Lag (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige

1 §

För utländska forskare gäller skattelättnader vid tillfälligt arbete i Sverige i den omfattning som anges i denna lag. Med utländsk forskare avses forskare som inte är svensk medborgare.

2 §

Skattelättnader medges för inkomst av tillfällig anställning eller tillfälligt uppdrag som avser kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att betydande svårigheter föreligger för en rekrytering inom landet. Skattelättnaderna medges under en tid av högst två år eller -- om det finns särskilda skäl -- högst fyra år under en tioårsperiod.

3 §

Skattelättnader medges endast om forskaren omedelbart innan han börjar arbeta i Sverige har varit bosatt och verksam utomlands eller vistats här en kortare tid för uppdrag inom sitt verksamhetsområde utan att vara att anse som bosatt i Sverige.

4 §

har upphävts genom Lag (1990:670).

5 §

Som skattepliktig intäkt anses inte ersättning för kostnader som forskaren på grund av vistelsen i Sverige har haft för bostad här i landet, för flyttning till eller från Sverige, för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hemlandet eller i form av avgifter för barns skolgång här i landet. Inte heller skall förmån av fri eller delvis fri bostad tas upp som skattepliktig intäkt. Avdrag medges inte för kostnader som täcks av sådana icke skattepliktiga ersättningar.

6 §

Frågan om förutsättningar för skattelättnader föreligger prövas av en forskarskattenämnd knuten till riksskatteverket. Ordförande i nämnden är verkets generaldirektör med överdirektören i verket som personlig suppleant. Nämnden skall i övrigt bestå av tre ledamöter, var och en med personlig suppleant. Av ledamöterna skall en ha särskild insikt i beskattningsfrågor och två särskild insikt i forskningsfrågor. Motsvarande gäller deras suppleanter. Ledamöterna och deras suppleanter förordnas av regeringen för tre år. Ordförandena i naturvetenskapliga forskningsrådet och medicinska forskningsrådet skall gemensamt avge förslag till en ledamot jämte suppleant, ordföranden i humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet förslag till en ledamot samt generaldirektören för närings- och teknikutvecklingsverket förslag till en suppleant. Lag (1991:2024).

7 §

Suppleant får kallas att delta i behandlingen av ett ärende i stället för ledamoten, om han har särskild sakkunskap inom det område som ärendet avser.

8 §

Framställning till forskarskattenämnden skall vara skriftlig och avse en viss forskare. Ansökan får göras, förutom av forskaren, av den som anlitar eller avser att anlita forskaren och av arbetsgivaren i utlandet om forskaren kvarstår i dennes tjänst.

9 §

Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Forskarskattenämnden är beslutför med ordföranden och två ledamöter, om de är ense om beslutet. Lag (1986:1189).

10 §

Om forskarskattenämnden finner förutsättningarna för skattelättnader uppfyllda, skall i beslutet anges den tid beslutet avser.

11 §

Om nämndens beslut skall forskaren och den som anlitar eller avser att anlita forskaren underrättas, även om han inte är sökande.

12 §

Forskarskattenämndens beslut får inte överklagas.

13 §

I kontrolluppgift enligt 3 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall arbetsgivaren lämna uppgift även om sådan ersättning eller förmån som inte utgör skattepliktig intäkt på grund av bestämmelserna i denna lag. Lag (1990:670). Övergångsbestämmelser 1984:947 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. I fråga om forskare som vid ikraftträdandet innehar tillfällig anställning eller tillfälligt uppdrag i Sverige skall prövningen ske med utgångspunkt i förhållandena vid anställningens eller uppdragets början. Från dagen för ikraftträdandet räknas också den tidrymd under vilken skattelättnader kan medges. 1989:234 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. 1990:393 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. 1990:670 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i den mån forskarskattenämnden genom beslut som har meddelats före ikraftträdandet har funnit förutsättningar för skattelättnader föreligga under viss tidsperiod. 1999:1253 Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 2001 och tidigare års taxeringar.