Vapenförordning (1974:123)

1 §

Med vapen och ammunition förstås i denna förordning sådana skjutvapen och andra föremål samt sådan ammunition som omfattas av bestämmelserna i vapenlagen (1973:1176). Förordning (1991:1257).

1 a §

Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad effekt som avses i 5 § vapenlagen (1973:1176) om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule. Ett hel- eller halvautomatiskt kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan begränsad effekt om varje projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 3 joule. Förordning (1991:1257).

2 §

Fråga om 1. tillstånd för en enskild person att inneha eller låna ut vapen eller inneha ammunition samt godkännande av enskild person att ta emot vapen för reparation, översyn eller skrotning eller att i vapenhandlares ställe närvara vid provskjutning prövas av polismyndigheten i den ort där personen är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt, 2. tillstånd för en sammanslutning, ett bevakningsföretag eller en huvudman för museum att inneha vapen eller ammunition prövas av polismyndigheten i den ort där sammanslutningens styrelse eller företagets ledning har sitt säte eller museet är beläget, 3. ett dödsbos eller ett konkursbos innehav av vapen eller ammunition prövas av polismyndigheten i den avlidnes eller konkursgäldenärens folkbokföringsort, 4. handel med vapen eller godkännande för någon annan än en enskild person att ta emot vapen för reparation, översyn eller skrotning prövas av polismyndigheten i den ort där rörelsen utövas, 5. tillstånd till införsel prövas av polismyndigheten i den ort där förtullning skall äga rum. Förordning (1991:1257).

3 §

Anmälan som avses i 25 a § andra stycket och 26 § tredje stycket vapenlagen (1973:1176) skall göras till polismyndigheten i den ort där anmälaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt. Fråga om förordnande av provledare som avses i 5 a § denna förordning prövas av polismyndigheten i det polisdistrikt där provledaren skall vara verksam. Förordning (1991:1257). Innehav m. m. av vapen och ammunition

4 §

De sammanslutningar som i enlighet med 8 § tredje stycket vapenlagen (1973:1176) får ges tillstånd att inneha skjutvapen är följande. 1. Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Svenska Skidskytteförbundet, Sveriges Militära Idrottsförbund, Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens Jägare samt till något av dessa förbund ansluten krets, förening eller motsvarande samt förbund som genom samarbetsavtal är anslutna till Svenska sportskytteförbundet, 2. i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet angiven organisation som inte avses i 1 eller läns- eller lokalavdelning i sådan organisation, 3. i 20 och 35 §§ hemvärnskungörelsen (1970:304) angivna hemvärnsområden och driftvärnsförband. Organisationer som anges i förordningen om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar samt hemvärnsområden och driftvärnsförband behöver inte ha tillstånd för innehav av vapen som har överlämnats till dem från staten. Sveriges Riksidrottsförbund och därtill anslutna förbund och föreningar samt Svenska Brukshundklubben och därtill anslutna klubbar behöver inte ha tillstånd för innehav av start- eller signalvapen. Förordning (1994:698).

5 §

Den som ansöker om tillstånd till innehav av vapen skall, om inte ansökan uteslutande avser annat ändamål än skjutning, visa sig kunna handha sådant vapen som ansökan avser. Därvid gäller för nedan angivna vapentyper följande särskilda krav. Vapentyp Krav 1. Jaktvapen med undantag Bevis om avlagt prov som av enhandsvapen för jakt. avses i 5 a §. 2. Enhandsvapen med undantag av Sökanden skall ha fyllt 18 år jakt-, luft-, fjärder-, harpun- och och vara aktiv medlem i kolsyrevapen. skytteförening eller motsvarande organisation samt ha Svenska pistolskytteförbundets pistolskyttemärke i guld eller Svenska sportskytteförbundets silvermärke för internationell finpistol eller grovpistol eller för fripistol eller bevis om att han uppfyller motsvarande fordringar. Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl. 3. Kulsprutepistol eller annat Sökanden skall ha fyllt 20 år helautomatiskt vapen utom och vara ordinarie hemvärnsman enhandsvapen. inom det allmänna hemvärnet eller driftvärnet eller aktiv medlem i skytteförening, förening för frivillig befälsutbildning eller motsvarande organisation samt ha automatvapenskyttemärke i guld. Undantag från ålderskravet får göras om det finns särskilda skäl. 4. Annat målskjutningsvapen än Sökanden skall vara ordinarie enhandsvapen, helautomatiskt hemvärnsman inom det allmänna vapen eller kolsyre-, luft- hemvärnet eller driftvärnet eller fjädervapen. eller aktiv medlem i skytteförening eller motsvarande organisation samt, för den som inte fyllt 18 år, ha intyg från organisationens styrelse om skjutskicklighet och personlig lämplighet. Utan hinder av första stycket 1--4 får tillstånd att inneha vapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat vapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet ske med Utrikesdepartementet. Statens naturvårdsverk får i särskilda fall medge undantag från första stycket 1. Förordning (1993:1014).

5 a §

För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Provet avläggs inför en provledare som förordnats av polismyndigheten efter förslag av Svenska jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare. Närmare föreskrifter om provet och i övriga frågor som avses i första stycket meddelas av naturvårdsverket. Kostnaderna för provtagningen skall betalas av den som avlägger provet enligt en taxa som fastställs av statens naturvårdsverk. Den som har avlagt prov som avses i första stycket skall vid prövning enligt 9 § vapenlagen (1973:1176) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat. Vad som har sagts nu gäller inte i fråga om vapen som avses i 6 § denna förordning. Förordning (1991:1257).

6 §

Behov att inneha vapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses föreligga endast för följande ändamål. Vapentyp Ändamål 1. Enhandsvapen för jakt a) Enskottsvapen Omfattande grytjakt eller fällfångst av rovvilt b) Flerskottsvapen Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov 2. Vapen som av rikspolisstyrelsen Avlivande av fällfångat vilt efter samråd med statens naturvårdsverk klassificeras som salongsgevär 3. Gasvapen Tjänst eller annan särskild omständighet som medför ett synnerligt behov av gasvapen för personligt skydd 4. Injektionsvapen Jakt enligt tillstånd som meddelas av statens naturvårdsverk eller veterinärarbete som avser tamdjur, om sökanden visar att han genomgått utbildning enligt föreskrifter som meddelas av jordbruksverket, såvitt avser jakt i samråd med naturvårdsverket 5. Eldrör eller pipa eller annan a. Målskjutning anordning som möjliggör att till b. Yrkesmässigt bedriven jakt- ett skjutvapen används annan eller viltvård eller annat ammunition än vapnet är avsett för kvalificerat behov 6. Ljuddämpare Till skydd för hälsa eller miljö vid jakt och målskjutning om det är särskilt påkallat. Förordning (1991:1257).

7 §

Ansökan om tillstånd att inneha vapen görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om vapnets typ, modell och kaliber. Avser ansökan visst bestämt vapen, skall i ansökan dessutom anges överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist samt vapnets fabrikat och tillverkningsnummer. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från annan än vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll. I ansökan skall anges antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar. Vidare skall sökanden ange för vilket ändamål han ämnar inneha vapnet och vilka omständigheter han vill åberopa till stöd för att inneha det. Förordning (1991:1257).

8 §

Den som samlar vapen får ges ammunitionstillstånd för att inneha ammunition till sådant vapen som han har tillstånd att inneha. Huvudman för museum som avses i 8 § första stycket 3 vapenlagen (1973:1176) och den som samlar ammunition får ges tillstånd att inneha ammunition även till annat vapen. Förordning (1991:1257).

9 §

Ansökan om tillstånd att inneha ammunition görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist samt om det slag och den mängd ammunition som sökanden önskar tillstånd att inneha. Ansökan skall även innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden vill åberopa till stöd för sin ansökan att inneha ammunitionen. Förordning (1991:1257).

10 §

Innan en sammanslutning som avses i 4 § 2 och 3 ges tillstånd till innehav av vapen, skall polismyndigheten inhämta yttrande av Försvarsmakten, om det inte är fråga om vapen som skall lånas ut eller överlåtas av Försvarsmakten. Förordning (1994:698).

11 §

Tillstånd att inneha vapen eller ammunition får inte meddelas den som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan att förmyndaren eller förvaltaren har samtyckt till innehavet. Förordning (1991:1257).

12 §

Över tillstånd att inneha vapen eller ammunition skall polismyndigheten utfärda bevis samt, om tillståndet avser innehav av vapen, en duplett av beviset. Förordning (1991:1257).

13 §

Bevis om tillstånd att inneha vapen skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren och om vapnet som anges i 7 § samt om tidsbegränsning eller villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen (1973:1176). Beviset skall vidare innehålla uppgift om för vilket ändamål ägaren är berättigad att inneha vapnet. Förordning (1991:1257).

13 a §

Om ett bevis om tillstånd att inneha vapen innehåller villkor om hur vapnet skall förvaras eller att vapnet skall göras varaktigt obrukbart, får beviset inte lämnas till sökanden förrän denne visar att han uppfyller villkoren. Förordning (1991:1257).

14 §

Rätt att använda vapen för jakt eller för skyddsändamål innefattar, om inte annat anges, rätt att använda vapnet även till övning eller tävling. Förordning (1991:1257).

15 §

Den som inte har förvärvat vapen före utgången av den tid som sägs i 11 § vapenlagen (1973:1176) skall inom en månad därefter anmäla detta och återlämna tillståndsbeviset till polismyndigheten. Förordning (1991:1257).

16 §

Den som förvärvar vapen med stöd av innehavstillstånd som inte avser visst bestämt vapen skall senast inom en månad efter förvärvet förete tillståndsbeviset hos polismyndigheten och lämna uppgift om vapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer samt om överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist, om dessa uppgifter inte har lämnats tidigare. Avser förvärvet ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer, skall annan uppgift som tillåter identifiering anges. Är det fråga om förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis rörande vapnet bifogas, om beviset finns i behåll. Uppgifter om vapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer skall av polismyndigheten antecknas på beviset. Förordning (1991:1257).

17 §

Bevis om tillstånd att inneha ammunition skall innehålla de uppgifter om tillståndshavaren som anges i 9 § och för vilket ändamål han får inneha ammunitionen. I beviset skall anges det slag och den mängd ammunition som tillståndet avser. Förordning (1991:1257).

18 §

har upphävts genom förordning (1991:1257).

19 §

Vid utlämnande av ammunition som förvärvas med stöd av ammunitionstillstånd skall säljaren på tillståndsbeviset anteckna dagen då utlämnandet sker, det slag och den mängd som utlämnats samt säljarens namn och adress. Då den mängd ammunition som beviset avser har uttagits, skall beviset överlämnas till säljaren. Förordning (1991:1257).

20 §

Har ett tillståndsbevis förstörts eller förkommit eller förändrats så att det inte lämpligen kan användas, får polismyndigheten efter ansökan utfärda nytt bevis (duplettbevis). Ansökan skall, om beviset inte finns i behåll, innehålla en på heder och samvete avgiven förklaring om förlusten av beviset och uppgift om den mängd ammunition som har tagits ut. Kommer beviset senare till rätta, skall detta eller det nya beviset genast återlämnas till polismyndigheten. Förordning (1991:1257). Förvaring av vapen och ammunition

21 §

Rikspolisstyrelsen meddelar särskilda föreskrifter om vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av tillståndspliktiga vapen samt sammanslutningars förvaring av ammunition. Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om hur vapen och ammunition skall förvaras för att uppfylla föreskrifterna i 26 § andra stycket vapenlagen (1973:1176). Förordning (1991:1257). Införsel av skjutvapen eller ammunition

22 §

I fråga om tillstånd till införsel av vapen eller ammunition gäller 4--14, 17 och 20 §§ i tillämpliga delar. Avser tillståndet vapen eller ammunition som tillfälligt skall användas vid jakt eller tävling här i landet, får de förutsättningar som motsvarar dem som anges i 5 och 6 §§ visas genom intyg från den som anordnar jakten eller tävlingen. Förordning (1991:1257).

23 §

Den rätt att här i landet inneha vapen eller ammunition som följer av tillstånd till införsel skall i tillståndet begränsas till viss tid. Handel med skjutvapen

24 §

Ansökan om tillstånd att driva handel med vapen görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer, hemvist och om uppskattad omfattning av rörelsen, lagerhållningens storlek, lokalerna där verksamheten skall bedrivas samt vilka omständigheter sökanden vill åberopa för utredning av hans kunskaper att driva handel med vapen. Meddelas tillstånd skall bevis om detta utfärdas. I beviset skall anges det antal och slag av vapen som får på en gång innehas samt den plats där rörelsen får bedrivas. Förordning (1991:1257).

24 a §

Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om krav på kunskap för tillstånd att driva handel med vapen. Förordning (1991:1257).

25 §

För handelsrörelse som utövas av juridisk person skall finnas en av polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för att rörelsen bedrivs riktigt. Vid förfall för tillståndshavaren eller föreståndaren får rörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd ersättare. Vid provskjutning får i vapenhandlares ställe närvara annan av polismyndigheten godkänd person. Förordning (1991:1257).

26 §

Handelsrörelse får inte påbörjas förrän polismyndigheten har godkänt de lokaler och andra utrymmen som är anordnade för vapnens förvaring. Förordning (1991:1257).

27 §

Handlares förvärv av vapen skall ske efter skriftlig rekvisition. Över rekvisitionerna skall handlaren föra särskild inköpsförteckning. En handlare, som i särskilt fall önskar förvärva vapen av någon annan än den som är berättigad att tillverka eller driva handel med vapen, skall kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha vapnet. Handlaren skall inom en månad från förvärvet skriftligen anmäla detta hos polismyndigheten i den ort där överlåtaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt. I samband med sådan anmälan skall överlåtarens tillståndsbevis ges in till polismyndigheten, om det finns i behåll. Förordning (1991:1257).

28 §

En handlare är skyldig att föra anteckningar i särskild försäljningsförteckning över försålda vapen. Förordning (1991:1257).

29 §

Föreskrifter om innehållet i rekvisition, om vilka uppgifter som skall införas i inköpsförteckning och försäljningsförteckning, hur förteckningarna skall föras och om vilka handlingar som skall fogas som bilagor till sådana förteckningar samt om innehållet i anmälan som avses i 27 § andra stycket meddelas av rikspolisstyrelsen. Förordning (1991:1257).

30 §

Polismyndigheten skall se till att vapen som innehas av handlare förvaras på föreskrivet sätt. Polismyndigheten skall minst en gång årligen låta granska handlares inköpsförteckningar och försäljningsförteckningar med bilagor samt, när anledning finns till det, hans lager av vapen. Förordning (1991:1257).

31 §

Handlare är skyldig att hålla inköps- och försäljningsförteckningarna med bilagor tillgängliga för polisman samt att lämna av denne begärda upplysningar om inköpta och sålda vapen och om befintligt vapenlager liksom om andra förhållanden, som är av betydelse för den tillsyn som polismyndighet skall utöva enligt 30 §. Förordning (1991:1257).

32 §

Inköpsförteckning och försäljningsförteckning samt bilagor skall förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Läggs rörelsen ner, skall förteckningarna och bilagorna överlämnas till polismyndigheten. Förordning (1991:1257).

33 §

Har tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen under förutsättning att anmälan görs till polismyndigheten inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller ersättare. Förordning (1987:924).

34 §

Ansökan om godkännande som föreståndare eller som ersättare för sådan eller om godkännande av person som i vapenhandlares ställe skall närvara vid provskjutning, görs skriftligen hos polismyndigheten. Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och hemvist. Över godkännande som avses i första stycket skall polismyndigheten utfärda bevis.

35 §

har upphävts genom förordning (1982:66). Vapen och ammunition som ingår i dödsbo eller konkursbo

36 §

Ingår vapen bland tillgångarna i dödsbo eller konkursbo skall den som har vård om boet göra skriftlig anmälan om detta hos polismyndigheten senast inom tre månader från dödsfallet eller beslutet om egendomsavträde. Anmälan skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av därtill hörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering lämnas. I anmälan skall vidare lämnas uppgift om vem som har hand om vapnet för boets räkning och om hur det förvaras. Vad som föreskrivits i första -- tredje styckena skall inte gälla kolsyre-, luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller harpunvapen, om dessa vapen har en sådan begränsad effekt som anges i 1 a §. Förordning (1991:1257). Utlåning av vapen

37 §