Utlänningsförordning (1980:377)

1 §

Utlänningar som kommer till Sverige för att resa in i landet eller som uppehåller sig här skall ha sådana legitimationshandlingar som enligt denna förordning gäller som pass. Första stycket gäller inte den som är medborgare i ett annat nordiskt land och kommer till Sverige direkt från något av de andra nordiska länderna. Skyldigheten att ha pass vid vistelse i Sverige gäller inte den som har permanent uppehållstillstånd.

2 §

En utlänning som är skyldig att ha pass skall visa upp detta för polismyndighet eller polisman i enlighet med vad som stadgas i 8 § utlänningslagen (1980:376). Sådan utlänning som avses i 1 § andra stycket skall på begäran av polismyndighet eller polisman visa att passfrihet föreligger för honom. Förordning (1984:933). Legitimationshandlingar som gäller som pass

3 §

En legitimationshandling gäller som pass (hemlandspass), om handlingen är utfärdad av en behörig myndighet som tillhör det land där innehavaren är medborgare och om handlingen är upprättad enligt andra och tredje styckena. I hemlandspass skall finnas 1. uppgifter som behövs för att fastställa innehavarens identitet, såsom innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt hans födelsedatum, födelseort, hemort och signalement, 2. uppgift om passets giltighetstid, 3. ett välliknande fotografi av innehavaren samt passmyndighetens intyg att fotografiet föreställer den som passet har utfärdats för, 4. innehavarens namnteckning samt intyg av behörig myndighet att innehavaren har tecknat sitt namn egenhändigt, 5. passmyndighetens stämpel eller sigill samt uppgift om passets giltighet för resa till Sverige. Passet skall vara avfattat på svenska, danska, norska, engelska, franska, italienska, spanska eller tyska språket eller vara försett med en bestyrkt översättning till något av dessa språk. Om särskilda skäl föreligger, får en legitimationshandling godtas som hemlandspass, även om den i något hänseende inte uppfyller kraven i andra stycket punkterna 1, 3, 4 och 5 samt i tredje stycket. Därvid förutsätts att innehavarens identitet kan fastställas med stöd av handlingen. Förordning (1986:337).

4 §

Ett identitetskort som har utfärdats av en behörig myndighet i Belgien, Frankrike, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland eller Österrike för den som är medborgare i den utfärdande staten gäller som pass vid utlänningens ankomst till Sverige och vid vistelse här högst tre månader från inresan. En legitimationshandling som har utfärdats av en behörig utländsk myndighet för någon som är medborgare i en annan stat än den utfärdande eller som saknar medborgarskap gäller som pass, om handlingen är upprättad enligt 3 § andra--fjärde styckena. Om det föreligger särskild anledning, får även annan utländsk legitimationshandling som inte kan betraktas som hemlandspass godtas som pass. Beslut om detta får meddelas av statens invandrarverk efter samråd med rikspolisstyrelsen. Förordning (1985:163).

5 §

I fall som anges i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning eller konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning får statens invandrarverk utfärda resedokument. Invandrarverket eller, efter verkets bemyndigande, svensk beskickning eller svenskt konsulat får förlänga resedokumentets giltighet för viss tid. Ett resedokument som är utställt av en svensk myndighet gäller som pass vid vistelse här i landet. Förordning (1986:337).

6 §

Om en utlänning inte kan visa upp någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får statens invandrarverk utfärda främlingspass för honom att gälla som pass. Verket får utfärda främlingspass även i andra fall, om det föreligger synnerliga skäl. Efter bemyndigande av statens invandrarverk får även svensk beskickning eller svenskt konsulat utfärda främlingspass i nu angivna fall. Ett främlingspass skall utfärdas för viss tid och får, vid utfärdandet eller senare, förses med påskrift som begränsar dess giltighetsområde. Invandrarverket eller, efter verkets bemyndigande, polismyndighet eller svensk beskickning eller svenskt konsulat får förlänga passets giltighet för viss tid. Förordning (1985:297).

7 §

Om den som har ett främlingspass 1. har blivit svensk medborgare, 2. har fått en annan handling som gäller som pass, 3. skall resa till sitt hemland, 4. enligt särskilt beslut om avlägsnande inte längre har rätt att vistas i landet, eller 5. har avlidit, skall han eller, om han har avlidit, hans rättsinnehavare återlämna främlingspasset till statens invandrarverk. Har en polismyndighet fått hand om främlingspasset skall i stället polismyndigheten lämna detta till invandrarverket. När den som passet har utfärdats för begär det, får passet återlämnas till honom sedan det har makulerats av invandrarverket.

8 §

En gemensam legitimationshandling för flera utlänningar (kollektivpass) gäller som pass, om utlänningarna skall resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i det land vars myndighet har utfärdat passet. Det skall uppta minst tio och högst 50 personer. Den som är upptagen i passet skall ha en identitetshandling som är utställd av en offentlig myndighet i hemlandet. I fråga om kollektivpass, som har utfärdats i enlighet med den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass och som har utställts av en svensk myndighet eller en myndighet i en stat som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller den överenskommelsen i stället för första stycket. Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha visering, skall passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller konsul, som är behörig att ge visering, eller av polismyndigheten i en ort där det finns passkontroll för inresa i Sverige. Sådant godkännande behövs dock inte, om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land.

9 §

Ett pass som har utfärdats för makar gemensamt godtas för inresa och vistelse i Sverige såväl när makarna följs åt som när endast en av dem reser in. Ett barn under 16 år uppfyller kravet i 1 § första stycket, om barnet åtföljer en vuxen person, vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet.

10 §

För en utlänning som har kommit till Sverige som besättningsman på ett fartyg får sjöfartsbok eller någon därmed jämförlig handling godtas att gälla som pass under den tid då han enligt 13 § första stycket tillfälligt får uppehålla sig i landet. Detsamma gäller, när en utlänning ges visering enligt 27 §.

11 §

Rättelser av texten i pass skall vara bestyrkta av behörig myndighet genom anteckning i passet. Om en myndighet finner att någon uppgift i ett pass är oriktig, skall myndigheten anteckna detta i passet. Vissa särskilda bestämmelser om inresa och utresa

12 §

När en utlänning har kommit till Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg, tillämpas föreskrifterna om utlänningars inresa i utlänningslagen (1980:376) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget. Om en utlänning här i landet som besättningsman påmönstras ett fartyg som är destinerat till utlandet, tillämpas förordningens bestämmelser om utlänningars utresa, när utlänningen går ombord på fartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd, förrän fartyget har lämnat landet.

13 §

En utländsk besättningsman som enligt 12 § inte skall anses ha rest in eller skall anses ha rest ut, får tillfälligt lämna fartyget och uppehålla sig på den ort där fartyget ligger utan att inresa anses ha ägt rum, om polismyndigheten inte föreskriver något annat. Om det föreligger synnerliga skäl, får polismyndigheten medge en sådan utlänning att under kortare tid tillfälligt besöka en annan ort inom landet, utan att inresa anses ha ägt rum. En polismyndighet som har gett ett sådant tillstånd skall se till att utlänningen före tillståndstidens utgång återvänder ombord på fartyget. Statens invandrarverk eller, efter dess bemyndigande, en polismyndighet kan tillåta en utlänning, som för turistbesök har kommit till Sverige som passagerare på ett fartyg, att i den utsträckning och på de villkor verket bestämmer tillfälligt lämna fartyget och uppehålla sig på den ort som fartyget har anlöpt och i dess omgivningar, utan att någon inresa skall anses ha ägt rum. Med den ort där fartyget ligger eller som fartyget anlöpt avses den ort som är hamnens huvudort. Inrese- och utresekontroll Bestämmelser om den plats där inresa och utresa får ske

14 §

Utlänningar får inte utan tillstånd av statens invandrarverk, länsstyrelse eller polismyndighet resa in i eller ut ur landet på andra orter än sådana, där passkontroll är anordnad (passkontrollorter). Första stycket gäller inte utlänningar som reser in direkt från eller reser ut direkt till ett annat nordiskt land.

15 §

Utlänningar får inte resa in i Sverige från något av de övriga nordiska länderna eller resa ut till något av dessa länder på någon annan ort än en passkontrollort eller en sådan ort som har bestämts av rikspolisstyrelsen efter samråd med generaltullstyrelsen, statens invandrarverk och länsstyrelsen (gränsövergångsställe). Efter tillstånd av polis- eller tullmyndighet får en utlänning resa in från eller resa ut till Danmark, Finland eller Norge även på annan ort. Första stycket gäller inte medborgare i Finland eller Norge som tillhör befolkningen på finskt eller norskt område nära gränsen till Sverige (gränsbo) och som innehar intyg av vederbörande finska eller norska myndighet. Intyget skall innehålla uppgift om innehavarens fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och hemort. Finländska gränsbor får resa in eller ut, inte endast på passkontrollorter och gränsövergångsställen utan även på sådana platser som har bestämts av polismyndigheten efter samråd med tullmyndigheten och vederbörande finska myndighet (överfartsställen). Efter tillstånd av polis- eller tullmyndighet får finländska gränsbor resa in eller ut även på annan plats. Ett sådant tillstånd får ges för viss tid. För finländska gränsbor som är bosatta norr om Huuki/Äkäsjoensuu får tillstånd meddelas att gälla tills vidare. I sådana fall får tillstånd ges utan ansökan. Förordning (1984:774).

16 §

Passkontrollorter är Arlanda, Borlänge, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Landskrona, Landvetter, Luleå, Lysekil, Malmö, Marstrand, Mora, Norrköping, Nynäshamn, Oxelösund, Ronneby, Sandhamn, Simrishamn, Slite, Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Söderköping, Södertälje, Trelleborg, Trollhättan, Uddevalla, Umeå, Visby, Västerås, Växjö, Ystad, Örnsköldsvik och Östersund. Rikspolisstyrelsen får efter samråd med statens invandrarverk föreskriva, att även andra orter skall vara passkontrollorter. Förordning (1984:933). Kontroll av passhandlingar m. m. vid inresa

17 §

Utlänningar som reser in i Sverige från ett utomnordiskt land skall visa upp sina pass för polismyndigheten i ankomstorten. Polismyndigheten antecknar dagen för utlänningens ankomst till riket i passet. Anteckning skall dock inte göras på identitetskort som avses i 4 § första stycket. Om rikspolisstyrelsen har bestämt det, behöver anteckning inte heller göras i dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgares pass. Utlänningar som skall ha visering för att få resa in i Sverige eller något annat nordiskt land skall vid ankomsten hit från ett utomnordiskt land lämna uppgifter om sig på blankett (kontrollkort), om statens invandrarverk inte föreskriver annat. Polismyndigheten tillhandahåller blankett för kontrollkort. Har en utlänning, som inte är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, i samband med utvisning ur Sverige förbjudits att återvända hit och därefter fått särskilt tillstånd till detta, skall han vid inresa i Sverige från ett utomnordiskt land lämna uppgifter om sig enligt andra stycket.

18 §

Vid inresa i Sverige direkt från något annat nordiskt land skall utlänningar som inte är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge visa upp sina pass på begäran av polismyndigheten. Kontroll av passhandlingar vid utresa

19 §

En utlänning är inte i något annat fall än som anges i denna paragraf skyldig att vid utresa visa upp sitt pass för polismyndigheten. Polismyndigheten får kräva av en utlänning som reser ut ur landet att han visar upp sitt pass när detta behövs för att förebygga eller beivra brott eller annars för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt i den mån det i övrigt behövs för utövande av den kontroll över utlänningar som föreskrivs i utlänningslagen (1980:376). Därvid skall i fråga om anteckning av dagen för utresan bestämmelserna i 17 § första stycket tillämpas. Andra stycket gäller inte den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge och som reser ut direkt till något av dessa länder. Vissa särskilda bestämmelser om inresa med fartyg

20 §

Befälhavaren på ett fartyg som har kommit hit från utrikes ort skall 1. omedelbart efter fartygets ankomst lämna skriftlig uppgift till tullmyndigheten om antalet passagerare, besättningsmän och fripassagerare, 2. lämna förteckningar till polismyndigheten över passagerare och besättningsmän (passagerarlista och besättningslista), som upptar i fråga om varje passagerare dennes fullständiga namn, medborgarskap och orten där han gått ombord samt i fråga om besättningsman dennes fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och tjänst ombord, 3. se till att passagerarna inte lämnar fartyget, förrän passkontroll har ägt rum, 4. anmäla till polismyndigheten, innan annan utländsk besättningsman än den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall avmönstras här i landet, 5. omedelbart anmäla till polismyndigheten, när en utländsk besättningsman har rymt eller underlåtit att inställa sig ombord på fartyget. Förordning (1984:933).

21 §

Tullmyndigheten skall i fråga om fartyg i utrikes fart 1. snarast möjligt sedan tullmyndigheten har fått kännedom om att ett sådant fartyg har ankommit till landet underrätta polismyndigheten om detta, 2. skyndsamt lämna polismyndigheten sådana uppgifter som avses i 20 § 1, 3. om det kan ske utan att uppgifter som åligger tullmyndigheten eftersätts, se till att passagerarna inte lämnar fartyget förrän passkontroll har företagits. Förordning (1981:259).

22 §

Föreskrifterna i 20 § 1 och 3 gäller inte passagerarfartyg i linjetrafik med fastställd turlista eller krigsfartyg och inte heller andra statliga fartyg, när dessa för svenska statens eller utländsk stats räkning används uteslutande i tull-, kustbevaknings-, lots- eller polistjänst. Inte heller föreskrifterna i 20 § 2 gäller sådana fartyg, om inte regeringen i annan ordning har föreskrivit det. Föreskrifterna i 20 § 4 gäller inte sådan personal som avses i förordningen (1981:204) om intendenturpersonal på färjor. Förordning (1988:467). Tullmyndigheternas och kustbevakningens medverkan vid passkontroll

23 §

På begäran av en polismyndighet skall en tullmyndighet eller kustbevakningen medverka vid passkontroll, om det kan ske utan att de uppgifter som åligger tullmyndigheten eller kustbevakningen eftersätts. En tulltjänsteman eller en tjänsteman vid kustbevakningen får därvid anmoda en utlänning att visa upp sitt pass. Kan en utlänning som kommer till landet inte styrka sin rätt till inresa, skall tullmyndigheten eller kustbevakningen genast underrätta polismyndigheten samt se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har företagit passkontroll. Har en polismyndighet enligt 19 § beslutat att utresekontroll skall äga rum, skall det av beslutet framgå vilka åtgärder tullen och kustbevakningen skall vidtaga. Tullmyndigheten eller kustbevakningen skall också medverka vid tillsynen av att 14 och 15 §§ efterlevs. Förordning (1988:467). Visering Skyldighet att ha visering

24 §