Åklagarinstruktion (1974:910)

1 §

Bestämmelserna i 4--7, 9, 10, 14--18, 23, 24, 27--29 §§ verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på riksåklagaren och hans kansli. Bestämmelsen i 29 § gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden. Bestämmelserna i 4--6 §§, 7 § 1--3 samt 9 och 29 §§ verksförordningen skall tillämpas på regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten för speciella mål och de lokala åklagarmyndigheterna. Bestämmelsen i 29 § gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden. Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning gäller även den som innehar eller uppehåller tjänst som statsåklagare, distriktsåklagare, assistentåklagare eller åklagaraspirant. Frågor som anges i 19 § verksförordningen prövas i övrigt av överåklagaren i fråga om tjänstemän vid åklagarmyndigheter som avses i avd. 4, av överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i fråga om tjänstemän vid åklagarmyndigheter som avses i avd. 3 och 5, av överåklagaren vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål i fråga om tjänstemän där samt av riksåklagaren i fråga om tjänstemän hos riksåklagaren och i fråga om den som fullgör tjänstgöring som kan tillgodoräknas som notarietjänstgöring. Det skall finnas en arbetsordning för varje regionåklagarmyndighet och lokal åklagarmyndighet samt för statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Arbetsordningen skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom myndigheten som behövs utöver denna instruktion och andra föreskrifter av regeringen och riksåklagaren samt bestämmelser om grunderna för fördelning av mål och ärenden. Regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten för speciella mål och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö beslutar var och en sin arbetsordning. Övriga lokala åklagarmyndigheters arbetsordning beslutas av regionåklagarmyndigheten efter förslag av åklagarmyndigheten. Innan lokal åklagarmyndighet beslutar om eller avger förslag till arbetsordning skall samråd ske med de tingsrätter som berörs av verksamheten. Förordning (1988:1244).

2 §

I förordningen (1985:492) om rikets indelning i verksamhetsområden för åklagarväsendet finns föreskrifter om indelningen i åklagarregioner och åklagardistrikt. Förordning (1985:491).

2 a §

Statsåklagare har tjänstebenämningarna överåklagare eller statsåklagare. Distriktsåklagare har tjänstebenämningarna chefsåklagare, kammaråklagare eller distriktsåklagare. Dessutom finns assistentåklagare, extra åklagare och åklagaraspiranter. Förordning (1988:1244). 2. Riksåklagaren och hans kansli Uppgifter

3 §

Riksåklagaren får tala å brott som hör under allmänt åtal med undantag av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern eller den som utövar riksåklagarens tjänst. Bestämmelser om riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i övrigt i rättegångsbalken samt i andra lagar och författningar. Förordning (1985:491).

4 §

Riksåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet. Riksåklagaren skall verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen. Han skall vidare verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom åklagarväsendet. Riksåklagaren lämnar råd och upplysningar till åklagarna angående deras tjänsteutövning. Riksåklagaren får, när det behövs för de ändamål som anges i första stycket, meddela föreskrifter för åklagarna och för de underlydande myndigheterna. Förordning (1985:491). Organisation

5 §

Hos riksåklagaren finns ett kansli. Riksåklagaren är chef för kansliet. Vid kansliet finns en rådgivande nämnd som består av sex personer. Biträdande riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. Vid riksåklagarens kansli finns en tillsynsbyrå och en kanslibyrå. Varje byrå förestås av en byråchef. Dessutom finns byråchefer för riksåklagarens verksamhet som åklagare. Förordning (1988:1244).

6 §

har upphävts genom förordning (1988:1244).

7 §

Biträdande riksåklagaren, byråcheferna, utom chefen för kanslibyrån, samt sådan tjänsteman som riksåklagaren förordnar är biträdande åklagare hos riksåklagaren. Förordning (1985:491). Ärendenas handläggning

8 §

I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt en tjänsteman vid riksåklagarens kansli att avgöra sådana ärenden som inte är av det slag att de behöver prövas av riksåklagaren. En åklagaruppgift får överlämnas endast till en biträdande åklagare. Förordning (1985:491).

8 a §

har upphävts genom förordning (1988:1244).

8 b §

har upphävts genom förordning (1988:1244).

9 §

Innan ett ärende som är av större vikt eller av principiell betydelse avgörs, skall den rådgivande nämndens mening inhämtas. Riksåklagaren skall också fortlöpande hålla nämnden informerad om verksamheten vid kansliet och inom åklagarväsendet i övrigt. Ärenden som innebär utövning av en åklagaruppgift eller prövning av en tillsynsfråga i ett enskilt fall får inte behandlas i nämnden. Nämnden är beslutför när minst fyra ledamöter är närvarande. Riksåklagaren eller biträdande riksåklagaren skall vara närvarande vid nämndens sammanträden. Ärenden föredras av riksåklagaren eller den tjänsteman som han bestämmer. Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll. Förordning (1988:1244).

10 §

Ärenden avgörs efter föredragning. Riksåklagaren får dock avgöra ärenden utan föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får medges att ett ärende som handläggs enligt 8 § avgörs utan föredragning. Förordning (1988:1244).

11 §

har upphävts genom förordning (1988:24).

12 §

har upphävts genom förordning (1988:1244).

13 §

har upphävts genom förordning (1985:491). 3. Regionåklagarmyndigheterna m. m.

14 §

Överåklagaren är chef för regionåklagarmyndigheten. Vid regionåklagarmyndigheten finns vidare statsåklagare och distriktsåklagare. Vid myndigheten finns också assistentåklagare. Åklagarna vid regionåklagarmyndigheten fullgör åklagaruppgifter inom hela regionen. Förordning (1988:1244).

15 §

Överåklagaren, statsåklagare och distriktsåklagare vid regionåklagarmyndigheten fullgör åklagaruppgiften i mål, där denna uppgift är särskilt krävande eller av annat skäl bör fullgöras av dem. Förordning (1985:491).

16 §

har upphävts genom förordning (1988:1244).

17 §

har upphävts genom förordning (1988:24).

18 §

Överåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet i sitt verksamhetsområde. Överåklagaren skall för sin tillsyn hålla sig underrättad om förhållandena vid de lokala åklagarmyndigheterna och särskilt verka för att bestämmelserna om tvångsmedel, om åtalsunderlåtelse och om särskild åtalsprövning samt om strafföreläggande tillämpas riktigt och enhetligt. Överåklagare och statsåklagare bistår övriga åklagare vid regionåklagarmyndigheten samt åklagarna vid de lokala åklagarmyndigheterna med råd och upplysningar i deras verksamhet. Förordning (1988:1244).

19 §

har upphävts genom förordning (1985:491).

20 §

har upphävts genom förordning (1985:491).

21 §

Överåklagaren beslutar om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse. Överåklagare eller statsåklagare prövar om förundersökning skall inledas mot en tjänsteman inom polisväsendet för ett brott som har samband med tjänsten samt handlägger i övrigt sådana ärenden. I fråga om brott mot trafikförfattning gäller detta dock endast sådant brott som avses i 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Utan hinder av vad som har sagts nu får annan åklagare vidta de åtgärder som inte utan olägenhet kan uppskjutas. Förordning (1988:24).

21 a §

Överåklagaren eller statsåklagare beslutar att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken. Förordning (1985:491).

22 §

Åklagares uppgifter i fråga om bevistalan fullgörs av överåklagaren eller statsåklagare. Förordning (1985:491).

23 §

I Stockholm finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål. Överåklagaren är chef för myndigheten. Vid myndigheten finns också statsåklagare och assistentåklagare. Åklagare vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål fullgör åklagaruppgifter i hela riket. Vid myndigheten handläggs de mål som riksåklagaren bestämmer. Främst bör vid myndigheten handläggas mål om brott som har begåtts inom flera regionåklagarmyndigheters verksamhetsområden eller mål som med hänsyn till sin omfattning eller av annat skäl inte lämpligen kan handläggas vid en regionåklagarmyndighet eller vid en åklagarmyndighet som avses i avd. 4. Bestämmelserna i 21--22, 24, 38, 39--42, 45--47, 48, 51--55, 58--62 och

64 §