Konkurslag (1921:225)

Typ Lag
Publicering 1921-05-13
Status Upphävd · 1988-01-01
Departement Justitiedepartementet L4
Källa Riksdagen
Ändringshistorik JSON API

1 kap.

1 §

Gäldenär som är på obestånd skall på egen eller borgenärs ansökan försättas i konkurs, om ej annat är föreskrivet.

Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären icke kan rätteligen betala sina skulder och denna oförmåga ej är endast tillfällig. Lag (1975:244).

2 §

Uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtagas, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag (1975:244).

3 §

Om ej annat visas anses gäldenär insolvent, om han vid utmätning inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen befunnits sakna tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Detsamma gäller, om gäldenären förklarat sig inställa sina betalningar. Lag (1975:244).

4 §

Om ej annat visas anses gäldenär, som är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, insolvent, om han trots uppmaning av borgenär att betala klar och förfallen skuld underlåtit att göra detta inom en vecka och borgenären söker honom i konkurs inom tre veckor därefter samt skulden då alltjämt ej är be tald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla erinran om att konkurs ansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om anledning förekommer att gäldenären avvikit eller eljest håller sig undan. Lag (1975:244).

5 §

Borgenär äger icke få gäldenären försatt i konkurs, om

1.

borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i gäldenären tillhörig egendom,

2.

tredje man ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens ställande,

3.

borgenärens fordran ej är förfallen till betalning och betryggande säkerhet erbjudes av tredje man.

Med säkerhet som ställts eller erbjudes av tredje man avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld. Lag (1975:244).

6 §

Konkursansökan göres skriftligen hos konkursdomaren vid den tingsrätt, där gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet.

Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som betinga konkurs domarens behörighet, om de ej äro kända.

Framgår ej av konkursansökningen vem som är behörig konkursdomare och efterkommer sökanden ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall an sökningen avvisas. Lag (1975:244).

7 §

Har konkursansökan gjorts hos konkursdomare som icke är behörig, skall han genast sända ansökningshandlingen till konkursdomare som enligt vad handlingarna visa är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra konkursdomaren. Lag (1975:244).

8 §

Till gäldenärs ansökningshandling bör i två exemplar fogas av honom under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets till gångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och andra handlingar som röra boet.

Till dödsbos eller dödsbodelägares ansökningshandling beträffande boet skall fogas bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering skett, uppgift om dagen därför. Är ej bouppteckning förrättad, lämnas uppgift om varje delägares namn och postadress. Lag (1975:244).

9 §

Borgenär, som söker gäldenären i konkurs, skall vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Han skall även i huvudskrift eller avskrift bifoga de handlingar han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som fogats till denna skola ges in i två exemplar. Lag (1975:244).

10 §

Är ansökningen i de hänseenden som avses i 8 eller 9 § eller eljest så bristfällig att den ej kan prövas och efterkommer sökanden ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas. Lag (1975:244).

10 a §

har upphört att gälla genom lag (1975:244).

11 §

Har borgenärs fordran fastställts av domstol eller har domstol enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis att utmätning för fordringen får äga rum, skall denna godtagas som stöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs utan hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft, om det ej förordnats att beslutet icke får verkställas. En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsöknings balken och en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i samma kapitel.

I andra fall än som avses i första stycket skall borgenären styrka fordringen. Lag (1981:825).

12 §

Upptages gäldenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast pröva ansökningen. Om konkursdomaren med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller eljest finner särskilda skäl föreligga att ej godtaga uppgiften om gäldenärens insolvens, skall målet hänskjutas till rätten.

Avser konkursansökan dödsbo, som ej står under förvaltning av boutred ningsman, och har ansökningen gjorts av en eller flera men icke samt liga delägare, skall målet hänskjutas till rätten. Avträdes dödsboets egendom till förvaltning av boutredningsman på grund av framställning som göres senast när ansökningen prövas, förfaller konkursansökningen. Lag (1975:244).

13 §

Upptages borgenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast förelägga gäldenären att inkomma med förklaring inom viss tid, högst en vecka, från det han fått del av ansökningshandlingarna. Om det behövs för att gäldenären skall få skäligt rådrum, kan dock tiden ut sträckas till högst en månad.

Är anledning därtill, får föreläggande enligt första stycket även innehålla att gäldenären, för det fall att han medger ansökningen, skall inkomma med upplysningar som äro av betydelse för frågan i vilken form konkursen skall handläggas.

Ansökningshandlingarna och föreläggandet skola delges gäldenären. Del givning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om anledning förekommer att gäldenären avvikit eller eljest håller sig undan. Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen får ske även när gäldenären vistas på känd ort utom riket, om delgivning eljest ej kan ske här i riket och konkursdomaren med hänsyn till omständigheterna finner det icke skäligen böra krävas att delgivningen verkställes utom riket.

Om delgivning sker enligt 15 § delgivningslagen, skall konkursdomaren tillse, att gäldenärens egendom sättes under säker vård. Kostnaden därför skall betalas av borgenären. Lag (1979:340).

14 §

Medger gäldenären borgenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast pröva ansökningen. Om konkursdomaren med hänsyn till tillgäng liga upplysningar eller eljest finner särskilda skäl föreligga mot antagande att gäldenären är insolvent, skall målet hänskjutas till rätten.

Bestrider gäldenären ansökningen eller underlåter han att förklara sig, hänskjutes målet till rätten. Lag (1975:244).

14 a §

Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären undandrager egendom, får konkurs domaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen.

Därvid skall vad som gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning, om ej annat följer av denna lag. Detta gäller dock ej bestämmelsen i 16 kap. 15 § andra stycket utsökningsbalken. Konkursdomaren eller rätten får medgiva undantag från beviljad kvarstad. Lag (1981:825).

14 b §

Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären genom att begiva sig från riket undandrager sig skyldighet eller överträder förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får konkursdomaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förbjuda gäldenären att i avvaktan på prövning av ansökningen begiva sig från riket. Meddelas sådant reseförbud, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till kronofogdemyndighet som konkursdomaren eller rätten bestämmer. Är reseförbud uppenbart otillräckligt, får gäldenären häktas.

Om gäldenären är juridisk person, äger första stycket tillämpning även på styrelseledamot, verkställande direktör och likvidator som avgått eller entledigats senare än ett år före dagen då konkursansökan kom in till konkursdomaren.

Beträffande säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf äga bestämmel serna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämp ning, om ej annat följer av denna lag. Säkerhetsåtgärd kan ej hindras av att säkerhet ställes. Ej heller kan beviljad säkerhetsåtgärd hävas av sådan anledning. Kostnaden för häktning skall betalas av allmänna medel. Lag (1981:825).

14 c §

Fråga om beviljande av säkerhetsåtgärd enligt 14 a eller 14 b § tages upp på begäran av borgenär. Innan konkursdomaren eller rätten meddelar beslut i frågan, skall gäldenären beredas tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske. Konkursdomaren eller rätten får hålla förhandling för frågans prövning.

Beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären. Lag (1979:340).

15 §

Mål som hänskjutes till rätten skall av konkursdomaren utsättas att förekomma inom två veckor eller, om särskilda skäl föreligga, en månad.

Parterna skola kallas till rätten och därvid erinras om den i 16 § föreskrivna påföljden av parts utevaro. I fall som avses i 12 § andra stycket skall även dödsbodelägare som ej biträtt ansökningen kallas.

I fråga om delgivning av kallelse har 13 § andra stycket motsvarande tillämpning. Lag (1975:244).

16 §

Uteblir borgenär, som gjort konkursansökningen, när mål om gäldenärens försättande i konkurs företages till förhandling av rätten, skall målet avskrivas, om ej gäldenären medger ansökningen.

Gäldenärens utevaro från förhandling i mål om hans försättande i konkurs hindrar icke att målet avgöres.

Förhandling får på parts begäran uppskjutas när särskilda omständig heter föreligga. Uppskov får dock ej utan synnerliga skäl meddelas mot sökandens bestridande. Endast om det oundgängligen behövs får upp skovet göras längre än fyra veckor. Lag (1975:244).

17 §

Äro flera ansökningar om gäldenärens försättande i konkurs anhängiga samtidigt och bifalles annan ansökning än den som kom in först, skall det med avseende på fråga som är beroende av tiden för konkursansökan anses som om konkursbeslutet grundats på den ansökning som kom in först. Lag (1975:244).

18 §

Konkursansökan får ej återkallas sedan beslut om konkurs medde lats. Utan hinder av att gäldenären själv ansökt om konkursen eller medgivit borgenärs ansökan därom skall dock på gäldenärens klagan högre rätt häva beslutet, om gäldenären visar att han är solvent. Lag (1975:244).

18 a §

Meddelas beslut om konkurs, skall konkursdomaren genast bestäm ma, om konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs eller om den enligt 185 § första stycket skall handläggas som mindre konkurs. Konkursdomaren skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola införas.

Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren bestämt enligt första stycket kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1979:340).

19 §

Beslutas att konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkursdomaren genast utsätta första borgenärssammanträdet att hållas inför konkurs domaren tidigast tre och senast fem veckor från dagen för konkurs beslutet.

Sammanträdet får dock hållas senare än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaf fenhet.

Konkursdomaren skall även bestämma den tid, minst fyra och högst tio veckor från dagen för konkursbeslutet, inom vilken bevakning av fordran skall äga rum.

Vad konkursdomaren har bestämt enligt första stycket skall intagas i kungörelse som avses i 18 a § andra stycket.

Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet och därvid erinras om att han enligt 88 § ej får lämna riket utan samtycke av konkursdomaren innan bouppteckningsed enligt 91 § avlagts och att han är skyldig enligt 92 § att vid sammanträdet avlägga sådan ed. I fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Lag (1979:340).

20 §

Sedan beslut om konkurs meddelats, får gäldenären icke råda över egendom som hör till konkursboet. Han får ej heller åtaga sig förbin delser som kunna göras gällande i konkursen. Lag (1975:244).

21 §

Rättshandling mellan gäldenären och annan, som företages senast dagen efter den då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar, skall utan hinder av vad som sägs i 20 § gälla, om det ej visas att den andre ägde kännedom om beslutet eller att det förekom omständigheter som gåvo honom skälig anledning antaga att gäl denären var försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annat förfogande över egendom som på grund härav skall gälla, skall likväl, om konkurs boet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han utgivit jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar någon förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som angives i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om det av omständigheterna framgår att han var i god tro. Företager någon uppsägning eller annan liknande rättshandling mot gäldenären eller företager gäldenären sådan rättshandling mot annan efter sagda tid punkt, skall den gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre vad i god tro och det är uppenbart obilligt att rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev och vissa andra jämförbara värdehandlingar finnas särskilda bestämmelser. Lag (1975:244).

22 §

Pågår rättegång mellan gäldenären och annan om egendom som hör till konkursboet, får konkursboet övertaga gäldenärens talan. Över tager boet ej gäldenärens talan, ehuru det underrättats om rätte gången, skall egendomen anses icke tillhöra konkursboet och får ej heller så länge konkursen pågår utmätas för fordran som kan göras gällande i konkursen.

Beträffande konkursboets skyldighet att svara för rättegångskostnad, om det övertager gäldenärens talan, tillämpas vad som i rättegångsbalken föreskrives om den, till vilken överlåtelse ägt rum enligt 13 kap. 7 § samma balk.

Föres talan mot gäldenären angående fordran som kan göras gällande i konkursen, får konkursboet inträda i rättegången jämte gäldenären.

Det åligger gäldenären att i fall som avses i första och andra stycke na underrätta domstolen om konkursen. Domstolen skall lämna konkurs boet meddelande om rättegången. Lag (1975:244).

23 §

Sedan beslut om konkurs meddelats, får egendom som hör till konkursboet ej utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är åtgärden utan verkan.

Utan hinder av konkurs får likväl egendom vari panträtt för viss fordran gäller utmätas för fordringen. Lag (1975:244).

24 §

Har utmätning skett innan beslut om konkurs meddelats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningslagen (1877:31 s. 1) skolat utgivas till utmätningssökanden eller annan borgenär som ej hade panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det behövs för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller eljest synnerliga skäl föreligga. Begäran om uppskov får göras även av borge när, vars rätt kan bero därav. Om auktion är utsatt, skall konkursboet betala kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall även utmätningen gå åter, om förvaltaren begär det innan egendomen blivit såld. Lag (1975:244).

25 §

Beslut om konkurs går i verkställighet utan hinder av att ändring i beslutet sökes. Detsamma gäller beslut om formen för konkursens handläggning.

Vill annan än gäldenären klaga över att konkursansökan bifallits, räknas besvärstiden från den dag då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1979:340).

25 a §

Beslutar högre rätt

1.

att konkurs, beträffande vilken bestämts att den skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, i stället skall handläggas som mindre konkurs, eller

2.

att konkurs, beträffande vilken bestämts att den skall handläggas som mindre konkurs, i stället skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs,

skall konkursdomaren genast låta kungöra den högre rättens beslut.

Konkursdomaren skall vidtaga de åtgärder som äro föreskrivna för den handläggningsform som skall tillämpas enligt den högre rättens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skola de tider, som enligt 19 § första stycket skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället räknas från dagen för utfärdandet av kungörelsen. Vad konkurs domaren bestämmer enligt 19 § första stycket skall intagas i kungörel sen. Lag (1979:340).

26 §

Om högre rätt upphäver beslut om konkurs, skall konkursdomaren genast låta kungöra den högre rättens beslut. Innan egendomen i boet återställes till gäldenären skola konkurskostnaderna och annan skuld som boet ådragit sig uttagas ur egendomen såvitt den förslår. Lag (1975:244).

2 kap.

27 §

Till konkursbo räknas, i den mån ej annat följer av 21 §, all egendom, som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är av beskaffenhet att kunna utmätas. Till konkursbo räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning.

Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som inne står vid konkursens början och arbetsinkomst som gäldenären därefter förvärvar får dock behållas av honom, i den mån den ej, sedan skatte avdrag skett enligt vad därom är föreskrivet, uppenbart överstiger vad som åtgår för hans och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Vad som sagts om avlöning äger motsvarande tillämpning i fråga om periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant och beträffande belopp vilka utgå som pension eller livränta. Om rättigheten till pension eller livränta är av be skaffenhet att kunna utmätas, får dock konkursboet förfoga över den.

Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.