Förordning (1991:914) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m

1 §

För att skydda priserna på jordbruksprodukter får Statens jordbruksverk föreskriva att införselavgift eller fettvaruavgift skall tas ut vid införsel av varor som anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m., utom såvitt avser varor hänförliga till tulltaxenr 31.01--31.05. Avgiften skall tas ut som fettvaruavgift för de varor som anges i bilaga 1 till denna förordning. Förordning (1992:1386).

2 §

Jordbruksverket får föreskriva att införselavgift och fettvaruavgift på varor som förs in i landet skall betalas till verket i stället för att betalas i den ordning som gäller för tull. För uttag av avgifter i sådana fall finns bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. För varor som jordbruksverket importerar för beredskapslagring gäller att införselavgift skall betalas först när varorna säljs vidare.

3 §

Varor som har förts från en ort inom landet till en frihamn skall, om de förs från frihamnen utan samband med utförsel, förtullas eller behandlas på det sätt som anges i 7 § första stycket 1 och 2 tullagen (1987:1065). Vid förtullningen skall införselavgift och fettvaruavgift tas ut. Införselavgift och fettvaruavgift skall dock inte betalas om varan förs in under sådana omständigheter som för en importlicenspliktig vara medför rätt till införsel utan licens enligt 6 § förordningen (1984:53) om import- och exportreglering. Förordning (1992:1044).

4 §

När varor för vilka avgift skall tas ut vid införseln anmäls till förtullning, skall den tullskyldige eller, om varorna förs in för någon annans räkning, den som för in varorna 1. lämna uppgifter om varornas avsändnings- och ursprungsland samt kvantitet och värde, samt 2. förete handlingar för att styrka uppgifternas riktighet. Förordning (1991:1316). Avgifter vid tillverkning

5 §

För att reglera priset på fettvaror får jordbruksverket föreskriva att tillverkare skall betala fettvaruavgift vid tillverkning av vegetabiliskt och animaliskt fett. Avgift får dock inte tas ut på smörfett.

6 §

Jordbruksverket får föreskriva att tillverkare skall betala avgift för foder som framställs i samband med att olja utvinns ur vegetabiliska råvaror. Referenspriser

7 §

Till grund för beräkningen av avgifterna enligt 1 och 5 §§ skall ligga nedan angivna referenspris. Vara Referenspris kr/100 kg Smör 2 256 Hårdost 3 274 Magert mjölkpulver 1 887 Nötkött 2 957 Kalvkött 3 272 Får- och lammkött 3 117 Griskött 1 881 Kyckling 2 022 Ägg 1 165 Vete 117 Råg 127 Korn 117 Havre 117 Oljeväxtfrö (raps) 315 Olja 858 Socker 443 Potatisstärkelse 388 Matpotatis 108 Bruna bönor 766 Kokärter 315 Majs 156 kr/100 l Konsumtionsmjölk 446 Förordning (1994:1285).

8 §

Avgifterna enligt 1 och 5 §§ skall bestämmas så att de motsvarar skillnaden mellan referenspriset och priset på världsmarknaden. Vad gäller spannmål, oljeväxtfrö (raps) och matpotatis skall dock vid beräkning av avgift hänsyn också tas till kostnaderna i handelsledet och till kvaliteten. Förordning (1992:617). Införsel- och utförseltillstånd

9 §

Om det behövs för att skydda priserna på jordbruksprodukter får jordbruksverket föreskriva krav på import- och exportlicens för varor som anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

10 §

Krav på import- och exportlicens får också föreskrivas om det behövs med hänsyn till Sveriges handelspolitiska åtaganden. Förordning (1992:1044). Utjämning av råvarukostnader

11 §

Jordbruksverket får föreskriva att bidrag (utjämningsbidrag) skall lämnas för sådana råvaror upptagna i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m. som används vid tillverkning av varor som anges i bilagorna 2 och 3 till denna förordning. Vid tillverkning av sådana varor som anges i bilaga 2 får utjämningsbidrag lämnas bara om utjämningsavgift tas ut enligt 14 § eller om varorna förs ut ur landet.

12 §

Jordbruksverket får föreskriva att bidrag (exportbidrag) skall lämnas för sådana råvaror upptagna i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m. som används för tillverkning av varor som anges i bilaga 4 till denna förordning, när de färdiga varorna förs ut ur landet. Jordbruksverket får föreskriva att bidrag endast skall lämnas för viss del av den mängd råvaror som har använts vid tillverkningen av varan.

13 §

Jordbruksverket får föreskriva att en sådan avgift (importavgift) som avses i 3 § lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m. skall betalas för varor som anges i bilaga 4 till denna förordning när varorna förs in till landet och förtullas.

14 §

Jordbruksverket får föreskriva att en sådan avgift (utjämningsavgift) som avses i 3 § lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m. skall betalas för varor som anges i bilaga 2 till denna förordning, om tillverkningen sker inom landet för försäljning eller varorna förs in till landet och förtullas .

15 §

Utjämningsbidrag, exportbidrag och importavgift får betämmas till ett belopp som motsvarar högst skillnaden mellan priset på den svenska marknaden på råvaror som använts vid tillverkningen och priset på sådana råvaror på världsmarknaden eller, i vissa fall, på särskilda marknader. Utjämningsavgiften skall bestämmas så att de utjämningsavgifter som inflyter vid tillverkning av varorna motsvarar kostnaderna för de utjämningsbidrag som lämnas för de varor som avsätts inom landet.

16 §

Utjämningsavgift och importavgift skall inte betalas om varan förs in under sådana omständigheter som för en importlicenspliktig vara medför rätt till införsel utan licens enligt 6 § förordningen (1984:53) om import- och exportreglering.

17 §

Frågor om utjämningsbidrag och exportbidrag prövas av Jordbruksverket. Förordning (1992:1386).

18 §

Utjämningsavgift för varor som tillverkas inom landet skall av tillverkaren betalas till Jordbruksverket. Avgiften skall betalas inom den tid och på det sätt som Jordbruksverket bestämmer. Förordning (1992:1386).

19 §

Jordbruksverket får i ett särskilt fall besluta att importavgift och utjämningsavgift avseende import skall betalas till Jordbruksverket. Förordning (1992:1386).

20 §

har upphävts genom Förordning (1992:1386). Befrielse från och återbetalning av avgift

21 §

Jordbruksverket bemyndigas meddela föreskrifter om befrielse från och återbetalning av införsel- och fettvaruavgifter 1. om det är motiverat av hänsyn till förhållandena på den inhemska marknaden, 2. om det behövs för att upprätthålla importen, 3. om det behövs för att uppfylla Sveriges handelspolitiska åtaganden, eller 4. om det annars finns särskild anledning. Förordning (1992:1044).

22 §

Jordbruksverket får medge befrielse från införsel- och fettvaruavgift, om det finns särskilda skäl.

23 §

Jordbruksverket får medge återbetalning av införsel-, fettvaru-, utjämnings- och importavgift samt befrielse från utjämnings- och importavgift 1. för varor som förs ut ur landet eller till frihamn eller som läggs upp på provianteringslager, eller 2. om det finns särskilda skäl. Jordbruksverket får också medge befrielse från eller återbetalning av utjämningsavgift för varor som tillverkas endast i mindre omfattning. Förordning (1991:1179).

24 §

Återbetalning av avgift får medges för 1. varor som förs ut i oförändrat eller förändrat skick, och 2. varor som till mängd och beskaffenhet motsvarar förtullade varor. Förordning (1991:1179).

25 §

Återbetalning av avgift får inte medges om mer än två år förflutit från det att varorna angavs till förtullning till dess att förutsättningarna för återbetalning inträdde, om inte jordbruksverket i ett särskilt fall medger förlängning av tidsfristen.

26 §

Återbetalning av avgift får inte medges för varor för vilka utjämningsbidrag eller exportbidrag kan lämnas om det inte finns särskilda skäl.

27 §

Ansökan om återbetalning av avgift skall ha kommit in till jordbruksverket, i fråga om utförda varor inom ett år från utförseln och i övriga fall inom ett år från det att avgiften betalades. Verket får i särskilda fall medge att ansökningstiden förlängs.

28 §

Den som vill få återbetalning av avgift skall ha sin bokföring ordnad så att den kontroll som behövs kan ske. Jordbruksverket skall ges möjlighet att granska bokföringen och göra kontrollen.

29 §

Vid utförsel av varor för vilka det begärs återbetalning av eller befrielse från avgift skall anmälan göras till tullmyndigheten. Jordbruksverket får medge undantag från första stycket i ett särskilt fall.

30 §

Generaltullstyrelsen får efter samråd med jordbruksverket meddela föreskrifter om 1. i vilken ordning anmälan enligt 29 § skall göras, och 2. vilken kontroll av varorna som skall göras vid utförseln. Prisåterbäring

31 §

Jordbruksverket får lämna prisåterbäring 1. till pälsdjursuppfödning för spannmål och olja som ingått i förbrukat foder, och 2. till biodling för socker. Prisåterbäring enligt första stycket 2 får bara lämnas om biodlingen bedrivs yrkesmässigt.

32 §

Jordbruksverket meddelar närmare föreskrifter om återbäringens storlek.

33 §

Prisåterbäring får bara lämnas till företag som har sin bokföring ordnad så att den kontroll som behövs kan ske.

34 §

Den som får prisåterbäring skall ge jordbruksverket tillfälle att kontrollera verksamheten och ta del av bokföringen.

35 §

Jordbruksverket får meddela ytterligare förskrifter om villkor för återbäringen. Rabattering av stärkelse för tekniska ändamål

36 §

Jordbruksverket får lämna bidrag till innehavare av pappers- eller derivatindustri för användning av svensk potatisstärkelse. Jordbruksverket får också föreskriva att den som beviljats bidrag kan befrias från införselavgift för stärkelse.

37 §

Jordbruksverket bemyndigas meddela föreskrifter om 1. bidragets storlek, och 2. den högsta kvantitet stärkelse för vilken bidrag lämnas. Övriga bestämmelser

38 §

Beslut om bidrag eller prisåterbäring skall omedelbart hävas om beslutet har meddelats på grund av oriktig eller ofullständig uppgift av sökanden eller annan mottagare av bidraget eller återbäringen eller om den som har beviljats bidrag eller återbäring på ett allvarligt sätt bryter mot villkor som gäller för bidraget eller återbäringen. Bidrag eller återbäring får i fall som avses i första stycket krävas tillbaka inom tio år från det att beloppet betalades ut.

39 §

Utöver vad som följer av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m. får Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen överklagas hos kammarrätten om beslutet angår 1. befrielse från eller återbetalning av avgift, utom såvitt avser beslut enligt föreskrifter meddelade med stöd av 21 § 3, eller 2. utjämnings- eller exportbidrag. Övriga beslut av Jordbruksverket i ett särskilt fall enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen får inte överklagas. Förordning (1992:1044).

40 §