Bostadsfinansieringsförordning (1974:946)

1 §

Till främjande av bostadsbyggandet får stöd lämnas enligt bestämmelserna i denna förordning i form av bostadslån och räntebidrag. Förordningen är endast tillämplig på ansökningar om lån och bidrag som kommit in till kommunen före den 1 november 1986. Förordning (1986:695).

2 §

Bostadslån får lämnas för ny- eller ombyggnad av hus till den del huset i färdigt skick innehåller fullvärdiga bostäder för permanent bruk och självständigt boende (utrymmen för bostadsändamål) eller utrymmen för annat ändamål (lokaler) som kan anses fylla ett normalt behov av boendeservice i ett bostadsområde och som i huvudsak är avsedda för dem som bor i området. Vid nybyggnad får lånet avse även andra lokaler i huset, dock endast om de är av ringa omfattning eller om det finns särskilda skäl. Det självständiga boendet skall vara garanterat genom hyresavtal av normalt slag, om bostaden inte ägs eller upplåts med bostadsrätt. Bostadslån för ombyggnad får avse följande åtgärder: 1. Åtgärder genom vilka utrymmen i huset ställs i ordning för bostadsändamål eller till sådana lokaler som avses i första stycket första meningen. 2. Åtgärder i eller i anslutning till huset som medför en väsentlig förbättring av husets tekniska eller funktionella kvalitet eller av boendemiljön. 3. Underhållsåtgärder, om åtgärderna är direkt föranledda av sådana åtgärder som avses i 1 eller 2. 4. Reparations- och energisparåtgärder beträffande flerfamiljshus och sådana småhus som upplåts med bostadsrätt eller som hyrs ut under sådana förhållanden att låntagarens intäkt av fastigheten vid beräkning av inkomstskatt skall bestämmas på annat sätt än enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), dock endast om åtgärderna skäligen bör samordnas med sådana åtgärder som avses i 1--3. 5. Åtgärder för en förbättrad avfallshantering, om åtgärderna är nödvändiga för att huset skall uppfylla de krav som gäller enligt 82 a § första stycket byggnadsstadgan (1959:612). 6. Grundförstärkningsåtgärder. 7. Standardhöjande åtgärder för vilka bidrag har beviljats enligt förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag. Tillbyggnad av småhus räknas som ombyggnad. Tillbyggnad av flerfamiljshus räknas som nybyggnad, om tillbyggnaden medför en väsentlig ökning av husets bruksarea och annars som ombyggnad. Utrymmen med anordningar för värme, varmvatten eller tvätt räknas som utrymmen för bostadsändamål. Med fullvärdiga bostäder avses vid tillämpningen av denna förordning bostäder i vilka alla primära bostadsfunktioner är tillgodosedda och som uppfyller gällande krav i fråga om utrymmes- och utrustningsstandard. Bostäder som i första hand är avsedda för äldre, handikappade eller långtidssjuka skall dessutom vara så väl integrerade i bebyggelsen att de boende får tillgång till normal boendeservice och förutsättningar för delaktighet och gemenskap med andra. Mindre avsteg från kravet på viss utrymmes- och utrustningsstandard får göras i fråga om kollektiva boendeformer samt vid ombyggnad, om avsteget beror på byggnadstekniska förutsättningar eller liknande omständigheter i det enskilda fallet. Avser ombyggnaden bostäder för äldre, handikappade eller långtidssjuka får avsteg även göras från kravet på integrering av sådana bostäder i bebyggelsen, dock endast om ett kvarboende vid en samlad bedömning av olika boendehänsyn kan anses motiverat. Skollokaler räknas som lokaler för boendeservice enligt första stycket endast om 1. lokalerna med hänsyn till belägenhet och samordning med andra lokaler utgör en integrerad del av en anläggning för boendeservice, 2. lokalerna är utformade så att de ger möjlighet till ett samutnyttjande som är till påtaglig nytta för dem som bor i området samt 3. andelen lokaler i skolan som uppfyller kraven enligt 1 och 2 är betydande. Förordning (1986:695).

2 a §

I fråga om bostadslån som avser energisparåtgärder tillämpas, utöver bestämmelserna i denna förordning, även bestämmelserna i 9--12 §§ förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. Förordning (1983:1019).

3 §

Låne- och bidragsverksamheten utövas av plan- och bostadsverket, länsbostadsnämnderna och kommunerna. Organ för kommuns låneförmedling och annan verksamhet som sammanhänger därmed (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse, om ej kommunen beslutat att verksamheten skall utövas av annat kommunalt organ. I ärende enligt denna förordning, vari kommun ej är sökande, får beslut som innebär avvikelse från förmedlingsorganets yttrande i ärendet meddelas endast om särskilda skäl föreligger. I 12--14 §§ finns särskilda bestämmelser om beaktande av förmedlingsorganets yttrande i vissa fall. Förordning (1988:301).

4 §

En- och tvåfamiljshus, friliggande eller sammanbyggda till radhus eller kedjehus, kallas i denna förordning småhus. Övriga hus kallas flerfamiljshus.

5 §

har upphävts genom förordning (1986:695). Förutsättningar för lån

6 §

Bostadslån för ny- eller ombyggnad beviljas endast om kommunen, landstingskommunen eller ett aktiebolag, som helt ägs av kommunen eller landstingskommunen och vars verksamhet uteslutande består i att förvärva eller förvalta mark, har till lånesökanden för genomförande av byggnadsföretaget överlåtit marken, upplåtit den med tomträtt eller överlåtit tomträtt till marken (markvillkoret). Första stycket gäller ej i följande fall: 1. Om lånet avser ett sådant småhus som skall bebos av sökanden och förvärvet av marken eller tomträtten ej är förenat med villkor, varigenom sökandens upphandling av material av byggnadsarbeten binds till en viss byggintressent. 2. Om sökanden har ägt marken eller innehaft den med tomträtt sedan den 1 november 1974 eller, i fråga om mark i områden med samlad äldre bebyggelse, sedan den 8 februari 1983. Dessutom krävs att ansökan om bostadslån ges in före den 1 juli 1985. 3. Om lånet i huvudsak omfattar sådana åtgärder för vilka bidrag har beviljats enligt förordningen (1975:129) om bidrag av statsmedel till förbättring av boendemiljöer. Är förutsättningarna enligt första stycket eller andra stycket 2 uppfyllda endast för en del av marken, gäller första stycket inte för den återstående delen, om dess areal är ringa. Första stycket gäller inte heller i fråga om följande förvärv av mark eller tomträtt, i fall där hinder mot bostadslån på grund av första eller andra stycket inte hade förelegat om marken eller tomträtten varit i den förre ägarens hand: 1. Förvärv på exekutiv auktion. 2. Förvärv genom arv, gåva, testamente eller bodelning. 3. Förvärv genom fusion. 4. En bostadsrättsförenings förvärv, om förvärvet sker från den riksorganisation som föreningen tillhör. Detsamma gäller om förvärvet sker från en medlem av organisationen eller från en förening inom organisationens ram. 5. En bostadsrättsförenings förvärv i andra fall än som anges i 4, om säljaren har förvärvat marken av kommunen samt föreningen vid tiden för sitt förvärv har en sådan kommunal insyn som anges i 26 § första stycket 3 och 4 och föreningen i övrigt uppfyller de förutsättningar som anges i samma stycke. 6. Förvärv som med hänsyn till parternas inbördes förhållande bör jämställas med fusionsförvärv. Om förmedlingsorganet för särskilt fall medger det, får bostadslån lämnas utan hinder av första stycket. Förordning (1983:1019).

7 §

Bostadslån för nybyggnad lämnas under förutsättning att det kan antas föreligga ett varaktigt behov av de bostäder och lokaler som avses med lånet. I fråga om småhus som skall bebos av låntagaren, skall denna förutsättning anses uppfylld, om kommunen åtar sig ansvar enligt 19 § för förlust på lånet. Om bostadslånet för nybyggnad avser småhus, som upplåts med bostadsrätt eller som är avsedda att säljas till dem som skall bebo husen, gäller som ytterligare förutsättning att det till skydd för husägaren finns 1. en betryggande garanti för att huset uppförs och färdigställs i enlighet med vad den som skall uppföra huset har åtagit sig i avtal (produktionsgaranti) samt 2. en betryggande utfästelse att avhjälpa väsentliga skador på huset vilka består i eller är en följd av fel eller brister i konstruktion, utförande eller material. Utfästelsen skall gälla under tiden från den i köpe- eller entreprenadavtalet angivna garantitidens utgång till dess att tio år förflutit från dagen för slutbesiktningen. I fråga om bostadslån för nybyggnad av småhus avsedda att säljas till dem som skall bebo husen gäller dessutom som förutsättning att köparen tillförsäkras ett med hänsyn till allmänna konsumentintressen tillfredsställande skydd i avtalsförhållandet med säljaren. Tredje stycket tillämpas även i fråga om bostadslån för nybyggnad av småhus som skall bebos av lånesökanden, om huset uppförs på total- eller generalentreprenad. Förordning (1986:288). 3. andelen lokaler i skolan som uppfyller kraven enligt 1 och 2 är betydande.

8 §

Bostadslån för ombyggnad lämnas, om inte annat följer av 8 a eller

9 §

, under förutsättning att 1. huset är äldre än 30 år och inte har genomgått en mera genomgripande ombyggnad under de senaste 30 åren, räknat från det att ansökan om lån ges in, 2. åtgärderna inte är av endast ringa omfattning, 3. kostnaden för åtgärderna är skälig med hänsyn till arbetenas art och omfattning och husets återstående användningstid, 4. husets kvaliteter tas till vara i skälig omfattning. Om lånet avser åtgärder för att förbättra bostadslägenheter gäller som ytterligare förutsättning att lägenheternas standard efter åtgärderna inte överstiger normal standard i nyproducerade lägenheter. Bostadslån lämnas inte för åtgärder enligt 2 § andra stycket 3 eller 4 om det för samma åtgärder tidigare har beviljats bostadslån som inte har slutbetalats eller räntebidrag enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus och bidrag fortfarande betalas ut. Bostadslån för underhålls- och reparationsåtgärder lämnas endast om de är förenade med energisparåtgärder som skäligen bör komma till stånd samtidigt. Förordning (1986:695). 8 a § I fråga om bostadshus beträffande vilka kommunen vid förlust har rätt till ersättning av statsmedel enligt 33 § bostadslånekungörelsen (1962:537) eller motsvarande äldre bestämmelser, lämnas bostadslån för ombyggnad endast om kommunen och företaget medger att länsbostadsnämnden får besluta att statens ersättningsskyldighet upphör för sådana förluster som uppkommer efter det att de åtgärder som avses med lånet har utförts. Första stycket gäller inte om lånet avser enbart åtgärder som anges i 2 § andra stycket 5--7. Förordning (1986:695). 9 § Bostadslån för standardhöjande åtgärder, för vilka bidrag har beviljats enligt förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag, lämnas utan prövning av förutsättningarna i 8 §. Bestämmelsen i 8 § första stycket 1 gäller inte om lånet avser 1. åtgärder som behövs för att bostadslägenheterna i huset skall uppnå lägsta godtagbara standard enligt 2 b § bostadssaneringslagen (1973:531), 2. åtgärder som behövs på grund av de sociala förhållandena i bostadsområdet eller åtgärder i ett område där det finns betydande svårigheter att få avsättning för bostadslägenheter, 3. åtgärder som innebär att bostadslägenheter byggs om till sådana lokaler som avses i 2 § första stycket första meningen eller att lokaler samt ålderdomshem, sjukhem eller liknande institutioner byggs om till fullvärdiga bostäder, 4. installation av hiss i flerfamiljshus eller åtgärder för en förbättrad avfallshantering eller 5. sådan ändring av småhus som innebär att husets primära bruksarea ökar. Regeringen kan för särskilt fall medge att bostadslån får lämnas utan hinder av 8 § första stycket 1. Förordning (1986:288).

9 a §

Bostadslån lämnas under förutsättning att huset ansluts till en befintlig fjärrvärmeanläggning eller annan kollektiv värmeanläggning eller till ett befintligt gasnät avsett för distribution av naturgas, om sådan anslutning är möjlig och det inte finns särskilda skäl mot anslutningen. Förordning (1981:1274).

10 §

har upphävts genom förordning (1986:695).

11 §

Bostadslån för nybyggnad av annat hus än småhus som skall bebos av lånesökanden utgår endast om byggnadsarbetena upphandlas genom infordrande av anbud och genom prövning och antagande av anbud utan föregående förhandling med anbudsgivare.

12 §

Bostadslån utgår ej, om lånesökanden vid upphandling enligt 11 § har antagit anbud som är påtagligt sämre än annat anbud och detta innebär att anbudsgivaren otillbörligt gynnas. Har förmedlingsorganet avstyrkt låneansökningen på grund av bestämmelserna i första stycket, utgår lån endast om särskilda skäl föreligger. Har förmedlingsorganet tillstyrkt låneansökningen, skall länsbostadsnämnden pröva om hinder mot lån föreligger på grund av bestämmelserna i första stycket, om sådan prövning begärts av anbudsgivare, vars anbud ej antagits, eller när anledning därtill eljest finns. Föreligger särskilda skäl att frångå förmedlingsorganets bedömning, skall låneansökningen avslås.

13 §

Utan hinder av att upphandling sker på annat sätt än som anges i 11 § får lån lämnas under förutsättning att 1. upphandlingen kan antas vara minst lika fördelaktig, 2. upphandlingen även i övrigt är lämplig. Förmedlingsorganets bedömning i fråga enligt första stycket 2 får inte frångås. Förordning (1983:521).

14 §

Bestämmelserna i 11--13 §§ gäller ej beträffande bostadslån för sådan nybyggnad som skall utföras av ägaren till marken eller tomträttshavaren (egenregibygge). Lån som avser egenregibygge av annat hus än småhus som skall bebos av lånesökanden lämnas endast om 1. kostnaderna för bygget bedöms inte överstiga kostnadsnivån vid sådana upphandlingar som annars krävs för att lån skall lämnas, 2. egenregibygge med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet kan anses vara en lämplig produktionsform. Förmedlingsorganets bedömning i fråga enligt första stycket 2 får inte frångås. Förordning (1983:521).

15 §

Bostadslån lämnas ej om 1. låntagaren kan antas sakna förutsättningar att fullgöra de skyldigheter som följer med lånet eller att förvalta huset tillfredsställande, 2. de hyror och årsavgifter som behövs för att täcka de årliga kostnaderna för fastigheten beräknas bli så höga att det finns en påtaglig risk för förlust eller 3. den beräknade kostnaden för byggnadsföretaget väsentligt överstiger pantvärdet enligt 32 § eller kostnaden för likvärdiga företag som har upphandlats så som anges i 11 §. Om låneunderlaget beräknas enligt 11 b § förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag och pantvärde för bostadslån, skall vad som anges i första stycket 3 om pantvärde i stället avse summan av de belopp som beräknas enligt 2--11 a samt 12 och 21 §§ nämnda förordning. Första stycket 3 gäller inte i fråga om bostadslån för småhus, om lånebeslut meddelas enligt 56 §. Förordning (1986:201).

16 §

har upphävts genom förordning (1982:641).

16 a §

har upphävts genom förordning (1983:521).

17 §

Bostadslån för nybyggnad av småhus lämnas, om inte annat följer av andra stycket, endast under förutsättning att husets bruksarea inte överstiger 180 kvadratmeter för ett enfamiljshus eller för någon av lägenheterna i ett tvåfamiljshus. Därvid skall dock i fråga om utrymmen som är belägna i källare endast hälften av utrymmets area beaktas. Större hus än som anges i första stycket får godtas om lånesökanden behöver särskilt stor bostad på grund av att han har stort hushåll eller om det annars finns särskilda skäl. Bostadslånen för ombyggnad av småhus, som medför att husets bruksarea ökar, lämnas endast om huset efter ombyggnaden inte blir större än vad som kan godtas enligt första eller andra stycket. Förordning (1983:1019).

18 §

Bostadslån till kommuner, landstingskommuner, samfällighetsföreningar eller sådana församlingar eller kyrkliga samfälligheter som avses i församlingslagen (1988:180) lämnas utan säkerhet. För bostadslån till andra låntagare skall ställas säkerhet i form av panträtt i fastigheten eller tomträtten enligt 33 och 34 §§ eller borgen som för egen skuld av kommunen eller landstingskommunen. Om kommunen eller landstingskommunen har gått i borgen för bostadslån, skall låntagaren förbinda sig att ej upplåta panträtt med sådan förmånsrätt som anges i 33 § första stycket för annat ändamål än lån för sådana kostnader för byggnadsföretaget som överstiger pantvärdet till det belopp, som länsbostadsnämnden godkänner eller för sådana förbättringar av fastigheten som ökar dess värde. Att kommunal borgen är en förutsättning för lån i vissa fall framgår av 25 § andra stycket. Förordning (1990:920).

19 §

Bostadslån för småhus som skall bebos av låntagaren lämnas endast om kommunen har åtagit sig att, om förlust uppkommer på lånet, svara för förlusten intill ett belopp som motsvarar 40 procent av låneskulden vid förlusttillfället. Förordning (1986:288).

20 §

Om byggnadsarbetena har påbörjats när låneansökningen prövas, lämnas bostadslån endast om sökanden har haft beaktansvärda skäl för att påbörja arbetena. Om sökanden begär det, kan länsbostadsnämnden ge förhandsbesked huruvida det finns beaktansvärda skäl för påbörjande. Första stycket gäller inte, om lånet avser sådana åtgärder som anges i 9 § första stycket. Förordning (1986:288).

21 §

Bostadslån för större fritidslokaler får lämnas endast om lokalen opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor hålls tillgänglig för upplåtelse åt varje inom orten verksam organisation eller grupp med organiserad verksamhet. Förordning (1980:329).

22 §

Bostadslån till ett allmännyttigt bostadsföretag får lämnas endast om företagets grundkapital uppgår till minst en procent av det fastighetskapital som företaget förvaltar. Förordning (1986:695).

23 §

har upphävts genom förordning (1986:288). Lånets storlek

24 §

Bostadslånets storlek bestäms på grundval av ett låneunderlag som länsbostadsnämnden fastställer. Vid nybyggnad skall låneunderlaget motsvara beräknade mark- och byggnadskostnader. Vid ombyggnad skall låneunderlaget avse kostnader för ombyggnaden. Avser lånet flerfamiljshus eller sådana småhus som anges i 2 § andra stycket 4 får dessutom markkostnader ingå i låneunderlaget, om 1. lånet inte enbart avser gårdssanering eller andra förbättringar av boendemiljön eller åtgärder enligt 2 § andra stycket 5--7 och 2. fastigheten eller tomträtten har förvärvats genom köp eller byte eller tomträtten har upplåtits till lånesökanden. Ytterligare bestämmelser om beräkning av låneunderlaget finns i förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag och pantvärde för bostadslån. Förordning (1988:301).

25 §

Bostadslån till kommun, allmännyttigt bostadsföretag, landstingskommun eller bostadsföretag, vari landstingskommun äger bestämmande inflytande och som arbetar utan enskilt vinstsyfte, utgår med 30 procent av låneunderlaget. Bostadslån till studentbostadsföretag utgår med 30 procent av låneunderlaget under förutsättning att 1. lånet avser ombyggnad av sådana hus som har uppförts eller byggts om med stöd av bostadslån enligt de bestämmelser som före den 1 juli 1974 gällde i fråga om lån till studentbostadsföretag, 2. kommunen utser minst en av ledamöterna i företagets styrelse och minst en av företagets revisorer samt suppleanter för dessa, 3. kommunen går i borgen för lånet som för egen skuld. Förordning (1986:695).

26 §