LegalizeBegravningslag (1990:1144)
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
I denna lag avses med
- begravningsverksamhet: de olika åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av allmänna begravningsplatser,
- församling: församling eller kyrklig samfällighet inom Svenska kyrkan,
- huvudman: församling inom Svenska kyrkan eller kommun som ska anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat förvaltningsområde,
- begravningsplatser: områden eller utrymmen som är behörigen anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar,
- allmänna begravningsplatser: sådana begravningsplatser som är anordnade av församlingar, av kommuner eller annars av det allmänna,
- enskilda begravningsplatser: andra begravningsplatser än allmänna,
- gravrätt: den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på en allmän begravningsplats upplåts av den som förvaltar begravningsplatsen till någon för gravsättning,
- kremering: förbränning av stoftet efter en avliden person,
- gravsättning: placering av stoft eller aska inom en bestämd gravplats eller inom ett gemensamt gravområde utan bestämda gravplatser eller utströende av aska i minneslund eller på någon annan plats än begravningsplats,
- gravanordningar: gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenramar, staket eller andra liknande anordningar på en gravplats. Lag (2012:133).
2 §
Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt denna lag. Lag (2012:82).
2 kap. Begravningsplatser
1 §
Allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag skall anordnas och hållas av de territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan.
Regeringen får för särskilda fall besluta att en kommun i stället skall anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom kommunen. Lag (1999:306).
2 §
Huvudmannen skall, inom det egna förvaltningsområdet eller inom ett närbeläget förvaltningsområde, tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.
Församling som är huvudman bör samråda med och informera företrädare för dem inom förvaltningsområdet som inte tillhör något kristet trossamfund i frågor som rör förvaltningen av de särskilda gravplatserna. Vid anläggning, utvidgning eller väsentlig ändring av en allmän begravningsplats skall församlingen samråda med företrädare för andra trossamfund och övriga berörda parter. Lag (1999:306).
2 a §
Den som, utan att vara huvudman för begravningsverksamheten, innehar en allmän begravningsplats, har rätt att utan kostnad lämna över förvaltningen av begravningsplatsen till huvudmannen för begravningsverksamheten i det förvaltningsområde där begravningsplatsen är belägen. Lag (1999:306).
Skyldigheten att tillhandahålla gravplats
3 §
På en allmän begravningsplats ska gravplats beredas dem som vid dödsfallet var folkbokförda på en fastighet inom församlingen eller kommunen. De som vid dödsfallet var folkbokförda enbart i kommunen och kommunen inte är begravningshuvudman, eller under rubriken utan känd hemvist, ska beredas gravplats på en allmän begravningsplats som tillhandahålls av den begravningshuvudman inom vars förvaltningsområde de senast var folkbokförda.
På en allmän begravningsplats ska gravplats också beredas en dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoandra havandeskapsveckan, om kvinnan är folkbokförd inom huvudmannens förvaltningsområde. Detsamma gäller i fråga om en dödfödd som avlidit före utgången av tjugoandra havandeskapsveckan, om kvinnan begär det och ett läkarintyg om dödsfallet lämnas till huvudmannen.
Om tillgången på gravplatsmark medger det, får också andra beredas gravplats där. Lag (2013:379).
4 §
Rätten till gravsättning på en allmän begravningsplats skall inte vara beroende av att den avlidne tillhörde visst trossamfund.
Detta gäller dock inte för rätten till gravsättning på en sådan särskild gravplats som avses i 2 § första stycket. Lag (1999:306).
Gravkarta, gravbok, gravregister
5 §
För varje allmän begravningsplats skall upprättas en gravkarta och föras gravbok eller gravregister enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Enskilda begravningsplatser
6 §
Enskilda begravningsplatser får anordnas och hållas bara av trossamfund eller stiftelser som har fått tillstånd till det.
Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Lag (2012:82).
7 §
Tillstånd att anordna och hålla en enskild begravningsplats får lämnas bara om det finns särskilda skäl för det och det kan antas att trossamfundet eller stiftelsen kan behålla begravningsplatsen och fullgöra de skyldigheter som ankommer på innehavare av begravningsplatser.
8 §
Tillstånd att anordna eller hålla en enskild begravningsplats får förenas med särskilda villkor.
9 §
Rätten till gravplats som har upplåtits på en enskild begravningsplats får inte pantsättas eller utmätas.
Första stycket gäller även i fråga om gravanordningar.
Gemensamma bestämmelser
Panträtt, andra rättigheter m.m.
10 §
Ett område som skall tas i anspråk för begravningsplats får inte vara belastat av panträtt, nyttjanderätt, servitut eller andra rättigheter.
Om det inte medför någon olägenhet, får området dock vara belastat av rättigheter av sådant slag som kan upplåtas enligt ledningsrättslagen (1973:1144).
11 §
En begravningsplats får inte utmätas och inte heller belastas med panträtt eller andra rättigheter som kan inskrivas enligt jordabalken.
Begravningsplatsers skick
12 §
En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.
Gravöppning
13 §
En grav får öppnas bara genom innehavarens av begravningsplatsen försorg.
Graven får inte öppnas på ett sådant sätt att stoft eller aska skadas.
Överlåtelse, användning för annat ändamål, nedläggning
14 §
En begravningsplats får överlåtas eller användas för annat än det avsedda ändamålet bara efter länsstyrelsens tillstånd.
Även för nedläggning helt eller delvis av en begravningsplats krävs länsstyrelsens tillstånd. Ett sådant tillstånd får förenas med villkor för nedläggningen och områdets framtida användning.
3 kap. Krematorier
1 §
Krematorier får anordnas och hållas bara av den som innehar en allmän begravningsplats eller av en församling. Lag (1999:306).
2 §
Krematorier får inte utmätas eller belastas med panträtt.
3 §
Kremering får ske bara i krematorier.
4 §
Vid krematorierna skall föras kremationsjournaler enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.
4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis, intyg om dödsorsaken m.m.
1 §
När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen snarast anmäla detta till Skatteverket. Lag (2003:699).
Dödsbevis och intyg om dödsorsaken
2 §
Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och intyg om dödsorsaken utfärdas utan dröjsmål.
Beviset och intyget skall utfärdas av läkare. Denne får inte vara make, barn, förälder,syskon eller på något annat sätt närstående till den avlidne. Lag (1991:496).
3 §
Om något annat inte följer av 4 § skall dödsbeviset utan dröjsmål lämnas till Skatteverket.
Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset lämnas av inrättningen. I andra fall skall beviset lämnas av den läkare som utfärdat handlingen. Lag (2003:699).
4 §
Om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m. ska den läkare som fastställt att döden har inträtt eller som i annat fall ska utfärda dödsbeviset snarast möjligt anmäla dödsfallet till Polismyndigheten.
I stället för vad som föreskrivs i 3 § första stycket ska dödsbeviset i ett sådant fall utan dröjsmål lämnas till Polismyndigheten. Polismyndigheten ska underrätta Skatteverket om dödsfallet och efter den utredning som kan behövas lämna dödsbeviset till Skatteverket tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.
Om det beslutas att någon rättsmedicinsk undersökning inte ska göras, ska Polismyndigheten underrätta den som har lämnat dödsbeviset om detta. Lag (2014:753).
5 §
Intyget om dödsorsaken skall sändas till den myndighet som regeringen bestämmer av den läkare som utfärdat det. Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinsrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall intyget sändas in av inrättningen.
Efter rättsmedicinsk undersökning i fall som avses i 4 § skall intyget sändas in av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1995:834).
6 §
När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige, ska den som ordnar med gravsättningen begära tillstånd till gravsättning eller kremering.
Frågor om tillstånd prövas av Polismyndigheten. Lag (2014:753).
Intyg för gravsättning eller kremering
7 §
Skatteverket ska utfärda ett intyg om att stoft får gravsättas eller kremeras.
Ett sådant intyg får utfärdas bara om
förhållandena vid dödsfallet enligt dödsbeviset inte är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller
Polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller kremering i fall som avses i 4 eller 6 §.
Om det är känt för Skatteverket att det pågår eller har pågått medling om kremering eller om gravsättning enligt 5 kap. 3 §, får intyg inte utfärdas förrän tvisten är slutligt löst. Lag (2014:753).
Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om
-- dödsbevis,
-- intyg om dödsorsaken, och
-- tillstånd till gravsättning eller kremering. Lag (1991:496).
5 kap. Gravsättning och kremering
1 §
När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.
2 §
Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsättningen, skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var folkbokförd eller, om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, av den kommun där dödsfallet inträffade.
För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet. Lag (1991:496).
Tvister om kremering och om gravsättningen
3 §
Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna.
Om parterna enas, skall huvudmannen fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen. Lag (1999:306).
4 §
Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen.
Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.
Platsen för gravsättning m.m.
5 §
Stoft eller aska får gravsättas bara på allmän eller enskild begravningsplats.
Regeringen får dock meddela föreskrifter om att med askan får förfaras på något annat sätt. Beslut i sådana ärenden meddelas av länsstyrelsen.
6 §
Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid kremeringen ska tillföras askurnan.
Metall som inte har förbränts vid kremeringen ska skiljas från askan efter stoftet och återvinnas. Utsortering får inte göras efter det att askan tillförts askurnan.
Metallerna ska återvinnas genom att metallerna upparbetas till nya produkter, material eller ämnen som inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial.
Innehavaren av krematoriet ska tillföra Allmänna arvsfonden ersättning från återvinningen efter att innehavarens kostnader för återvinningen dragits av. Om kostnaderna för återvinningen överstiger intäkterna, ska huvudmannen för begravningsverksamheten stå för den kostnaden. Detta utgör en kostnad för begravningsverksamheten. Lag (2016:560).
7 §
Vid gravsättningen får inte förekomma något som strider mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd.
8 §
Regeringen får meddela sådana föreskrifter om gravsättning som behövs med hänsyn till hälsoskyddet.
Villkor för kremering och gravsättning
9 §
Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett sådant intyg som avses i 2 kap. 3 § första stycket eller 4 kap. 7 § har lämnats till innehavaren av krematoriet eller den som förvaltar begravningsplatsen.
Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller gravsättning i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg. Lag (1999:306).
Tiden för kremering och gravsättning
10 §
Stoftet efter en avliden eller en dödfödd som avses i 2 kap. 3 § första stycket ska kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet.
Skatteverket får dock medge anstånd med kremeringen eller gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.
Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid, ska Skatteverket undersöka anledningen till dröjsmålet och, om det behövs, underrätta den kommun som avses i 2 §. Lag (2012:133).
11 §
Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall gravsättas inom ett år från kremeringen.
Den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan får dock medge anstånd med gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det. Lag (1999:306).
12 §
Om askan inte har gravsatts inom den tid som sägs i 11 §, skall den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan låta gravsätta den.
Dessförinnan skall den som skall ordna med gravsättningen lämnas tillfälle att själv låta gravsätta askan. Lag (1999:306).
Förvaring av aska
13 §
I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras av en innehavare av krematorium.
Askan får även förvaras av huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där askan skall gravsättas eller, om platsen för gravsättningen inte är bestämd, av huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd. Lag (1999:306).
Utlämnande av aska
14 §
Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om denne skall
-- föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid krematoriet,
-- gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller
-- föra ut askan ur Sverige.
15 §
Askan får lämnas ut bara om det finns betryggande säkerhet för att den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.
16 §
Om det för den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan är känt att det råder tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut eller på annat sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst. Lag (1999:306).
Aska som har förts in till Sverige
17 §
Aska som efter kremering har förts in till Sverige skall i avvaktan på gravsättningen lämnas över till förvaring i enlighet med föreskrifterna i 13 §.
I fråga om utlämnande av askan skall föreskrifterna i 14--16 §§ tillämpas.
18 §
Askan skall gravsättas inom ett år från det att den fördes in till Sverige.
Den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan får dock medge anstånd med gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.
Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall föreskrifterna i 12 § tillämpas. Lag (1999:306).
6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska
1 §
Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får inte flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans.
Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt.
2 §
Frågor om tillstånd enligt 1 § andra stycket prövas av huvudmannen för begravningsverksamheten eller den som annars förvaltar en allmän begravningsplats, om flyttning skall ske från eller inom begravningsplatsen.
I andra fall prövas frågor om tillstånd av länsstyrelsen, som därvid skall höra innehavaren av begravningsplatsen. Lag (1999:306).
3 §
Trots det som sägs i 1 § får huvudmannen för begravningsverksamheten eller den som annars förvaltar en allmän begravningsplats ta ut aska som har gravsatts i ett utrymme i ett kolumbarium eller en urnmur där gravrätten har upphört.
Askan skall i så fall grävas ned inom begravningsplatsen eller inom någon annan närbelägen begravningsplats. Lag (1999:306).
7 kap. Gravrätt
1 §
Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller gravregistret är antecknad som innehavare av gravrätten.
När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar med gravsättningen utöva de befogenheter som tillkommer en gravrättsinnehavare och som har samband med gravsättningen av den avlidne.
2 §
Gravrätten får inte pantsättas eller utmätas.
Gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen
3 §
Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick.
Upplåtelse av gravrätt
4 §
En gravrätt får upplåtas till en juridisk person bara om det finns särskilda skäl för det.
5 §
En gravrätt får upplåtas för viss tid, minst 15 och högst 50 år, eller för alltid.
Upplåtelse för alltid gäller bara så länge gravplatsen utgör en del av en allmän begravningsplats.
6 §
Om någon upplåtelsetid inte har bestämts, varar upplåtelsen i 25 år.
7 §
Upplåtaren skall utfärda gravbrev till bevis om att gravrätten upplåtits.
8 §
⋯
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.