Lag (1958:295) om sjömansskatt

1 §

1 mom. Sjömansskatt samt allmänna egenavgifter i form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift enligt denna lag skall erläggas av sjöman för inkomst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100, vilket huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs. Vad som i denna lag sägs om sjömansskatt gäller, såvitt inte annat särskilt föreskrivs, även allmänna egenavgifter. Sjömansskatt skall icke erläggas av sjöman ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 2 mom. andra stycket. Sjömansskatt skall icke heller erläggas för sådan ersättning som avses i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. och som inte är undantagna från skatteplikt enligt 8 § 2 och 3 nämnda lag. Den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant under fartygs byggande eller biträder vid fartygets utrustning för att senare tillträda befattning på fartyget skall erlägga sjömansskatt för inkomsterna under kontrollant- eller utrustningstiden. Lag (1994:1745). 1 § 2 mom. Sjömansskatt erlägges även för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa inom sjöfartsnäringen, om mottagaren vid något tillfälle inom tolv månader före den månad då rätt till dagpenning uppkommer haft att erlägga sjömansskatt enligt 1 mom. Sjömansskatt enligt detta stycke utgår enligt de grunder som gälla vid uttagande av preliminär A-skatt på ersättning från erkänd arbetslöshetskassa. Regeringen meddelar närmare föreskrifter i fråga om sjömansskatt enligt första stycket. Lag (1974:777).

2 §

I denna lag förstås med sjöman: arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman, handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjöfarten, närfart: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, eller mellan utländska hamnar, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm--Lindesnäs eller bortom Cuxhaven, fjärrfart: annan fart än inre fart och närfart, inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen, beskattningsbar inkomst: inkomst ombord med undantag för sådan fri kost som har beaktats vid bestämningen av tabellerna i 7 § 1 mom. och 8 § samt fri logi, i förekommande fall minskad med belopp, som har fastställts genom beslut om jämkning och, i den mån det har medgivits av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning, samt med på inkomsten belöpande allmänna egenavgifter, beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges. Lag (1994:1745). (Se vidare anvisningarna.)

3 §

Sjömansskatt tillfaller staten. Allmänna egenavgifter skall användas på sätt som framgår av 6 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Lag (1994:1745).

4 §

1 mom. Till kommun och landsting skall på sätt nedan stadgas årligen utgå ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Den årliga ersättningen skall avse sjömansskatt, dock ej allmänna egenavgifter, som inbetalats under tiden den 1 mars året före till den 1 mars det år då ersättningen utbetalas. Vid beräkning av ersättningens storlek tages även hänsyn till den sjömansskatt som restituerats under samma tid. Lag (1994:1745). 4 § 2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun som icke tillhör landstingskommun med sjuttiofem procent, till annan kommun med femtio procent och till landstingskommun med tjugofem procent av den sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen eller landstingskommunen. Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun, om beloppet icke uppgår till minst 500 kronor. Lag (1974:777).

5 §

Vid varje avräkning med sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas. Redaren är skyldig att anpassa sättet för utbetalning av lön eller annan ersättning så, att skatteavdrag kan verkställas i vederbörlig ordning.

6 §

Ärenden angående sjömansskatt behandlas av riksskatteverket. I den utsträckning som framgår av denna lag behandlas äredena av verkets sjömansskattekontor eller av en särskild av regeringen förordnad nämnd inom verket, sjömansskattenämnden. Lag (1975:1177). Sjömansskattens storlek

7 §

1 mom. Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar månadsinkomst, a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F, kolumn S, samt b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N, kolumn S. Sjöman som avses i första stycket skall betala allmänna egenavgifter med de procentsatser som anges i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. De allmänna egenavgifterna beräknas på den beskattningsbara månadsinkomsten före avdrag för nämnda avgifter till den del inkomsten inte överstiger 0,625 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgifter tas ut endast om sjömansskatt också skall erläggas på inkomsten. Avgifter skall inte betalas av den som vid årets ingång fyllt 65 år. Skattebelopp enligt tabellerna och allmänna egenavgifter utgår i helt krontal, varvid öretal över femtio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller. Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning i fråga om sjömansskatt. Lag (1994:1745). 7 § 2 mom. I särskilda fall får sjömansskattenämnden besluta, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabell F även vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast används i närfart. Nämnden får i särskilda fall medge, att denna lag tillämpas vid anställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast används i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i sådan fart. Därvid skall sjömansskatt erläggas enligt tabell N. Lag (1990:1433). (Se vidare anvisningarna.)

8 §

För sjömän, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 7 § 1 mom. (utländsk sjöman), skall sjömansskatt utgå på beskattningsbar månadsinkomst a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F kolumn U, samt b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N kolumn U. Allmänna egenavgifter skall betalas enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. andra stycket. Skatt enligt första stycket och allmänna egenavgifter enligt andra stycket utgår icke, om sjömannen visar att inkomsten ombord beskattas i ett annat land. Bestämmelserna i 7 § 1 mom. fjärde stycket och 7 § 2 mom. tillämpas också i fråga om skatt enligt denna paragraf. Därvid skall dock i fall som avses i 7 § 2 mom. första stycket skatt erläggas enligt tabell F kolumn U och i fall som avses i andra stycket av samma lagrum enligt tabell N kolumn U. Lag (1996:653). (Se vidare anvisningarna.)

9 §

1 mom. Avser inkomst ombord kortare tid än en månad, beräknas, där icke bestämmelserna i 2 mom. föranleda till annat, först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas därefter till så stor del av skatten på månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser. Månadsinkomsten anses därvid avse trettio dagar. Öretal som uppkommer vid skatteberäkningen bortfaller. Lag (1974:777). 9 § 2 mom. Skatten på engångsbelopp beräknas för sig och utgår med den procentandel, som skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten under den månad, när engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost. Har sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad, bestämmes procenttalet med hänsyn till hans närmast dessförinnan uppburna månadsinkomst och värdet av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt till närmast hela tal. Skatten på engångsbelopp erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller. Lag (1990:1433). (Se vidare anvisningarna.)

9 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer, med ledning av de vid denna lag fogade tabellerna, de sjömansskattetabeller som behövs för beräkning av sjömansskatt. Vid fastställandet av sjömansskattetabellerna för år 1980 och senare år skall hänsyn tas till inträffade ändringar i fråga om uttaget av statlig inkomstskatt, uttaget av allmänna egenavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter samt storleken av det kommunala grundavdraget enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1994:1745). Skatteavdrag samt jämkning

10 §

1 mom. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att omedelbart efter mottagandet av skattsedel på preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen inte sådan skattsedel åligger det redaren att från skattemyndighet införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll. Lag (1990:1433). 10 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1433). 10 § 3 mom. har upphävts genom lag (1990:1433).

11 §

Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid kvitteringen skall angivas innehållet skattebelopp, innehållna allmänna egenavgifter, inkomstens storlek samt den tid inkomsten avser. Lag (1994:1745). (Se vidare anvisningarna.)

12 §

1 mom. Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för a) underskott i förvärvskälla, b) utbetalning av periodiskt understöd eller c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 kommunalskattelagen (1928:370) eller för inbetalning på sådant pensionssparkonto som avses i 46 § 2 mom. första stycket 7 samma lag må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering. Jämkning må dock endast medgivas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten därigenom nedsättes med minst 600 kronor. Lag (1993:942). 12 § 2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av drickspenningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle medföra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräknad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskattningsbara inkomsten nedsättas. (Se vidare anvisningarna.) 12 § 3 mom. Sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, må genom beslut om jämkning medgivas nedsättning i skälig mån av skatten under förutsättning, att den tid under beskattningsåret då han haft inkomst ombord, i förekommande fall tillsammans med den tid under samma år då han haft inkomst i land av eget arbete, uppgår till högst sex månader och att under året erlagd sjömansskatt och beräknad slutlig skatt på inkomst i land sammanlagt väsentligt överstiger den slutliga skatt som han kan beräknas bli påförd om även inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen. Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl föranleda annat, vid skattejämförelsen beräknas med ledning av den för beskattningsåret gällande skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt som närmast motsvarar den utdebitering till kommunal skatt som utgör grund för sjömansskattetabellerna. Vid beräkning av slutlig skatt för gift sjöman skall hänsyn tagas även till makens inkomst. Lag (1978:424). 12 § 4 mom. Sjömansskatt enligt 7 § får genom beslut om jämkning nedsättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt föreligger. Jämkning enligt detta moment får dock endast medges i den mån skattereduktion ej kan antas ha skett i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt eller statlig fastighetsskatt. Bosättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs dock inte för jämkning enligt detta moment. Lag (1991:1837). 12 § 5 mom. Sjöman som har deltidstjänstgöring får genom beslut om jämkning medgivas nedsättning av skatten i skälig mån. Därvid gälla bestämmelserna i 3 mom. i tillämpliga delar. Lag (1978:916). (Se vidare anvisningarna.)

13 §

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden. Nämnden har rätt att, där så anses påkallat, uppskjuta prövning av jämkningsärende till följande beskattningsår. Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret. Har före eller under beskattningsåret ändring inträffat i förhållande, varom sjömannen lämnat uppgift i ansökan om jämkning, är han skyldig att omedelbart underrätta sjömansskattekontoret. I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakttagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt, samt vad sjömannen har att iakttaga, om ändring inträffar i förhållande, varom han lämnat uppgift i ansökan om jämkning. Lag (1978:916). Uppbörd

14 §

1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisning av skatten skall ske i den ordning Riksskatteverket bestämmer. För varje redovisningsperiod utom november--december skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång sätta in den skatt som skall inbetalas på sjömansskattekontorets särskilda konto. För redovisningsperioden november--december skall inbetalning ske senast den 15 därpå följande februari. Sjömansskattekontoret får efter därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad. Anstånd för redovisningsperioden november--december får beviljas endast om synnerliga skäl föreligger. Lag (1993:771). 14 § 2 mom. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i 58 § 2--5 mom. uppbördslagen (1953:272). Sjömansskattenämnden får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:626). 14 § 3 mom. Riksskatteverket kan anmana redaren att lämna redovisning. Lag (1992:626). Rättelse av skatteavdrag

15 §

1 mom. Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden. Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret. Framgår vid granskning att sjömansskatt avdragits obehörigen eller avdragits eller redovisats med för högst belopp, beslutar sjömansskattenämnden om rättelse. 15 § 2 mom. Har under beskattningsåret ändring inträffat i förhållande, varom sjömannen lämnat uppgift i ansökan om rättelse, är han skyldig att omedelbart underrätta sjömansskattekontoret. I beslut om rättelse som avser befrielse från skatt eller besked om tillämplig kolumn, skall angivas under vilken tid beslutet skall iakttagas samt vad sjömannen har att iakttaga, om ändring inträffar i förhållande, varom han har lämnat uppgift i ansökan om rättelse. Lag (1978:916). 15 § 3 mom. Har avdrag för sjömansskatt obehörigen underlåtits eller verkställts med för lågt belopp, beslutar sjömansskattenämnden om rättelse när felaktighet berott på, att sjömannen i ansökan om jämkning eller rättelse lämnat oriktig uppgift, att han icke iakttagit honom enligt 2 mom. första stycket eller 13 § tredje stycket åvilande underrättelseplikt, eller att ändring inträffat i förhållande, som påverkar kolumnbestämningen för honom. Innan beslut om rättelse meddelas, skall sjömannen erhålla tillfälle att yttra sig, om det icke är uppenbart överflödigt eller sjömannen är oanträffbar. Beslut om rättelse enligt första stycket må innefatta fastställande till betalning av det skattebelopp som sjömannen ytterligare skall erlägga. Rättelse må icke ske om vad som undgått beskattning är att anse som ringa och må icke beslutas senare än fem år efter beskattningsåret. Förordning (1970:933). 15 § 4 mom. Finner sjömansskattenämnden på grund av anmärkning eller eljest att något nämndens beslut blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall nämnden meddela beslut om rättelse. Bestämmelserna i 3 mom. andra och tredje styckena samt, såvitt avser rättelse till sjömannens eller redarens nackdel, fjärde stycket äga motsvarande tillämpning. Förordning (1971:814). Redarens uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt, m.m.

16 §

1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 § första stycket, skall årligen enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1 oktober till sjömansskattekontoret lämna uppgifter avseende nästkommande år om a) storleken av de fartyg, som han avser att använda i sin rörelse, b) den fart, i vilken fartygen äro avsedda att nyttjas, c) antalet anställda ombord, d) entreprenör, som han anlitar för verksamhet ombord, samt e) övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för sjömansskattenämnden vid handläggning av ärenden enligt 21 § 1 mom. vid 1) och 2). Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyldig att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret. Lag (1978:916). 16 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1970:410). 16 § 3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger, eller erfordras eljest tillgång tiLL uppgifter, som där sagts, äger sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter. Förordning (1970:933).

17 §

1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt är sjömannen fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp. Bestämmelserna i 77 a § och 77 c § uppbördslagen (1953:272) skall tillämpas även ifråga om sjömansskatt. Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt 16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han till följd av underlåtenheten icke avdragit. Lag (1996:663). 17 § 2 mom. Har skatt icke erlagts eller erlagts med för lågt belopp, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa krav (revisionskrav) på felande belopp. Belopp under tjugofem kronor utkräves dock icke. Revisionskrav skall dock icke framställas beträffande skattebelopp som fastställts till betalning genom beslut om rättelse enligt 15 § 3 eller 4 mom. Lag (1974:862). 17 § 3 mom. Revisionskrav skall, utom i fall som avses i andra stycket, riktas mot redaren. Sjömannen skall underrättas om krav mot redaren, om detta avser större belopp för hans del eller särskilda skäl eljest föreligga. Krav skall riktas mot sjömannen, om uteblivet eller för lågt skatteavdrag beror på omständighet som redaren icke kan lastas för. Lag (1978:916).

17 a §