Förordning (2013:253) om förbränning av avfall

1 §

Denna förordning gäller verksamheter med förbränning av fast eller flytande avfall i en förbränningsanläggning och verksamheter med behandling av avloppsvatten från rening av rökgaser från en förbränningsanläggning. Förordningen innehåller bestämmelser om - förordningens tillämpning (2-20 §§), - avfall och restprodukter (21-26 §§), - vissa förebyggande åtgärder (27-30 §§), - skorsten, temperatur, stödbrännare, absoluta begränsningsvärden och värmeåtervinning (31-37 §§), - mätningar och mätresultat (38-53 §§), - beräkningar av dioxiner och furaner (54 §), - beräkningar vid procentuell syrehalt (55 §), - utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar (56-66 §§), - utsläpp till luft från samförbränning i cementugnar (67-70 §§), - blandningsberäkning vid samförbränning (71-79 §§), - utsläpp till luft från energianläggningar (80-96 §§), - utsläpp till luft från industrianläggningar (97-99 §§), - utsläpp genom avloppsvatten (100-103 §§), - ändring av en verksamhet (104 §), - dispenser (105 §), - uppgifter i miljörapport (106 §), och - information till Naturvårdsverket och Europeiska kommissionen (107-109 §§). Förordningen är meddelad med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om 17-47 och 49-103 §§, med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 104 § och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Definitioner

2 §

Med avfall och kommunalt avfall avses i denna förordning detsamma som i 15 kap. miljöbalken. Förordning (2020:702).

3 §

Med farligt avfall, icke-farligt avfall och spillolja avses i denna förordning detsamma som i avfallsförordningen (2020:614). Förordning (2020:702).

4 §

Med avfallsförbränning avses i denna förordning värmebehandling av avfall genom oxidation eller andra värmebehandlingsprocesser som pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den mån som ämnena från behandlingen sedan förbränns.

5 §

Med förbränningsanläggning avses i denna förordning en stationär eller mobil teknisk anläggning där avfall förbränns. I en förbränningsanläggning enligt denna förordning ingår 1. hela anläggningen och det område som hör till anläggningen med samtliga förbränningslinjer, utrymmen, utrustning och system som hör samman med avfallets behandling, och 2. allt i anläggningen som hör samman med termisk behandling av avfallet genom oxidering eller någon därefter följande förbränningsprocess.

6 §

Med avfallsförbränningsanläggning avses i denna förordning en förbränningsanläggning 1. som är avsedd för avfallsförbränning med eller utan återvinning av alstrad energi, 2. där förbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte kan anses vara produktion av energi eller material, 3. där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning av farligt avfall, eller 4. där det förbränns annat kommunalt avfall än avfall som enligt bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614) omfattas av någon av avfallstyperna i underkapitel 20 01 och är källsorterat eller omfattas av någon av avfallstyperna i underkapitel 20 02. Förordning (2020:702).

7 §

Med samförbränningsanläggning avses i denna förordning en förbränningsanläggning som 1. huvudsakligen är avsedd för produktion av energi eller material men där avfall används som normalt bränsle eller tillskottsbränsle eller värmebehandlas i syfte att kunna bortskaffas, och 2. inte är en avfallsförbränningsanläggning.

8 §

I denna förordning avses med energianläggning: samförbränningsanläggning som huvudsakligen producerar energi, och industrianläggning: samförbränningsanläggning som inte är en energianläggning eller cementugn.

9 §

Med skorsten avses i denna förordning en konstruktion som innehåller en eller flera rökgaskanaler genom vilka rökgaserna leds ut i luften.

10 §

Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) utövar tillsyn över en förbränningsanläggning. Förordning (2020:702).

11 §

I denna förordning avses med tillstånd: ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser, tillståndsvillkor: ett villkor i ett tillstånd som gäller för en förbränningsanläggning, och föreläggandevillkor: ett villkor i ett föreläggande från tillsynsmyndigheten riktat till den som bedriver verksamheten på en förbränningsanläggning.

12 §

Med 2002-anläggning avses i denna förordning en förbränningsanläggning som 1. före den 28 december 2002 var i drift och omfattades av ett tillstånd, 2. före den 28 december 2002 omfattades av ett tillstånd eller av en anmälan enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken och var i drift senast den 28 december 2003, 3. före den 28 december 2002 omfattades av en fullgjord och fullständig ansökan om tillstånd och var i drift senast den 28 december 2004, eller 4. är en samförbränningsanläggning där avfallsförbränning påbörjades före den 28 december 2004, om anläggningen då var i drift som en stationär eller mobil anläggning avsedd för produktion av energi eller material och omfattades av de tillstånd som krävdes för anläggningen innan förbränningen av avfall påbörjades.

13 §

Med 2013-anläggning avses i denna förordning en förbränningsanläggning som har tagits i drift före den 7 januari 2014, om anläggningen före den 7 januari 2013 omfattades av ett tillstånd eller av en fullgjord och fullständig ansökan om tillstånd.

14 §

Med normal torr gas avses i denna förordning torr rökgas normaliserad till temperaturen 273,15 kelvin och trycket 101,3 kilopascal.

15 §

I denna förordning avses med antimon: antimon och antimonföreningar uttryckt som antimon, arsenik: arsenik och arsenikföreningar uttryckt som arsenik, bly: bly och blyföreningar uttryckt som bly, kadmium: kadmium och kadmiumföreningar uttryckt som kadmium, kobolt: kobolt och koboltföreningar uttryckt som kobolt, koppar: koppar och kopparföreningar uttryckt som koppar, krom: krom och kromföreningar uttryckt som krom, kvicksilver: kvicksilver och kvicksilverföreningar uttryckt som kvicksilver, kväveoxider: kvävedioxid och kvävemonoxid uttryckt som kvävedioxid, mangan: mangan och manganföreningar uttryckt som mangan, nickel: nickel och nickelföreningar uttryckt som nickel, suspenderat material: organiska eller oorganiska partiklar som kan sedimentera, och vanadin: vanadin och vanadinföreningar uttryckt som vanadin.

16 §

Med restprodukt avses i denna förordning flytande eller fast avfall som uppstår i en avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning. Undantag från förordningens tillämpning

17 §

Denna förordning ska inte tillämpas på anläggningar där det avfall som behandlas endast är 1. avfall som är vegetabiliskt material från jord- eller skogsbruk och kan användas som bränsle för återvinning av energiinnehåll, 2. vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall, 3. vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras vid förbränningen återvinns, 4. vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som har uppkommit vid produktion av nyfiberpappersmassa eller vid pappersproduktion från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och den värme som alstras vid förbränningen återvinns, 5. korkavfall, 6. träavfall, om träavfallet inte är ett sådant avfall som på grund av att det är bygg- eller rivningsavfall eller av någon annan anledning kan antas innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, 7. radioaktivt avfall, 8. djurkroppar, om inte annat följer av andra föreskrifter om djurkroppar, eller 9. avfall från prospektering eller utvinning av en olje- eller gasfyndighet från en offshoreplattform, om avfallet förbränns på plattformen.

18 §

Denna förordning ska inte tillämpas på 1. experimentanläggningar för forskning, utveckling och provning i syfte att förbättra förbränningsprocessen, om de behandlar mindre än 50 ton avfall per år, 2. förgasnings- eller pyrolysanläggningar, om gaserna från förgasnings- eller pyrolysbehandlingen renas i sådan omfattning att de, när de i sin tur förbränns, inte medför större utsläpp än förbränning av naturgas, eller 3. kasserade sprängämnen som av säkerhetsskäl inte kan förbrännas i en anläggning som uppfyller kraven i denna förordning eller föreskrifter meddelade med stöd av förordningen. Villkor i tillstånd och förelägganden

19 §

Denna förordning gäller utöver tillståndsvillkor och föreläggandevillkor. Drift, skötsel och kontroll av förbränningsanläggningar

20 §

Den som bedriver verksamhet med förbränning av avfall på en förbränningsanläggning ska se till att 1. driften och kontrollen av anläggningen genomförs av minst en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen, och 2. de åtgärder i övrigt vidtas som behövs för att följa denna förordning. Mottagning av avfall

21 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska för det avfall som tas emot eller avses att tas emot för förbränning 1. skaffa sig kännedom om vilken avfallstyp som avfallet kan hänföras till enligt bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614), 2. kontrollera att avfallet är lämpligt att förbränna i anläggningen och får förbrännas i den, 3. anteckna den mängd som tas emot inom varje avfallstyp eller, i den mån det inte är möjligt att hänföra avfallet till en viss avfallstyp, i anteckningarna beskriva avfallets fysiska, fysikaliska och kemiska egenskaper samt eventuella farliga egenskaper, 4. spara anteckningarna i tre år, och 5. lämna anteckningarna till tillsynsmyndigheten, om myndigheten begär det. Förordning (2020:702).

22 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska innan farligt avfall tas emot för förbränning 1. skaffa sig den information om avfallet och dess uppkomst som finns i de handlingar som krävs enligt a) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, b) lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, eller c) avfallsförordningen (2020:614), 2. skaffa sig den ytterligare information som i fråga om avfallets fysikaliska och kemiska sammansättning, i fråga om avfallets farliga egenskaper, i fråga om ämnen som avfallet inte får blandas med, i fråga om försiktighetsmått som krävs vid hanteringen av avfallet eller i övrigt behövs för att bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningen, 3. förvissa sig om att avfallet överensstämmer med informationen enligt 1 och 2 genom att ta representativa prover och analysera dem, 4. spara proverna till dess en månad har gått från det att avfallet brändes, och 5. lämna proverna till tillsynsmyndigheten, om myndigheten begär det. Prover enligt första stycket 3 ska tas innan avfallet lossas vid anläggningen, om detta inte är olämpligt. Proverna ska tas och analyseras på ett sätt som gör det möjligt för verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten att fastställa avfallets art. Förordning (2020:702).

23 §

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som innebär att kraven i 21 och 22 §§ helt eller delvis inte behöver uppfyllas får tillämpas, om villkoret avser sådan förbränning av avfall som 1. sker i en verksamhet som är tillståndspliktig eller omfattas av ett tillstånd enligt miljöprövningsförordningen (2013:251), om den verksamhetskod som gäller för verksamheten slutar med -i, och 2. endast omfattar avfall som uppkommit i den tillståndspliktiga verksamheten och på den plats där förbränningen sker. Förordning (2016:1189). Hantering av avfall

24 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska i fråga om att ta emot avfall och lämna avfall vidta de åtgärder som behövs för att så långt det är möjligt hindra eller begränsa förorening av luft, mark, ytvatten och grundvatten, andra negativa effekter på miljön samt dålig lukt, buller och andra olägenheter för människors hälsa.

25 §

Avfall från hälso- och sjukvården som enligt föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen är smittförande avfall får inte sammanblandas eller förvaras med andra avfallstyper. Det ska placeras direkt i ugnen utan direkt hantering.

26 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska i fråga om restprodukter vidta de åtgärder som behövs för att 1. minimera restprodukternas mängd och skadlighet, 2. transportera torrt stoft på ett sådant sätt att det inte sprids i miljön, 3. analysera restprodukterna för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper samt föroreningspotential, och 4. återvinna restprodukterna i eller utanför anläggningen, om detta är möjligt. Analyserna enligt första stycket 3 ska avse restprodukternas totala lösliga fraktion och den lösliga fraktionen av tungmetaller. Analyserna ska göras innan beslut fattas om på vilket sätt restprodukterna ska återvinnas eller bortskaffas. Åtgärder för att hindra otillåtna eller oavsiktliga utsläpp

27 §

En förbränningsanläggning samt de avfallsupplag och andra områden som hör till anläggningen ska ha den utformning och verksamheten på dem bedrivas så 1. att anläggningen, områdena och driften är ändamålsenliga för att hindra otillåtna eller oavsiktliga utsläpp av förorenande ämnen till mark, ytvatten och grundvatten, 2. att det finns kapacitet att lagra förorenat dagvatten från anläggningen och de områden som hör till den samt lagra sådant vatten på områdena som har förorenats i samband med spill eller brandbekämpning, och 3. att den kapacitet som avses i 2 är tillräcklig för att vattnet vid behov ska kunna analyseras och renas innan det släpps ut.

28 §

En förbränningsanläggning ska vara försedd med ett fungerande automatiskt system som förhindrar tillförsel av avfall under tidsperioder när 1. anläggningen startar till dess att den temperatur nås i rökgaserna som krävs enligt denna förordning, 2. den temperatur i rökgaserna som krävs enligt denna förordning inte upprätthålls, och 3. de kontinuerliga mätningar som krävs enligt denna förordning visar att ett begränsningsvärde för utsläpp överskrids och överskridandet beror på störningar eller fel i rökgasreningsutrustningen. Om ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor i fråga om en viss avfallskategori eller en viss termisk process innebär krav på annan temperatur än den som avses i första stycket 1 och 2, ska den temperatur som anges i villkoret gälla när första stycket 1 och 2 tillämpas på den avfallskategorin eller processen. Villkoret får dock inte tillämpas så att det medför mer restprodukter eller högre halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna.

29 §

En förbränningsanläggning ska ha en utformning och verksamheten på den bedrivas så att 1. om ett begränsningsvärde för utsläpp enligt 56-100 §§ överskrids a) förbränning av avfall aldrig oavbrutet fortsätter med överskridet begränsningsvärde längre än fyra timmar i anläggningen eller i en enskild ugn som är ansluten till den utrustning för rökgasrening som överskridandet är hänförligt till, och b) den tid som förbränningen fortsätter med överskridet begränsningsvärde inte sammanlagt överskrider 60 timmar per år, och 2. vid ett haveri driften inskränks eller stoppas så snart det är praktiskt möjligt och till dess att normal drift kan återupptas. En bestämmelse om absoluta begränsningsvärden under perioder som avses i första stycket finns i 34 §. Åtgärder för att minska slagg, bottenaska och glödningsförlust

30 §

Vid förbränning i en avfallsförbränningsanläggning ska de åtgärder vidtas i fråga om förbehandling av avfallet och driften av anläggningen som behövs för att 1. den totala mängden organiskt kol i slagg och bottenaska ska bli mindre än tre procent räknat på torr vikt, eller 2. glödningsförlusten ska bli mindre än fem procent räknat på torr vikt. Skorsten

31 §

Utsläpp av rökgaser från en förbränningsanläggning ska ske på ett kontrollerat sätt genom en skorsten som har den höjd som behövs för att skydda människors hälsa och miljön samt med hänsyn till miljökvalitetsnormer för luftkvalitet. Rökgasernas temperatur

32 §

En förbränningsanläggning ska vara konstruerad, utrustad och byggd samt drivas på ett sådant sätt att, även under de mest ogynnsamma förhållandena, temperaturen hos rökgaserna i förbränningsprocessen vid förbränning av avfall höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till 1. minst 850 grader Celsius och håller minst den nivån under minst två sekunder, eller 2. minst 1 100 grader Celsius och håller minst den nivån under minst två sekunder, om förbränningen avser farligt avfall som innehåller mer än 1 procent organiska halogenföreningar uttryckt som klor. I en avfallsförbränningsanläggning ska temperaturen mätas nära förbränningskammarens innervägg. Mätningen får dock göras på en annan representativ punkt i förbränningskammaren, om en sådan mätpunkt är angiven i ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor. I en avfallsförbränningsanläggning ska kravet i första stycket om två sekunders uppehållstid för rökgaserna gälla efter den sista tillförseln av förbränningsluft. Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga om en viss avfallskategori eller en viss termisk process avviker från det som sägs i första och andra styckena får tillämpas. I fråga om avfallsförbränningsanläggningar får en sådan tillämpning dock inte medföra mer restprodukter eller högre halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna. Förordning (2018:537). Stödbrännare

33 §

I en avfallsförbränningsanläggning ska varje linje vara utrustad med minst en stödbrännare som ska 1. starta automatiskt när temperaturen hos rökgaserna efter den sista tillförseln av förbränningsluft a) understiger 850 grader Celsius, eller b) understiger 1 100 grader Celsius, om förbränningen avser farligt avfall som innehåller mer än en procent organiska halogenföreningar uttryckt som klor, och 2. användas under perioder då anläggningen tas i drift eller tas ur drift så att den temperatur som krävs enligt 1 upprätthålls när det finns oförbränt avfall i förbränningskammaren. Under perioder som avses i första stycket 2 får stödbrännaren inte eldas med ett bränsle som kan orsaka större utsläpp än vad som uppkommer vid förbränning av dieselbränslen som anges i 4 och 5 §§ svavelförordningen (2014:509). Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga om en viss avfallskategori eller en viss termisk process avviker från det som sägs i första och andra styckena får tillämpas, om det inte medför mer restprodukter eller högre halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna. Förordning (2014:512). Absoluta begränsningsvärden

34 §

Under en sådan period som avses i 29 § då ett överskridande av ett begränsningsvärde pågår eller vid ett haveri får utsläpp till luft från en avfallsförbränningsanläggning inte under några omständigheter i genomsnitt under varje halvtimme i fråga om 1. stoft innehålla mer än 150 milligram per kubikmeter normal torr gas, 2. totalt organiskt kol innehålla mer än det som sägs i 59 §, och 3. kolmonoxid innehålla mer än det som sägs i 66 § första stycket 2 a.

35 §

Om det i fråga om en samförbränningsanläggning tillämpas något sådant tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som avses i 28, 32 eller 33 §, får utsläpp till luft från anläggningen inte innehålla 1. mer totalt organiskt kol än det som motsvarar kraven på en avfallsförbränningsanläggning i 57 § 2 och 59 §, eller 2. mer kolmonoxid än det som motsvarar kraven på en avfallsförbränningsanläggning i 66 §.

36 §