Förordning (1984:932) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland

1 §

Lagen (1983:898) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland skall träda i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari 1985 eller senare. Avtalet trädde i kraft den 26 mars 1984.

2 §

Vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet skall iakttas de anvisningar som framgår av bilagorna 1--3. Övergångsbestämmelser 1984:932 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985. 2. Genom förordningen upphävs a) kungörelsen (1968:769) om tillämpning av avtal den 28 juli 1960 mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, b) kungörelsen (1974:716) om kupongskatt för person med hemvist i Storbritannien och Nordirland, m. m., och c) förordningen (1981:253) med vissa anvisningar om tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet den 28 juli 1960 mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland. 3. De upphävda kungörelserna under punkt 2 a och b tillämpas dock fortfarande beträffande inkomst som förvärvas före den 1 januari 1985 samt på förmögenhet som taxeras före år 1986. 4. Den upphävda förordningen under punkt 2 c tillämpas fortfarande beträffande inkomster på vilka avtalet den 28 juli 1960 mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter är tillämpligt. Bilaga 1 Anvisningar till bestämmelserna i avtalet till art. 1 och 4 Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Storbritannien och Nordirland. Frågan om en fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i resp. stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s. k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt brittiska beskattningsregler anses bosatt i Storbritannien och Nordirland. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser. Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370) och 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som tillhör svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Storbritannien och Nordirland, skall vid tillämpningen av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Sverige. Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen och 18 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt och som tillhör brittisk beskickning eller lönat brittiskt konsulat i Sverige, skall vid tillämpningen av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Storbritannien och Nordirland. till art. 2 Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2. Angående annan beskattning se dock art. 23 punkt 6. I art. 2 punkt 1 anges de skatter som utgick vid avtalets undertecknande och på vilka avtalet tillämpas. Avtalet skall dock tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter avtalets undertecknande införs vid sidan av eller i stället för de angivna skatterna. Detta innebär exempelvis, att den svenska vinstdelningsskatten omfattas av avtalet. till art. 6--21 En inkomst beskattas i Sverige om så kan ske enligt gällande skatteförfattningar och inskränkning av skattskyldigheten inte följer av bestämmelse i avtalet. Även om en inkomst enligt avtalet undantagits från beskattning i Sverige kan den likväl komma att påverka storleken av svensk skatt på annan inkomst (jfr art. 22 punkt 2 b)). Vid beskattningen hänförs en inkomst alltid till den förvärvskälla till vilken den hör enligt de svenska skatteförfattningarna oavsett till vilket inkomstslag inkomsten har hänförts enligt avtalet. till art. 6 Enligt bl. a. 27 § kommunalskattelagen (1928:370) beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse. Inkomst som omfattas av art. 6 skall emellertid vid tillämpningen av avtalet beskattas som inkomst av fast egendom. Detta medför att inkomsten får beskattas i den stat där den fasta egendomen är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fast egendom eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Annan royalty beskattas enligt art. 12. till art. 7 Inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket "fast driftställe" i allmänhet anges i art. 5. Beträffande beskattning av inkomst av verksamhet som bedrivs utanför en avtalsslutande stats kust gäller särskilda bestämmelser; se art. 28. Om en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Storbritannien och Nordirland, får den till driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men brittisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 22 punkt 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av anvisningarna till art. 22. Inkomst av rörelse, som en fysisk eller juridisk person med hemvist i Storbritannien och Nordirland bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2--5. Till grund för inkomstberäkningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så, att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i punkterna 2 och 3 angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan antas belöpa på det fasta driftstället. Om beskattning av inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik finns särskilda bestämmelser i art. 8. till art. 8 Inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning. Beträffande inkomst som förvärvas genom transport med skepp eller luftfartyg utanför en avtalsslutande stats kust i vissa fall, se art. 28 punkt 5. till art. 9 Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan företag med intressegemenskap. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § kommunalskattelagen (1928:370). Om sådan omräkning sker mellan företag i Sverige samt Storbritannien och Nordirland skall länsstyrelsen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit. till art. 10 1. Vad som förstås med uttrycket "utdelning" anges i art. 10 punkt 4 (jfr art. 11 punkt 5). 2. När en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning eller skattetillgodohavande från bolag med hemvist i Storbritannien och Nordirland och utdelningen inte är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till utdelningen har i Storbritannien och Nordirland, iakttas bestämmelserna i andra, tredje, fjärde och femte styckena. Om aktiebolag eller ekonomisk förening uppbär utdelningen, är denna undantagen från taxering i Sverige i den mån art. 22 punkt 3 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från skattskyldighet för utdelning som avses i art. 22 punkt 3 finns i 54 § kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I övriga fall beräknas svensk skatt på utdelningen på vanligt sätt. Vid inkomstberäkningen medges sålunda avdrag för förvaltningskostnader och ränta på skuld som belöper på aktier eller andra andelar till vilken utdelningen är hänförlig. Avdrag medges dock inte för brittisk skatt på utdelningen. Om den som har rätt till utdelningen erhåller skattetillgodohavande (s. k. tax credit) på grund av bestämmelserna i art. 10 punkt 3, beräknas svensk skatt på sammanlagda beloppet av utdelningen och skattetillgodohavandet utan avdrag för brittisk skatt (jfr punkt 6 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen). Skattetillgodohavandet hänförs därvid till samma beskattningsår som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat (jfr punkt 5 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen). Från den sålunda beräknade skatten avräknas brittisk källskatt enligt bestämmelserna i art. 22 punkt 2 a). Den brittiska skatten får inte överstiga 15 % i fall som avses i art. 10 punkt 3 a) 2) och 5 % i fall som avses i art. 10 punkt 3 a) 3) av summan av beloppet eller värdet av utdelningen och skattetillgodohavandet. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av anvisningarna till art. 22. Brittisk skatt får enligt art. 10 punkt 3 a) 4) inte tas ut på utdelning som ej grundar skattetillgodohavande. Bestämmelserna om nedsättning av eller befrielse från brittisk skatt på utdelning gäller ej i fall som avses i art. 10 punkt 6. 3. När en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Storbritannien och Nordirland och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till utdelningen har i Storbritannien och Nordirland, tillämpas art. 7 resp. art. 14. Utdelningen skall, om inte annat gäller på grund av art. 22 punkt 3, i detta fall beskattas i Sverige men brittisk skatt på utdelningen avräknas från den svenska skatten enligt art. 22 punkt 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av anvisningarna till art. 22. 4. När aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till en fysisk eller juridisk person med hemvist i Storbritannien och Nordirland utgår inte kupongskatt, under förutsättning att den som har rätt till utdelningen har hemvist i Storbritannien och Nordirland och är ett bolag som direkt eller indirekt behärskar minst 10 % av röstetalet för aktierna i det utdelande bolaget samt utdelningen inte är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till utdelningen har i Sverige. I övriga fall när aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till en person med hemvist i Storbritannien och Nordirland utgår kupongskatt med 5 % av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i Storbritannien och Nordirland och utdelningen inte är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till utdelningen har i Sverige. Om inte fall som avses i art. 10 punkt 1 första meningen föreligger får utdelning från svensk ekonomisk förening beskattas enligt 6 § 1 mom. a och c lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Den statliga inkomstskatten får därvid inte överstiga 5 % av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i Storbritannien och Nordirland och utdelningen inte är hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till utdelningen har i Sverige. Vid taxering till statlig inkomstskatt för utdelning från svensk ekonomisk förening skall taxeringsnämnd i deklaration anteckna de uppgifter som behövs för debitering. Längdförande myndighet svarar för att vederbörlig anteckning görs i skattelängden. Angående förfarandet vid nedsättning av svensk skatt på utdelning tillämpas i övrigt särskilda bestämmelser; se bilaga 2. Om den som har rätt till utdelningen har fast driftställe eller stadigvarande anordning i Sverige och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen gäller inte ovan angivna regler om begränsning av svensk skatt på utdelning. till art. 11 1. Vad som förstås med uttrycket "ränta" anges i art. 11 punkt 2. 2. Ränta, som betalas från Storbritannien och Nordirland till en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Är räntan hänförlig till fordran, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning, som den som har rätt till räntan har i Storbritannien och Nordirland, får räntan beskattas även i Storbritannien och Nordirland. Brittisk skatt på räntan avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 22 punkt 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av anvisningarna till art. 22. 3. Ränta, vilken utbetalas från Sverige till en fysisk eller juridisk person som har hemvist i Storbritannien och Nordirland och som enligt svensk skattelagstiftning inte är bosatt i Sverige, kan enligt gällande svenska regler inte beskattas i Sverige. Detta gäller dock endast beträffande ränta som utgör inkomst av förvärvskällan kapital. Är räntan enligt punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (1928:370) att hänföra till inkomst av rörelse, beskattas räntan i Sverige under förutsättning att den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till räntan har i Sverige (art. 11 punkt 3). till art. 12 1. Beträffande beskattning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 2 gäller följande. Royalty, som utbetalas från Storbritannien och Nordirland till en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Är royaltyn hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i Storbritannien och Nordirland, får royaltyn beskattas även i Storbritannien och Nordirland. Brittisk skatt på royaltyn avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 22 punkt 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till punkt 2 av anvisningarna till art. 22. Royalty, som utbetalas från Sverige till en fysisk eller juridisk person med hemvist i Storbritannien och Nordirland, beskattas i Sverige endast under förutsättning att den rättighet eller egendom för vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till royaltyn har i Sverige (art. 12 punkt 3). Är detta fallet beskattas royaltyn enligt

28 §