Arbetsmarknadskungörelse (1966:368)

1 §

Arbetsmarknadsverket ansvarar för verksamheten med offentlig arbetsförmedling. För verket gäller förordningen (1986:739) med instruktion för arbetsmarknadsverket. Förordning (1986:1022).

2 §

har upphävts genom förordning (1976:269).

3 §

har upphävts genom förordning (1976:269).

4 §

Arbetsförmedlingens främsta uppgift är att bistå arbetssökande och arbetsgivare när det gäller att skaffa arbete eller att tillhandahålla arbetskraft. Arbetsförmedlingen skall vidare inhämta och lämna saklig och så fullständig information som möjligt i de avseenden som har betydelse för såväl arbetssökande som arbetsgivare. Vid förmedlingsarbetet skall eftersträvas att klarlägga den arbetssökandes arbetsönskemål och förutsättningar att ta ett arbete som är ledigt eller kan anskaffas på den öppna arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitikens medel skall utnyttjas för att ge den arbetssökande möjlighet att ta arbete i ett yrke där arbetskraft efterfrågas och som nära ansluter till sökandens önskemål och förutsättningar. Om det behövs, skall därvid samråd ske med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer för att anpassa arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till den arbetssökandes förutsättningar. Arbetsförmedlingen skall verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och därmed främja jämställdhet i arbetslivet. Arbetsförmedlingen skall samverka med skolan för att stödja ungdomens övergång från skola till arbetsliv. Arbetsförmedlingen skall samverka med sociala myndigheter och försäkringskassor för att uppnå effektivitet i användningen av samhällets totala resurser för handikappade grupper. Förordning (1985:966).

5 §

Arbetsförmedling bedrivs oberoende av arbetskonflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Råder sådan konflikt på en arbetsplats där arbete anvisas en arbetssökande personligen eller genom allmän information, skall upplysning om konflikten lämnas i samband med anvisningen. Förordning (1981:543).

6 §

Om en arbetssökande som erhåller eller begär ersättning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd eller sysselsätts i beredskapsarbete avvisar lämplig arbetsanställning som erbjuds sökanden vid förmedlingen eller om sökanden på annat sätt uppenbarligen själv vållar att den erbjudna anställningen inte kommer till stånd, skall arbetsförmedlingen underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslöshetskassan. Förordning (1981:543).

6 a §

Tillstånd enligt 2 a § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning (1985:966).

7 §

Arbetsvägledning lämnas genom upplysningar om yrken, utbildning och arbetsvillkor samt genom andra åtgärder för att främja enskildas yrkesutbildning och yrkesanpassning. Arbetsvägledning omfattar även åtgärder som är särskilt ägnade att underlätta handikappades anpassning till arbetslivet. Förordning (1982:635).

8 §

Arbetsvägledning meddelas såväl i som utan samband med arbetsförmedling. När det kan ske, meddelar arbetsförmedlingen arbetsvägledning som ett led i den utbildande, uppfostrande eller socialvårdande verksamhet som bedrivs av skolor, andra samhällsinstitutioner och organisationer. Arbetsvägledningen organiseras därvid i samarbete med dessa institutioner och organisationer. Förordning (1982:635).

9 §

Till skyddat arbete får arbetsförmedlingen anvisa endast den, vars arbetsförmåga är så nedsatt att han eller hon inte kan beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Beslut av arbetsförmedlingen att inte anvisa någon till skyddat arbete får inte överklagas. Förordning (1985:508). Kostnadsbestämmelser m.m.

10 §

Arbetsförmedling är avgiftsfri. Den på vars begäran annonsering eller annan särskild åtgärd vidtas vid arbetförmedling får dock åläggas att betala kostnaden för åtgärden. Förordning (1981:543).

11 §

Resekostnadsersättning och traktamente lämnas, om de utgifter som föranleds av resan inte är obetydliga, till arbetssökande för inställelse hos arbetsförmedlingen, om inställelsen är angelägen för utredning om sökandens framtida sysselsättning, handikappad som i samband med utredning om förutsättningarna för utbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller arbete behöver genomgå arbetspsykologisk undersökning eller läkarundersökning, om resan är nödvändig för att undersökningen skall komma till stånd. Är det nödvändigt att även arbetssökandens make eller, i fråga om sökande som är under 20 år, en förälder till arbetssökanden inställer sig eller att en handikappad åtföljs av ledsagare, lämnas resekostnadsersättning och traktamente även till maken, föräldern eller ledsagaren. Utöver resekostnadsersättning och traktamente enligt första och andra styckena lämnas ersättning för förlorad arbetsförtjänst med belopp som motsvarar den faktiska förlusten. Förordning (1981:543).

12 §

Resekostnadsersättning och traktamente lämnas med högst de belopp som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa. Kostnad för resa med tåg ersätts dock högst med belopp motsvarande avgift för en plats i 2 klass, i förekommande fall inberäknat avgift för sovplats. Kostnad för resa med fartyg ersätts högst med belopp motsvarande avgift för resan jämte en hyttplats i 2 klass. Kostnad för resa med flyg ersätts endast när resans längd överstiger 50 mil eller när det är fråga om resa från eller till Gotland. För handikappad och ledsagare lämnas resekostnadsersättning med belopp som motsvarar kostnaden för det billigaste färdsätt som kan användas med hänsyn till den handikappades förhållanden. Förordning (1982:635).

12 a §

Fråga om resekostnadsersättning och traktamente prövas av länsarbetsnämnden. Förordning (1986:1022). Arbetsmarknadsutbildning m.m. Allmänna bestämmelser

13 §

Utbildning som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl efter beslut av arbetsmarknadsmyndighet enligt denna kungörelse eller förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag utgör arbetsmarknadsutbildning och kan avse 1. yrkesutbildning på motsvarande gymnasial eller eftergymnasial nivå, 2. allmän-teoretisk utbildning på grundskolans högstadienivå som nödvändig förberedelse för yrkesutbildning, eller 3. orienterande och förberedande utbildning. Arbetsmarknadsutbildning enligt denna kungörelse kan anordnas antingen genom upphandling av utbildning (särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning) eller genom utnyttjande av platser inom det reguljära utbildningsväsendet eller inom studieförbund. Utbildning som enligt avdelning B i bilaga till studiestödsförordningen (1973:418) kan finansieras med studiemedel eller därmed jämförlig utbildning utgör inte arbetsmarknadsutbildning utom då utbildningen 1. upphandlas av länsarbetsnämnd, 2. är inriktad mot sysselsättning i näringslivet och omfattar högst 40 studieveckor samt inte avser en fortsättning eller en avslutning på en tidigare påbörjad eftergymnasial utbildning och inte heller utgör en del av en längre sammanhållen eftergymnasial utbildning, 3. beviljas handikappad som inte kan beredas lämpligt arbete på annat sätt, eller 4. under högst 40 studieveckor, i avvaktan på att utbildningen åter kan finansieras med studiemedel, beviljas handikappad som har förlorat sin rätt till studiemedel på grund av otillräckliga studieresultat till följd av handikappet. Utbildning utanför Sverige får utgöra arbetsmarknadsutbildning endast om synnerliga skäl föreligger och motsvarande utbildning inte tillhandahålls inom riket. Förordning (1986:413).

13 a §

Arbetsmarknadsutbildning får beviljas den som 1. är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden, 2. har fyllt 20 år samt 3. söker arbete genom arbetsförmedlingen och förmedlingen därvid finner utbildningen vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 1 kan arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att arbetsmarknadsutbildning får beviljas även arbetstagare som inte direkt berörs av en driftsinskränkning hos arbetsgivaren, om arbetstagaren avser att lämna sin anställning efter utbildningen och detta är ägnat att begränsa inskränkningens verkningar. Beslut om utbildning får inte meddelas efter det att driftsinskränkningen har genomförts eller arbetsgivaren har beslutat att inte genomföra den. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 1 får arbetsmarknadsutbildning beviljas flyktingar som nyligen har anlänt till landet. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 2 får arbetsmarknadsutbildning i form av sådana kurser som avses i 14 § beviljas ungdomar som har fyllt 18 år och som inte kan beredas utbildning i gymnasieskolan. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 2 får arbetsmarknadsutbildning också beviljas handikappade ungdomar. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 3 får arbetsmarknadsutbildning beviljas intagna vid kriminalvårdsanstalt vilka har beviljats frigång för utbildning. Förordning (1986:413).

13 b §

Av tillgängliga platser inom särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning får högst 10 procent användas för utbildning av arbetstagare som inte är arbetslösa och som har fyllt 20 år, om arbetstagaren har en kortare eller föråldrad yrkesutbildning eller helt saknar sådan utbildning och arbetsmarknadsutbildningen är ägnad att ge arbetstagaren en starkare ställning på arbetsmarknaden. Utöver vad som anges i första stycket får länsarbetsnämnd, om så bedöms ekonomiskt försvarbart, upplåta plats inom upphandlad arbetsmarknadsutbildning även för andra icke arbetslösa personer. Förordning (1986:413).

13 c §

Påbyggnadsundervisning i svenska för invandrare får utgöra arbetsmarknadsutbildning i samband med genomgång av förberedande eller yrkesinriktad utbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller då undervisningen är varvad med beredskapsarbete. Påbyggnadsundervisningen skall svara mot de fastlagda målen för svenska för invandrare och anknyta till yrkesutbildningen, rehabiliteringen eller beredskapsarbetet i fråga samt innefatta svenska fackuttryck och innebörden av skyddsföreskrifter. Utbildningstiden får genomsnittligt uppgå till 300 timmar. Sker yrkesundervisning på invandrares hemspråk skall undervisning i svenska i form av arbetsmarknadsutbildning ges som ett komplement härtill. Förordning (1986:413).

13 d §

Den som anordnar arbetsmarknadsutbildningen får efter samråd med länsarbetsnämnden besluta om uppehåll i utbildningen, om det på grund av personalens semester, studiedagar, inarbetad arbetstid eller andra liknande orsaker inte är ändamålsenligt att bedriva utbildningen. Beslut om uppehåll i utbildningen får omfatta högst fyra veckor under tiden juni--augusti och i övrigt, om det inte finns särskilda skäl, endast enstaka dagar. Vid arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet gäller de bestämmelser om när utbildning får inställas som har utfärdats för skolväsendet. Arbetsmarknadsutbildning får, om det inte finns särskilda skäl, inte påbörjas senare än tre veckor före uppehåll i utbildningen som inträffar under tiden juni--augusti. Förordning (1985:966).

13 e §

För deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning som enligt arbetsförmedlingens bedömning behöver särskild hjälp med att söka arbete får utbildningstiden förlängas med högst fem dagar för att speciella platsförmedlingsinsatser skall kunna ingå i utbildningen. Förordning (1985:966). Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning

14 §

Arbetsmarknadsstyrelsen skall 1. fördela medel till länsarbetsnämnderna för upphandling av arbetsmarknadsutbildning, 2. utfärda riktlinjer i fråga om länsarbetsnämndernas planering av upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning, 3. ansvara för den övergripande planeringen av arbetsmarknadsutbildningen, såsom när det gäller att fastställa mer långsiktiga och för hela landet föreliggande utbildningsbehov, 4. ha ett samordnande ansvar vid upphandling av arbetsmarknadsutbildning till vilken rekrytering av elever sker från hela landet, 5. planera den elevsociala verksamheten inom AMU-gruppen. Förordning (1985:966).

14 a §

Länsarbetsnämnderna upphandlar arbetsmarknadsutbildning av de regionala AMU-myndigheterna eller andra utbildningsanordnare. Sådan upphandling får också ske i samverkan mellan två eller flera länsarbetsnämnder. Förordning (1985:966).

14 b §

Länsarbetsnämnderna skall delta i det regionala samråd mellan olika offentliga utbildningsanordnare som förekommer. Förordning (1985:966).

14 c §

Vid studieresa som utgör obligatorisk del av AMU-kurs skall, om så erfordras, logi tillhandahållas av den som anordnar kursen. Förordning (1985:966).

14 d §

En utbildningsanordnare skall tillhandahålla läromedel, arbetskläder och annan materiel som behövs för utbildningen. Förordning (1986:413).

14 e §

För den som beviljas arbetsmarknadsutbildning får länsarbetsnämnden vid behov anordna logi. Förordning (1985:966). Yrkesinriktad rehabilitering

14 f §

Yrkesinriktad rehabilitering utgör sådan utredande, vägledande och förberedande verksamhet som arbetsmarknadsverket bedriver i syfte att pröva och förbättra yrkesobestämda och arbetshandikappade personers förutsättningar för arbete. Yrkesinriktad rehabilitering bedrivs vid arbetsmarknadsinstitut. Den som är i behov av yrkesinriktad rehabilitering och som annars inte skulle kunna beredas arbete får efter arbetsförmedlingens prövning skrivas in vid arbetsmarknadsinstitut. Vad som sägs i 13 d § första och tredje styckena tillämpas också i fråga om yrkesinriktad rehabilitering. Förordning (1984:30). Utbildningsbidrag

15 §

Till den som har påbörjat arbetsmarknadsutbildning och till den som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut lämnas utbildningsbidrag och lån enligt denna kungörelse. Utbildningsbidrag lämnas inte vid utbildning enligt förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag. Utbildningsbidrag består av dagpenning och särskilt bidrag. Dagpenning och särskilt bidrag enligt 22 § första stycket 3 lämnas för högst 5 dagar per kalendervecka. Till den som undergår utredning om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering lämnas utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag. Utbildningsbidrag i form av dagpenning får inte lämnas till den som sysselsätts i sådant beredskapsarbete som avses i 78 a §. Till handikappade som avses i 13 § tredje stycket 3 får lämnas utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag för merkostnader som kan anses förorsakade av handikappet. Till handikappade ungdomar som bereds arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet innan de har fyllt 18 år lämnas utbildningsbidrag endast i form av särskilt bidrag enligt 21 och 22 §§. För intagen vid kriminalvårdsanstalt, vilken enligt 13 a § sjätte stycket kan beviljas arbetsmarknadsutbildning får avdrag göras från utbildningsbidraget med en summa som motsvarar den dagersättning som intagna vid frigångsarbete skall betala till kriminalvårdsverket. Förordning (1986:413).

16 §

Dagpenning utges antingen med högst 360 eller med 220 eller 150 kronor per dag. Dagpenning till den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa och uppfyller villkoren för ersättning från kassan vid arbetslöshet eller har uppburit ersättning från sådan kassa under den längsta tid ersättning kan utgå, utges med samma belopp som vederbörande är eller skulle ha varit berättigad till för heltidsarbete vid ersättning från kassan. Dagpenning utges dock alltid med lägst 220 kronor per dag. Dagpenning utges med 220 kronor per dag till den som inte uppfyller förutsättningarna enligt andra stycket men som har fyllt 20 år eller har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn. Dagpenning utges med 150 kronor per dag till den som inte omfattas av bestämmelserna i andra eller tredje stycket. Förordning (1986:413).

17 §

Till den som uppbär pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller som uppbär hustrutillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension lämnas dagpenning med belopp som motsvarar skillnaden mellan vad som annars skulle ha lämnats i dagpenning enligt 16 § och de sammanlagda pensionsförmånerna per dag räknat. Dagpenningen minskas dock inte med belopp som avser handikappersättning eller vårdbidrag eller barnpension enligt lagen om allmän försäkring. Utan hinder av vad som nu har sagts utgår dock dagpenningen med lägst tio kronor per dag. Första stycket skall tillämpas på den som uppbär annan pensionsförmån än sådan som lämnas enligt lagen om allmän försäkring. Detsamma gäller den som uppbär livränta från försäkringsinrättning på grund av arbetsskada eller olycksfall. Förordning (1981:543).

18 §

Bestämmelserna i 17 § skall tillämpas i fråga om den som är föremål för åtgärd som avses i 2 kap. 11 § och 3 kap. 13 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande åtgärd enligt annan författning och på grund därav uppbär sjukpenning enligt

3 kap.

19 §

har upphävts genom förordning (1982:635).

19 a §

Beviljas någon dagpenning för samma tid för vilken studiehjälp, studiemedel, dagstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) har uppburits, skall vad sålunda uppburits återbetalas genom avdrag från utbildningsbidraget. Förordning (1981:156).

20 §

Omfattar utbildning mindre än i genomsnitt sex utbildningstimmar per dag eller deltar någon i utbildningen i mindre omfattning än vad som är förutsatt skall dagpenningen minskas i förhållande till utbildningens omfattning per dag räknat, om det inte finns särskilda skäl. Motsvarande gäller i fråga om yrkesinriktad rehabilitering som omfattar mindre än åtta timmar per dag. Öretal som uppkommer vid beräkning av dagpenningen jämnas till närmaste hela krontal. Förordning (1982:635).

21 §

Särskilt bidrag utgår till 1. kursavgifter, 2. kostnader för sådana studieresor inom landet som är gemensamma och obligatoriska för utbildningen i form av resekostnadsersättning och traktamente, 3. merkostnader för läromedel åt handikappade som kan anses förorsakade av handikappet och som inte täcks av kursanordnaren eller ansvarig sjukvårdshuvudman, 4. andra kostnader för läromedel än som avses i 3 och som inte täcks av kursanordnaren i den mån bidragstagarens skäliga kostnader härför överstiger i genomsnitt 40 kronor per månad, 5. kostnader för dagliga resor mellan bidragstagarens bostad och utbildningsplatsen i den mån bidragstagarens skäliga kostnader för dessa resor överstiger i genomsnitt 100 kronor per månad. Resekostnadsersättning som avses i första stycket 2 beräknas enligt 12 § första stycket. Traktamente enligt samma punkt lämnas med 75 kronor per hel dag. När det är fördelaktigt ur kostnadssynpunkt, får studieresor som avses i första stycket 2 förläggas till annat nordiskt land. Traktamente utgår dock därvid som vid studieresa inom landet. Vid tillämpning av första stycket 3 skall kostnad för utnyttjande av talböcker eller punktskriftsböcker i sin helhet anses utgöra merkostnad för synskadad kursdeltagare. När resor som avses i första stycket 5 tillhandahålls av den som anordnar utbildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen utan kostnad för den som deltar i utbildningen eller rehabiliteringen får 100 kronor per månad innehållas av utbildningsbidraget. Vid kombination av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning tillämpas reglerna i första stycket 5 i fråga om ersättning för dagliga resor mellan utbildningsplatsen och arbetsplatsen. Förordning (1986:413).

22 §