Uppbördslag (1953:272)

1 §

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges: 1. kommunal inkomstskatt, 2. statlig inkomstskatt, 3. statlig förmögenhetsskatt, 4. statlig fastighetsskatt, 5. skogsvårdsavgift, 6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, 7. avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt

14 kap. Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om

3 §

lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 4 § lagen om allmän löneavgift. Lag (1996:1239). 2 § 1 mom. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller mervärdesskattelagen (1994:200) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte annat framgår av sammanhanget. Lag (1997:327). 2 § 2 mom. I denna lag avses med slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.; preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt; överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats; kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan skatt gottskrivits enligt 27 § 2 mom.; överskjutande skatt: sådan enligt 27 § 2 mom. gottskriven skatt som överstiger slutlig skatt; tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av beslut om debitering sedan slutlig skatt har påförts eller påföringen av slutlig skatt har avslutats; kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 §; anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.; ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.; restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad det följande året; uppbördsmånad: varje månad under uppbördsåret; gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt; ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts; arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med arbetsgivare likställs den som utger ränta eller utdelning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket skall betala preliminär A-skatt; arbetstagare: skattskyldig som skall betala preliminär A-skatt enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena, varvid med arbetstagare likställs den som skall betala preliminär A-skatt enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket; lön: lön eller annan ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med lön likställs sådan ränta och utdelning för vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket; näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget. Lag (1992:1661). 2 § 3 mom. Kvarstående skatt och tillkommande skatt samt obetald del av sådan skatt anses belöpa i första hand på annuitet som avses i 1 § och i andra hand på skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Lag (1993:1546). 2 § 4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall uppgå till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av återstoden. Skattskyldig som uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) under helt år medges skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges i föregående stycke för varje dag under vilken sjöinkomst uppburits. Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt. Bestämmelserna om skattereduktion skall tillämpas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt, preliminär F-skatt och särskild A-skatt samt vid beslut om beräkning i enskilt fall av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller. Lag (1996:1338). 5 mom. har upphävts genom lag (1981:1002). 2 a § Beslut enligt denna lag rörande skattskyldig fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för inkomståret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. Beslut enligt denna lag rörande arbetsgivare fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren för uppbördsmånaden är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad fattas beslutet av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige eller arbetsgivaren. Lag (1991:1908). 2 b § Beslut som avses i 22 § får, med undantag av beslut om särskild beräkningsgrund enligt 3 § 2 mom. fjärde stycket och beslut om jämkning av preliminär skatt enligt 45 §, fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas. Beslut om särskild beräkningsgrund får dock fattas genom automatisk databehandling om beslutet överensstämmer med motsvarande beslut avseende det föregående inkomståret och den skattskyldige inte har anmält önskemål om ändrad beräkningsgrund. Lag (1994:765). Preliminär skatt 3 § 1 mom. I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt. Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller annuitet på avdikningslån. Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär A-skatt) eller enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och särskild A-skatt). Den skattskyldige får därutöver betala preliminär skatt i annan ordning. Handelsbolag skall, om inte annat sägs i denna lag, betala preliminär A-skatt även om slutlig skatt inte skall påföras. Lag (1996:1404). 3 § 2 mom. Preliminär A-skatt skall för inkomståret betalas av den som har tilldelats en A-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 a eller 38 b § eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. Preliminär A-skatt skall dock inte betalas av staten, landsting, kommuner eller andra menigheter. Preliminär A-skatt skall, om inte annat föreskrivs i detta moment eller i 10 §, betalas för sådan ersättning för arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar. Preliminär A-skatt skall inte betalas för ersättning som tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare understiger 10 000 kronor under inkomståret, om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo och vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet. Med ersättning för arbete likställs i denna lag 1. pension, 2. livränta, som inte utgör ersättning vid avyttring av egendom, 3. ersättning, som avses i 32 § 1 mom. första stycket e och g samt tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370), 4. inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen, 5. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt för vilken givaren enligt 23 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag samt 6. tillgångar på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen. Oavsett om mottagaren har en A-skattesedel eller en F-skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt skall preliminär A-skatt, med de undantag som föreskrivs i 10 §, betalas för sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23 eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Detsamma gäller i fråga om dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd. Preliminär A-skatt skall, i fråga om en fysisk person, beräknas enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller enligt de grunder som anges i 7, 12 eller 40 § och i fråga om en juridisk person enligt de grunder som anges i 7 a eller 40 §. För enskilda fall får skattemyndighet i fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete och, om det finns särskilda skäl, även i fråga om andra inkomster föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall beräknas med särskilt angiven procent av inkomsten eller att preliminär skatt inte skall betalas för viss ränta eller utdelning. Är den, som åtnjuter i första eller andra stycket avsedd inkomst, skattskyldig också för annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller skall han betala statlig fastighetsskatt, får skattemyndighet, om det finns särskilda skäl, föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas också för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten eller för fastighetsskatten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av inkomsten enligt första eller andra stycket eller enligt skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också beräknas med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för inkomsten. Lag (1994:1978). 3 mom. Preliminär F-skatt skall för inkomståret betalas av den som har tilldelat s en F-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 b § första stycket. Preliminär F-skatt skall, om inte annat följer av andra stycket, avse den slutliga skatten med de justeringar som anges i 1 mom. Om skattemyndigheten enligt 33 a § första stycket andra meningen har utfärdat en A-skattesedel för den skattskyldige, skall detta beaktas vid beräkningen av den preliminära F-skatten. Lag (1992:680). 4 mom. Särskild A-skatt skall, om skattemyndigheten beslutar om det, för inkomst året betalas av skattskyldig som har tilldelats en A-skattesedel. Ett sådant bes lut får meddelas om överensstämmelsen mellan den preliminära och den slutliga sk atten med de usteringar kild A-skatt skall, om skattemyndigheten beslutar om det, för inkomst året betalas av skattskyldig som har tilldelats en A-skattesedel. Ett sådant beslut får meddelas om överensstämmelsen mellan den preliminära och den slutliga sk atten med de som anges i 1 mom. därigenom kan antas bli bättre än om endast preliminär A-skat t betalas. Lag (1992:680). Preliminär A-skatt

4 §

1 mom. För inkomst av arbete som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen och arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte annat framgår av 7 eller 7 a § eller av skattemyndighets beslut. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller. Tabellerna skall, om inte annat sägs i 2 mom., ange den preliminära skatten på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller den kortare tid som anges i tabellerna och grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten är oförändrad under inkomståret, att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen, att den skattskyldige inte skall betala annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller annat avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenavgifter och grundavdrag. Av tabellerna skall framgå hur stor del av avdragsbeloppet som avser allmänna egenavgifter. Lag (1994:1679). 4 § 2 mom. För inkomst som avses i första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall avdrag för preliminär A-skatt göras med ledning av särskilda skattetabeller. Detta gäller också i fråga om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd. De särskilda tabellerna för beräkning av skatteavdrag på ersättning som avses i första stycket första meningen skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar som grundas på 75, 80, 85 eller 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Ersättning som en allmän försäkringskassa lämnar enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall anses grundad på 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller, om ersättningen grundas på 75, 80, 85 eller 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen beräknas på. Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms. Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenning görs endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor. Skattetabellen för skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall grundas på för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret. Skattesatsen bestäms med tillämpning av avrundning enligt 5 §. Lag (1995:1484). 3 mom. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatten under förutsättning att kommunal inkomstskatt beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som kan behövas för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall betalas av vederbörande kommun. Lag (1982:422). 4 mom. I skattetabellerna skall också anges det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas på inkomst för en dag av sådant arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka. Skattebeloppet skall berä knas på grundval av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och med ledning av för riket genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt föregående år. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens beräkning. Lag (1992:680).

5 §

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för varje skattskyldig, beträffande vilken inte skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som a vser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsskatt, vilken för skattekronor och skatteören är lika med det belopp, som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen. Ingår i sistnämnda utdebitering öretal, uppgående till högst femtio, används den tabell, som avser närmast lägre utdebitering. Om i utdebiteringen ingår öretal, överstig ande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att på inkomst av arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestä mmelserna i 4 § 4 mom. Har den skattskyldige rätt till skattenedsättning enligt 1 § första meningen lag en (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, skall detta beaktas vid bestämmande av till ämplig tabell för beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1992:680).

6 §

Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbärs, med det belopp som anges i vederbörlig tabell för det inkomstbelopp och den tidsperiod som är i fråga. För inkomst av arbete som avses i 4 § 4 mom. skall, om inkomst som tjänats in under flera dagar uppbärs vid ett tillfälle, den preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande dag och med tillämpning av vad som anges i skattetabellen för dagsinkomst. Är inkomsten annan än sådan, som avses i 4 § 4 mom., skall gälla att, om inkomsten avser annan tidsperiod än som är upptagen i skattetabellen, först uträknas hur mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd. Uppbärs vid arbete inkomst för en kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt inte utgå mer än en gång i veckan. Därvid skall de under samma vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda. Lag (1994:1978).

6 a §

Om inkomst uppbärs i form av förskott, utgår preliminär A-skatt med så stor del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten som det uppburna beloppet utgör av hela inkomsten. Om hela inkomsten inte är känd då förskott uppbärs, utgår preliminär A-skatt enligt 6 § som om förskottet utgör hela inkomsten för den tidsperiod som är i fråga. När resterande belopp uppbärs utgår preliminär A-skatt med återstående del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten. Lag (1994:1978).

7 §

För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall preliminär A-skatt utgå med 30 procent av inkomsten. Detsamma gäller i fråga om inkomst som inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete. Uppbärs inkomst som avses i första stycket första meningen tillsammans med inkomst, som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete, skall preliminär A-skatt utgå enligt grunder som Riksskatteverket fastställer med beaktande av bestämmelserna i 3 § 1 mom. För inkomst som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket första meningen skall preliminär skatt utgå med 30 procent av inkomsten. Preliminär skatt på ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall utgå med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som innehållits i utlandet uppgår till 30 procent av räntan eller utdelningen. Skatt enligt första eller andra stycket tas inte ut på belopp under 100 kronor. Att särskilda grunder för uttagande av preliminär A-skatt kan föreskrivas i vissa fall framgår av 3 § 2 mom. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 40 §. Lag (1994:1866).

7 a §

För inkomst av arbete som uppbärs av en juridisk person skall preliminär A -skatt betalas med 30 procent av inkomsten. Skatt enligt första stycket skall inte tas ut på belopp under 100 kronor. Lag (1992:680).

8 §

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370). Andra stycket andra meningen av nämnda anvisningspunkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i sjätte stycket nedan. Värdet av förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall beräknas enligt punkt 10 tredje-femte styckena av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent. Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 § andra och fjärde styckena kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragrafen. Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill. Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1996:1338).

9 §

Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant inkomst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller är ersättningen av natur att kunna av honom till beloppet uppskattas, skall vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande ersättning.

10 §

Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnadskostnader, som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i nämnda punkt, endast till den del ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum eller, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. På ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum. I den mån ersättning för ökade levnadskostnader under tjänsteresa utgår för längre tid än två år eller, i fall som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, tre år på en och samma ort skall dock preliminär A-skatt beräknas på hela ersättningen såvida inte skattemyndigheten på ansökan av den som betalar ut ersättningen beslutar att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall gälla även för viss längre tid. I fråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger det i punkt 3 c första stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen angivna beloppet. I fråga om kostnadsersättning för drivmedel för resa med förmånsbil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger de i punkt 3 c andra stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen angivna beloppen. Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet. Preliminär A-skatt skall inte utgå för: a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret; b) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige; c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige; d) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till 1 000 kronor; e) ränta på konto för klientmedel; f) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om sjävdeklaration och kontrolluppgifter; g) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring; h) förmån av fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller ersättning för kostnad för sådan resa; eller i) ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt sådan förbindelse som avses i 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Lag (1996:1209).

11 §

Preliminär A-skatt skall beräknas på det belopp, som återstår sedan från inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, dels avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring. Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader i arbetet från inkomst som uppbärs av en fysisk person än ovan sagts får hänsyn tas vid beräkning av preliminär A-skatt endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret. I sådant fall gäller bestämmelserna i tredje stycket. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa en schablon för beräkning av en skattskyldigs kostnader i en viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Om en sådan schablon är tillämplig på den skattskyldige, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas. Har arbetstagarens kostnader beräknats enligt bestämmelserna i detta stycke skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta. Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren besluta att vid beräkningen av preliminär A-skatt hänsyn inte skall tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1993:1516).

12 §

För den som inte skall betala avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § utgå enligt de grunder som där anges med beaktande av att skyldighet att betala sådana avgifter och rätt till avdrag för avgifterna inte föreligger. I fråga om folkpension och annan ersättning som utbetalas tillsammans med sådan pension får den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av bestämmelserna i denna lag ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt. Skattemyndighets beslut med stöd av 3 § 2 mom. om preliminär skatt för den skattskyldige får dock inte frångås. Lag (1995:578).

12 a §

För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § tas ut enligt de grunder som där anges samt med beaktande av att sjömannen har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen samt med frångående av bestämmelserna i 2 § 4 mom. sista stycket skattereduktion enligt andra eller tredje stycket samma lagrum. Lag (1996:1338). Preliminär F-skatt

13 §

1 mom. Preliminär F-skatt skall, för annan skattskyldig än handelsbolag, tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär F-skatt ut med 105 procent. För handelsbolag skall preliminär F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för bolaget vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före inkomståret. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger. Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala. Detsamma gäller mervärdesskatt som skall redovisas i särskild självdeklaration, om mervärdesskatt inte ingår i den skatt som avses i 3 mom. Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av den preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i särskild självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen. Lag (1996:1404). 13 § 2 mom. Har skattskyldig inte påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret, men kan han antas bli påförd sådan skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, skall preliminä r F-skatt beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär taxering). Preliminär F-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering, om det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 3 mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att av vika från motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kronor. Preliminär F-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall än som sägs i första eller andra stycket, om det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl. Lag (1992:680) 13 § 3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. första stycket, 2 mom. andra stycket och 17 § 1 mom. 2 avses med skatt slutlig skatt minskad med dels skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), dels överskjutande ingående mervärdesskatt. Lag (1993:1195). Särskild A-skatt

14 §

Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1 o ch 3 mom. om preliminär F-skatt. Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan utgående pr eliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering. Särskild A-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering om den skattskyldige har avgett preliminär självdeklaration. Lag (1992:1177). Preliminär taxering

15 §

Preliminär taxering skall ske i enlighet med de bestämmelser som skall till ämpas vid den årliga taxeringen året efter inkomståret. Vid debitering av den preliminära skatten skall hänsyn dock inte tas till sådan skatt som inte ingår i den slutliga skatten enligt 13 § 3 mom. Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan ant as komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret. Lag (1992:680).

16 §

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär självdeklaration). Sådan taxering må dock åsättas ävenmed stöd av annan uppgift eller upplysning.

17 §

1 mom. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklarat ion: 1. när han ansöker om skattsedel på preliminär F-skatt, eller 2. om han har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt senast den 1 december året före inkomståret kan b edömas, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sist nämnda skatt, dock minst 2 000 kronor. Lag (1992:680). 2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär självdeklaration, därest han så finner erforderligt. Lag (1993:1671).

18 §

Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte ägde kännedom om att han kommer att för inkomståret påföras slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, senast fjorton dagar efter det han vunnit sådan kännedom. Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomståret. Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den skattemyndighet, som har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs. Lag (1991:697).

19 §

Efter anmaning av skattemyndighet är arbetsgivare, försäkringsbolag eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande namngiven, hos honom anställd person och bolaget eller föreningen beträffande namngiven person, till vilken utgives pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning, lämna uppgift å löneförmån, pension, livränta eller annan ersättning, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under inkomståret. Lag (1990:329).

20 §

Finns det anledning att anta, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom. varit skyldig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration, men har han inte avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller är avgive n deklaration ofullständig, får skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen. Den skattskyldige får också anmanas att avge en preliminär självdeklaration om d et finns anledning att anta att han bör betala särskild A-skatt. Lag (1992:680).

21 §

Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som underlåtenhet att hörsamma anmaningen kan medföra. Lag (1990:329). Debitering av skatt m.m.

22 §

Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär F-skatt, särskild A-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndighet fastställer oc kså avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, avgift och ränta beräknas enligt denna lag i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Lag (1992:680).

23 §

har upphävts genom lag (1979:489).

24 §

För fysisk person, som skall betala preliminär A-skatt för annan inkomst än inkomst av kapital, skall bestämmas tillämplig skattetabell i enlighet med bestämmelserna i 5 § eller, i förekommande fall, den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatten skall utgå. Har för kommunal inkomstskatt fastställd skattesats ändrats genom beslut som med delats så sent under december månad året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten, skall den först fastställda skattesatsen tillämpas.

25 §

Vid debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt med ledning av pr eliminär taxering skall iakttas: att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om so cialavgifter samt att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som för inkoms tåret gäller i beskattningsorten. Lag (1992:680).

26 §

Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet uppbördsmånader under vilka skatten skall betalas. Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret, i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av den månad då skatten debiteras. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Om skatten debiteras efter den 20 i en månad skall den betalas med lika stora belopp i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av månaden efter den månad då skatten debiteras. Preliminär F-skatt som inte uppgår till 2 000 kronor för uppbördsåret påförs inte. Lag (1994:1978). 2 mom. har upphävts genom lag (1992:680).

27 §

1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas: att kommunal inkomstskatt uträknas i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten; samt att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. Lag (1990:329). 27 § 2 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas: 1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt; 2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare ålagts att betala enligt 75 §; 3. annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats av den skattskyldige i den mån skatten inte har använts för betalning av innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första stycket; 4. överskjutande ingående mervärdesskatt i den mån skatten inte betalats ut enligt 45 § 2 mom. andra stycket; 5. skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt; samt 6. ett belopp motsvarande 28 procent av en minskning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Vid gottskrivning av preliminär A-skatt som innehållits av den skattskyldiges arbetsgivare skall sådana allmänna egenavgifter som arbetsgivaren redovisat i kontrolluppgift i första hand gottskrivas som sådana avgifter. Lag (1994:1679). 27 § 3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt, efter avdrag för överskjutande ingående mervärdesskatt, den preliminära skatt som han har betalat senast den 10 februari året efter inkomståret och vad som skall gottskrivas honom enligt 2 mom. första stycket 1, 2, 5 eller 6 eller andra stycket samma moment, skall den skattskyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) på det överskjutande beloppet. Kvarskatteavgift tas ut med en procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på det överskjutande beloppet till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 3 maj året efter inkomståret och med en procentsats motsvarande 125 procent av statslåneräntan på resterande del. Om den slutliga skatten debiteras senast den 31 augusti året efter inkomståret och hela den kvarstående skatten betalas senast den 18 september samma år, tas dock kvarskatteavgift på den resterande delen ut med en procentsats motsvarande 60 procent av statslåneräntan. Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal. Om särskild beräkning i vissa fall föreskrivs i 4 mom. Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger 50 kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det uppgår till högst 20 000 kronor och har betalats senast den 3 maj året efter inkomståret. Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt. Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges. Lag (1994:1978). 27 § 4 mom. Har skattskyldig, som har fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 3 maj taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter detta datum men senast den 30 juni taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften beräknas på den del av det överskjutande beloppet enligt 3 mom. som täcks av den inbetalade skatten. Avgiften skall tas ut med en procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på belopp som inte överstiger 20 000 kronor och med en procentsats motsvarande 40 procent av statslåneräntan på resterande del. Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal. För överskjutande belopp som inte täcks av inbetalning under tiden den 4 maj--den 30 juni gäller bestämmelserna i 3 mom. Har skattskyldig, som på grund av omständighet som utgör laga förfall inte fullgjort sin deklarationsskyldighet senast den 3 maj taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 3 maj men senast den 30 juni taxeringsåret, skall skattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige beräkna kvarskatteavgiften på sätt som anges i första stycket. Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året efter det då kvarskatteavgiften påfördes. Lag (1992:1661).

27 a §

Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror skillnaden mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhållande, som den skattskyldige inte har kunnat råda över, får skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige besluta att avgiften skall tas ut med en procentsats motsvarande 90 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret. Procentsatsen bestäms till tal med högst en decimal. Har den slutliga skatten debiterats senast den 31 augusti året efter inkomståret får skattemyndigheten besluta att avgiften i stället skall tas ut med en procentsats motsvarande 45 procent av statslåneräntan om skatten betalas senast den 18 september nämnda år. Vid beslut om nedsättning enligt första stycket skall bortses från den del av avgiften som har beräknats efter 20 eller 40 procent av statslåneräntan enligt 27 § 3 eller 4 mom. Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året efter det då avgiften påfördes. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1992:1661).

27 b §

Ett belopp som innehållits genom skatteavdrag på ersättning för arbete till ett handelsbolag och som inte kunnat gottskrivas bolaget enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas bolaget som inbetalning av sådan utgående mervärdesskatt som avses i 1 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200) för den sista redovisningsperioden under det kalenderår då det innehölls. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndigheten. Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av utgående mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut. Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §. Lag (1996:1404).

28 §

Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej. Kvarstående skatt skall betalas senast den 10 i uppbördsmånaden april året efter taxeringsåret. Lag (1994:1978).

29 §

För visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt skall anses i första hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för året. I fråga om erlagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten. Tilläggspensionsavgift som ingår i slutlig skatt skall vara betald före den 1 oktober året efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig skatt skall vara betald inom åtta månader efter utgången av den månad, då underrättelse om debitering av avgiften meddelades den skattskyldige. Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt, inte till fullo betalats inom den tid, som anges i andra stycket, skall den slutliga eller tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Sådant beslut skall delges den skattskyldige. Lag (1984:669).

30 §

Skall enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyldige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra stycket, får skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldige medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter föreligger. Har här i landet bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat dödsbodelägare som vid hans död varit beroende av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller tillkommande skatt, får skattemyndigheten efter framställning från dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala skatten, om ömmande omständigheter föreligger. Befrielse får avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom. Befrielse får inte avse skatt som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skulle ha betalats före dödsfallet. Skattemyndigheten skall vidta den ändring av beslut om skattebefrielse som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föranleder. Lag (1990:329).

31 §

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej. Tillkommande skatt skall, om inte annat följer av 32 b §, betalas senast den 10 i den uppbördsmånad som skattemyndigheten bestämmer, dock inte tidigare än den 10 maj året efter taxeringsåret. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Lag (1994:1978).

32 §

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Vid beräkning av respitränta gäller, att i den tillkommande skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och inte heller kvarskatteavgift och respitränta; att ränta tas ut från och med den 19 september taxeringsåret om hela den kvarstående skatten betalts senast den 18 september samma år och i annat fall från och med den 11 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall tas ut från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt att ränta tas ut till och med den dag då skatten förfaller till betalning. Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta. Lag (1994:1978).

32 a §

Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl. Lag (1990:329).

32 b §

Skall tillkommande skatt debiteras efter det att skattsedel på slutlig skatt har utfärdats för den skattskyldige men innan påföringen av slutlig skatt har avslutats för året skall ny skattsedel på slutlig skatt utfärdas vari även den tillkommande skatten tas upp. I fråga om sådan skatt gäller vad som föreskrivs i denna lag om betalning av kvarstående skatt och om arbetsgivares medverkan vid uppbörd av sådan skatt. Lag (1992:1661). Utfärdande av skattsedel

33 §

För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för preliminär skatt, för slutlig skatt och för annan tillkommande skatt än sådan som avses i 32 b §. Skattsedel skall dock inte utfärdas för preliminär skatt enligt 3 § 2 mom. tredje stycket. Lag (1996:1404).

33 a §

Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skattskyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant villkor som avses i 33 b § andra stycket. För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats en F-skattesedel utfärdas en A-skattesedel efter ansökan. Lag (1996:1404).

33 b §

Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats. I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet. F-skattesedel får inte utfärdas för en delägare i handelsbolag enbart på grund av intäkt som han åtnjuter i denna egenskap. Lag (1996:1404).

33 c §

För varje uppbördsår skall utan ansökan utfärdas en F-skattesedel för den som vid utgången av närmast föregående uppbördsår har en sådan skattsedel. En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare utfärdad F-s kattesedel återkallad på grund av sådant missbruk som avses i 38 a § första stycket 3 förrän två år förflutit från återkallelsebeslute t. En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare F-skattesede l återkallad på annan grund än som avses i andra stycket så länge grunden för återkallelsen finns kvar. En F-skattesedel får inte heller utfärdas för den som inte har haft någon F-skattesedel men för vilken de t skulle finnas grund för återkallelse av en sådan skattsedel. Om det finns särskilda skäl får en F-skattesedel utfärdas trots vad som sägs i a ndra och tredje styckena. Lag (1992:680).

33 d §

Till en A-skattesedel skall fogas ett skattekort. Till en F-skattesedel s kall fogas ett F-skattebevis. Om den skattskyldige har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall inbetalningskort till ställas honom. Till en skattsedel på tillkommande skatt samt till en sådan skattsedel på slutlig skatt enligt vilken kvarstående skatt s kall betalas skall fogas inbetalningskort. Om den skattskyldiges slutliga skatt består uteslutande av skatt på ränta eller utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje stycket, behöver någon skattsedel på slutlig skatt inte utfärd as. Skattsedel, skattekort, F-skattebevis och inbetalningskort skall upprättas i enlighet med formulär som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:680).

34 §

Skattsedel enligt 33 § utfärdas av den skattemyndighet som skall besluta i fråga om den skatt som skattsedeln avser. Skattsedel på preliminär skatt som avser handelsbolag utfärdas av skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress.

35 §

Skattsedel på slutlig skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut om årlig taxering fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad självdeklaration enligt 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I övriga fall skall skattsedel på slutlig skatt översändas till den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsåret. En A-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. Uppbär skattskyldig, som tidigare inte haft inkomst för vilken preliminär A-skatt skall betalas, sådan inkomst under inkomståret, skall han anmäla detta till vederbörande skattemyndighet. Denna skall sända en skattsedel till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1992:1661).

36 §

En F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. En F-skattesedel, som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, och skattsedel på tillkommande skatt skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1994:1978).

36 a §

Ett besked om debitering av särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. Ett besked om debitering av särskild A-skatt som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1994:1978).

37 §

Anmäler skattskyldig hos skattemyndighet sedan fem dagar har förflutit efter den tidpunkt som anges i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket att han inte har fått den skattsedel som han skall ha, skall sådan skattsedel, som hade bort utfärdas, ofördröjligen tillställas den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt. Lag (1990:329).

38 §

Skattskyldig har rätt att hos skattemyndighet få duplettskattsedel och ytterligare inbetalningskort. Begärda handlingar skall skyndsamt tillställas den skattskyldige. Lag (1990:329). Återkallelse av F-skattesedel m.m.

38 a §

En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren 1. begär att skattsedeln skall återkallas, 2. upphör att bedriva näringsverksamhet, 3. inte iakttar villkor som meddelats med stöd av 33 b § andra stycket eller på annat sätt missbrukar sin F-skattesedel och missbruket inte är ringa, 4. inte efterkommer föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråg a om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering och underlåtenheten inte är ringa, 5. brister i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig skatt, skatt som skall innehållas genom skatteavdrag, sådana avgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskatt som uppbärs enligt mervärdesskattelagen (1994:203) och försummelsen inte är ringa, 6. har meddelats näringsförbud, 7. är i konkurs, eller 8. är företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och företagets eller bolagets F-skattesedel har återkallats på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren. Återkallelse enligt första stycket 3--8 får underlåtas om det finns särskilda skäl. Ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattesedel skall, om int e särskilda skäl talar emot det, återkallas också om en F-skattesedel inte får utfärdas för en företagsledare i företaget eller bolaget på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3--5 eller 7. Lag (1994:484).

38 b §

Om en F-skattesedel har återkallats, skall innehavaren efter föreläggande av skattemyndigheten överlämna F-skattesedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten skall lämna uppgift om återk allelsen till sådana berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till. Om en F-skattesedel har återkallats skall skattemyndigheten i stället utfärda en A-skattesedel om det inte är obehövligt. Lag (1992:680). Avdrag på lön, m.m.

39 §

1 mom. Vid utbetalning av kontant ersättning för arbete skall den som betalar ut ersättningen göra avdrag för betalning av mottagarens preliminära A-skatt (skatteavdrag). Som ersättning för arbete anses också förskott på sådan ersättning. Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte om 1. det kan antas att vad en arbetsgivare kommer att betala ut till arbetstagaren under inkomståret inte uppgår till minst 1 000 kronor, 2. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag och mottagaren är delägare i bolaget. Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte heller, om den som tar emot ersättningen har en F-skattesedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Det som sagts i andra meningen gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är oriktig. Om betalningsmottagaren har både en F-skattesedel och en A-skattesedel får skatt eavdrag underlåtas bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas. Görs detta, anses mottagaren ha endast en F-skattesedel. I annat fall anses han ha endast en A-skattesedel. I fråga om ersättning som avses i 3 § 2 mom. andra stycket skall han alltid anses ha endast en A-skattesedel. En sådan uppgift om innehav av en F-skattesedel som enligt tredje stycket får tas för god gäller även som skriftligt åberopande av F-skattesedeln. Lag (1994:1978). 39 § 1 a mom. Har en fysisk person, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt att betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren, om inte annat framgår av andra stycket, skyldig att vid utbetalning av ersättning för arbete göra skatteavdrag även för sådan skatt om arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete från honom. Detsamma gäller även den som betalar ut annan ersättning för arbete om skattemyndigheten har beslutat att avdrag för kvarstående skatt skall göras eller mottagaren begär det. En arbetsgivare är dock inte skyldig att göra avdrag för kvarstående skatt, om arbetet är avsett att pågå kortare tid än en vecka. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras från sådan ersättning som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) eller livränta, om inte skattemyndigheten har beslutat att avdrag för kvarstående skatt skall göras eller mottagaren begär det, och inte heller från ränta eller utdelning. Utgörs ersättningen av vårdbidrag, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd skall dock avdrag för kvarstående skatt göras om inte mottagaren visar upp intyg från en annan arbetsgivare att denne gör ett sådant avdrag. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren, om inte annat följer av 40 § 2 mom. andra stycket, vid varje utbetalningstillfälle dra av ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället. Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller. Lag (1994:484). 2 mom. Under januari månad och, om det finns särskilda skäl, också under februari månad får skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell som senast tillämpats under det föregående inkomståret. 3 mom. Vid utbetalning eller gottskrivning av sådan ränta eller utdelning som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket skall den som har att avge kontrolluppgift beträffande räntan eller utdelningen göra skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt som mottagaren har att betala. I fråga om sådant avdrag skall bestämmelsen i 39 § 1 a mom. fjärde stycket gälla i tillämpliga delar. Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte om räntan på ett konto uppgår till mindre än 100 kronor. Lag (1992:1177). 4 mom. Vad i denna lag sägs om arbetsgivare skall vid tvångsförvaltning av fastighet enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792) avse förvaltaren beträffande av honom förvaltad egendom. Är förvaltaren på grund härav ansvarig för skatt som avses i 77 § får betalningsskyldigheten av skattemyndighet jämkas eller efterges när särskilda skäl föreligger. Lag (1990:329). (Se vidare anvisningarna.)

40 §

1 mom. Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att upplysa d en som betalar ut ersättningen om vilken skattsedel på preliminär skatt han har. Om han skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt p å ersättningen, skall han snarast visa upp en skattsedel på sådan skatt för utbetalaren. I annat fall skall han visa upp ett i ntyg av skattemyndighet att han inte har att betala preliminär A-skatt eller 39 § 1 mom. tredje stycket lämnar en sådan uppgift om innehav av en F-skattesedel som får tas för god. Fullgör inte den som tar emot ersättning för arbete sin skyldighet enligt första stycket, skall avdrag för preliminär skatt göras, i fråga om en juridisk person, med 30 procent av ersättningen och, i fråga om en fysisk person, enligt skattetabellen för den ort, där den som skall göra skatteavdraget har sitt kontor eller ersättningen i annat fall utbetalas, jämte tio procent av nämnda avdrag. Skatteavdraget skall dock vara 30 procent av sådan ersättning för arbete som inte utgör en fysisk persons huvudsakliga inkomst av arbete. Åtnjuter den som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt, förutom kontant ersättning, annan förmån som avses i 8 § första stycket, skall skatteavdraget enligt andra stycket beräknas även på förmånens värde för den tid ersättningen avser. Förhöjningen av avdrag som avses i andra stycket skall utgöra minst en krona för daglön, fem kronor för veckolön, tio kronor för halvmånadslön och tvåveckorslön samt tjugo kronor för månadslön. Lag (1992:680). 40 § 2 mom. Arbetstagare, som skall vidkännas skatteavdrag enligt 1 mom., skall före utgången av taxeringsåret överlämna skattsedel på slutlig skatt eller vederbörlig del därav till den arbetsgivare som enligt 39 § 1 a mom. är skyldig att göra skatteavdrag för den kvarstående skatten eller för denne uppvisa skattsedeln eller vederbörlig del därav eller intyg av skattemyndighet att han inte har att betala kvarstående skatt. Fullgör inte arbetstagare sin skyldighet enligt första stycket, görs under tid, då avdrag för kvarstående skatt skall verkställas, avdrag för sådan skatt vid varje utbetalningstillfälle med lika stort belopp som skall dras av för preliminär A-skatt. Att skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall verkställas vid arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, framgår av 39 § 1 a mom. Lag (1992:1661). 3 mom. Bestämmelserna om skatteavdrag när skattsedel inte lämnats tillämpas inte , om den som är skyldig att göra skatteavdraget erhållit besked av skattemyndigheten beträffande vederbörligt skatteavdrag från den skattskyldiges ersättning för arbete. I sådant fall skall skatteavdrag göras enligt det erhållna beskedet. Lag (1992:680). (Se vidare anvisningarna.)

40 a §

Om det är uppenbart att ett arbete har utförts under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall denne skriftligen anmäla förhållandet till skattemyndigheten om den som tar emot ersättningen åberopar en F-skattesedel. Lag (1992:680).

41 §

1 mom. Anmäler arbetstagare till arbetsgivare från vilken arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras med större belopp än som följer av bestämmels erna i denna lag eller annars föreskrivits, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet från och med det utbetalningstillfälle, som infaller sedan två veckor förflutit från det anmälningen skedde. Sådan skyldighet finns dock inte vid utbe talning av dagpenning från arbetslöshetskassa. Har skattemyndighet med stöd av 45 § 3 mom. beslutat om minskning av skatteavdrag, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag. Lag (1992:680). 2 mom. Om den ersättning, som skulle återstå sedan skatteavdrag för kvarstående skatt har gjorts, understiger vad den skattskyldige behöver för sitt eget och familjens underhåll, skall skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige besluta att skatteavdrag inte skall göras med större belopp än att den skattskyldige har medel som behövs för hans eget och familjens underhåll (förbehållsbeloppet). Förbehållsbeloppet beräknas enligt 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken. Har ett förbehållsbelopp bestämts i ett beslut om utmätning av lön i ett mål hos kronofogdemyndigheten, skall detta förbehållsbelopp tillämpas under den tid beslutet gäller också i fråga om avdrag för kvarstående skatt. Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det utbetalningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om det inte kan ske, inom fyra dagar efter nämnda utbetalningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats. Lag (1995:299).

42 §

Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i första hand avse preliminär skatt. Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten. Lag (1986:474).

43 §

1 mom. Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetalningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på ersättningen samt, om avdrag gjorts enligt 4 § 1 mom., hur stor del av det innehållna beloppet som avser allmänna egenavgifter. Skyldighet att lämna sådan uppgift föreligger dock inte, om ersättningen kvitteras på avlöningslista, där skatteavdraget och de allmänna egenavgifterna har angivits. I fråga om folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän eller annan jämförbar ersättning enligt äldre lagstiftning behöver uppgift om skatteavdragets belopp och de allmänna egenavgifterna dock inte lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. Detsamma gäller vid utbetalning av annan sådan pension eller livränta som avses i 3 § 2 mom. andra stycket om utbetalningen görs av den som har rätt att betala ut sådan ersättning som anges i föregående mening eller av försäkringsföretag eller understödsförening. Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid det utbetalningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp. Efter den 10 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har arbetstagaren avslutat sitt arbete under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare. Lag (1994:1978). 2 mom. Arbetsgivare är skyldig att låta arbetstagare ta del av för honom utfärdad skattsedel, som förvaras hos arbetsgivaren, när det kan ske utan väsentlig olägenhet. Lag (1992:680).

44 §

Skattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39--43 §§. På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndigheten lämna besked i frågor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39--43 §§. Sådana besked skall meddelas av den skattemyndighet som enligt 2 a § andra stycket har att fatta beslut rörande arbetsgivare. Skattemyndigheten får på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag. Lag (1991:1908).

44 a §

Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får skattemyndigheten, utom i fall som avses i andra stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Råder det tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och träffar riksskatteverket överenskommelse med behörig myndighet i den främmande staten om var detta skall ske, får riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Lag (1992:100). Jämkning av preliminär skatt

45 §

1 mom. Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den motsvarande slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt därigenom kan antas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Vid jämkning av preliminär A-skatt för en juridisk person får dock hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Jämkning skall göras bland annat i följande fall, nämligen 1. då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffan de allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt; eller 2. då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad. I fall, som avses i första stycket 1, bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle tas ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle betalas. Jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig skatt med minst en femtedel över-eller under tidigare antagna skatten, dock med minst 2 000 kronor. Jämkning av skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa får ske endast vid arbetslöshet där dagpenning har betalats för längre tid än en månad o ch skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall i första hand avse den debiterade skatten. Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det föranleds av särskilda omständigheter. Jämkning skall, om det inte finns särskilda skäl, i första hand ske av preliminär skatt på sådan ersättning som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete och därefter på andra inkomster än ränta och utde lning. Om särskild A-skatt har debiterats, skall dock jämkning som leder till en lägre preliminär skatt i första hand avse den sä rskilda A-skatten. I fråga om preliminär skatt på ränta och utdelning får jämkning ske även om skattsedel avseende annan preliminär skatt inte har utfärdats. Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig , om detta inte uppenbarligen är obehövligt. Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomståret. Lag (1992:1177). 45 § 2 mom. Har skattskyldig, som lämnat särskild självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, betalat preliminär skatt med belopp, som beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt, i förekommande fall minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt, med minst en femtedel av den sålunda minskade slutliga skatten, dock minst 500 kronor, skall efter beslut av skattemyndigheten i samband med jämkning det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige på det sätt som anges i 68 § 1 mom. utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter föranleder det, får skattemyndighet besluta om återbetalning av för mycket erlagd preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten inte överstiger den beräknade slutliga skatten i förekommande fall, minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt på det sätt som nyss har angivits. Om den överskjutande ingående mervärdesskatten beräknas överstiga den skattskyldiges slutliga skatt, skall det överskjutande beloppet efter inkomstårets utgång på ansökan betalas ut till den skattskyldige. Därvid gäller bestämmelserna i första stycket i tillämpliga delar. Lag (1994:1978). 45 § 3 mom. Sker avdrag för preliminär A skatt för arbetstagare, som är försatt i konkurs, och kan det antagas att avdraget är större än som fordras för att den preliminära skatten skall motsvara den slutliga skatten, må skattemyndigheten efter ansökan av konkursboet genom jämkning förordna om minskning av skatteavdraget och i samband därmed meddela beslut om utbetalning till konkursboet av för mycket innehållen preliminär skatt. Motsvarande gäller efter ansökan av kronofogdemyndighet när lön tas i anspråk genom utmätning.

46 §

1 mom. Skattskyldig får ge in ansökan om jämkning av preliminär skatt till skattemyndigheten på den ort där han är bosatt, även om myndigheten inte är behörig att meddela beslut om jämkningen. Myndigheten skall göra den utredning som behövs i ärendet och därefter sända ansökningen till den myndighet som skall meddela beslutet. Lag (1991:1908). 2 mom. Beslut om jämkning skall tillställas den skattskyldige. Innebär besl utet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall betalas med annat belopp än som tidigare utfärdad skattsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny skattsedel upptagande den ändrade skatten. Sker jämkning av preliminär skatt, skall i beslutet anges, att skatten skall ber äknas t.ex. på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall tas ut med viss procent av inkomsten. Vid jämkning av preliminär skatt, som tas ut efter i 7 § första stycket nämnd pr ocentsats, skall i beslutet anges efter vilken procentsats den ändrade skatten skall tas ut. Sker jämkning av preliminär skatt på ränta eller utdelning skall i beslutet ange s att preliminär skatt inte skall tas ut på ränta på eller utdelning från visst konto eller vissa värdepapper. Sker jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, skall skatten beräkn as på samma sätt som i 13--15 och 25 §§ anges beträffande påföring av sådan skatt efter preliminär taxering. Lag (1992:680). 3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall med delas skyndsamt. Beslutet och, i förekommande fall, den nya skattsedeln skall genast tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne. Arbetstagare som har att vidkännas skatteavdrag skall genast till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning och, i förekommande fall, den nya skattsedeln. Arbetsgivare skall iaktta beslut om jämkning från och med det utbetalningstillfä lle som först infaller sedan två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 § 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det utbetalningstillfälle som inträffar sedan en vecka förfl utit från det arbetsgivaren fått del av beslutet eller, om det inte kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda utbetalningstillfälle. Lag (1992:680). 4 mom. Skattskyldig är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att för jämkning av den preliminära skatten avge preliminär självdeklaration eller inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt. Är deklarationen ofullständig, får myndigheten anmana den skattskyldige att fullständiga den avgivna deklarationen. Bestämmelserna i 21 § skall härvid äga motsvarande tillämpning. Lag (1992:680). (Se vidare anvisningarna.)

47 §

Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall inbetalas under den närmast följande uppbördsmånaden, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som har innehållits för mycket. Lag (1979:489). Anstånd med inbetalning av skatt

48 §

1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga har blivit nedsatt på gru nd av arbetslöshet eller sjukdom eller annars oförvållat, får av skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt. Ansökan om anstånd skall för att kunna prövas ha kommit in s enast den dag då den skatt, som ansökningen avser, senast skall betalas. Beslut om anstånd får meddelas i fråga om skatt som skall betalas under de två uppbördsmånader, vilka utlöper närmast efter det ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år. Avser anståndet skatt, som skall betalas under två uppbördsmånader, skall anståndstiden räknas från utgången av d en först infallande uppbördsmånaden. Lag (1992:680). 48 § 2 mom. En totalförsvarspliktig som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60 dagar och vars skattebetalningsförmåga till följd härav har blivit nedsatt, får av skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som skall betalas under uppbördsmånad, vilken helt eller delvis infaller under tiden för tjänstgöringen eller under tiden därefter, dock senast under tredje kalendermånaden efter den månad då tjänstgöringen upphör. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år. Anstånd får dock därutöver beviljas för tre kalendermånader efter den då tjänstgöringen upphör. Lag (1995:751). 48 § 3 mom. Har, sedan anstånd beviljats, den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring, må frågan om anstånd för den skattskyldige upptagas till förnyad prövning. 48 § 4 mom. Skattskyldig, som avyttrat fastighet eller näringsverksamhet eller del av sådan tillgång eller aktie eller andel i bolag, vars aktier eller andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller innehades på sätt som anges i punkt 14 åttonde stycket a av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), mot betalning under minst tre år, kan, om till följd härav hans slutliga skatt blivit mer än dubbelt så stor som medeltalet av hans slutliga skatt för närmast föregående tre taxeringsår, efter ansökan beviljas anstånd av skattemyndighet med betalning av kvarstående skatt för det taxeringsår, då försäljningen tagits till beskattning. Anstånd får avse högst två tredjedelar av den kvarstående skatten. Det belopp, för vilket anstånd medges, skall betalas med halva beloppet före utgången av april månad under vart och ett av de två år, som följer närmast efter det år, då den kvarstående skatten enligt debiteringen skulle ha betalts. Vid beräkningen av den slutliga skatten gäller 14 §. Har avyttringen föranlett debitering av tillkommande skatt, får anstånd medges efter motsvarande grunder. Lag (1990:1137). 48 § 5 mom. Skattskyldig, som avyttrat fastighet, bostadsrätt eller aktie i fåmansföretag, kan efter ansökan beviljas anstånd med att betala kvarstående skatt för det taxeringsår, då vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning. Anstånd skall medges om avyttringens bestånd är beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om avyttringens bestånd. Anstånd får därvid medges med betalning av den del av skatten som med 20 000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång. Blir ytterligare köpeskilling tillgänglig för lyftning efter avyttringsårets slut, skall anståndsbeloppet minskas med den köpeskilling som blivit tillgänglig för lyftning. Anstånd medges med skattebetalningen intill den sista april året efter det att anståndsorsaken upphört att gälla. Anstånd skall dock aldrig medges för längre tid än till den sista april fyra år efter avyttringsåret. Minskas anståndsbeloppet på grund av att ytterligare köpeskilling blivit tillgänglig för lyftning skall skatten inbetalas senast den sista april året efter det köpeskillingen blivit tillgänglig för lyftning. Lag (1990:653). (Se vidare anvisningarna.)

49 §

1 mom. Skattemyndigheten får medge en skattskyldig anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta, 1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få nedsättning av eller befrielse från det belopp som påförts honom, 2. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och utgången i ärendet eller målet är oviss, eller 3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och betalningen av det påförda beloppet skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som obillig. Lag (1993:894). 49 § 2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli nedsatt eller falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet. Om det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller om det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall jämkas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6--11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. Lag (1994:469). 2 a mom. Regeringen och myndighet som regeringen har förordnat att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende medge skattskyldig anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta. Lag (1979:489). 3 mom. Anståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald preliminär skatt, bestämmas till längst tre månader efter beslut med anledning av begäran om omprövning eller överklagandet. Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet omprövas. Lag (1990:329). 49 § 4 mom. Den som har fått anstånd enligt 1 eller 2 a mom. skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket, dock med undantag av fjärde meningen. Anståndsränta tas ut från den dag, då beloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått ut eller, om beloppet betalats dessförinnan, till och med den dag betalning skett. Bifalls den skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet av skattemyndigheten eller bifaller domstol ett överklagande skall betald ränta återbetalas. Lag (1994:484). 5 mom. Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl. (1990:329).

50 §

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådan ansökan bör göras snarast möjligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökningen inte inkommit inom tre månader efter tjänstgöringens slut, får ansökningen inte prövas. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan kostnad för denne. I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas. Lag (1995:751).

51 §

Sedan anstånd har meddelats, får den av anståndet omfattade skatten inte indrivas under tiden för anståndet. Är skattskyldig berättigad att få tillbaka för mycket erlagd skatt, får denna tagas i anspråk för betalning av skatt, som avses med anståndet. Har anstånd medgetts, tas dröjsmålsavgift enligt 58 § ut endast på den del av skatten som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Lag (1992:624). Uppbörd av skatt

52 §

Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas in senast den 10 i den uppbördsmånad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Inbetalning från landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel. Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på ett särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit skatten respektive den skattskyldige är bosatt. Skatten anses betald den dag när inbetalningskort eller gireringshandlingar kom in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken. Lag (1994:1978).

52 a §

Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen skall betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom inbetalning enligt 52 § första stycket av preliminär skatt som den juridiska personen har innehållit. Om preliminär skatt som kan beräknas överstiga den motsvarande slutliga skatten har betalats av ett handelsbolag får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet skall tillgodoräknas handelsbolaget enligt första stycket eller delägare såsom betalning av hans preliminära skatt. Lag (1996:1404).

53 §

1 mom. Vid inbetalning av skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall namn på och postadress till den som har innehållit skatten anges på inbetalningshandlingen. Skattemyndigheten får på ansökan av arbetsgivare eller när särskilda skäl föreligger besluta att skatt, som innehålls genom skatteavdrag, och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall redovisas till skattemyndigheten under särskilt redovisningsnummer. Vid inbetalning av skatt som avses i 52 § andra stycket, skall på inbetalningshandlingen anges den skattskyldiges namn och postadress, person- eller organisationsnummer, skattens beteckning samt det år som skatten avser. Lag (1991:1908). 2 mom. Skattemyndigheten får om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare betalar och redovisar skatt, som avses i 1 mom. första stycket, inom viss tid efter den dag då skatten rätteligen skall betalas. På skatt som betalas inom den tiden utgår ej dröjsmålsavgift. Lag (1990:329). 3 mom. har upphävts genom lag (1979:489).

54 §