Taxeringslag (1956:623)

Taxeringsrevision som avses i 56 § 1 mom. andra stycket andra meningen beslutas, om den hos vilken revisionen verkställs inte är skyldig att efter anmaning lämna uppgifter rörande personerna i fråga, av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av chef för länsskattemyndighet. Beslut om taxeringsrevision i annat fall meddelas av chef för länsskattemyndighet eller av en sådan annan kvalificerad tjänsteman vid myndigheten eller vid lokal skattemyndighet som länsskattemyndigheten har gett i uppdrag att meddela sådana beslut. En sådan tjänsteman är granskningsledare enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen endast om länsskattemyndigheten särskilt har förordnat honom till det. Finner en länsskattemyndighet att taxeringsrevision bör verkställas i annat län, skall begäran om detta framställas till länsskattemyndigheten i det länet. Om en taxeringsnämnd finner att en taxeringsrevision är nödvändig, skall nämnden göra framställning om det till den som får meddela beslut om taxeringsrevision. Revisionen skall verkställas av en tjänsteman, som förordnats av den som meddelade beslutet. Taxeringsrevision får även uppdras åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill har godkänts av länsskattemyndigheten. Tjänsteman vid länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet, som i taxeringsnämnd har deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan hinder av 11 § första stycket 3 förvaltningslagen (1986:223) utföra taxeringsrevision rörande taxeringen om det finns särskilda skäl. Detsamma gäller sådan tjänsteman som avses i 13 §. Beslut om taxeringsrevision får inte överklagas. Lag (1987:1228).

58 §

Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall äga rum, att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § 2 mom., må den som beslutat revisionen förelägga den försumlige lämpligt vite. Lag (1975:1030). VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet m.m.

59 §

har upphävts genom lag (1978:316).

59 a §

har upphävts genom lag (1978:316).

60 §

har upphävts genom lag (1978;316).

61 §

1 mom. Taxeringsnämnden sammanträder på tid och plats, som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna om sammanträdena. Till det första sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Om en ledmot är förhindrad att komma till ett sammanträde, skall han i sitt ställe kalla en suppleant enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet samt underrätta ordföranden. Länsskattemyndigheten och den lokala skattemyndigheten skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena. Om taxeringsrevision har gjorts hos en skattskyldig skall den skattskyldige underrättas om tid och plats för det sammanträde vid vilket revisionen redovisas. Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1986:1284). 61 § 2 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom stängda dörrar. Taxeringsnämndsombud, föredragande tjänsteman och suppleant som ej har trätt i ledamots ställe får deltaga i nämndens överläggningar men ej i dess beslut. Är den som har verkställt taxeringsrevision ej tillika föredragande får han företräda inför nämnden för att lämna upplysningar i ärendet. Länsskattemyndigheten får bestämma att viss tjänsteman skall få närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd. En sådan tjänsteman har rätt att närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det. Lag (1986:1284). 61 § 3 mom. har upphävts genom lag (1976:927). 61 § 4 mom. Skattskyldig är berättigad att företräda inför taxeringsnämnd för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom. Om det kan ske utan hinder för förrättningens fortgång, bör nämnden på stället meddela den skattskyldige begärd upplysning rörande hans taxering. Lag (1978:316).

62 §

Är ordförande i taxeringsnämnd jävig, utser nämnden inom sig viss ledamot att föra ordet vid ärendets behandling. Lag (1971:399).

63 §

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende. Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid 1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak, 2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, 3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 2 500 kronor taxerad inkomst, 4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, 5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt 6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende. Taxeringsnämnd är beslutför med taxeringsnämndsombudet ensam vid beslut om taxering på grundval av en förenklad självdeklaration i fall som avses i andra stycket 2. Lag (1986:1284).

64 §

Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av taxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först. Skiljaktig mening hos ledamot eller föredragande tjänsteman skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdet. Lag (1978:316).

65 §

Taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. Förekommer anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från självdeklaration, får taxeringsnämnden underlåta avvikelse, om denna skulle avse endast mindre belopp. Lag (1978:316).

65 a §

Taxeringsnämnden skall inte uppta en inkomst till beskattning hos en skattskyldig, om han gör sannolikt att förutsättningarna för att han skall frikallas från skattskyldighet för den inkomsten på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370) kommer att föreligga efter det att nämndens arbete skall vara avslutat. Lag (1985:364).

66 §

Taxeringsnämnd beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering, om ej annat följer av 67 §. Lag (1978:316).

66 a §

Vid inkomsttaxeringen skall särskilt iakttas att den skattskyldige utan yrkande medges de avdrag som han har rätt till enligt 33 § 2 mom., 39 § 3 mom., 46 § 1 mom. och 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1986:1284).

66 b §

Taxering får beslutas på grundval av en förenklad självdeklaration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och beretts tillfälle att yttra sig över 1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) som får åtnjutas av ogift skattskyldig eller 2. kontrolluppgift som den lokala skattemyndigheten fått enligt 37 § och som avser inkomst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg. Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får taxering beslutas på grundval av denna, även om förutsättningarna enligt 24 § 2 och 3 mom. för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1985:1284).

67 §

Omräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) får inte verkställas av taxeringsnämnd. Anser nämnden att sådan åtgärd bör vidtas skall skriftlig anmälan härom göras hos länsskattemyndigheten, som får göra framställning i frågan hos länsrätten. I förekommande fall skall länsskattemyndigheten överlämna anmälan till annan länsskattemyndighet för framställning hos länsrätten i det länet. Vad nu sagts gäller också i fråga om tillämpning av lagen (1980:865) mot skatteflykt. Om handläggning av framställning enligt första stycket och om fullföljd av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om besvär rörande taxering. Lag (1986:1284).

68 §

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd. I skattelängden antecknas särskilt dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt räntetillägg och underlag för tilläggsbelopp, dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt, dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst, dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas, dels uppgift om underlag, varpå statlig fastighetsskatt skall beräknas, dels vinstdelningsunderlag, dels underlag för särskild vinstskatt, dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut. Lag (1989:350).

69 §

1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning. Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om avvikelsen leder till lägre taxering och grundas på förhållanden som anges i högst två av följande punkter: 1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i självdeklarationen; 2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370); 3. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 33 § 2 mom. kommunalskattelagen; 4. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen. Bestämmelsen i andra stycket skall inte tillämpas, om särskilda skäl talar för att den skattskyldige underrättas enligt första stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige. Lag (1986:1284). 69 § 2 mom. Skall i fråga om stiftelse den statliga förmögenhetsskatten beräknas enligt 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall till stiftelsen sändas underrättelse därom. Lag (1984:1081). 69 § 3 mom. Taxeringsnämnden skall ompröva beslut när skattskyldig begär det eller skäl annars föreligger. Därvid gäller bestämmelserna i 65 §. Om det nya beslutet skall underrättelse sändas till den skattskyldige med angivande av skälen för beslutet och möjligheten till omprövning enligt vad förut har sagts. Fråga om nytt beslut får icke prövas av taxeringsnämnd efter utgången av november månad under taxeringsåret eller när den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut och särskilda skäl för prövning icke föreligger. Lag (1978:316). 69 § 4 mom. Annan underrättelse enligt denna paragraf än som avses i 1 mom. tredje stycket skall sändas till den skattskyldige i vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delgivas den skattskyldige. Lag (1983:976).

70 §

För skattskyldig, vars taxeringar har beslutats eller kan antas bli beslutade på grundval av en förenklad självdeklaration, skall utfärdas ett särskilt meddelande (taxeringsmeddelande) med upplysning om det underlag som föreligger för hans taxeringar samt de ytterligare upplysningar som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Taxeringsmeddelandet skall utfärdas av den lokala skattemyndighet som skall införa taxeringarna i skattelängd. Taxeringsmeddelandet skall sändas till den skattskyldige före utgången av juni under taxeringsåret. Är det påkallat av särskilda skäl, får taxeringsmeddelandet sändas efter denna tidpunkt. Lag (1985:406).

71 §

Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat före utgången av november månad under taxeringsåret. Lag (1978:316).

72 §

Regeringen äger meddela de närmare föreskrifter angående taxeringsnämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna lag innehåller.

72 a §

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden. Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av 1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration, 2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt eller om fastighets taxeringsvärde, 3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning, 5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, 6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag, 7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd, 9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, 11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt. Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten får också, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av 1) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt som han inte har haft, 2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag, 3) att taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för skattemyndigheterna, 4) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång yrkat avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen. Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden. Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen. Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter. Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut. Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet. Lag (1986:1284).

72 b §

Den lokala skattemyndigheten skall, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om den ändring i taxeringen för inkomst och förmögenhet som föranleds av förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering av fastighet för vilken intäkt beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Detsamma gäller i det fall åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har vidtagits eller beslut om rättelse har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag i fråga om sådan fastighet. Myndigheten får även besluta om sådan ändring i den skattskyldiges makes taxering som föranleds av beslut enligt första stycket. Ändring enligt denna paragraf skall beslutas inom fem månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades eller åtgärden vidtogs. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt första eller andra stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan ändring beslutas, om hinder härför inte möter. Beslutas ändring eller vägras ändring som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta inte är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut. Talan mot beslut i fråga om ändring enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med ändringsbeslutet. Lag (1981:1120). IX. Om besvär över taxeringsnämnds beslut

73 §

En taxeringsnämnds beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. En skattskyldig eller en kommun skall ge in besvärsskrivelsen till lokala skattemyndigheten i det fögderi där den skattskyldiges hemortskommun för det taxeringsår besvären avser är belägen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket skall besvären ges in till lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Lokala skattemyndigheten skall överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den länsrätt som skall pröva överklagandet. Besvär av en länsskattemyndighet skall ges in till länsrätten. Länsrätten prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid. Ett överklagande av en taxeringsnämnds beslut förfaller, om beslutet med stöd av 72 a § ändrats så som klaganden begärt. Bestämmelserna i andra--femte styckena gäller i tillämpliga delar i fråga om sådana framställningar som skall prövas av länsrätten enligt 49 §, 50 § 2 mom. och 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 9 § 2 mom. och 15 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt 15 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Lag (1986:1284).

74 §

Skattskyldig äger anföra besvär över taxeringsnämnds beslut även om det inte gått honom emot. Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt. Länsskattemyndighet äger genom besvär framställa yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort vidtagas. Lag (1986:1284).

75 §

Har en skattskyldig eller en kommun inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en annan lokal skattemyndighet än den som anges i 73 § andra stycket, skall detta inte hindra att målet prövas. Detsamma gäller om skrivelsen getts in till en taxeringsnämnd, en länsrätt eller en länsskattemyndighet. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som enligt 73 § andra stycket skall ta emot den. Har en länsskattemyndighet inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet skall inte heller detta hindra att målet prövas. I sådant fall skall skrivelsen omedelbart översändas till den länsrätt som skall pröva överklagandet. Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om sådana framställningar som avses i 73 § sjätte stycket. Lag (1986:1284).

76 §

Besvär av skattskyldig skall ha inkommit före utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Kommuns besvär skall ha inkommit före utgången av maj månad året efter taxeringsåret. Besvär av länsskattemyndighet skall ha inkommit före utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Myndigheten skall inom samma tid ha angivit yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medgiver anstånd, dock längst intill utgången av september månad samma år. Inkommer skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om länsskattemyndigheten helt eller delvis biträder besvären i sak. Har länsrätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering får besvär ej anföras hos länsrätten rörande samma taxering. Lag (1986:1284).

77 §

har upphävts genom lag (1971:399).

78 §

har upphävts genom lag (1971:399).

79 §

har upphävts genom lag (1971:399).

80 §

har upphävts genom lag (1971:399).

81 §

har upphävts genom lag (1971:399).

82 §

har upphävts genom lag (1971:399).

83 §

har upphävts genom lag (1971:399).

84 §

har upphävts genom lag (1971:399).

85 §

har upphävts genom lag (1971:399).

86 §

har upphävts genom lag (1971:399).

87 §

har upphävts genom lag (1971:399).

88 §

har upphävts genom lag (1971:399).

89 §

har upphävts genom lag (1971:399).

90 §

har upphävts genom lag (1971:399).

91 §

har upphävts genom lag (1971:399).

92 §

har upphävts genom lag (1971:399).

93 §

har upphävts genom lag (1971:399).

94 §

har upphävts genom lag (1971:399). XI. Om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut

95 §

har upphävts genom lag (1971:399).

96 §

Vid besvär över länsrätts beslut skall besvärshandlingen vara inkommen, om besvären anförts av skattskyldig, inom två månader från det han erhållit del av det överklagade beslutet, samt om besvären anförts av länsskattemyndighet eller kommun, inom två månader från den dag, då länsrättens beslut meddelades. Lag (1986:1284).

97 §

har upphävts genom lag (1971:399).

98 §

Vid besvär över kammarrätts beslut i mål rörande taxering skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden erhållit del av beslutet. Lag (1971:399). XII. Om besvär i särskild ordning

99 §

Har skattskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underättelse under taxeringsåret, får den skattskyldige anföra besvär hos skatterätten intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret har erhållit debetsedel på slutlig skatt i anledning av den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han har erhållit sådan debetsedel. Lag (1978:316).

100 §

Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige, 1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig natur, 2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig, 4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort, 5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller på grund av att kontrolluppgift enligt 37 §, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig, 6) om han, till följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom eller i annan kontrolluppgift än som avses vid 5) eller i handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet, 7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen, 8) om han inte erhållit avräkning av utländsk skatt eller avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen som han är berättigad till. I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxering. Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsåret. Lag (1986:1284).

101 §

1 mom. Länsskattemyndighet får inom tid, som anges i 100 §, i där avsedda fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i de vid 5 i första stycket av samma paragraf angivna fallen även anföra besvär med yrkande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel. Besvär till den skattskyldiges nackdel får dock ej anföras, om den skatt som inte påförts är att anse som ringa. Lag (1986:1284). 101 § 2 mom. Har genom beslut av rikskatteverket eller kammarrätt eller regeringsrätten bestämts, att sjömansskatt icke skall erläggas för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, eller att sjömansskatt på grund av jämkning eller eljest skall erläggas med annat belopp än tidigare fastställts, må länsskattemyndighet inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan ändring i den skattskyldiges eller makens taxering, som kan föranledas av beslutet. Lag (1986:1284). 101 § 3 mom. Har anmälan enligt 31§ 3 mom. gjorts eller har på annat sätt framkommit att beslut meddelats om nedsättning av utländsk skatt, för vilken skattskyldig erhållit avräkning, må länsskattemyndighet inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan ändring av avräkningen som kan föranledas av beslutet. Lag (1986:1284).

102 §

Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller länsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, får besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, länsskattemyndighet och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Detsamma gäller i det fall den lokala skattemyndigheten har vidtagit sådan åtgärd som avses i 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller beslut om rättelse har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag. Besvären skall anföras inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades eller åtgärden vidtogs. Besvär enligt denna paragraf får inte avgöras förrän lagakraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger. Lag (1986:1284).

103 §

Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan sägs, av den länsrätt, som skolat avgöra besvär över den taxering vari rättelse sökes. Har taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet. Regeringsrätten och kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt. Lag (1971:399).

104 §

Skola besvär anföras i särskild ordning hos länsrätt, skall vad i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning. Lag (1971:399). XIII. Gemensamma bestämmelser rörande besvär

105 §

Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras taxering därför att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda beskattningsåret. Om någon befrias från taxering därför att annan person i stället bort taxeras, må rätten överflytta taxeringen på denne. Vid ändring i skattskyldigs taxering äger rätten besluta om härav påkallad rättelse i taxering, som avser den skattskyldiges make eller med make vid taxeringen jämställd skattskyldig, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom. eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272). I mål angående avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning äger rätten vid ändring av givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av den andres taxering. Har besvär anförts rörande taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig mån ändras. Lag (1986:1284). 105 § 2 mom. har upphävts genom lag (1986:1284).

106 §

Länsskattemyndighet får inom den för myndigheten gällande besvärstiden anföra besvär till den skattskyldiges förmån. Därvid har myndigheten samma behörighet som den skattskyldige. Lag (1986:1284).

107 §

Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 §, skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag i övrigt är stadgat angående besvär rörande taxering. Lag (1971:399).

108 §

Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut i mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, äger även motpart föra talan mot beslutet, ehuru den för honom stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären skola anföras. Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare besvärstalan förfallen. Lag (1971:399).

109 §

har upphävts genom lag (1986:1284).

110 §

I fråga om besvär enligt denna lag skall vad som är stadgat för kommun gälla jämväl för landstingskommun och annan menighet, som äger utöva beskattningsrätt. Lag (1971:399).

111 §

Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller länsrätts beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av skattelängd samt av nämndens eller rättens protokoll. Ej heller må avgift fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som böra utfärdas till följd av taxeringsnämnds eller länsrätts beslut. Lag (1971:399).

112 §

har upphävts genom lag (1971:399).

113 §

Av länsrätt behandlad taxeringsfråga må återförvisas till rätten för förnyad behandling. Lag (1971:399). XIV. Om eftertaxering

114 §

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbördslagen (1953:272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxering. Sådan rättelse skall också ske, när skattskyldig har lämnat oriktigt meddelande i mål om sin taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa. Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning av 21§. Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning. Lag (1978:196).

114 a §

Utöver vad som följer av 114 § skall eftertaxering ske, när rättelse påkallas av att lagen (1980:865) mot skatteflykt är tillämplig. Lag (1980:867).

115 §

Fråga om eftertaxering prövas av länsrätt efter ansökan av länsskattemyndighet. Kommun får ansöka om eftertaxering i fråga om kommunal inkomstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till prövning av den länsrätt som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år ansökan avser. Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till länsrätten inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmål får dock upptagas till prövning, om den har kommit in inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vann laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om eftertaxering av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter utgången av det kalenderår, då bouppteckning efter honom gavs in för registrering. Har den skattskyldige, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser hans taxering eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptas till prövning även efter utgången av i andra stycket angiven tid. Detsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen. Ansökan om eftertaxering får också upptas till prövning efter utgången av i andra stycket angiven tid, om eftertaxeringen medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen är fri från ansvar för brott. Ansökan enligt tredje stycket skall ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Ansökan enligt fjärde stycket skall ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock ansökan om eftertaxering av dödsboet ha kommit in inom sex månader från dödsfallet. Eftertaxering, som har åsatts efter ansökan enligt tredje stycket, skall undanröjas av länsrätten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen. Tredje--sjätte styckena skall också tillämpas om brottet avser en juridisk persons taxering och åtgärd som avses i tredje stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 § skattebrottslagen. Lag (1986:1284).

116 §

Eftertaxering får ej ske, om fråga därom ej har prövats av skatterätten inom ett år från den dag ansökan om eftertaxering senast skall ha kommit in. Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering skall i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering. Lag (1978:196). XIV a. Om särskilda avgifter

116 a §

Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om sin taxering. Skattetillägg enligt första stycket utgår med fyrtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, med honom samtaxerat barn. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272) med för högt belopp, påförs den skattskyldige skattetillägg med fyrtio procent av detta belopp. Vad som enligt det föregående gäller när skatt ej skulle ha påförts samtaxerad make tillämpas även i det fall då dödsbo samtaxerats med annan skattskyldig. Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgift, som det enligt denna lag åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som har sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses icke meddelande från annan taxeringsnämnd. Lag (1978:196).

116 b §

Har självdeklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 21§ påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna i 116 a§ andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a§. Lag (1978:196).

116 c §

Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklaration, påförs skattetillägg, om självdeklaration ej kommit in trots att anmaning sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter, som den skattskyldige har lämnat till ledning vid taxeringen. Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna i 116 a § andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a §. Lag (1978:196).

116 d §

Beslut om skattetillägg enligt 116 c § skall undanröjas av skatterätten, om deklaration kommit in till skatterättens kansli eller lokal skattemyndighet inom två månader från det den skattskyldige fått del av beslutet. Har deklaration avseende fysisk person kommit in efter utgången av den i första stycket angivna tiden men före utgången av året efter det då skattetillägg enligt 116 c § beslutades, skall skatterätten sätta ned tillägget till tio procent av det tillägg som skall utgå enligt lagrummet. Gör den skattskyldige sannolikt, att han icke fått kännedom om skattetilläggets storlek inom sist angiven tid, skall tillägget undanröjas, om deklaration har kommit in inom två månader från det han erhållit sådan kännedom. Lag (1978:196).

116 e §

Vid tillämpning av bestämmelserna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige. Lag (1978:196).

116 f §

Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift enligt 37 § som var tillgänglig för taxeringsnämnden före taxeringsperiodens utgång. Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak. Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg. Lag (1985:406).

116 g §

Har deklarationsskyldig inte kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med 500 kronor. Aktiebolag påförs förseningsavgift med 1 000 kronor. Har skattskyldig, som utan anmaning skall avge självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger beloppet enligt första stycket. Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett förenklad självdeklaration och som inte efterkommit en anmaning att avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i anmaningen. Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen underteckand, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Lag (1987:1217).

116 h §

Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen. Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa. Lag (1978:196).

116 i §

Särskild avgift får icke påföras sedan den skattskyldige har avlidit. Har skattskyldig avlidit sedan särskild avgift påförts, skall 75§ 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga avgiften. Vid tillämpning av 72§ 2 mom. kommunalskattelagen, 20§ 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20§ 2 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild avgift. Lag (1978:196).

116 j §

Fråga om särskild avgift prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut samt vid rättelse av taxering enligt 72 a eller 72 b §, av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket skall fråga om sådan avgift prövas av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Fråga om undanröjande enligt 116 d § första stycket skall prövas av den lokala skattemyndigheten om taxeringsnämnden har omprövat sitt taxeringsbeslut på grundval av den inkomna självdeklarationen. I annat fall skall frågan prövas av länsrätten. Fråga om nedsättning enligt 116 d § andra stycket skall prövas av länsrätten. Den lokala skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut i fråga om särskild avgift när taxeringsnämnden har ändrat sitt taxeringsbeslut. Omprövning skall också ske om den skattskyldige begär det eller skäl annars föreligger. Beslutet får dock inte omprövas av myndigheten om den skattskyldige har anfört besvär över det och särskilda skäl för omprövning inte föreligger. Den skattskyldige skall underrättas om möjligheten till omprövning. Lag (1984:1081).

116 k §

Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret. Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av vad nu sagts besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift. Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det anses påkallat, får yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrivs i 69§ 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration. Lag (1978:196).

116 l §

En lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift får överklagas genom besvär hos länsrätten. Ett överklagande av en skattskyldig skall ges in till den lokala skattemyndighet som har meddelat det beslut som överklagas. Ett överklagande av en länsskattemyndighet skall ges in till länsrätten. Länsrätten skall pröva om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid. Lag (1986:1284).

116 m §

Skattskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift som har meddelats under taxeringsåret skall ha kommit in före utgången av februari månad året därefter. Har den skattskyldige inte fått del av beslutet under taxeringsåret får han dock anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han inte under taxeringsåret har fått del av skattsedel eller annan handling med uppgift om den särskilda avgiftens storlek, inom ett år efter det han erhöll sådan handling. Har den lokala skattemyndigheten meddelat beslut i fråga om särskild avgift efter taxeringsårets utgång, får den skattskyldige anföra besvär inom två månader från det han fick del av beslutet. Utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av länsskattemyndighet till förmån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt. Lag (1986:1284).

116 n §

Länsskattemyndighet får hos skatterätten yrka påföring eller ändring av särskild avgift. För länsskattemyndighet talan i fråga om taxering eller eftertaxering, skall därav föranledd talan om avgift föras samtidigt. Detsamma gäller när länsskattemyndighet kvittningsvis framställer invändning mot skattskyldigs yrkande om nedsättning av taxering. Yrkande om särskild avgift i fall som har sagts nu får ej prövas, om länsskattemyndighetens talan beträffande taxeringen ej upptages till prövning. Har skriftlig uppgift, som skattskyldig lämnat i mål om taxering, ej godtagits efter prövning i sak eller ej prövats, får länsskattemyndighet hos skatterätten föra därav föranledd talan om skattetillägg inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft. Lag (1986:1284).

116 o §

Har beslut om skattetillägg vunnit laga kraft, får den skattskyldige genom besvär i särskild ordning föra talan mot beslutet, om detta blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Detsamma gäller, om den skattskyldige kan åberopa tidigare ej framförd omständighet eller nytt bevis till stöd för yrkandet och det framstår som ursäktligt att han ej i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av länsskattemyndighet till den skattskyldiges förmån. Länsskattemyndighet får genom besvär i särskild ordning föra talan om höjning av skattetillägg, om beslut i fråga om tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Beslutas på grund därav höjning av skattetillägg enligt 116 c § med anledning av utebliven självdeklaration, gäller bestämmelserna i 116 d § i fråga om undanröjande eller nedsättning av tillägget. Besvär som avses i första eller andra stycket får föras hos länsrätt. Besvären skall ha kommit in inom fem år från utgången av det taxeringsår som skattetillägget avser. Lag (1986:1284).

116 p §

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxeringen skall nedsättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om särskild avgift. Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå. Lag (1987:1217).

116 q §

Beslut om särskild avgift skall innehålla skälen för beslutet, tillämpligt lagrum, den procentsats efter vilken avgiften skall beräknas, underlaget för avgiftsberäkningen samt, beträffande förseningsavgift, avgiftens storlek. Lag (1978:196).

116 r §

Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller det sammanlagda beloppet av vid en och samma taxering utgående avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, påförs ej. Särskild avgift tillfaller statsverket. Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Bestämmelserna i andra stycket skall tillämpas också, när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser. Lag (1978:196).

116 s §

Vad som föreskrivs i 116 a-116 r§§ om taxering eller taxeringsmål och särskild avgift i samband därmed gäller, om ej annat framgår, även mål om eftertaxering och om särskild avgift i sådant mål. Lag (1978:196).

116 t §

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 116 a-116 s§§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undantag av 100§, 101§, 105§ 1 mom. första stycket tredje och fjärde meningarna, samma moment andra och tredje styckena samt 114§, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift. Lag (1978:196). XV. Om straff och viten m.m.

117 §

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling får, utom i de fall som anges i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga. Ej heller får innehållet i motsvarande handling som har upprättats eller inkommit med anledning av överenskommelse om handräckning i skatteärenden med främmande stat eller vad som i övrigt har förekommit vid utredning enligt sådan överenskommelse yppas i vidare mån än vad som är föreskrivet beträffande innehållet i deklaration. Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag eller lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende har inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, får ej yppas i vidare mån än som behövs för revisionen eller granskningen. Ej heller får för obehörig uppenbaras vad som har upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd. Lag (1978:354).

118 §

har upphävts genom lag (1971:70).

119 §

Den som till arbetsgivare eller annan, som är skyldig avge kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har betydelse för skyldighetens fullgörande, dömes till böter. I ringa fall dömer ej till ansvar enligt första stycket. Lag (1971:70).

120 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 eller 38 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Till böter, högst femhundra kronor, dömes 1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter, 2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning, 3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i 40 § sägs, 4) den som ej fullgör i 42 § eller 42 a § 1 mom. föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet, 5) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra stycket samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt 6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket. I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket. Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen. Lag (1985:406).

121 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 31§ 3 mom. skall dömas till böter. I ringa fall skall ej dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1978:196).

122 §

har upphävts genom lag (1971:70).

123 §

Vite, som förelägges enligt denna lag, bestämmes till belopp, som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock lägst till femhundra kronor. Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten. Lag (1974:298).

124 §

Om uttagande av vite förordnar länsrätten efter anmälan av länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet. Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det anmälan enligt första stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit. Vid prövning av anmälan enligt första stycket får också fråga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas, komma under bedömande. Lag (1986:1284).

125 §

Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras. Lag (1971:399). XVI. Särskilda föreskrifter

126 §

Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom (riksräkenskapsverket) må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

127 §

Föranleder bestämmelse i avtal för undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning, som Sverige har träffat med annan stat, att ändring skall vidtagas i fråga om taxeringar som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, äger regeringen eller den myndighet regeringen förordnar vidtaga sådan ändring. Regeringen äger meddela de föreskrifter i fråga om taxeringsförfarandet, som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med främmande stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning. Lag (1978:919).

128 §

Formulär till blanketter för taxeringsarbetet fastställas av rikskatteverket. Lag (1970:913).

129 §

1 mom. Ersättning till ordförandena i taxeringsnämnderna och utgifter för taxeringen enligt 3 eller 5 mom. skall betalas av statsmedel. Lag (1979:1000). 129 § 2 mom. Länsskattemyndighet meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av riksskatteverket om ersättningar (och bidrag) enligt 1 mom. (vid 1)-- 2)). Lag (1986:1284). 129 § 3 mom. Sakkunnig eller tolk erhåller gottgörelse, som bestämmes av länsskattemyndigheten eller, då den sakkunnige eller tolken biträtt riksskatteverket, av verket. I fråga om gottgörelse till sakkunnig eller tolk, som anlitats av domstol, finnas särskilda bestämmelser. Lag (1986:1284). 129 § 4 mom. har upphävts genom lag (1976:1084). 129 § 5 mom. De ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, som har inställt sig efter kallelse av länsskattemyndigheten för att lämna upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet, har rätt att för inställelsen få ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. Lag (1986:1284).

130 §

Kommunfullmäktige får besluta att av kommunens medel till de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnd skall utgå arvode, traktamente och resekostnadsersättning enligt de grunder, som enligt kommunallagen (1977:179) gäller för ersättning till ledamöter i kommunala nämnder. Landstinget har motsvarande rätt i fråga om de landstingsvalda ledamöterna. Lag (1979:490). Övergångsbestämmelser 1983:852 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1984 års taxering. 1983:971 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Vidare skall vid 1984 års taxering beräkningen ske med utgångspunkt i det för 1983 gällande basbeloppet ökat med 300 kronor. 1983:1045 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1985 års taxering. 1983:1076 Denna lag träder i kraft den 1 februari 1984 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering. 1983:1091 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. 1984:102 Denna lag träder i kraft den 1 april 1984 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering. 1984:349 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1984:360 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om 1985 års taxering. 1984:673 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgifter till ledning vid 1986 års taxering. 1984:814 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om 1985 års taxering. 1984:841 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas såvitt avser 37 § 1 mom. punkt 3 h första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering och i övrigt första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1986 års taxering. 1984:917 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering. 1984:1055 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om 1986 års taxering. Äldre bestämmelser om hyreshusavgift gäller dock fortfarande i fråga om hyreshusavgift vid taxering för beskattningsår som börjat före ikraftträdandet. 1984:1081 Denna lag träder i kraft den 1 februari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:227 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om 1986 års taxering. 1985:364 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:406 1. 116 f § i sin nya lydelse träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Övriga bestämmelser träder i kraft den 1 juli 1985. 2. 116 f § i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 1985 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst och första gången vid 1989 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av kapital. Övriga bestämmelser -- utom 39 § 1 mom. - - tillämpas första gången vid 1987 års taxering. 3. I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar tillämpas följande. a) I stället för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som skall upptas i den förenklade självdeklarationen, gäller att alla intäkter som är att hänföra till inkomst av kapital skall upptas. b) Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 37 § 8 mom. föreligger beträffande ränta och fordran på konto endast om sådan ränta sammanlagt gottskrivits eller utbetalats till borgenären med minst 500 kronor. Härvid medräknas inte ränta som är undantagen från uppgiftsskyldighet enligt samma moment första stycket. I stället för beloppet 100 kronor i första stycket c skall gälla ett belopp av 1 000 kronor. c) Vad som sägs i 66 b § första stycket 2 skall inte tillämpas såvitt avser kontrolluppgift om inkomst av kapital. 4. I fråga om 1987 och 1988 års taxering får riksskatteverket när synnerliga skäl föreligger på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från 37 § 8 mom. andra och tredje styckena. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Lag (1987:1159). 1985:1022 Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1986:467 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Har skattskyldig erhållit avräkning av utländsk skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och nedsätts härefter den utländska skatten, gäller i 31 § 3 mom. taxeringslagen föreskriven anmälningsskyldighet. 1986:489 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid nämnda taxering i fråga om utbetalda ersättningar som avser tid före ikraftträdandet. 1986:513 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1986:1284 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2. Äldre bestämmelser som rör mellankommunala skatterätten eller allmänna ombudet för mellankommunala mål tillämpas intill utgången av juni 1988 såvitt gäller åtgärder med anledning av 1986 års taxering samt extraordinära besvär och eftertaxering för samma eller tidigare år. 3. Mål som är anhängigt vid mellankommunala skatterätten vid utgången av juni 1988 prövas av den länsrätt som är behörig enligt de nya bestämmelserna. 4. De nya bestämmelserna i 22 § 1 mom. tillämpas första gången vid 1988 års taxering utom såvitt avser första stycket 4 som tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 5. Vid 1987 och 1988 års taxeringar gäller, i stället för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som skall upptas i den förenklade självdeklarationen, att alla intäkter som är att hänföra till inkomst av kapital skall upptas. Vad som i 28 § första stycket 6 anges om räntetillägg tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 6. De nya bestämmelserna i 66 b § första stycket 2 tillämpas första gången vid 1988 års taxering utom såvitt avser kontrolluppgift om inkomst av kapital som tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 7. De nya bestämmelserna i 22 § 3 mom., 24 § 2 och 3 mom., 25 §, 42 § 1 och 2 mom., 66 a §, 69 § 1 mom., 72 a § andra stycket 3, 5 och 6 och 100 § tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 8. Äldre bestämmelser i 22 § 1 mom. första stycket 6, 22 § 3 mom., 25 § första stycket 7, 29 §, 38 § 1 mom. tredje stycket, 67 § såvitt gäller hänvisningen i första stycket till 57 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 69 § 1 mom., 72 a § andra stycket 3, 100 § samt 105 § 1 mom. fjärde stycket tillämpas i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret påbörjats före den 1 maj 1986. 9. Med avvikelse från vad annars stadgas skall följande gälla beträffande överklagande av taxeringsnämnds beslut och lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift, som rör 1987 och tidigare års taxeringar. En skattskyldig eller en kommun skall ge in skrivelsen med överklagandet till länsrätten. Har skrivelsen inom överklagandetiden kommit in till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet eller till en taxeringsnämnd, en lokal skattemyndighet eller en länsskattemyndighet utgör detta inte hinder för målets prövning. Skrivelsen skall i sådana fall översändas till den länsrätt som har att pröva besvären. 10. Bestämmelsen i 73 § femte stycket tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1986:1387 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2. De nya bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1 såvitt avser kontrolluppgift för bilförmån och i 37 § 1 mom. 3 tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1988 års taxering. 3. De nya bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1 Undantag: d) tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 4. Vid 1987 och 1988 års taxeringar skall 37 § 1 mom. 10 inte tillämpas i fråga om lån för vilket slutbetalning skett under år 1986 eller 1987. 1987:295 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid nämnda taxering i fråga om utbetalda ersättningar som avser tid före ikraftträdandet. 1987:1158 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i 22 § 1 mom. första stycket 4 i dess lydelse intill den 1 januari 1987 tillämpas fortfarande vid 1988 års taxering. 3. Äldre bestämmelser i 22 § 1 mom. första stycket 6 i dess lydelse intill den 1 januari 1987 tillämpas fortfarande i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret påbörjats före den 1 maj 1986. 1987:1159 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Den nya lydelsen av bestämmelserna i 37 § 8 mom. första stycket d tillämpas dock första gången vid 1989 års taxering. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om svenska statens sparobligationer från SPAR 72. 1987:1209 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgifter till ledning vid 1989 års taxering. 1987:1217 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 116 g § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om deklaration som avser 1988 års taxering. 1987:1304 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 2. I fråga om bilförmån skall bestämmelserna i 24 § 2 mom. tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1988:848 Denna lag träder i kraft den 1 december 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 1988:879 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1989 års taxering. 1988:889 Denna lag träder i kraft, såvitt gäller bestämmelserna i 22 § 3 mom. andra stycket den 1 januari 1989 med tillämpning första gången vid 1990 års taxering, och i övrigt den 1 januari 1990 med tillämpning första gången vid 1991 års taxering. Lag (1988:1526). 1988:1519 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 1989:350 Denna lag träder i kraft den 15 juni 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1989:431 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. 1989:440 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1990 års taxering. Bestämmelserna i 37 § 1 mom. 4 c tillämpas i fråga om betalningar som görs efter ikraftträdandet. 1989:1024 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången i fråga om självdeklaration och kontrolluppgift till ledning vid 1991 års taxering. 1990:324 1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 då taxeringslagen (1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering. 2. Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet. 3. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 8 § i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas från och med den 1 januari 1991. 4. I mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med den 1 januari 1991 skall riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 16 § tredje stycket och 17 § i den nya lagen gäller därvid.