LegalizeLag (1981:691) om socialavgifter
1 kap. Inledning
1 §
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen, ålderspensioneringen och vissa andra sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. Lag (1999:597).
2 §
Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare.
Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och som har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare.
Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen (1999:1229) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. I fråga om skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen i form av en förmån eller ersättning, som getts ut eller anses utgiven av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, skall den hos vilken den skattskyldige är anställd i Sverige anses som arbetsgivare, om förmånen eller ersättningen har sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och den skattskyldige. Lag (1999:1249).
2 kap. Arbetsgivaravgifter
1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala
sjukförsäkringsavgift med 8,50 procent,
efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent,
ålderspensionsavgift med 10,21 procent,
föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
arbetsmarknadsavgift med 5,84 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift. Lag (1999:964).
2 §
En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent.
I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknadsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.
Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som har sådan sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (1999:1249).
3 §
Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner. I underlaget skall även ingå sådan annan ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Med lön likställs
garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497),
kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 §
skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag,
ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket 3 skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§. Lag (1998:679).
4 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor,
ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,
ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,
ersättning som på grund av bestämmelserna i 11 kap. 22 och 23 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) inte skall tas upp som intäkt,
ersättning som enligt 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete,
inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1-3 inkomstskattelagen,
sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1-5 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,
ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring,
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17,
ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag skall föreskrifterna i 60 kap. 12-14 §§ inkomstskattelagen tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. Lag (1999:1249).
5 §
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 10 §, 11 § första stycket eller 12 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall bortses från ersättningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här.
Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Detsamma gäller ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Lag (1999:597).
5 a §
Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.
Om en arbetsgivare med stöd av 10 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. Lag (1997:437).
6 §
Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt arbetsgivarnas redovisning eller ett beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen (1997:483). Avdrag som görs enligt 5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket. Lag (1997:526).
3 kap. Egenavgifter
1 §
En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala
sjukförsäkringsavgift med 9,23 procent,
efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent,
ålderspensionsavgift med 10,21 procent,
föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent,
arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.
Lag (1999:964).
2 §
En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock betala sjukförsäkringsavgift efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter.
3 §
Egenavgifter i annan form än ålderspensionsavgift beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.
Andra avgifter än ålderspensionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.
Ålderspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade avlidit.
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor. Lag (1998:679).
4 §
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och 4-6 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 och 3 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:679).
5 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet.
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2, 13 och 15 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:679).
5 a §
Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, efterlevandepensionsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften. Lag (1998:679).
6 §
Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.
Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv månader som preliminär skatt betalas enligt skattebetalningslagen (1997:483) som förskott på belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som debiterats fysiska personer före den 1 februari under perioden. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel varje månad.
Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den 1 februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer.
⋯
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.