LegalizeLag (2026:786) om nordisk verkställighet i brottmål
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge om verkställighet av
- bötesstraff,
- beslut om förverkande, rättegångskostnad i brottmål, kvarstad eller vite,
- fängelsestraff, och
- frivårdspåföljder som innefattar övervakning eller samhällstjänst.
Bestämmelserna avser följande:
- verkställighet i en annan nordisk stat av ett svenskt bötesstraff eller av ett svenskt beslut om förverkande, rättegångskostnad i brottmål, kvarstad eller vite (2 kap.),
- verkställighet i Sverige av ett nordiskt bötesstraff eller av ett nordiskt beslut om förverkande, rättegångskostnad i brottmål, kvarstad eller vite (3 kap.),
- verkställighet i en annan nordisk stat av ett svenskt fängelsestraff (4 kap.),
- verkställighet i Sverige av ett nordiskt fängelsestraff (5 kap.),
- verkställighet i en annan nordisk stat av en svensk frivårdspåföljd som innefattar övervakning eller samhällstjänst (6 kap.),
- verkställighet i Sverige av en nordisk frivårdspåföljd som innefattar övervakning eller samhällstjänst (7 kap.),
- verkställighet i en annan nordisk stat av övervakning av den som villkorligt frigetts i Sverige (8 kap.),
- verkställighet i Sverige av övervakning av den som villkorligt frigetts i en annan nordisk stat (9 kap.), och
- övriga frågor (10 kap.).
2 §
Det som i denna lag sägs om en dom gäller även ett beslut eller föreläggande, som enligt lagstiftningen i den stat där beslutet eller föreläggandet meddelats har samma verkan som en dom.
3 §
Med fängelse avses i denna lag fängelse i Sverige, faengsel i Danmark, fängelse i Finland, fangelsi i Island och fengsel i Norge.
Rätt att meddela föreskrifter
4 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att till Kriminalvården lämna uppgifter om en dömd persons barn som behövs i ärenden om överförande av verkställighet av en i Sverige eller i en annan nordisk stat meddelad dom på fängelse enligt denna lag.
5 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om tillämpningen av denna lag.
2 kap. Verkställighet i en annan nordisk stat av ett svenskt bötesstraff eller av ett svenskt beslut om förverkande, rättegångskostnad i brottmål, kvarstad eller vite
1 §
Kronofogdemyndigheten prövar om verkställighet ska begäras i en annan nordisk stat av en i Sverige meddelad dom som avser
böter,
förverkande av egendom,
ersättning för rättegångskostnad i brottmål,
kvarstad av egendom som tillhör någon som är misstänkt för brott eller som en utredning om förverkande rör och som meddelats för att säkra anspråk på det som anges i 1-3,
vite som har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång, eller
vite som i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket eller en domstol i ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar.
En begäran om verkställighet enligt första stycket ska lämnas till en behörig myndighet i den andra nordiska staten.
3 kap. Verkställighet i Sverige av ett nordiskt bötesstraff eller av ett nordiskt beslut om förverkande, rättegångskostnad i brottmål, kvarstad eller vite
1 §
På begäran av en behörig myndighet i en annan nordisk stat får en i den staten meddelad och verkställbar dom verkställas i Sverige om domen avser
böter,
förverkande av egendom,
ersättning för rättegångskostnad i brottmål,
kvarstad av egendom som tillhör någon som är misstänkt för brott eller som en utredning om förverkande rör och som meddelats för att säkra anspråk på det som anges i 1-3,
vite som har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång, eller
tvangsmulkt som i Norge har förelagts av Forbrukertilsynet.
En begäran om verkställighet enligt första stycket ska lämnas till Kronofogdemyndigheten som prövar om domen ska verkställas i Sverige.
Verkställigheten i Sverige
2 §
Om inte något annat följer av denna lag ska verkställighet i Sverige ske enligt svenska regler. Frågor om hinder mot verkställighet på grund av preskription prövas enligt lagen i den andra nordiska staten.
Ett bötesstraff som verkställs enligt denna lag får inte förvandlas till fängelse.
Fördelning av egendom
3 §
Efter avdrag för kostnaderna för verkställigheten tillfaller egendom eller dess värde som influtit vid verkställighet enligt 1 § den andra nordiska staten.
4 kap. Verkställighet i en annan nordisk stat av ett svenskt fängelsestraff
1 §
En i Sverige meddelad dom på fängelse får verkställas i en annan nordisk stat, om den dömde när verkställigheten ska ske
är medborgare eller bosatt i den staten, eller
uppehåller sig i den staten och det är lämpligast att domen verkställs där.
Kriminalvården prövar om verkställighet ska begäras i en annan nordisk stat enligt första stycket. En begäran om verkställighet ska lämnas till en behörig myndighet i den andra nordiska staten.
Tvångsmedel
2 §
Om den dömde befinner sig i den andra nordiska staten får Kriminalvården, i avvaktan på den statens beslut om att den svenska domen på fängelse får verkställas där, begära att den staten anhåller den dömde eller vidtar någon annan åtgärd för att säkerställa att han eller hon stannar kvar på dess territorium.
Överförande och transport av den dömde
3 §
Om en svensk dom på fängelse ska verkställas i en annan nordisk stat ska Kriminalvården vid behov se till att den dömde överförs till den staten.
Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
- 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
- 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
- 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten.
Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna genomföras, får den dömde hållas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
4 §
Om den som ska verkställa en svensk dom på fängelse i en annan nordisk stat påträffas i Sverige, får Polismyndigheten på begäran av en myndighet i den staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning, föra över honom eller henne till den staten för verkställighet av straffet.
Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna genomföras, får den dömde hållas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
Specialitetsprincipen
5 §
Om en dömd person ska överföras från Sverige, ska det ställas upp villkor om att den dömde i den andra nordiska staten inte utan tillstånd enligt 6 § får
åtalas eller straffas för något annat brott som begåtts före överförandet, eller
vidareöverlämnas eller vidareutlämnas till en stat utanför Norden.
I begäran ska det upplysas om att den dömde får åtalas, straffas, vidareöverlämnas eller vidareutlämnas trots villkoren enligt första stycket, om den dömde
har samtyckt till det,
efter det att han eller hon blivit slutligt frigiven haft möjlighet att lämna den andra nordiska staten, men inte gjort det inom 45 dagar, eller
har återvänt till den andra nordiska staten efter att ha lämnat den.
6 §
På begäran av en behörig myndighet i den andra nordiska staten får tillstånd lämnas till undantag från villkoren enligt 5 § första stycket.
Om begäran avser åtal eller straff för något annat brott som begåtts före överförandet, ska frågan prövas enligt 5 kap. 7 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Prövningen ska även omfatta om ett överlämnande för gärningen hade kunnat beviljas enligt 2 kap. 5 § 1-3 samma lag.
Om begäran gäller vidareöverlämnande eller vidareutlämning till en stat utanför Norden, ska frågan prövas enligt 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller 24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott. Stockholms tingsrätt är behörig tingsrätt vid prövning enligt lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
5 kap. Verkställighet i Sverige av ett nordiskt fängelsestraff
1 §
På begäran av en behörig myndighet i en annan nordisk stat får en i den staten meddelad och verkställbar dom på fängelse verkställas i Sverige om den dömde när verkställigheten ska ske
är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, eller
uppehåller sig i Sverige och det är lämpligast att domen verkställs här.
En begäran om verkställighet enligt första stycket ska lämnas till Kriminalvården som prövar om domen ska verkställas i Sverige.
Tvångsmedel
2 §
En dömd person som befinner sig i Sverige får på begäran av en behörig myndighet i en annan nordisk stat häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig verkställighet i Sverige av en dom på fängelse enligt denna lag.
Den som enligt 1 kap. 6 § brottsbalken inte hade kunnat dömas till påföljd för den aktuella gärningen får inte häktas. Den som inte har fyllt arton år får häktas endast om det finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl för att häkta någon enligt första stycket får han eller hon anhållas i avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan. Om det är tillräckligt att den dömde meddelas reseförbud eller föreläggs anmälningsskyldighet, ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhållande eller häktning. I fall som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning ersätta ett anhållande.
3 §
När den dömde har gripits, anhållits, häktats, meddelats reseförbud eller förelagts anmälningsskyldighet tillämpas de regler som gäller vid motsvarande åtgärd enligt rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. Det som sägs om offentlig försvarare i rättegångsbalken ska tillämpas i fråga om offentligt biträde, om inte något annat följer av 10 kap. 5 §. Det som sägs om tid för väckande av åtal i rättegångsbalken ska inte tillämpas.
4 §
Ett beslut om tvångsmedel enligt 2 § får meddelas såväl före som efter det att en begäran enligt 1 § första stycket har lämnats eller efter Kriminalvårdens beslut enligt 1 § andra stycket.
Ett beslut om tvångsmedel enligt 2 § gäller till dess domen på fängelse har börjat verkställas i Sverige, om inte beslutet upphävs dessförinnan.
5 §
En åklagare eller rätten ska upphäva ett beslut om tvångsmedel enligt 2 § om
en begäran enligt 1 § inte lämnas inom 40 dagar från det att den dömde med stöd av 2 § frihetsberövades, meddelades reseförbud eller förelades anmälningsskyldighet, eller
det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad friheten i Sverige med stöd av 2 § och i den andra nordiska staten uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berövad friheten om verkställighet av påföljden hade skett enbart i den andra staten.
Transport av den dömde
6 §
Kriminalvården ska ansvara för transport av den dömde i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
- 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
- 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
- 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten.
Verkställigheten i Sverige
7 §
Om inte något annat följer av denna lag ska verkställighet i Sverige ske enligt svenska regler. Frågor om hinder mot verkställighet på grund av preskription prövas enligt lagen i den andra nordiska staten.
Fängelse som förvandlingsstraff för böter får inte verkställas om böterna betalas. Om böterna delvis betalas ska förvandlingsstraffet sättas ned med så många hela dagar som motsvarar betalningens andel av bötesbeloppet.
Specialitetsprincipen
8 §
Om den andra nordiska staten har ställt upp sådana villkor för den dömdes överförande som avses i 4 kap. 5 §, ska de gälla i Sverige.
6 kap. Verkställighet i en annan nordisk stat av en svensk frivårdspåföljd som innefattar övervakning eller samhällstjänst
1 §
En i Sverige utdömd frivårdspåföljd som innefattar övervakning eller samhällstjänst får verkställas i en annan nordisk stat om den dömde när verkställigheten ska ske
är bosatt i den staten,
avser att bosätta sig i den staten, eller
uppehåller sig i den staten och det är lämpligast att domen verkställs där.
Kriminalvården prövar om verkställighet ska begäras i en annan nordisk stat enligt första stycket. En begäran om verkställighet ska lämnas till en behörig myndighet i den andra nordiska staten.
Ändringar i verkställigheten
2 §
Ett beslut i den andra nordiska staten gäller i Sverige, om beslutet
ändrar verkställigheten av den överförda påföljden, eller
innebär undanröjande av den överförda påföljden.
3 §
En åtgärd som avser den överförda påföljden får beslutas i Sverige, om den dömde här döms för ett annat brott eller om en behörig myndighet i den andra nordiska staten överlämnar ett ärende om en sådan åtgärd till Kriminalvården.
Ett sådant överlämnat ärende tas upp av Kriminalvården och handläggs enligt de svenska regler som gäller för åtgärden.
7 kap. Verkställighet i Sverige av en nordisk frivårdspåföljd som innefattar övervakning eller samhällstjänst
1 §
På begäran av en behörig myndighet i en annan nordisk stat får en i den staten meddelad och verkställbar dom på frivårdspåföljd som innefattar övervakning eller samhällstjänst verkställas i Sverige om den dömde när verkställigheten ska ske
är bosatt i Sverige,
avser att bosätta sig i Sverige, eller
uppehåller sig i Sverige och det är lämpligast att domen verkställs här.
En begäran om verkställighet enligt första stycket ska lämnas till Kriminalvården som prövar om domen ska verkställas i Sverige.
Verkställigheten i Sverige
2 §
Kriminalvården ska ha hand om övervakningen och förordna övervakare för den dömde samt anordna samhällstjänsten.
3 §
Om inte något annat följer av denna lag ska verkställighet i Sverige ske enligt svenska regler. Det som i den andra nordiska staten bestämts om prövotid, övervakningstid och samhällstjänstens omfattning ska gälla vid verkställigheten. Detsamma gäller andra villkor eller föreskrifter om den dömdes skyldigheter.
Kriminalvården får ändra eller anpassa villkor och föreskrifter som den dömde är skyldig att följa. Villkoren och föreskrifterna får dock inte ändras så att skyldigheten blir strängare än den ursprungliga skyldigheten.
Ändringar i verkställigheten
4 §
Ett beslut i en annan nordisk stat gäller i Sverige, om beslutet
ändrar verkställigheten av den överförda påföljden, eller
innebär undanröjande av den överförda påföljden.
5 §
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.
This text is published under Riksdagen's own terms of reuse, not a Legalize or public-domain licence. Riksdagen