Förordning (1986:131) om visering för sydafrikanska medborgare

1 §

Vid prövning av ansökningar om visering för sydafrikanska medborgare skall 2--5 §§ tillämpas, om det inte enligt annars gällande grunder för viseringsprövningen finns skäl att vägra visering.

2 §

Visering skall vägras, om inte annat följer av 3--5 §§.

3 §

Visering får, om inte synnerliga skäl talar däremot, beviljas för a) personer som uppenbarligen är att betrakta som motståndare till apartheid; b) diplomatiska och konsulära tjänstemän och deras familjer; c) journalister.

4 §

Visering får, om inte särskilda skäl talar däremot, beviljas för a) besök som avser kontakter på det vetenskapliga området om behovet att främja ett brett internationellt vetenskapligt samarbete framstår som väsentligt; b) besök som avser deltagande i konferenser och liknande arrangemang som ordnas av eller för mellanstatliga organisationer där universalitetsprincipen bör gälla; c) turister. I fall som anges i punkterna a och c får visering inte beviljas för framträdande representanter eller talesmän för apartheidsystemet. Förordning (1987:880).

5 §

Utöver vad som följer av 3 och 4 §§ får visering beviljas om det finns tungt vägande omständigheter av humanitär eller annan art.