LegalizeLag (1976:600) om offentlig anställning
1 kap. Lagens tillämpningsområde
1 §
Denna lag är, med de undantag som framgår av 2--6 §§, tillämplig på arbetstagare hos
staten,
kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund, församlingar, kyrkliga samfälligheter eller allmänna försäkringskassor,
andra arbetsgivare, om anställningen är statligt reglerad. *Lag
(1982:100)*.
2 §
Lagen gäller ej statsråden eller riksdagens ombudsmän eller den som är anställd på en biskopstjänst eller en prästtjänst som avses i kyrkolagen (1992:300). Lag (1992:346).
3 §
I fråga om justitieråd eller regeringsråd gäller ej 10, 12, 16 och 17 kap.
I fråga om justitiekanslern gäller ej 10 kap.
4 §
I fråga om arbetstagare som är av svenska staten lokalanställd utom riket gäller lagen endast den som är svensk medborgare.
5 §
Föreskrifterna i 4-17 kap. gäller inte arbetstagare hos kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar eller kyrkliga samfälligheter. Lag (1992:346).
6 §
Lagen gäller inte arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete. Lag (1992:325).
2 kap. Allmänna bestämmelser
1 §
Med statligt reglerad anställning förstås i denna lag anställning där enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
2 §
Lagens bestämmelser om tjänst äger motsvarande tillämpning på vikariat, om ej annat föreskrives.
3 §
I fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter utövar riksdagen sådan befogenhet att meddela föreskrifter som enligt denna lag tillkommer regeringen. Annan befogenhet som enligt lagen tillkommer regeringen utövas i fråga om sådan arbetstagare av riksdagen eller myndighet som riksdagen bestämmer.
4 §
Av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och lagen (1982:80) om anställningsskydd framgår att vad som sägs där skall tillämpas i den mån något annat inte föreskrivs i lag eller i författning som har meddelats med stöd av lag. Lag (1982:100).
5 §
Föreskrifterna i 2 samt 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som omfattas av denna lag.
Föreskrifterna i 11--14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i fråga om beslut som meddelas med stöd av 10--13 kap. Lag (1982:100).
6 §
I fråga om statligt reglerade anställningar skall även föreskrifter i andra författningar än lagar tillämpas utan hinder av att de avviker från lagen (1982:80) om anställningsskydd. Detsamma gäller i fråga om anställningar hos riksdagen eller dess myndigheter. Lag (1982:100).
3 kap. Arbetskonflikter och skadestånd
1 §
I arbete, som består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen nödvändigt för att genomföra myndighetsutövning, får stridsåtgärd vidtagas endast i form av lockout, strejk, vägran att arbeta på övertid eller nyanställningsblockad. I sådant arbete får stridsåtgärd ej vidtagas på grund av annat än förhållandet mellan arbetsgivare och sådan arbetstagare som omfattas av denna lag.
Även i annat arbete än som sägs i första stycket är stridsåtgärd med syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåten inom lagens tillämpningsområde.
2 §
Uppkommer tvist i fråga huruvida viss stridsåtgärd är tillåten enligt denna lag, får åtgärden ej vidtagas förrän tvisten har avgjorts slutligt.
3 §
Arbetstagare får deltaga i stridsåtgärd endast efter beslut av arbetstagarorganisation som har anordnat åtgärden.
4 §
Arbetstagarorganisation får ej anordna eller på annat sätt föranleda stridsåtgärd som enligt 1 eller 2 § ej är tillåten. Sådan organisation får ej heller genom understöd eller på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd. Arbetstagarorganisation är även skyldig att, om otillåten stridsåtgärd av medlem förestår eller pågår, söka hindra åtgärden eller verka för dess upphörande.
5 §
Har stridsåtgärd i strid mot 3 § vidtagits av arbetstagare som tillhör arbetstagarorganisation, åligger det arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen att omedelbart taga upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och att gemensamt verka för dess upphörande.
Har ej annat föreskrivits i kollektivavtal, gäller första stycket lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.
6 §
Bryter arbetsgivare mot 1, 2 eller 5 § eller arbetstagarorganisation mot 4 eller 5 §, skall arbetsgivaren eller organisationen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal ej har satts åsido, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Detsamma gäller arbetstagare som bryter mot 1, 2 eller 3 §, om ej annat följer av andra stycket.
Har arbetstagarorganisation anordnat eller föranlett stridsåtgärd som ej är tillåten enligt 1 eller 2 §, får arbetstagare åläggas skadestånd på den grund att han har deltagit i åtgärden endast om synnerliga skäl föreligger.
4 kap. Tjänstetillsättning m. m.
1 §
Att tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet under regeringen tillsättes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer framgår av regeringsformen. Även annan tjänst tillsättes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om ej annat är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning.
2 §
Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag. Vidare gäller att endast svensk medborgare får inneha eller utöva militär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman.
Regeringen äger i övrigt föreskriva eller för särskilt fall besluta att endast svensk medborgare får inneha eller utöva
tjänst i regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,
statlig tjänst med vilken kan vara förenad myndighetsutövning eller handläggning av frågor vilka rör förhållandet till annan stat eller mellanfolklig organisation,
statlig tjänst som kan medföra kännedom om förhållande, som är av betydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt, allmänt eller enskilt ekonomiskt intresse.
Om andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst än sådana, som anges i första stycket eller som avser pensionsålder eller viss lägsta levnadsålder, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Lag (1983:340).
3 §
Om saklig grund för tillsättning av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan författning.
Även vid tillsättning av icke statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Bland de grunder som sålunda skall beaktas vid tillsättning av statliga och andra tjänster skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Närmare föreskrifter om vad som sägs i andra och tredje styckena meddelas av regeringen. Lag (1986:430).
4 §
Tjänst, som tillsättes av annan myndighet än regeringen, skall kungöras ledig till ansökan, om regeringen ej bestämmer annat.
Har tjänst kungjorts ledig enligt första stycket, får den tillsättas endast med någon som har sökt tjänsten inom föreskriven tid. Föreligger särskilda skäl, får dock även ansökan, som har kommit in för sent, tagas i beaktande.
5 §
Vikariat skall kungöras ledigt till ansökan endast i de fall där det föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
6 §
Tjänst tillsättes med förordnande eller, där regeringen så bestämmer, med fullmakt. Ordinarie domartjänst skall dock alltid tillsättas med fullmakt. Regeringen bestämmer vilka domartjänster som skall vara ordinarie.
Vikariat tillsättes med förordnande.
7 §
Förordnanden, som har tidsbegränsats i strid mot 4 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd eller mot ett sådant kollektivavtal som avses i 2 § tredje stycket samma lag, skall på talan av arbetstagaren förklaras gälla utan tidsbegränsning.
I fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning får förordnanden tidsbegränsas enligt vad regeringen bestämmer. Lag (1993:1497).
8 §
Närmare föreskrifter om förfarandet vid tjänstetillsättning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
5 kap. Tjänstgöringsskyldighet i vissa fall
1 §
En ordinarie domare är skyldig att utöva en annan tjänst än sin egen bara om det gäller en jämställd eller högre domartjänst vid den domstol som han tillhör. Dock föreligger dessutom skyldighet att tillfälligt tjänstgöra i en annan domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar
för en rådman i tingsrätt: som ledamot i en annan tingsrätt inom samma hovrättsområde,
för en rådman i länsrätt: som ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,
för ett kammarrättsråd: som ledamot i en hovrätt. Lag (1989:665).
2 §
Är Sverige i krig, får arbetstagare hos staten ej utan tillstånd lämna sin anställning. Så snart kriget har upphört och innan pågående eller nästkommande riksmöte avslutas, skall regeringen föreskriva att bestämmelsen ej längre skall tillämpas.
Är Sverige i krigsfara, får regeringen föreskriva att arbetstagare hos staten ej utan tillstånd får lämna sin anställning. Sådan föreskrift upphör att gälla, om den ej underställes riksdagen inom en månad efter beslutet därom eller, om riksmöte ej pågår, efter början av närmast följande riksmöte samt godkännes av riksdagen inom två månader efter underställningen. Så snart krigsfaran har upphört och innan pågående eller nästkommande riksmöte avslutas, skall regeringen upphäva föreskrift som nu har sagts.
Om vissa andra anställnings- och arbetsvillkor vid krig eller krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara finns särskilda föreskrifter i lag och annan författning. Regeringen får därutöver meddela sådana föreskrifter, i den mån det är nödvändigt för statens verksamhet. Lag (1992:1410).
6 kap. Bisysslor m. m.
1 §
Arbetstagare får ej inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet, som kan rubba förtroendet till hans eller annan arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende. Närmare föreskrifter om detta förbud meddelas för vissa fall i lag och i övrigt av regeringen.
2 §
Arbetstagare får endast efter tillstånd av regeringen uppbära sådana gåvo- eller donationsmedel eller liknande förmåner som är förenade med tjänst.
3 §
Om åläggande för arbetstagare att anmäla innehav av fondpapper finns det bestämmelser i 11 § insiderlagen (1990:1342). Lag (1990:1343).
7 kap. Anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande
1 §
Arbetstagare får skiljas från anställningen endast med stöd av föreskrift i denna lag.
2 §
Arbetstagare som är förordnade tills vidare får sägas upp enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd. Om en sådan arbetstagare innehar statligt reglerad anställning hos någon annan än staten, tillämpas även de bestämmelser om uppsägning som finns i andra författningar.
I fråga om grund för uppsägning, förfarandet vid uppsägning, varsel och överläggning samt tvist om giltigheten av uppsägning tillämpas lagen om anställningsskydd också på sådana arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är förordnade tills vidare, i den mån något annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra frågor än grunden för uppsägning, av föreskrifter som regeringen meddelar.
Uppsägning som avses i första eller andra stycket skall ske skriftligen för att vara giltig. Lag (1982:100).
3 §
Arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen vid ålder som anges i avtal om statlig pension eller motsvarande avtal.
4 §
Arbetstagare får entledigas innan han har uppnått den ålder som avses i 3 §,
om han till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter tillfredsställande,
om han till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd ej har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och socialstyrelsen anser det dels sannolikt att han ej kan återinträda i arbete inom ytterligare ett år, dels ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.
5 §
Arbetstagare som är anställd med fullmakt får entledigas, om han ej kan fullgöra sin tjänst tillfredsställande och högst fem år återstår till dess han äger avgå med ålderspension.
6 §
Arbetstagare, som har rätt till statlig pension men ej har uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension, får ej entledigas enligt 4 eller 5 §, om han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.
7 §
Arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen eller försvarsmakten får försättas i disponibilitet, om det är nödvändigt av hänsyn till rikets bästa.
8 §
En arbetstagare hos staten som är anställd med fullmakt får förflyttas till en annan statlig tjänst, som tillsätts med fullmakt.
Inom försvarsmakten får dessutom en arbetstagare, som har en militär tjänst och som är anställd med förordnande tills vidare, förflyttas till en annan militär tjänst enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Även en arbetstagare som är anställd vid rikspolisstyrelsen för arbete i polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet får förflyttas till en annan statlig tjänst enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. En arbetstagare som är polis får därvid endast förflyttas till en annan polistjänst.
Förflyttning enligt första stycket till en anställning hos en myndighet inom något annat verksamhetsområde får endast ske om arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstagaren i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.
Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare föreskrivs i regeringsformen. Lag (1989:444).
9 §
Är chefen för ett statligt affärsverk förordnad för bestämd tid, får han skiljas från sin tjänst före utgången av denna tid, om det är nödvändigt av hänsyn till verkets bästa. Lag (1987:521).
10 §
Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet än som avses i 9 § och som lyder omedelbart under regeringen förordnad för bestämd tid, får han förflyttas till en annan statlig tjänst som tillsätts på samma sätt, om det är påkallat av organisatoriska skäl eller annars nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa. Lag (1987:521).
11 §
Arbetstagare, som är förordnade för provanställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, får vid eller före prövotidens utgång skiljas från sin anställning genom besked om detta enligt samma lag.
Beskedet skall lämnas skriftligen för att vara giltigt. Lag (1987:521).
12 §
Arbetstagares begäran om entledigande skall ske skriftligen för att vara giltig. Lag (1987:521).
13 §
Erhåller en arbetstagare någon annan anställning och är denna statligt reglerad, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om inte annat följer av föreskrifter om förening av tjänster. Sådana föreskrifter meddelas i kollektivavtal eller, i fråga om förening av en fullmaktstjänst med annan allmän tjänst, av regeringen. Vad nu har sagts tillämpas även där den andra anställningen är en anställning hos riksdagen eller dess myndigheter.
Föreligger särskilda skäl, får regeringen besluta att anställning skall bestå utan hinder av första stycket.
Att justitieråd och regeringsråd ej får inneha eller utöva annan statlig tjänst är särskilt föreskrivet. Lag (1987:521).
8 kap. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist
1 §
Uppkommer fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, skall, när det behövs, turordning för uppsägningen fastställas.
I fråga om turordningen tillämpas lagen (1982:80) om anställningsskydd också på arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen inte föreskriver annat. Lag (1982:100).
2 §
Vid bestämmandet av arbetstagares plats i turordning för uppsägning skall hänsyn tagas även till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör rättskipnings- eller förvaltningsuppgift.
3 §
Uppsägning, som strider mot bestämmelse om turordning, skall på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig.
Vid tvist om giltigheten av uppsägning enligt första stycket tillämpas 34 § andra och tredje styckena, 37 §, 40 § första och tredje styckena samt 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 40 § första och tredje styckena lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag. Lag (1993:1497).
9 kap. Företrädesrätt till återanställning
1 §
I ärenden om tjänstetillsättning skall, när det behövs, fastställas turordning för företrädesrätt till återanställning.
I fråga om företrädesrätt till återanställning tillämpas lagen (1982:80) om anställningsskydd också på arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen inte föreskriver annat.
Om grunder för tjänstetillsättning gäller vad som sägs i 4 kap. 3 §. Lag (1982:100).
2 §
Företrädesrätt till återanställning gäller inte till högre tjänst än den som det tidigare förordnandet avsåg, om det inte finns särskilda skäl till något annat. Sådan företrädesrätt gäller inte heller gentemot arbetstagare som skall omplaceras på grund av 7 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Lag (1982:100).
3 §
Anmälan enligt 27 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd av anspråk på företrädesrätt till återanställning skall för att vara giltig göras skriftligen hos den myndighet där arbetstagaren är eller senast har varit anställd.
I beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist och i besked om att ett tidsbegränsat förordnande på grund av arbetsbrist inte kommer att förnyas skall det tas in en upplysning om var och hur anmälan skall göras. Lag (1982:100).
10 kap. Disciplinansvar
1 §
⋯
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.