Kungl. Maj:ts Utlandsresereglemente (1953:666)

1 kap. Vissa grundläggande bestämmelser

4 §

I reglementet omförmälda ersättningar utgå med hänsyn tagen till den väg och det färdsätt, som verkligen använts, dock må ersättning icke tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda kostnad eller eljest varit lämpligast. Bestämmelserna i första stycket innebära icke skyldighet för förrättningsman att färdas med flygplan vid resa mellan Sverige och ort inom något av länderna Danmark, Finland och Norge eller vid resa mellan så närbelägna utrikes orter, att begagnandet av angivna färdsätt skulle medföra ringa eller ingen tidsvinst. Vederbörande myndighet äger även eljest för särskilda fall förordna, att förrättningsman icke skall vara skyldig att färdas med flygplan.

Beträffande utrikes tjänsteresor, som företagas med förrättningsman tillhörigt motorfordon eller med flygplan, äger myndighet, som regeringen därtill bemyndigar, förordna, att resekostnadsersättning skall utgå även i fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna i första stycket är berättigad till ersättning för sådant färdsätt.

Vederbörande myndighet äger medgiva, att vid en med hänsyn till restidens längd eller eljest särskilt tröttande utrikes tjänsteresa skäligt uppehåll för vila må inräknas i restiden. Förordning (1963:44).

Anvisningar till 4 §

Befrielse från skyldighet att färdas med flygplan bör kunna medgivas exempelvis om förrättningsman med läkarintyg styrker, att han av hälsoskäl icke bör flyga, eller om särskilt stor risk för förseningar eller andra trafikrubbningar föreligger.

5 §

För beräknande av resekostnadsersättning och traktamente må utrikes tjänsteresa anses påbörjad respektive avslutad vid förrättningsmannens tjänsteställe eller hans bostad eller ock å annan plats, där han haft eller har att fullgöra utrikes förrättning, förrättning enligt allmänna resereglementet eller allmänt uppdrag. Om utrikes tjänsteresa påbörjas eller avslutas annorstädes än nu sagts, skall, där ej regeringen annat föreskriver, i ersättningshänseende så anses, som om resan påbörjats respektive avslutats vid tjänstestället eller bostaden.

2 kap. Resekostnadsersättning

8 §

Drabbas förrättningsman under utrikes tjänsteresa av skada till följd av flygolycka, utgår, om ej annat följer av andra stycket, ersättning av statsmedel enligt följande grunder:

Omfattas skadan av statlig personskadeförsäkring enligt kollektivavtal mellan staten och arbetstagarorganisation, utgår dock ingen ersättning enligt detta reglemente.

Med efterlevande avses make och arvsberättigade barn under 21 år samt arvsberättigade föräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make, tillfaller hela beloppet maken. Finnas jämte make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som utgår till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla för fördelning av arvfallen egendom.

Har i fall som avses under a ersättning utgivits efter viss invaliditetsgrad och befinnes sedermera att den bestående invaliditetsgraden blir högre än beräknat, utgives den tilläggsersättning, som svarar häremot.

Utgiven invaliditetsersättning skall i förekommande fall avräknas från dödsfallsersättning till efterlevande enligt b ovan.

Ersättningen bestämmes och utbetalas av riksförsäkringsverket.

Förordning (1974:667).

3 kap. Traktamente m.m.

11 §

Nödgas förrättningsman på grund av naturhinder eller styrkt sjukdom eller av annan giltig anledning avbryta utrikes förrättning eller utrikes tjänsteresa och uppehålla sig annorstädes än i hemmet eller å stationeringsorten, skall i fråga om traktamente och ersättning för hotellkostnader så anses, som om förrättningsmannen utförde förrättning, där han under tiden för uppehållet har sitt nattkvarter.

4 kap. Om reseräkning m.m.

12 §

För bestridande av utgifter i samband med utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa äger förrättningsman uppbära lämpligt förskott att redovisas inom tid, som vederbörande myndighet bestämmer. Har utlämnat förskott överstigit den ersättningssumma, som fastställts efter granskning av ingiven reseräkning, skall det överskjutande förskottsbeloppet vara till fullo ersatt inom en månad efter det avräkningsbesked erhållits. Förordning (1963:44).

Anvisningar till 12 §

Reseförskott bör avpassas så, att det normalt svarar mot förrättningsmannens slutliga fordran enligt reseräkningen.

Förrättningsman är, där ej förhållandena i undantagsfall annat föranleda, skyldig att själv ombesörja betalning av hotell- och restauranträkningar samt andra utgifter, som icke äro att hänföra under bestämmelserna om resekostnadsersättning enligt 2 kap. reglementet.

13 § 1 mom. I en räkning med krav på ersättning enligt detta reglemente (reseräkning) skall uppges

ändamålet med utrikes förrättning,

författning, instruktion eller särskilt förordnande som legat till grund för förrättningen,

tiderna för avresa och återkomst samt de dagar under vilka utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa ägt rum,

det färdmedel som har använts för varje del av utrikes tjänsteresa och dess avgångs- och ankomsttider samt den klass på tåg, fartyg eller flygplan i vilken resan företagits,

förskott som uppburits med stöd av 12 §.

Vid reseräkningen skall i förekommande fall, där så kan ske och om myndigheten inte i särskilt fall medger annat, fogas kvitto på utgift för taxi eller ''annat färdmedel'' enligt 6 § samt på utgift som avses i 7 §. Utgifter för taxiresor skall specificeras. Förordning (1980:765).

2 mom. Reseräkning skall, där ej kortare tid för redovisning av förskott bestämts med stöd av 12 §, vara till vederbörande myndighet inkommen inom 3 månader efter det förrättningen eller tjänsteresan avslutats. För särskilt fall må efter därom gjord skriftlig framställning anstånd med räkningens avlämnande kunna medgivas för kortare tid. Förordning (1963:44).

3 mom. Utlägg i främmande valuta ersättas enligt den växelkurs, efter vilken valutan förvärvats. Nämnda växelkurs skall styrkas genom banknota eller på annat sätt. Förordning (1963:44).

5 kap. Överklagande

14 §

Beslut om ersättning enligt detta reglemente får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Förordning (1987:485).

Övergångsbestämmelser 1984:21

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1984.

1985:32

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1985.

1985:280

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1985.

1986:75

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1986.

1986:711

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 mars 1986.

1987:47

Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 1987.

1988:262

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1988. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 mars 1988. Bilaga 1

Utlandstraktamenten

Land eller område Traktamente

per dag, kronor

Afghanistan 545

Albanien 150

Algeriet 340 Amerikas förenta stater 430

Andorra 365

Angola 595

Argentina 320

Australien 390

Azorerna 150

Bahamas 505

Bahrain 345

Bangladesh 280

Barbados 350

Belgien 510

Belize 320

Benin 475

Bermuda 490

Bolivia 175

Botswana 210

Brasilien 360

Brunei 430

Bulgarien 380

Burkina Faso 380

Burundi 195

Canada 335 Centralafrikanska

republiken 550

Chile 215

Colombia 195

Comorerna 330

Costa Rica 195

Cuba 355

Cypern 295

Danmark

(se även Grönland) 490

Djibouti 365

Dominica 225 Dominikanska

republiken 395

Ecuador 150

Egypten 195

Ekvatorialguinea 385

Elfenbenskusten 505

El Salvador 250

Etiopien 275

Fiji 270

Filippinerna 275

Finland 535

Frankrike 455

Förenade arabemiraten 410

Gabon 525

Gambia 225

Ghana 350

Grekland 275

Grenada 410

Grönland 490

Guadeloupe 470

Guatemala 190

Guinea, Republiken 580

Guinea-Bissau 240

Guyana 325

Haiti 360

Honduras 150

Hongkong 285

Indien 320

Indonesien 325

Irak 790

Iran 900

Irland 400

Island 580

Israel 425

Italien 500

Jamaica 410

Japan 720

Jemen 315

Jordanien 310

Jugoslavien 305

Kamerun 500

Kanarieöarna 425

Kap Verde 310

Kenya 210

Kina 365

Kongo, Folkrepubliken 500 Korea, Demokratiska

folkrepubliken 265

Korea, Republiken 610

Kuwait 400

Laos 160

Lesotho 185

Libanon 195

Liberia 500

Libyen 530

Liechtenstein 460

Luxemburg 500

Macau 270

Madagaskar 145

Malawi 135

Malaysia 270

Maldiverna 135

Mali 415

Malta 360

Marocko 400

Martinique 450

Mauretanien 465

Mauritius 300

Mexico 230

Mocambique 290

Monaco 455

Mongoliet 245

Myanmar (f. d. Burma) 170

Namibia 200

Nederländerna 440 Nederländska Antillerna 375

Nepal 265

Nicaragua 295

Niger 455

Nigeria 270

Norge 515

Nya Zeeland 340

Oman 415

Pakistan 185

Panama 290

Papua Nya Guinea 245

Paraguay 185

Peru 255

Polen 190 Portugal

(se även Azorerna) 305

Qatar 345

Rumänien 280

Rwanda 295

Salomonöarna 155

Sao Tomé och Principe 320

Saudiarabien 400

Schweiz 565

Senegal 495

Seychellerna 425

Sierra Leone 370

Singapore 355

Somalia 150 Sovjetunionen

(jfr nedan) 100

Spanien 505

Sri Lanka 300

St. Lucia 510 Storbritannien och

Nordirland 485

Sudan 410

Surinam 495

Swaziland 190

Sydafrika 260

Syrien 300

Taiwan 335

Tanzania 190

Thailand 270

Tjeckoslovakien 225

Togo 415

Tonga 255

Trinidad och Tobago 235

Tunisien 290 Turkiet

(asiatiska delen) 280 Turkiet (europeiska

delen) 330

Tyskland 440

Uganda 270

Ungern 275

Uruguay 165

Vanuatu 240

Venezuela 240

Vietnam 210

Västra Samoa 275

Zaire 470

Zambia 240

Zimbabwe 175

Österrike 500

Övriga länder och

områden 280

I fråga om Sovjetunionen gäller också följande. För den som genom växlingsnota eller på något annat sätt visar att han inte har kunnat köpa eller använda lokal valuta till förmånskurs (1 rubel = ca 1 krona) i Sovjetunionen skall i stället för tabellens belopp traktamentet vara 420 kronor per dag. Förordning (1990:1181). Bilaga 2

Högsta godtagbara pris per dygn för ett enkelrum med bad (inkl.

service och ev. skatt)

Land Ort Pris, kronor

Amerikas förenta stater New York 1 100

Australien Canberra 1 050

Belgien Bryssel 1 200

Canada Ottawa 800

Danmark Köpenhamn 950

Finland Helsingfors 1 150

Frankrike Paris 1 200

Grekland Athen 1 000

Hongkong 1 350

Irland Dublin 1 100

Island Reykjavik 750

Israel Tel Aviv 900

Italien Rom 1 200

Japan Tokyo 1 300

Luxemburg Luxemburg 1 000

Nederländerna Haag 900

Norge Oslo 1 100

Portugal Lissabon 850

Schweiz Genève 1 000

Spanien Madrid 1 050

Storbritannien London 1 250

Turkiet Istanbul 800

Tyskland Bonn 1 050

Österrike Wien 950

Förordning (1990:1181).