LegalizeLag (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (marknadsmissbruksförordningen).
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i marknadsmissbruksförordningen.
2 §
Finansinspektionen är behörig myndighet enligt marknadsmissbruksförordningen.
3 §
För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter. Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter.
2 kap. Vissa skyldigheter som följer av marknadsmissbruksförordningen
1 §
Förbuden mot insiderhandel och marknadsmanipulation i artiklarna 14 a, 14 b och 15 i marknadsmissbruksförordningen gäller även för en fysisk person som, för en juridisk persons räkning, beslutar om genomförandet av sådana åtgärder som är förbjudna.
Offentliggörande av insiderinformation
2 §
/Upphör att gälla U:2026-06-05/ Den som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska på begäran av Finansinspektionen lämna en förklaring till inspektionen enligt artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes.
För emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel endast på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag finns ytterligare bestämmelser i artikel 17.4 fjärde stycket i marknadsmissbruksförordningen. Lag (2020:1158).
/Träder i kraft I:2026-06-05/ Den som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska på begäran av Finansinspektionen lämna en förklaring till inspektionen enligt artikel 17.4 andra stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes.
För emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel endast på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag finns ytterligare bestämmelser i artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen. Lag (2026:233).
2 a §
/Upphör att gälla U:2026-06-05/ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Lag (2019:423).
/Träder i kraft I:2026-06-05/ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras, och
tröskelvärdet enligt artikel 19.9 i marknadsmissbruksförordningen. Lag (2026:233).
Insiderförteckningar
2 b §
En emittent vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag i Sverige ska upprätta en insiderförteckning enligt artikel 18.1 a i marknadsmissbruksförordningen. Lag (2020:1158).
Anmälningar av transaktioner till insynsregistret
Finansinspektionens insynsregister
3 §
Finansinspektionen ska föra eller låta föra register (insynsregister) över anmälningar som har gjorts enligt artikel 19.1-19.10 i marknadsmissbruksförordningen.
Uppgifter som har lämnats av personer som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får tas bort ur registret.
Registret ska föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen ska på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret ska vara offentligt. Lag (2018:331).
4 §
Finansinspektionen ska, i enlighet med artikel 19.3 första och tredje styckena i marknadsmissbruksförordningen, offentliggöra uppgifter som anmäls till insynsregistret.
Anmälningsskyldighet för närstående som är underårig
5 §
Om en person i ledande ställning har en närstående som är underårig och som omfattas av anmälningsskyldighet enligt artikel 19.1 i marknadsmissbruksförordningen, ska den underåriges vårdnadshavare fullgöra anmälningsskyldigheten för den underåriges räkning.
Anmälningar av finansiella instrument som handlas på handelsplatser
6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att sådana anmälningar som ska göras till Finansinspektionen enligt artikel 4.1 i marknadsmissbruksförordningen i stället ska göras till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.
Rapportering av misstänkta överträdelser
7 §
Ett finansiellt företag ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av marknadsmissbruksförordningen.
Personuppgifter som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) får behandlas om uppgifterna avser brott enligt lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden. Lag (2018:331).
8 §
Den som är eller har varit anställd hos ett finansiellt företag får inte obehörigen röja uppgifter i en anmälan eller utsaga som har gjorts till ett sådant rapporteringssystem som avses i 7 §, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet.
Den som är eller har varit anställd hos ett företag som avses i första stycket och har gjort en anmälan till ett sådant rapporteringssystem som avses där får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt, om anmälaren hade anledning att anta att en överträdelse hade skett.
9 §
Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§
ett svenskt företag som är
AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen
(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
central motpart enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden,
fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen
(2004:46) om värdepappersfonder,
försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen
(2010:2043) eller tjänstepensionsföretag som omfattas av lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
kreditinstitut enligt 1 kap. 5 §
10 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, eller
värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och
ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som, efter tillstånd från Finansinspektionen, från filial i Sverige driver motsvarande verksamhet som ett företag som avses i 1. Lag (2024:124).
10 §
Den som har lämnat en rapport till Finansinspektionen enligt artikel 16.1 eller 16.2 i marknadsmissbruksförordningen får inte obehörigen röja för en kund eller någon utomstående att rapporten har lämnats. Detsamma gäller styrelseledamöter och anställda i ett rapporterande företag.
Den som har lämnat en sådan rapport får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.
11 §
Den som, utan att det finns en sådan rapporteringsskyldighet som avses 10 §, har gjort en anmälan till Finansinspektionen om en misstänkt överträdelse av marknadsmissbruksförordningen får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt, om anmälaren hade anledning att anta att en överträdelse hade skett. Detta gäller inte om anmälaren därigenom gör sig skyldig till brott.
3 kap. Utredningsbefogenheter och tvångsmedel
1 §
För övervakning av att bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen följs får Finansinspektionen förelägga
ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och
den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Information om transaktioner på spotmarknaden
2 §
För övervakningen av att bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen följs får Finansinspektionen förelägga marknadsaktörer på marknadsplatser där de underliggande tillgångarna till råvaruderivat handlas (spotmarknaden) att lämna transaktionsrapporter eller annan information.
Marknadsaktörer på spotmarknaden är skyldiga att på begäran av Finansinspektionen ge inspektionen åtkomst till handlarnas system.
Föreläggande om att tillfälligt upphöra med ett visst förfarande
3 §
Om det är sannolikt att någon har överträtt marknadsmissbruksförordningen, får Finansinspektionen förelägga den personen att upphöra med ett visst förfarande eller en viss verksamhet.
Beslutet om föreläggande gäller till dess det har prövats om förfarandet strider mot marknadsmissbruksförordningen eller lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden. Beslutet får dock gälla i högst sex månader.
Korrigering av felaktig eller vilseledande information
4 §
Finansinspektionen får korrigera sådan felaktig eller vilseledande information som kan utgöra ett led i en överträdelse av artikel 15 i marknadsmissbruksförordningen. Finansinspektionen får även förelägga den som har spridit sådan felaktig eller vilseledande information att korrigera den.
Platsundersökning
5 §
När det är nödvändigt för övervakningen av att en fysisk eller juridisk person följer bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen, får Finansinspektionen genomföra en undersökning i personens verksamhetslokaler.
Vite
6 §
Ett föreläggande enligt någon av 1-4 §§ får förenas med vite.
Ett föreläggande enligt 1 § första stycket 1 får dock inte förenas med vite, om
det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till ingripande för en sådan överträdelse som anges i 5 kap. 1 §, och
föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen eller överträdelsen.
Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller andra stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.
Kvarstad
7 §
För att säkerställa betalning av en sanktionsavgift eller återföring på grund av en överträdelse som anges i 5 kap. 1 § (marknadsmissbruk), får rätten på ansökan av Finansinspektionen besluta om kvarstad. I fråga om sådan kvarstad ska bestämmelserna i 2 1, 2, 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken om kvarstad i brottmål tillämpas. Vid tillämpningen ska det som anges där om
brott gälla för överträdelse,
böter gälla för sanktionsavgift eller återföring,
åklagare gälla för Finansinspektionen, och
åtal gälla för talan enligt 5 kap. 21 § denna lag.
Ansökan om kvarstad prövas av Stockholms tingsrätt.
Betalningssäkring
8 §
För att säkerställa betalning av en sanktionsavgift eller återföring när en fysisk eller juridisk person har åsidosatt sin skyldighet på ett sätt som anges i 5 kap. 2 §, får egendom som tillhör den som är betalningsskyldig tas i anspråk (betalningssäkring).
Betalningssäkring får beslutas bara om
det finns en påtaglig risk för att den fysiska eller juridiska personen genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala avgiften eller det belopp som ska återföras, och
betalningsskyldigheten avser ett betydande belopp.
Om sanktionsavgift eller återföring inte har beslutats, får betalningssäkring beslutas bara om det är sannolikt att så kommer att ske. En betalningssäkring får inte avse ett högre belopp än det belopp sanktionsavgiften eller återföringen sannolikt kommer att fastställas till.
Ett beslut om betalningssäkring får fattas bara om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse.
9 §
Beslut om betalningssäkring enligt 8 § fattas av den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller återföring. En ansökan om betalningssäkring ska göras av Finansinspektionen.
I fråga om en sådan ansökan ska 46 kap. 9-13 §§, 14 § första stycket 1 och andra stycket första meningen samt 20-22 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Vid tillämpningen ska det som anges där om Skatteverket gälla för Finansinspektionen.
10 §
Vid prövning av verkställighet av ett beslut om betalningssäkring ska 69 kap. 13-18 §§ och 71 kap. 1 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Vid tillämpningen ska det som anges där om Skatteverket gälla för Finansinspektionen.
Befogenheter enligt andra lagar
11 §
I 9 kap. 33 § första stycket 1 b lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få ut uppgifter från den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst. Lag (2022:507).
12 §
I 22 kap. 1 och 2 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp. Lag (2017:707).
Anmälan om brott
13 §
I 3 kap. 1 § lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden finns bestämmelser om skyldighet för Finansinspektionen att anmäla till åklagare när det finns anledning att anta att ett brott enligt den lagen har begåtts.
Myndighetssamarbete
14 §
Finansinspektionen och åklagare ska samarbeta för att underlätta utredningar om brott enligt lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden och utredningar om överträdelser som anges i 5 kap. 1 § denna lag.
Internationellt samarbete
15 §
Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn motsvarande den övervakning som inspektionen utövar enligt denna lag, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten.
Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
4 kap. Undersökningar efter beslut av domstol
1 §
Stockholms tingsrätt får på ansökan av Finansinspektionen besluta att inspektionen får genomföra en undersökning i en fysisk eller juridisk persons verksamhetslokaler för att utreda om personen har överträtt något av förbuden i artikel 14 a, 14 b eller 15 i marknadsmissbruksförordningen. En sådan ansökan får bifallas, om
det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
den som undersökningen avser inte rättar sig efter ett föreläggande enligt 3 kap. 1 § eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och
vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.
2 §
Ett beslut enligt 1 § får avse även annan fysisk eller juridisk person än den som är föremål för utredning, om
det som föreskrivs i 1 § 1 och 3 är uppfyllt,
det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos personen, och
personen inte rättar sig efter ett föreläggande enligt
3 kap. 1 § eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas.
Beslutet om undersökning
3 §
Ett beslut om undersökning enligt 1 § får meddelas utan att den som ansökan avser har fått tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att undersökningen annars skulle förlora i betydelse.
Beslut enligt första stycket ska skickas endast till Finansinspektionen. När undersökningen börjar ska inspektionen överlämna ett exemplar av beslutet till den som undersökningen ska genomföras hos.
4 §
Ett beslut om undersökning enligt 1 § ska innehålla uppgifter om
⋯
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.