fara för omgivningen.

Tillverkningsställe må ej vara beläget inom tätbebyggt område.

Tillverkning av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel må ej bedrivas på mindre avstånd än 500 meter från offentlig byggnad, station å till allmän trafik upplåten järnväg eller annans hus, vari människor bo eller eljest varaktigt uppehålla sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg eller farled, som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till annans fasta egendom, såvida ej ägaren till egendomen annat medgivit.

Där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i ringa omfattning eller där eljest synnerliga skäl äro därtill, må länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna i andra stycket.

Kungörelse (1963:185).

14 §

Anläggning för tillverkning av explosiva varor skall vara så inrättad och rörelsen bedrivas så, att faran för omgivningen och de i rörelsen sysselsatta blir så ringa som möjligt. Härjämte skall tillses att erforderlig säkerhet vinnes för att explosiva varor icke åtkommas av obehöriga. Närmare bestämmelser i dessa ämnen samt erforderliga ordningsföreskrifter för tillverkningsställen utfärdas av sprängämnesinspektionen. Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur meddelas, skall sprängämnesinspektionen samråda med statens planverk.

Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till regeringens avgörande.

Tillverkare skall föra böcker om sitt innehav av explosiva varor i den utsträckning som sprängämnesinspektionen föreskriver. Sådan bok skall förvaras tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Förordning (1981:496).

15 §

Ej må tillverkning av explosiva varor påbörjas förrän vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och länsstyrelsens tillstånd. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske.

16 §

Från vad länsstyrelse föreskrivit i beslut om tillstånd till tillverkning av explosiva varor äger sprängämnesinspektionen medgiva avvikelse, då fråga är om utbyte av maskiner, ändring av tillverkningsmetod eller ändring av byggnad samt utbytet eller ändringen icke medför ökad fara. Om sådant medgivande skall inspektionen underrätta länsstyrelsen. Kungörelse (1967:87).

17 §

Vill tillverkare icke vidare utnyttja honom medgiven rätt att tillverka explosiv vara, skall han göra anmälan därom till länsstyrelsen, som har att återkalla det meddelade tillståndet.

Har vid fabrik eller annat tillverkningsställe tillverkningen av explosiva varor icke igångsatts inom ett år efter avsyningen eller har tillverkningen varit helt inställd under längre tid i följd än ett år eller under större delen av de senaste två kalenderåren, skall tillståndshavaren göra anmälan därom till länsstyrelsen. Där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall länsstyrelsen återkalla tillverkningstillståndet eller föreskriva, att tillverkningen icke må börja eller återupptagas förrän vid förnyad avsyning konstaterats, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och länsstyrelsens beslut.

18 §

Övergår tillverkningsställe till ny innehavare och vill denne fortsätta rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos länsstyrelsen. I avvaktan på länsstyrelsens beslut må rörelsen fortsättas under godkänd föreståndares eller vikaries ledning.

Har tillverkare avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under längst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen, under förutsättning att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare.

Förordning (1987:918).

3 kap. Förpackning och märkning

19 §

Explosiv vara skall, då den såsom färdig handelsvara utlämnas från tillverkningsställe eller från handelsrörelse, vara förpackad på ett ändamålsenligt och betryggande sätt.

I samma kärl eller låda må icke packas flera slag av explosiva varor, såvida ej sprängämnesinspektionen beträffande ifrågavarande varuslag medgivit sampackning. Utan sprängämnesinspektionens medgivande må ej i kärl eller låda, som innehåller explosiv vara, inrymmas annat föremål, som icke erfordras för varans förpackning.

Där ej sprängämnesinspektionen medgivit annat, skall ytterförpackning vara märkt så, att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass tydligt framgå. Förordning (1981:496).

20 §

Det ankommer på sprängämnesinspektionen att utfärda de ytterligare föreskrifter angående förpackning och märkning av explosiva varor, som finnas erforderliga. Förordning (1981:496).

4 kap. Om handel

21 §

Handel med explosiva varor må icke bedrivas av annan än den, som erhållit tillstånd därtill av polismyndigheten. Tillståndet skall avse visst eller vissa slag eller huvudslag av explosiva varor eller ock dylika varor i allmänhet och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må den, som innehar tillstånd att tillverka explosiv vara av visst slag, idka handel med sådan vara av egen eller annas tillverkning från tillverkningsstället eller från upplagsmagasin, som han jämlikt 45 § erhållit tillstånd att anordna för ändamålet. Behörig tillverkare av sprängämnen, krut eller ammunition må från plats som nyss sagts utan särskilt tillstånd idka handel jämväl med tändmedel.

Ytterligare föreskrifter om krav på tillstånd för yrkesmässigt tillhandahållande av krigsmateriel, m. m. finns i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Förordning (1988:564).

22 §

Tillstånd till handel med explosiva varor må ej meddelas, därest rörelsen prövas kunna medföra olägenhet av betydenhet med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet.

Ej må tillstånd meddelas annan än den, som är behörig att idka handel i allmänhet och prövas lämplig att driva rörelsen. Skall bolag eller förening utöva rörelsen, skall denna förestås av en av polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för verksamhetens behöriga utövande. Vid förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe rörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren. Kungörelse (1969:87).

23 §

Den som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor må icke påbörja rörelsen förrän vid avsyning, som polismyndigheten låtit verkställa, befunnits, att handels- och förvaringslokaler äro belägna och inrättade i överensstämmelse med gällande föreskrifter och polismyndighetens beslut. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. Kungörelse (1969:87).

24 §