Smittskyddslag (1988:1472)

1 §

Med smittskydd avses i denna lag verksamhet till skydd mot att smittsamma sjukdomar sprids bland människor.

2 §

Utöver föreskrifterna i denna lag gäller om smittskydd vad som är föreskrivet i annan författning. Smittsamma sjukdomar

3 §

Smittsamma sjukdomar indelas i samhällsfarliga sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. De samhällsfarliga sjukdomarna och vissa av de övriga smittsamma sjukdomarna skall anmälas enligt föreskrifterna i denna lag. Sådana sjukdomar benämns anmälningspliktiga sjukdomar. De samhällsfarliga sjukdomarna anges i bilaga till denna lag. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka övriga smittsamma sjukdomar som skall anmälas. Lag (1995:1315).

4 §

Om riksdagens beslut om ändring i bilagan inte kan avvaktas, får regeringen föreskriva att bestämmelserna om samhällsfarliga sjukdomar skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer på en viss smittsam sjukdom som uppträder eller inom kort kan uppträda här i landet, om sjukdomen bedöms dels ha hög smittsamhet eller kunna få explosiv utbredning, dels medföra hög dödlighet eller bestående skador bland de smittade. En sådan föreskrift får meddelas endast om nämnda verkningar av sjukdomen inte var kända vid tillkomsten av bilagan. Föreskrifter som meddelas med stöd av första stycket skall snarast underställas riksdagens prövning. Lag (1995:1315).

5 §

Varje landsting svarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstingsområdet, i den mån annat inte följer av 9-11 §§. Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting. Lag (1995:1315).

6 §

I varje landsting skall det finnas en smittskyddsläkare, som utses av en sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). I frågor som inte gäller smittskyddsläkarens myndighetsutövning skall denne verka under nämnden. Lag (1995:1315).

7 §

Smittskyddsläkaren skall, utöver vad som är särskilt föreskrivet i denna lag, 1. planera, organisera och leda smittskyddet, 2. verka för samordning och likformighet av smittskyddet, 3. verka för att förebyggande åtgärder vidtas, 4. fortlöpande följa smittskyddsläget i landstinget, 5. hjälpa kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, läkare och andra som är verksamma inom smittskyddet i deras smittskyddsarbete, 6. undervisa berörd hälso- och sjukvårdspersonal samt hälsoskyddspersonal i smittskyddsfrågor, 7. lämna allmänheten råd och upplysningar i smittskyddsfrågor, samt 8. även i övrigt verka för ett effektivt smittskydd. Lag (1995:1315).

8 §

Smittskyddsläkaren skall få upplysningar från och få del av uppgifter i handlingar hos kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt hos läkare och andra som är verksamma inom hälso- och sjukvården, om han i ett enskilt fall begär det och behöver det för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Lag (1995:1315).

9 §

Den nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet i en kommun svarar för att smittskyddsåtgärder vidtas mot sådana djur, livsmedel, vattentäkter, avloppsvatten, ventilationsanläggningar och andra objekt som sprider eller misstänks sprida smittsamma sjukdomar. Lag (1995:1315).

10 §

Varje läkare skall i sin hälso- och sjukvårdande verksamhet vara uppmärksam på förekomsten av samhällsfarliga och andra anmälningspliktiga sjukdomar och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas. Om läkaren har kompetens för uppgiften och inte är förhindrad att utföra den, är läkaren skyldig att undersöka den som har anledning anta att han har smittats av en samhällsfarlig sjukdom samt att behandla den som för smitta av en sådan sjukdom. Undersöknings- och behandlingsskyldigheten gäller dock för en läkare i privat verksamhet endast om läkaren får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning. Lag (1995:843).

11 §

En läkare som undersöker eller behandlar någon enligt denna lag benämns behandlande läkare. Om behandlande läkares åligganden enligt denna lag finns närmare föreskrifter i 15-23, 25-27, 29, 32 och 36 §§. Samverkan

12 §

Smittskyddsläkaren och de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet skall samverka med varandra och med myndigheter, behandlande läkare och andra som bedriver verksamhet av betydelse för smittskyddet. Särskilt skall nämnderna informera smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för hans verksamhet och samråda med honom om beslut och andra viktigare åtgärder som berör smittskyddet. Smittskyddsläkarna skall samarbeta med varandra och med behandlande läkare i smittskyddsfrågor och skall lämna de uppgifter som är nödvändiga för verksamheten. Ett smittskyddsärende får, om det är lämpligt och smittskyddsläkarna är överens om det, överlämnas till en smittskyddsläkare i ett annat landsting. Lag (1995:1315). Skyldighet att söka läkare och lämna upplysningar

13 §

Den som har anledning anta att han har smittats av en samhällsfarlig sjukdom är skyldig att utan dröjsmål söka läkare samt att låta läkaren göra de undersökningar och ta de prov som behövs för att fastställa om han har smittats av en sådan sjukdom. Han är också skyldig att följa de förhållningsregler som läkaren har meddelat honom. Bestämmelserna i första stycket tillämpas också om en person som smittats av en samhällsfarlig sjukdom uppger att han varit i kontakt med någon annan person på sådant sätt att smitta kunnat överföras.

14 §

Den som har smittats av en samhällsfarlig sjukdom skall lämna den behandlande läkaren uppgift om den eller de personer som smittan kan ha kommit från och förts vidare till samt lämna upplysningar i övrigt om varifrån smittan kan ha kommit och vart den kan ha förts vidare. Läkarundersökning och förhållningsregler

15 §

Vid undersökning som avses i 13 § skall den behandlande läkaren ta de prov som behövs för att fastställa om den undersökte smittats av en samhällsfarlig sjukdom. Läkaren skall informera den undersökte om den misstänkta sjukdomens art och smittsamhet.

16 §

Den behandlande läkaren skall meddela den som undersöks för en samhällsfarlig sjukdom de förhållningsregler som behövs för att hindra smittspridning. Reglerna får avse den undersöktes kontakter med läkaren, hygien, isolering i hemmet, arbete och skolgång samt livsföring i övrigt. Förhållningsreglerna skall tas in i den undersöktes patientjournal. Läkaren skall så långt det är möjligt se till att förhållningsreglerna följs.

17 §

Om den undersökte begär det, skall smittskyddsläkaren pröva förhållningsreglerna. Smittskyddsläkaren får ändra förhållningsreglerna på det sätt han finner mest ändamålsenligt.

18 §

Om den undersökte har smittats av en samhällsfarlig sjukdom, skall den behandlande läkaren genom att fråga den smittade söka få veta av vad eller vem han kan ha blivit smittad och vilka andra som kan ha blivit smittade av samma smittkälla. Han skall också söka få reda på till vem den smittade kan ha fört smittan vidare.

19 §

Om den som undersökts för en samhällsfarlig sjukdom byter behandlande läkare, skall den läkare som övertar behandlingsansvaret omedelbart underrätta den tidigare behandlande läkaren om detta. Anmälan om samhällsfarlig och annan anmälningspliktig sjukdom

20 §

En läkare som i sin verksamhet konstaterar att någon har smittats av en samhällsfarlig sjukdom skall anmäla detta till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet. Detta gäller även en läkare som i samband med obduktion finner smitta av en samhällsfarlig sjukdom. Sådan anmälan skall också göras av läkare vid mikrobiologiskt laboratorium, som vid analys finner smittämne av sådan samhällsfarlig sjukdom som avses i 1.1 och 1.2 bilagan till denna lag. Vid fall av samhällsfarlig sjukdom som avses i 1.2 bilagan till denna lag skall anmälan göras även till den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Lag (1995:1315).

21 §

En anmälan som avses i 20 § skall innehålla uppgifter om 1. den smittades namn, personnummer och adress, 2. den sannolika smittkällan, 3. de sannolika smittvägarna, 4. de förhållningsregler som läkaren har meddelat samt de behandlingsåtgärder och andra åtgärder som han har vidtagit för att hindra smittspridning, 5. andra uppgifter av betydelse för smittskyddet. Om anmälan gäller en sjukdom som avses i 1.3 bilagan till denna lag, skall uppgifter som avses i första stycket 1 och 2 inte lämnas i anmälan.

22 §

En läkare som i sin verksamhet konstaterar att någon har smittats av en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig sjukdom skall anmäla detta till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet. Anmälan skall göras även beträffande annan sjukdom som är eller som misstänks vara smittsam, om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form. Anmälningsskyldighet enligt första stycket första meningen gäller även för en läkare som i samband med obduktion finner smitta av en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig sjukdom. Motsvarande gäller för en läkare vid mikrobiologiskt laboratorium, som vid analys finner smittämne av en sådan sjukdom. Regeringen får meddela föreskrifter om att anmälan om förhållande som avses i första eller andra stycket även skall göras till den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Lag (1995:1315).

23 §

En anmälan enligt 22 § skall innehålla uppgift om den smittades identitet samt de övriga uppgifter som behövs för att kunna följa sjukdomens utbredning. På begäran av smittskyddsläkaren eller den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet är den läkare som gjort anmälan skyldig att lämna smittskyddsläkaren eller nämnden även andra uppgifter av betydelse för deras smittskyddsarbete. Lag (1995:1315).

24 §

En anmälan enligt 20 eller 22 § skall göras till smittskyddsläkaren i det landsting där den anmälande läkaren har sin yrkesverksamhet. Om smittskyddsläkaren efter att ha fått en sådan anmälan finner att ytterligare åtgärder behövs för att hindra smittspridning, skall han se till att sådana åtgärder vidtas. Lag (1995:1315).

24 a §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag för läkare vid mikrobiologiskt laboratorium från skyldigheten att göra anmälan såvitt avser viss sjukdom, viss uppgift i anmälan eller till vilka anmälan skall göras. Lag (1995:1315). Särskilda åtgärder vid befarad smittspridning

25 §

Om en behandlande läkare har anledning anta att en patient, som för eller misstänks föra smitta av en samhällsfarlig sjukdom, inte kommer att följa eller inte följer meddelade förhållningsregler, skall han skyndsamt underrätta smittskyddsläkaren. Detta gäller ockå då en sådan patient avbryter pågående behandling utan att den behandlande läkaren är införstådd med det.

26 §

Om den behandlande läkaren i sitt arbete med smittspårning enligt 18 § finner anledning anta att en person har smittats av en samhällsfarlig sjukdom och denne inte utan dröjsmål låter sig undersökas av läkaren själv eller av en annan läkare, skall den behandlande läkaren underrätta smittskyddsläkaren om detta.

27 §

I en underrättelse enligt 25 eller 26 § skall den behandlande läkaren ange den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer och adress samt andra uppgifter som bedöms kunna vara av betydelse för smittskyddsläkarens fortsatta åtgärder. En underrättelse enligt 26 § skall alltid innehålla uppgift om de omständigheter på vilka den behandlande läkaren grundar sin misstanke om smitta.

28 §

Efter att ha fått en underrättelse enligt 25 eller 26 § skall smittskyddsläkaren vidta de åtgärder som behövs för att hindra vidare smittspridning eller för att få till stånd läkarundersökning av den som misstänks vara smittad. Innan smittskyddsläkaren tillgriper en tvångsåtgärd bör han söka nå rättelse på frivillig väg, om det kan ske utan risk för smittspridning. Uppgiftsskyldighet

29 §

Regeringen får meddela föreskrifter beträffande en viss samhällsfarlig sjukdom om att följande personer och myndigheter är skyldiga att på begäran av smittskyddsläkaren lämna honom de uppgifter om smittbäraren som smittskyddsläkaren behöver för att kunna fullgöra sina åligganden enligt denna lag: 1. myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter av betydelse för smittskyddet och 2. personal inom enskild hälso- och sjukvård som i sin yrkesutövning står under tillsyn av Socialstyrelsen. Lag (1995:1315).

30 §

Om smittskyddsläkaren har fått en underrättelse från en behandlande läkare om att en patient som för smitta av infektion av HIV inte har följt eller misstänks inte ha följt meddelade förhållningsregler, skall smittskyddsläkaren underrätta socialnämnden, polismyndigheten och frivårdsmyndigheten. Därvid skall han lämna uppgift om vem förhållningsreglerna gäller och innebörden av dessa. Underrättelse skall inte lämnas om smittskyddsläkaren bedömer att den inte behövs för att tillse att förhållningsreglerna följs eller att den annars saknar betydelse för smittskyddet. Lag (1990:1017).

31 §

Uppmärksammar socialnämnden, polismyndigheten eller frivårdsmyndigheten, efter att ha fått underrättelse enligt 30 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att förhållningsreglerna inte följs, skall detta anmälas till den smittskyddsläkare som har lämnat underrättelsen. Om denne har överlämnat ärendet till en smittskyddsläkare i en annan landstingskommun, skall anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren. När smittskyddsläkaren anser att socialnämndens, polismyndighetens eller frivårdsmyndighetens medverkan inte längre behövs, skall han meddela myndigheten detta. Lag (1990:1017).

32 §

Om någon som för smitta av infektion av HIV tas in på en kriminalvårdsanstalt eller med tvång på en annan vårdinrättning, skall den läkare som där ansvarar för hälso- och sjukvården underrättas av den behandlande läkaren om smittan och om de förhållningsregler som gäller för den intagne. Kan den intagne inte tas om hand på ett sådant sätt att smittspridning kan förhindras, skall den ansvarige läkaren underrätta den behandlande läkaren om detta. Tvångsåtgärder

33 §

En kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att hindra spridning av en samhällsfarlig sjukdom. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om någon inte följer ett föreläggande eller förbud, får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. Ett sådant beslut får också meddelas utan föregående föreläggande eller förbud, om nämnden med hänsyn till risken för smittspridning finner att rättelse bör ske utan dröjsmål. Lag (1995:1315).

34 §

En kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet får låta förstöra gång- och sängkläder, husgeråd, möbler och andra föremål av personlig natur samt låta avliva sällskapsdjur, om det är nödvändigt för att hindra spridning av samhällsfarlig sjukdom. Nämnden skall betala skälig ersättning till den som har drabbats av ett beslut om förstöring. Lag (1995:1315).

35 §

För att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen varifrån smitta kan spridas och får där göra undersökningar och ta prov. För uttaget prov betalas inte ersättning. Lag (1995:1315). Tvångsundersökning

36 §

Om någon som enligt 13 § är skyldig att söka läkare inte utan dröjsmål gör det, får smittskyddsläkaren besluta att han skall undersökas av en läkare som smittskyddsläkaren bestämmer. Vid undersökningen får inte förekomma ingrepp som kan förorsaka annat än obetydligt men. Läkaren skall underrätta smittskyddsläkaren om resultatet av undersökningen. Tillfälligt omhändertagande

37 §

Om det av särskilda skäl behövs för att förhindra befarad smittspridning, får smittskyddsläkaren besluta att den som kan antas ha blivit smittad av sjukdom som avses i 1.1 och 1.2 bilagan till denna lag tillfälligt skall tas om hand på sjukhus. Omhändertagandet skall bestå till dess det klarlagts huruvida denne har smittats, dock högst sju dagar, den dag då omhändertagandet verkställdes medräknad. Den omhändertagne får hindras att lämna sjukhusets område eller den del av sjukhuset där han skall vistas. Beslut om tvångsisolering

38 §

Länsrätten skall, på ansökan av smittskyddsläkaren, besluta om tvångsisolering av den som för smitta av en samhällsfarlig sjukdom, om den smittade inte frivilligt medverkar till de åtgärder som behövs för att hindra smittspridning. Ett sådant beslut skall också fattas om det finns grundad anledning anta att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler och underlåtenheten innebär en uppenbar risk för smittspridning. Tvångsisolering skall ske på sjukhus som drivs av ett landsting. Lag (1995:1315).

39 §

Om länsrättens beslut om tvångsisolering inte kan avvaktas utan fara, skall smittskyddsläkaren meddela ett sådant beslut som avses i 38 § första stycket. Smittskyddsläkaren beslut skall omedelbart underställas länsrättens prövning. Tvångsisoleringens varaktighet

40 §

Tvångsisolering får pågå under högst tre månader från den dag den smittade på grund av beslutet om isolering togs in på sjukhus.

41 §

Efter ansökan av smittskyddsläkaren får länsrätten besluta att tvångsisoleringen skall fortsätta utöver den längsta tiden enligt 40 §. Ett sådant beslut får avse högst sex månader åt gången. En ansökan om fortsatt tvångsisolering skall ha kommit in till länsrätten innan tiden för gällande beslut om tvångsisolering har löpt ut. Tvångsisoleringen skall fortgå i avvaktan på att länsrätten beslutar med anledning av ansökan.

42 §

När det inte längre finns skäl för tvångsisolering skall smittskyddsläkaren ofördröjligen besluta att tvångsisoleringen skall upphöra. Om den tvångsisolerade begär att tvångsisoleringen skall upphöra, är smittskyddsläkaren skyldig att ofördröjligen besluta i frågan. Omhändertagandet under tvångsisoleringen

43 §

Den som är tvångsisolerad skall tas väl om hand. Han skall få det stöd och den hjälp som behövs och motiveras att ändra sin inställning och livsföring så, att tvångsisoleringen kan upphöra. Den tvångsisolerade får inte utan stöd i denna lag underkastas någon annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med isoleringen. Den tvångsisolerade skall ges tillfälle till sysselsättning och sådan fysisk träning som är lämplig med hänsyn till hans ålder och hälsotillstånd. Den tvångsisolerade skall ges möjlighet att dagligen vistas utomhus under minst en timme, om det inte finns synnerliga hinder mot detta. Lag (1995:1315).

43 a §

Den som är tvångsisolerad har rätt att föra telefonsamtal och ta emot besök i den utsträckning det kan ske med hänsyn till vården eller ordningen på sjukhuset. Besök kan förvägras, om ändamålet med tvångsisoleringen skulle motverkas därav. Besök skall ske under sådana former att risk för smittspridning och införsel av sådan egendom som avses i 45 § motverkas. Den som är tvångsisolerad har rätt att sända och, med den begränsning som följer av 47 §, ta emot brev och andra försändelser. Lag (1995:1315).

43 b §