LegalizeFörordning (1965:908) om säkerheten på fartyg
1 kap.
1 §
Denna förordning äger, i den mån ej annat särskilt anges eller följer av förordningen, tillämpning på svenska fartyg som nyttjas till sjöfart. Förordning (1978:346).
2 §
I sjöfartsverkets ställe utövar arbetarskyddsstyrelsen tillsyn av
mudderverk och pontonkran, som sakna framdrivningsmaskineri och nyttjas i hamnar, kanaler, floder eller liknande skyddade farvatten samt
pråm som användes antingen till upplagsplats eller logement och endast undantagsvis förflyttas eller till annan transport i hamn vid lastageplats eller på redd än personbefordran. Kungörelse (1970:161).
3 §
Televerket utövar tillsyn av radioinstallation. Kungörelse (1970:161).
4 §
Om tillsyn av skeppsapotek förordnar socialstyrelsen i samråd med sjöfartsverket. Kungörelse (1970:161).
5 §
Tillsyn av skyddet mot ohälsa och olycksfall utövas även av tjänsteman vid yrkesinspektionen.
Närmare föreskrifter om samverkan mellan sjöfartsverket och yrkesinspektionen meddelas av sjöfartsverket i samråd med arbetarskyddsstyrelsen. Kungörelse (1970:161).
6 §
Sjöfartsverket meddelar de föreskrifter som behövas i fråga om samordning av skyddsåtgärder på fartyg där flera arbetsgivare samtidigt bedriva arbete.
I fråga om fartyg som intagits på varv i Sverige meddelar dock arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med sjöfartsverket erforderliga föreskrifter. Detsamma gäller för fartyg i svensk hamn som är gemensamt arbetsställe till följd av att fartyget är under lastning eller lossning.
Fråga om överlåtelse på redaren av det ansvar som avses i 9 kap. 5 § tredje stycket lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg prövas av yrkesinspektionen. Förordning (1978:346).
7 §
Anmälan av läkare om sjukdom som kan ha samband med fartygsarbete skall göras till sjöfartsverket, enligt föreskrifter som verket meddelar. Förordning (1978:346).
8 §
Det åligger förrättningsman att vid tillsynsförrättning på fartyg sätta sig i förbindelse med befälhavaren och övrigt befäl ombord samt med skyddsombud, när förrättningen avser eller eljest påkallar åtgärder för sundhet och säkerhet i arbetet.
Tillsynsmyndighet skall kostnadsfritt tillställa skyddsombud avskrift av råd, anvisning, föreläggande, förbud eller annat skriftligt meddelande som gäller fartyget i skyddsfråga, om ej meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok. Avskrift av sådant meddelande skall av skyddsombud förvaras under minst två år räknat från meddelandets datum. Avgår skyddsombud, skall dylik avskrift överlämnas till efterträdaren. Förordning (1978:346).
9 §
Undersökning rörande fartyg och utrustning som företagits av någon av följande klassificeringsanstalter, nämligen American Bureau of Shipping, Bureau Veritas, Det Norske Veritas, Germanischer Lloyd, Lloyd's Register of Shipping, Registro Italiano Navale eller klassificeringsanstalten i De socialistiska rådsrepublikernas union (Register of Shipping of the USSR), må tillsvidare godkännas som tillsynsförrättning, verkställd av tillsynsmyndighet.
Tillsynsmyndigheten må uppställa som villkor för godkännande att den får del av klassificeringsanstaltens åtgärder beträffande fartyget och vad eljest förekommit av betydelse för bedömande av fartygets sjövärdighet. Förordning (1978:346).
10 §
Fartcertifikat skall utfärdas att gälla högst fem år. Tiden skall räknas från dagen för sjövärdighetsbesiktningens avslutande.
Kungörelse (1970:161).
11 §
För passagerarfartyg som nyttjas i internationell resa skall sjöfartsverket utfärda säkerhetscertifikat för passagerarfartyg som utvisar att fartyget vid företagen sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktning befunnits uppfylla de fordringar som gälla för erhållande av sådant certifikat på grund av internationell överenskommelse rörande sjöfarten som biträtts av Sverige.
Certifikatet skall utfärdas att gälla högst ett år från dagen för besiktningens avslutande. Kungörelse (1970:161).
12 §
För lastfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 som nyttjas i internationell resa skall sjöfartsverket utfärda /kurs/ konstruktionssäkerhetscertifikat för lastfartyg/slut kurs/ som utvisar att fartyget vid företagen sjövärdighetsbesiktning befunnits uppfylla de fordringar som gäller för erhållande av sådant certifikat på grund av internationell överenskommelse rörande sjöfarten som biträtts av Sverige. Certifikatet skall utfärdas att gälla högst fem år från dagen för besiktningens avslutande. Giltighetstiden för sådant certifikat får inte förlängas.
För fartyg som sägs i första stycket skall sjöfartsverket tillika utfärda utrustningssäkerhetscertifikat för lastfartyg som utvisar att fartyget vid företagen sjövärdighetsbesiktning, mellanbesiktning eller årlig besiktning befunnits uppfylla de fordringar som gäller för erhållande av sådant certifikat på grund av internationell överenskommelse rörande sjöfarten som biträtts av Sverige. Certifikatet skall utfärdas att gälla högst två år från dagen för besiktningens avslutande. Förordning (1982:648).
13 §
För lastfartyg, som nyttjas i internationell resa och är utrustat med radiotelegrafinstallation enligt de fordringar som gälla för sådan installation på grund av internationell överenskommelse rörande sjöfarten som biträtts av Sverige, skall sjöfartsverket utfärda radiotelegrafsäkerhetscertifikat för lastfartyg som utvisar att fartyget vid sjövärdighetsbesiktning eller mellanbesiktning befunnits vara utrustat med sådan installation. Certifikatet skall utfärdas att gälla högst ett år från dagen för besiktningens avslutande.
För lastfartyg, som nyttjas i internationell resa och är utrustat med radiotelefoninstallation enligt de fordringar som gälla för sådan installation på grund av internationell överenskommelse rörande sjöfarten som biträtts av Sverige, skall sjöfartsverket utfärda radiotelefonsäkerhetscertifikat för lastfartyg som utvisar att fartyget vid sjövärdighetsbesiktning eller mellanbesiktning befunnits vara utrustat med sådan installation. Certifikatet skall utfärdas att gälla högst ett år från dagen för besiktningens avslutande. Kungörelse (1970:161).
14 §
Har eftergift meddelats från något som kräves för att erhålla certifikat som sägs i 11-13 §§, skall fartyget vara försett med dispenscertifikat som utfärdas av sjöfartsverket. Förordning (1978:346).
15 §
Fribordscertifikat skall utfärdas att gälla högst fem år från dagen för utfärdandet.
För fartyg, som nyttjas i internationell resa, skall fribordscertifikat utfärdas enligt lastlinjekonventionen den 5 april 1966, om fartygets fribordslängd, beräknad enligt artikel 2 moment 8 i konventionen, är minst 24 meter. Har fartygets köl sträckts före den 21 juli 1968, gäller i stället, att sådant fribordscertifikat skall utfärdas, om fartygets bruttodräktighet är minst 150.
Fribordscertifikat, som utfärdats av någon av de i 9 § angivna klassificeringsanstalterna, äger samma giltighet som om det utfärdats av tillsynsmyndighet.
Har eftergift meddelats enligt artikel 6 moment 2 eller 4 i 1966 års lastlinjekonvention, skall fartyget vara försett med fribordsdispenscertifikat som utfärdas av sjöfartsverket.
Förordning (1982:648).
16 §
Har sjöfartsverket medgett anstånd med påbörjande av förnyad sjövärdighetsbesiktning, får giltighetstiden för fartcertifikat förlängas motsvarande tid.
Är svenskt fartyg utom riket, då giltighetstiden i annat certifikat än konstruktionssäkerhetscertifikatet för lastfartyg utgår, får utlandsmyndighet efter bemyndigande av sjöfartsverket förlänga giltighetstiden för att fartyget skall kunna fullborda resa till svensk hamn eller annan hamn, där fartyget skall undergå sjövärdighetsbesiktning. Giltighetstiden får dock förlängas med högst fem månader. Förordning (1981:319).
17 §
Har utländsk statsmyndighet på begäran av sjöfartsverket efter besiktning av svenskt fartyg utfärdat certifikat som sägs i 10-15 §§ för fartyget och innehåller certifikatet förklaring att detsamma är utfärdat på begäran av svenska regeringen, gäller certifikatet som om det utfärdats av sjöfartsverket. Förordning (1978:346).
18 §
Certifikat som utfärdas av tillsynsmyndighet skall avfattas på svenska språket och utfärdas på formulär, som fastställes av sjöfartsverket. Nyttjas fartyget i internationell resa, skall certifikatet förses med översättning till engelska språket.
Förordning (1978:346).
19 §
Certifikat skall förvaras i tillsynsboken. Duplett av passagerarfartygscertifikat och certifikat som sägs i 10-14 och 17 §§ skola vara anslagna på väl synlig, lätt tillgänglig plats ombord.
Förordning (1978:346).
20 §
Har passagerarfartyg på en resa mindre antal personer ombord än det högsta antal som anges i dess passagerarfartygscertifikat eller säkerhetscertifikat för passagerarfartyg, må sjöfartsverket medge att mindre antal livbåtar och andra bärgningsredskap än som angetts i certifikatet må medföras. Har sådant medgivande lämnats, skall sjöfartsverket utfärda tilläggsbevis härom. Beviset gäller endast för den resa, för vilken det utfärdats.
Bestämmelserna i 18 och 19 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fråga om tilläggsbevis. Förordning (1978:346).
21 §
Sjöfartsverket må medge att fartyg må nyttjas till sjöfart utan hinder av att det saknar certifikat vid
resa till plats för reparation eller upphuggning samt
provtur i samband med tillsynsförrättning. Förordning (1978:346).
22 §
Ersättning åt sakkunnig som enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen om säkerheten på fartyg anlitats för tillsynsförrättning utom riket erlägges av redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget.
Har tjänsteman vid tillsynsmyndigheten företagit resa för tillsyn av fartyg utom riket, skall redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget ersätta staten den resekostnads- och traktamentsersättning som utgår till tjänstemannen. Förordning (1978:346).
23 §
För tillsynsförrättning och certifikat utgår avgift enligt taxa som fastställes av sjöfartsverket. Förordning (1978:346).
24 §
Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål om ansvar enligt lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg eller med stöd därav meddelade föreskrifter sändes till sjöfartsverket. Förordning (1978:346).
2 kap.
1 §
Bestämmelserna i detta kapitel gälla passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20, om annat ej föreskrives. Förordning (1982:648).
2 §
Sjöfartsverket må såväl i allmänhet som för visst fall meddela eftergift från bestämmelserna i detta kapitel, när skäl föreligga och eftergiften ej strider mot internationell överenskommelse rörande sjöfarten som biträtts av Sverige. Kungörelse (1970:161).
Skrov
3 §
Skrov skall ha sådan konstruktion att det har tillräcklig styrka för resa i den fart vari fartyget nyttjas eller är avsett att nyttjas.
4 §
Fartyg skall vara indelat i vattentäta och brandsäkra rum, om det fordras med hänsyn till fartygets längd och avsedda användning.
5 §
Fartyg skall ha vattentäta kollisionsskott i för och akter, när det är möjligt med hänsyn till fartygets storlek. Därjämte skall fartyg vara försett med andra vattentäta skott omedelbart för och akter om maskineriavdelning samt i övrigt med vattentäta skott i erforderligt antal mellan maskinerirumsskotten och kollisionsskotten.
Är framdrivningsmaskineriet förlagt långt akterut, må sjöfartsverket medge att aktra skottet uteslutes. Kungörelse (1970:161).
6 §
Propellerhylsa skall vara innesluten i vattentätt rum, om det är möjligt med hänsyn till fartygets storlek och byggnadssätt, och vara betryggande tätad.
Axelledning skall utanför maskineriavdelning vara framdragen i vattentät tunnel som är så rymlig att ledningen kan noggrant undersökas. Tunnel erfordras dock ej, om axelledningen ändock är åtkomlig för tillsyn under fartygets gång.
Roderhjärtstock genom rum under huvuddäck skall vara försedd med tätningsanordning vid däcket och bordläggningen eller akterstäv eller vara omgiven av stark och vattentät trumma.
7 §
Fartyg skall ha dubbelbotten, om det fordras med hänsyn till fartygets storlek, byggnadssätt och avsedda användning.
8 §
I vattentäta skott må icke finnas flera öppningar än som betingas av fartygets konstruktion och avsedda användning. De skola vara försedda med tillfredsställande stängningsanordningar.
9 §
I bordläggningen må icke finnas öppningar för avlopp till större antal än som oundgängligen betingas av fartygets konstruktion och avsedda användning. En och samma öppning bör tagas i anspråk för så många sanitära avlopp och andra ledningar som möjligt.
Öppningarna skola vara försedda med tillförlitliga stängningsanordningar så att vatten hindras att komma in i fartyget på ej avsett sätt.
10 §
Skottdäck eller ovan detta beläget däck skall vara så anordnat, att vatten icke kan nedtränga genom detsamma. Öppningar i sådant däck skola vara försedda med tillfredsställande stängningsanordningar.
Länsportöppningar och spygatt skola vara anbringade i sådan omfattning, att väderdäcket kan tillfredsställande befrias från vatten.
11 §
Skrov, i konstruktionen ingående skott samt däck och överbyggnader skola vara av stål eller av annat material som godkänts enligt föreskrifter som sjöfartsverket meddelar. Kungörelse (1970:161).
Maskineri
12 §
Maskin av betydelse för fartygets säkerhet skall kunna tagas hastigt i bruk och vara tillförlitlig.
Framdrivningsmaskineri skall ha sådan styrka och vara försett med sådana anordningar att fartyget kan säkert manövreras.
13 §
De fordringar som böra uppställas från säkerhetssynpunkt på hjälporgan för framdrivningsmaskineriets drift samt tryckkärl med armatur och deras anordning fastställas av sjöfartsverket. Kungörelse (1970:161).
14 §
På passagerarfartyg må fast anbragt förbränningsmotor ej vara inrättad för bränsle med en flampunkt av 21o Celsius eller därunder eller, om fartyget nyttjas i internationell resa eller i resa till eller från Gotland, för bränsle med en flampunkt av 43o Celsius eller därunder.
Flampunkt skall vara bestämd enligt förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor.
15 §
Fartyg skall medföra de reservdelar till maskineriet som fordras för fartygets säkerhet.
Elektrisk anläggning
16 §
Elektrisk anläggning på fartyg skall vara så utförd, att den elektriska ström som fordras för tillgodoseende av säkerhetens krav är att tillgå.
17 §
Passagerarfartyg, i vilket framdrivningsmaskineriets hjälpmaskiner ha elektrisk ström som enda drivkraft, skall ha minst två huvudgeneratorer som var för sig kunna driva hjälpmaskinerna.
Därjämte skall fartyget ha en reservkraftkälla, som kan förse fartyget med nödig ström, om huvudgeneratorerna sättas ur funktion.
Sådan reservkraftkälla skall även finnas i lastfartyg med en bruttodräktighet av minst 5 000. För lastfartyg med mindre bruttodräktighet, fiskefartyg, bogserfartyg och andra hjälpfartyg fordras endast att reservkraftkällan lämnar ström för alarmanordningar, lanternor och belysning av sjösättningsplats för livbåtar och andra bärgningsredskap. Förordning (1982:648).
18 §
Spänningen mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två ledare må icke överstiga i ström för kraftändamål 500 volt och för belysning 250 volt samt i ström för uppvärmning 250 volt vid likström och 500 volt vid växelström. Ström med högre spänning må förekomma endast efter medgivande av sjöfartsverket.
Klenspänning må ej överstiga för likström 55 volt mellan ledare samt för växelström 50 volt mellan ledare och 30 volt till jord. Kungörelse (1970:161).
19 §
Strömförande delar av den elektriska anläggningen skola vara försedda med tillräcklig isolation eller annat betryggande skydd mot oavsiktlig beröring.
Icke strömförande delar av anläggningen som äro av metall skola vara metalliskt förbundna med skrovet.
20 §
Begagnas fartygs skrov som återledare för elektrisk ström, skola erforderliga försiktighetsåtgärder vara vidtagna.
Nyttjas fartyg för transport av brandfarlig gas eller brandfarlig vätska, må fartygets skrov ej användas som återledare.
21 §
I rum, där explosiva eller brandfarliga varor finnas, må elektrisk maskin eller föremål som kan åstadkomma antändning uppställas eller användas endast om betryggande skydd mot antändning finnes där.
Vid uppställning och användning av maskiner och andra bruksföremål samt framdragande av elektriska ledningar skall hänsyn tagas till strömmens inverkan på nautiska instrument.
Styrinrättning
22 §
Fartyg skall ha huvudstyrinrättning och reservstyrinrättning.
Finnas dubbla av varandra oberoende drivanordningar och anslutningar för huvudstyrinrättningen, erfordras dock ej reservstyrinrättning.
23 §
Huvudstyrinrättningen skall vara sådan att fartyget kan styras tillfredsställande. Styrinrättning och roderhjärtstock skola vara så konstruerade, att de ej skadas vid högsta fart back.
Reservstyrinrättningen skall kunna hastigt tagas i bruk och vara tillförlitlig.
24 §
Rodrets läge skall kunna konstateras på styrplatsen.
Anordning för meddelanden mellan kommandobrygga och maskinrum och annan plats
25 §
Fartyg skall ha särskilda anordningar för överbringande av meddelande mellan kommandobrygga och maskinrum och annan plats, där vakt hålles till sjöss.
Pejl- och luftrör
26 §
Pejlrör skola i erforderlig omfattning finnas till lastrum under lastvattenlinjen, till dubbelbottentank, vingtank, kofferdam och vattenbarlasttank, pumprum och pikar samt till förvaringsrum för vatten eller flytande bränsle för fartygets behov, om det ej på annat sätt kan utrönas om och till vilken höjd vatten eller annan vätska finnes i rummet. Är lastrummet tillika kylrum skall pejlrör finnas anordnat på lämpligt sätt.
Till varje dubbelbottentank, kofferdam, vattenbarlasttank, torrtank, lasttank och förvaringsutrymme för vatten eller flytande bränsle för fartygets behov skola luftrör finnas i erforderlig omfattning.
Länsanordningar
27 §
Fartyg skall ha tillförlitliga länsanordningar så dimensionerade och placerade att länsning av fartyget kan ske även om fartyget har slagsida.
28 §
Maskindrivet fartyg skall ha maskinell länsanordning.
Som länspump må godtagas barlastpump eller annan lämplig pump som är fast ansluten till länssystemet.
Piktank, vilken ej användes som barlasttank, må länsas med fast anordning för handlänsning.
29 §
Fartyg som ej är maskindrivet skall ha fast anordning för handlänsning eller maskinell länsanordning som må vara flyttbar.
Brandskydd
30 §
Skrov, överbyggnader och däckshus skola vara så konstruerade och byggda att största möjliga säkerhet vinnes för de ombordvarande och fartyget i händelse av brand ombord.
31 §
⋯
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.