Vapenförordning (1996:70)

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Med skjutvapen, ammunition och vapenmagasin förstås i denna förordning sådana skjutvapen och andra föremål samt sådan ammunition och sådana vapenmagasin som omfattas av bestämmelserna i vapenlagen (1996:67).

I bilagan till denna förordning delas skjutvapen och ammunition in i de kategorier som behövs för tillämpning av vissa bestämmelser som meddelas för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/555 av den 24 mars 2021 om kontroll av förvärv och innehav av vapen.

Förordning (2023:376).

Det vapenregister som anges i 1 a kap. 7 § vapenlagen (1996:67) ska, utöver det som anges där, innehålla uppgifter om följande:

Tillståndspliktiga vapendelar ska registreras på motsvarande sätt. Även skjutvapen som upphittats eller anmälts stulna eller försvunna ska om möjligt registreras på motsvarande sätt. Förordning (2023:376).

Samkörning

2 §

Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen ska anses ha sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 10 joule.

Ett helautomatiskt kolsyre-, luft- eller fjädervapen ska anses ha sådan begränsad effekt om en projektil från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 3 joule.

Trots det som föreskrivs i första eller andra stycket ska ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för att med färg markera träffar på deltagare i stridsspel (paintballvapen) anses ha sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen, om vapnet är konstruerat för att laddas med färgampuller med en minsta diameter om 16 mm.

Det som föreskrivs i första-tredje styckena ska också gälla för ett vapen med ett annat liknande utskjutningsmedel.

Ett harpunvapen ska anses ha en sådan begränsad effekt som avses i 2 kap. 1 § vapenlagen, om harpunen är avsedd att drivas ut med endast en gummikabel och avståndet mellan vapnets framkant och uttag för harpunens upphakning i vapnets stomme inte är längre än 50 centimeter. Förordning (2014:1361).

Polismyndigheten får även samköra vapenregister om det behövs för uppföljning av ärendehandläggningen eller för att framställa sådan statistik som regeringen, en svensk myndighet som behöver statistiken för att fullgöra sina uppgifter eller en mellanfolklig organisation begär.

Förordning (2014:1149).

3 §

Frågor om tillstånd, förordnande, godkännande och övriga åtgärder enligt denna förordning prövas av Polismyndigheten, om inte annat anges. Förordning (2014:1149).

Endast särskilt angivna tjänstemän får samköra vapenregister enligt 1 eller 2 §.

Polismyndigheten ska löpande föra en förteckning över de tjänstemän som anges i första stycket. Förordning (2014:1149).

Tillgången till uppgifter

4 §

Har upphävts genom förordning (2014:1149).

Följande kategorier av anställda vid Polismyndigheten får ges tillgång till uppgifter i vapenregister som regleras i 1 a kap. vapenlagen (1996:67):

3 kap. 6 § andra stycket lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Anställda vid Polismyndigheten som upprätthåller allmän ordning och säkerhet, bistår med handräckning eller utreder brott får ges tillgång till uppgift om huruvida någon har tillstånd att inneha vapen. Förordning (2018:1944).

Elektroniskt utlämnande av uppgifter

5 §

Har upphävts genom förordning (2014:1149).

1 a kap.

Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vad som krävs i fråga om behörighet och säkerhet för att myndigheten ska kunna medge direktåtkomst till vapenregister för de myndigheter som anges i 1 a kap. 14 § vapenlagen (1996:67).

Direktåtkomst får inte medges innan Polismyndigheten har försäkrat sig om att den mottagande myndigheten uppfyller kraven på behörighet och säkerhet. Förordning (2015:451).

1 a §

Polismyndigheten får samköra vapenregister om det i ett enskilt fall behövs för kontroll av en vapenhandlare eller en yrkesmässig förmedlare av skjutvapen eller ammunition.

Myndigheten får också samköra vapenregister om det behövs för att i ett enskilt fall utreda brott med anknytning till vapen om det för brottet är föreskrivet fängelse i två år eller däröver. Samkörning får även göras för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, om brottsligheten har anknytning till vapen och innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver.

Förordning (2023:376).

2 kap. Innehav av skjutvapen, ammunition och vapentillbehör

1 §

En ansökan om auktorisation enligt 2 kap. 17 § vapenlagen (1996:67) görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sammanslutningens namn, organisationsnummer och var styrelsen har sitt säte samt vilka omständigheter sammanslutningen åberopar för utredning av sammanslutningens stabilitet, kontinuerliga skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering.

Polismyndigheten utfärdar ett bevis över auktorisationen.

Polismyndigheten får meddela föreskrifter om kraven enligt 2 kap. 17 § vapenlagen på stabil organisation, kontinuerlig skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering.

När det gäller auktorisation av sådana organisationer som anges i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar ska Polismyndigheten samråda med Försvarsmakten.

Förordning (2014:1361).

2 §

Krav på tillstånd enligt 2 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67) gäller inte innehav av skjutvapen, ljuddämpare och vapenmagasin som har överlämnats från staten till

Tillstånd för innehav av start- eller signalvapen krävs inte för

3 §

Den som ansöker om tillstånd till innehav av skjutvapen ska, om inte ansökan uteslutande avser annat ändamål än skjutning, visa att han eller hon kan handha ett sådant vapen som ansökan avser. För nedan angivna vapentyper gäller följande särskilda krav.

Vapentyp Krav

enhandsvapen för jakt. Bevis om avlagt prov

som avses i 4 §.

jaktvapen och effektbegränsade vapen. Sökanden ska ha fyllt

18 år, ha visat prov på

särskild skjutskicklighet

och vara aktiv medlem i

en sammanslutning som

antingen auktoriserats

enligt vapenlagen

(1996:67) eller är

ansluten till en

auktoriserad sådan och

som inom ramen för sin

verksamhet bedriver

skytte med sådant vapen

som ansökan avser. Intyg

över aktivitet och

skjutskicklighet ska

lämnas av styrelsen i

sammanslutningen.

Undantag från ålderskravet

får göras om det finns

särskilda skäl.

enhandsvapen. Sökanden ska ha fyllt

20 år och vara aktiv

medlem i en sammanslutning

för skytte vars verksamhet

Försvarsmakten förklarat

vara av betydelse för

totalförsvaret samt ha

visat prov på särskild

skjutskicklighet. Undantag

från ålderskravet får

göras om det finns

särskilda skäl.

vapen eller effektbegränsade vapen. Sökanden ska vara

ordinarie hemvärnssoldat

eller aktiv medlem i en

sammanslutning som

antingen auktoriserats

enligt vapenlagen eller

är ansluten till en

auktoriserad sådan och

som inom ramen för sin

verksamhet bedriver

skytte med sådant vapen

som ansökan avser.

Intyg över aktivitet

och, för den som inte

har fyllt 18 år,

skjutskicklighet och

personlig lämplighet

ska lämnas av styrelsen

i sammanslutningen.

anordningar. Sökanden ska kunna

hantera anordningen och

ha kunskap om dess

verkningar.

Trots det som sägs i första stycket 1-5 får tillstånd att inneha skjutvapen ges till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat skjutvapen än tjänstevapen för att behålla eller utveckla sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för personers säkerhet vid internationell luftfart, ska Polismyndigheten samråda med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).

Naturvårdsverket får i enskilda fall besluta om undantag från första stycket 1.

Tillstånd till innehav av skjutvapen för något annat ändamål än jakt eller målskjutning får endast meddelas den som har fyllt 18 år. Det gäller dock inte start- eller signalvapen eller vapen som gjorts varaktigt obrukbara.

Polismyndigheten får meddela föreskrifter om de krav på skjutskicklighet och aktivt medlemskap som gäller för tillstånd till innehav av målskjutningsvapen och om vilka kunskapskrav som gäller för tillstånd till innehav av tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar. Förordning (2018:617).

4 §

För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han eller hon har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet. Provet ska avläggas inför en provledare som förordnats av Polismyndigheten efter förslag av Svenska jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om provet och om övriga frågor som avses i första stycket.

Kostnaderna för provtagningen ska betalas av den som avlägger provet enligt en taxa som fastställs av Naturvårdsverket.

Den som har avlagt prov som avses i första stycket ska vid prövning enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Det som har sagts nu gäller inte i fråga om vapen som avses i 2 kap. 5 § denna förordning.

Vid tillämpning av fjärde stycket ska behovet anses motsvara fyra jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, om det inte finns omständigheter som talar för att sökanden behöver fler vapen än så. Tillstånd till fler än sex jaktvapen, stommar eller lådor till sådana vapen, får beviljas endast om sökanden visar att det finns ett mycket kvalificerat behov av ytterligare vapen. Förordning (2014:1149).

4 a §

För tillstånd till innehav av fler än tio enhandsvapen för målskjutning, eller stommar till sådana vapen, krävs att sökanden visar att han eller hon har ett mycket kvalificerat behov av ytterligare vapen. Detsamma gäller för tillstånd till innehav av fler än åtta andra vapen för målskjutning, eller stommar eller lådor till sådana vapen.

Förordning (2006:1304).

5 §

Behov att inneha skjutvapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses finnas endast för följande ändamål.

Vapentyp Ändamål

avlivning av djur

jakt med ställande hund

enligt de föreskrifter

som meddelats av

Naturvårdsverket eller

avlivning av fällfångade

djur.

jakt- eller viltvård

eller annat kvalificerat

behov.

klassificeras som salongsgevär. Avlivning av fällfångade

djur.

anordningar. Tjänst eller annan

särskild omständighet

som medför ett synnerligt

behov av anordningen

för personligt skydd.

som meddelats av

Naturvårdsverket eller

veterinärarbete som avser

tamdjur, om sökanden

visar att han eller hon

genomgått utbildning

enligt föreskrifter som

meddelats av Statens

jordbruksverk, i fråga

om jakt i samråd med

Naturvårdsverket.

ammunition än vapnet är avsett för. a) Målskjutning.

jakt- eller viltvård eller

annat kvalificerat behov.

ammunition som

Naturvårdsverket delat

in i klass 2-4.

Förordning (2022:455).

5 a §

Tillstånd till innehav av skjutvapen för skjutning för annat ändamål än jakt, målskytte, skydd eller avlivning av fällfångade djur får beviljas om det finns synnerliga skäl.

Förordning (2014:1149).

5 b §

Tillstånd att inneha skjutvapen för ändamålen jakt eller avlivning av fällfångade djur får inte beviljas för halvautomatiska gevär och lådor som är avsedda för sådana gevär, om

6 §

Ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist eller säte samt om vapnets typ, fabrikat, modell och kaliber. En ansökan från en sammanslutning för jakt- eller målskytte ska också innehålla uppgift om den plats där vapnet ska förvaras, förvaringsutrymmets beskaffenhet och vem som är ansvarig för förvaringen samt till vilken auktoriserad sammanslutning som sammanslutningen är ansluten.

Avser ansökan ett visst bestämt vapen, ska dessutom överlåtarens eller upplåtarens namn, person- eller organisationsnummer och hemvist, vapnets tillverkningsnummer och, i förekommande fall, vapnets märkning anges i ansökan. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om tillverkningsnummer ska annan uppgift som tillåter identifiering anges. Vid förvärv av vapen från någon annan än en vapenhandlare, ska överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i behåll.

I ansökan ska det antal och slag av skjutvapen som sökanden redan innehar anges. Ansökan ska också innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och vilka omständigheter sökanden åberopar till stöd för sin ansökan. Förordning (2023:376).

6 a §

Om en person innehar flera skjutvapen med tidsbegränsade tillstånd, skall frågan om förnyelse av tillstånden prövas i ett sammanhang om sökanden begär det. Förordning (2000:149).

7 §

Om tillstånd beviljas att inneha ett skjutvapen som sökanden avser att förvärva i en annan stat, får Polismyndigheten i förekommande fall även utfärda sådant intyg om att förvärvet godkänns av svensk myndighet som kan krävas av myndigheterna i den andra staten.

I annat fall får Polismyndigheten godkänna att en person som är bosatt i Sverige får förvärva skjutvapen i en annan stat, om det med hänsyn till sökandens personliga förhållanden kan antas att han eller hon inte kommer att missbruka vapnet. Ett sådant godkännande medför inte någon rätt att inneha vapnet i Sverige. Förordning (2014:1149).

8 §

Den som samlar skjutvapen får ges tillstånd att inneha ammunition och ljuddämpare till sådana vapen som han eller hon har tillstånd att inneha. Huvudmän för museer som avses i 2 kap. 3 § 3 vapenlagen (1996:67) och den som samlar ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin får ges tillstånd att inneha sådan egendom även till andra vapen. Tillstånd att inneha sådan egendom i andra fall får ges, om det finns särskilda skäl. Förordning (2023:376).

9 §

Ansökan om tillstånd att inneha ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin görs skriftligen. Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn, person- eller organisationsnummer, hemvist eller säte och om det slag och den mängd egendom som sökanden vill ha tillstånd att inneha. Ansökan ska även innehålla uppgift om ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden åberopar till stöd för sin ansökan.

Förordning (2023:376).

10 §

Har upphävts genom förordning (2000:149).

11 §