Lag (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart

1 §

Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sammanhängande verksamhet som avses i avtal mellan Sverige, Norge och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart. Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med fördraget avses det i Rom den 25 mars 1957 undertecknade fördraget om upprättande av EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissionen hos EEG.

2 §

Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet. 1. Artiklarna 1--4, 8, 9, 11, 12, 14, 15 utom punkt 3, 16 utom punkt 3 samt 17--20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4). 2. Artiklarna 1--7, 9, 11, 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 14--17 i rådets förordning 87/3975/EEG om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn, med vidtagna ändringar (nr 5). 3. Artiklarna 1--9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik (nr 11). 4. Artiklarna 1--19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (nr 12). 5. Artiklarna 1--8, 11, 13, 14--18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17). De angivna rättsakterna finns intagna som bilaga till denna lag. I fråga om fullgörande i Sverige av skyldigheter enligt denna paragraf tillämpas 13 samt 15--19 §§. Lag (1993:994).

3 §

Beteckningarna "medlemsstat" och "gemenskapen" i de i 2 § angivna rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsakterna till artiklarna 85 och 86 i fördraget skall i stället avse 4--7 §§ denna lag. /r4/ Konkurrensbegränsande avtal

4 §

Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet, om inte annat följer av 6 §: Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsparterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hindras, begränsas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av det i 1 § angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, c) marknader eller inköpskällor delas upp, d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handelspartner, varigenom dessa får konkurrensnackdel, e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet.

5 §

Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt 4 § är ogiltiga.

6 §

Bestämmelserna i 4 § får av kommissionen förklaras inte gälla för -- varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan företag, -- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och -- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås och som inte a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål, b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga. /r4/ Missbruk av dominerande ställning på marknaden

7 §

Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning inom det geografiska område som omfattas av det i 1 § angivna avtalet eller inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet. Sådant missbruk kan särskilt bestå i att a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspartner, varigenom dessa får konkurrensnackdel, d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband med föremålet för avtalet. /r4/ Statliga stödåtgärder m. m.

8 §

Om inte annat följer av 9 eller 10 § är stöd som ges med hjälp av statliga eller andra allmänna medel otillåtna, om de snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna.

9 §

Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna.

10 §

Som tillåtna kan anses stöd a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstandarden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder, b) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts ekonomi, c) för att underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa regioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

11 §

När en stödåtgärd som avses i 8--10 §§ har anmälts till kommissionen, får svensk myndighet inte pröva tillåtligheten av stödet innan kommissionen har meddelat beslut i saken.

12 §

En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli föremål för kommissionens prövning. /r4/ Uppgiftsskyldighet m. m.

13 §

Den myndighet som regeringen bestämmer får 1. förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i 2 § att fullgöra sådan skyldighet till myndigheten, samt 2. förelägga den hos vilken en undersökning får företas enligt dessa bestämmelser att låta myndigheten dels granska böcker och andra affärshandlingar, dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärshandlingar, dels begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den uppgiftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel. Myndigheten får meddela beslut enligt första stycket endast om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället för av kommissionen och underlåtenhet att följa föreläggandet inte på grund av beslut meddelat av kommissionen kan medföra skyldighet att betala viten eller böter enligt bestämmelserna i 2 §, eller om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den begränsning som framgår av 20 § andra stycket och i övrigt i enlighet med tillämpliga bestämmelser i 2 §, meddelar beslutet helt på eget initiativ. Beslut som avses i första stycket 1 får förenas med vite om den uppgiftsskyldige inte följt ett tidigare föreläggande av myndigheten eller en tidigare anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första stycket 2 och som myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut som är förenat med vite får överklagas till kammarrätten. Beslutet gäller omedelbart, om inte annat bestäms. Talan om utdömande av vite förs av myndigheten hos marknadsdomstolen. /r4/ Giltigheten av vissa beslut av kommissionen

14 §

Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för tillämpning av 4 § eller 7 § eller om kommissionen enligt 6 § i ett enskilt fall har medgett undantag från tillämpningen av 4 §, gäller beslutet här i landet. /r4/ Verkställighet av kommissionens beslut i övrigt

15 §

Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk eller juridisk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt verkställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är förenligt med det i 1 § angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet. Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens sida.

16 §

I de fall som avses i 15 § skall beslutet prövas av konsumentombudsmannen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i konsumentförhållanden, och annars av näringsfrihetsombudsmannen. Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen finner att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. I annat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.

17 §

Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är förenligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domstolen anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att kommissionens beslut skall gälla. Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verkställas som svensk lagakraftägande dom.

18 §

Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt 15 § bestämmas i svenskt mynt.

19 §

Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som står i strid med 8 §, skall regeringen, om den finner att kommissionens beslut är förenligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet, upphäva det kommunala beslutet. /r4/ Domstolsprövning i andra fall

20 §

Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4 § eller 7 § prövas av marknadsdomstolen. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i 2 § prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfråga eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt. Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frågor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som anges i 2 §. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4 § eller strider mot 7 § eller någon föreskrift som anges i 2 §.

21 §

För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 20 § gäller, i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (1982:729) i tillämpliga delar. /r4/ Handläggningen hos marknadsdomstolen

22 §

För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna lag gäller 3--10 och 14 §§, 15 § första stycket samt 16--22 §§ lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. i tillämpliga delar. Vid prövning enligt 15 § denna lag av beslut av kommissionen om att undersökning skall företas hos den som är skyldig att underkasta sig en sådan får marknadsdomstolen meddela beslut utan att den mot vilken verkställighet begärts har fått tillfälle att yttra sig. /r4/ Överklagande

23 §

Marknadsdomstolens beslut enligt 15 § får överklagas till högsta domstolen genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får inte överklagas. Om marknadsdomstolens beslut enligt 15 § överklagas, får högsta domstolen förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum.

24 §