Lag (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Lagen gäller inte för sådana försäkringsgivare som omfattas av lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och Schweiz. Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom generalagent som syssloman här i landet, om det har fått tillstånd av regeringen (koncession) till detta. Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet. Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked. Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att genom generalagenten driva annan rörelse här i landet än försäkringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas av den som får lämna sådant medgivande. Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland. Lag (1995:781).

1 a §

Utöver vad som följer av 1 § andra stycket får ett utländskt försäkringsföretag, under förutsättning att Finansinspektionen lämnar tillstånd därtill, i Sverige marknadsföra försäkringar avseende risker i detta land, om det sker genom förmedling av ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige och de båda företagen tillhör samma koncern eller har samarbetsavtal med varandra. Tillstånd enligt första stycket skall lämnas om verksamheten inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat. Lag (1993:1305).

2 §

Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland. Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring avses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 16 a §, får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 10 § fjärde stycket och 16 a §, behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i

10 §

, 15 § tredje och fjärde styckena samt 17 och 28 §§ i tillämpliga delar. Lag (1995:781). 2 a § Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser om trafikförsäkring finns i trafikskadelagen (1975:1410). I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 10 § fjärde stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) medge undantag från 13 § och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om livförsäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring. Lag (1995:781). 3 § Utländskt försäkringsföretag må ej för sin rörelse här i riket hava mer än en generalagent. Denne må, därest sådant ej förbjudes i företagets fullmakt för honom, använda ombud vid rörelsens drivande. Lag (1982:1083). 4 § Generalagenten skall ha behörighet att på företagets vägnar här i landet driva försäkringsrörelsen samt att ta emot stämning och tala och svara i alla rättsförhållanden som har samband med försäkringsrörelsen. Han skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Generalagentur får även innehas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller av svenskt handelsbolag, vars samtliga bolagsmän har behörighet enligt vad som sägs i första stycket. För fullgörande av de skyldigheter som åligger generalagenten skall företaget utse ett ombud som uppfyller kraven i första stycket. Lag (1993:1305). 5 § Utländskt försäkringsföretag, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall i alla av företagets verksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande. Företagets verksamhet här i riket skall på sätt i denna lag sägs stå under tillsyn av Finansinspektionen. Lag (1993:1305). 5 a § Med bankinstitut avses i denna lag bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank. Lag (1995:1578). Om koncession m.m. 6 § Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande. Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten, dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som Finansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades in. Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för skadeförsäkring. Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som Finansinspektionen godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till det. Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge företag undantag från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a §. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan. Lag (1995:781). 7 § Regeringen beviljar koncession om ansökan har skett enligt 6 § och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen generalagenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713). Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får Finansinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt. Lag (1995:781). 8 § Sedan koncession beviljats, skola de i 6 § omnämnda, vid ansökningen fogade handlingarna förvaras hos Finansinspektionen. Om beviljande av koncession och godkännande av generalagent skall Finansinspektionen låta införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1993:1305). 9 § Ansökan om förlängning av koncession, som beviljats för bestämd tid, skall prövas av den myndighet som beviljat koncessionen. Ansökningen skall inlämnas till Finansinspektionen senast sex månader före utgången av den löpande koncessionen. Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess godkännande av generalagenten. Har förlängning av koncession beviljats eller ny generalagent blivit godkänd, skall Finansinspektionen låta införa kungörelse därom i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1995:781). 9 a § Ansökan om medgivande för utländskt försäkringsföretag att driva annan rörelse här i landet än försäkringsrörelse skall lämnas in till Finansinspektionen och vara åtföljd av fullmakt för generalagenten att beträffande den med ansökan avsedda verksamheten företräda företaget enligt vad som anges i 4 § första stycket. Lag (1993:1305). Om försäkringsrörelsens bedrivande 10 § Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska avsättningar, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet för 1. löpande försäkringar (premiereserv), 2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (avsättning för oreglerade skador), 3. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning, 4. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning och 5. förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 a § (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf. Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper på bolaget. Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713). Lag (1995:1568).

11 §

/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ För livförsäkring skola, om icke med hänsyn till försäkringens särskilda natur anledning till undantag föreligger, grunder upprättas beträffande 1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv; 2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev; 3. belåning av försäkringsbrev hos företaget; 4. verkan av underlåten premiebetalning; 5. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under 2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller företaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall; 6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Lag (1982:1083).

12 §

För de i 11 § första stycket angivna grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt för de i 11 § andra stycket angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och 6 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) i tillämpliga delar.

12 a §

Senast när grunder som har angetts i 11 § första stycket börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna och försäkringsföretaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. Lag (1995:781).

13 §

Om ett försäkringsföretag driver direkt försäkringsrörelse, skall vad som sägs om skuldtäckning i 7 kap. 9 § första-tredje styckena, 9 a-10 c §§, 10 e § samt 10 f § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser gälla för företaget. I de tillgångar som skall användas för skuldtäckning får räknas in 90 procent av deponeringen enligt 6 och 10 §§ under förutsättning att deponeringen till den delen består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket och som inte beaktas enligt 16 a § första stycket tredje meningen. De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige. Generalagenten skall se till att det till Finansinspektionen lämnas uppgift om de försäkringstekniska avsättningar storlek, hur dessa har beräknats samt om avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten. Lag (1995:1568).

13 a §

har upphävts genom lag (1995:781).

14 §

Generalagenten skall se till att sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g § försäkringsrörelselagen (1982:713) upprättas och att riktlinjerna följs. Generalagenten skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Generalagenten skall se till att försäkringstagarna och den som avser att teckna en livförsäkring i företaget informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet saknas anledning till sådan information. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyldigheten. Lag (1996:760).

15 §

Generalagenten skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde. Om en tillgång, som antecknats i registret, har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret. Försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som grundas på avtal om 1. livförsäkring, eller 2. återförsäkring avseende livförsäkring. Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i första stycket, när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller särskild administration träder in. Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt 2. Lag (1995:781).

15 a §

För försäkring av annat slag än sådan sjuk-, olycksfalls- och avgångsbidragsförsäkring, beträffande vilken bestämmelserna om livförsäkring tillämpas med stöd av 2 § fjärde stycket, skall depositionen enligt 6 § andra stycket inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. Om bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret överstiger depositionen enligt första stycket, skall depositionen uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra stycket, som första och andra styckena kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. Överstiger det sammanlagda beloppet av vad ett försäkringsföretag har deponerat väsentligt den premieinkomst som anges i andra stycket, får Finansinspektionen medge företaget att få ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en deposition enligt första stycket. Lag (1993:1305).

16 §

Tillgångar som ett utländskt försäkringsföretag enligt 6, 10 och 15 a §§ deponerat i bankinstitut och som inte beaktats enligt 16 a § första stycket tredje meningen eller använts för skuldtäckning, får användas endast till betalning av 1. fordringar på grund av försäkringsavtal, som tillhör företagets rörelse här i landet, 2. böter, viten, avgifter och ersättningar som med anledning av denna rörelse kan åläggas företaget, generalagenten eller ombud som utsetts av företaget enligt 4 § andra stycket eller 27 § och 3. ett administrationsbos fordringar hos företaget i händelse av särskild administration av företagets livförsäkringsrörelse här i landet. Lag (1995:781).

16 a §

För ett försäkringsföretag som driver verksamhet enligt denna lag gäller bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp i 1 kap. 8 a § första och andra styckena och 7 kap. 22--27 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) samt, i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 nämnda lag, 12 och 13 §§ lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Garantibeloppet för verksamheten i Sverige skall dock för livförsäkring uppgå till ett belopp som motsvarar 400 000 ecu och för skadeförsäkring till halva det minimibelopp som anges i 7 kap. 27 § första och andra styckena försäkringsrörelselagen. Tillgångar som ett försäkringsföretag enligt 6, 10 och 15 a §§ deponerat i bankinstitut skall beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet. En tredjedel av solvensmarginalen för livförsäkring, eller garantibeloppet om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1--3 försäkringsrörelselagen samt, i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 nämnda lag, av balanserad vinst. Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige. Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 23 a §. Lag (1993:1305).

17 §

Försäkringstekniska utredningar och beräkningar, som angå utländskt försäkringsföretags här i riket drivna livförsäkringsrörelse, skola utföras under överinseende av en av Finansinspektionen godkänd aktuarie. Lag (1993:1305).

18 §

Utländskt försäkringsföretag må icke utan Finansinspektionens medgivande sluta avtal om att i återförsäkring avgiva livförsäkring hörande till företagets rörelse här i riket. Lag (1993:1305).

19 §