Förordning (1992:1554) om kontroll av narkotika

1 §

I denna förordning finns föreskrifter som ansluter till narkotikastrafflagen (1968:64) och lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. De uttryck och benämningar som används i lagarna har samma betydelse i denna förordning. Narkotika

2 §

De substanser som anges i bilaga 1 till denna förordning skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64). Förordning (2006:273).

3 §

Läkemedelsverket ska upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Läkemedelsverkets förteckningar ska avse både sådana substanser som anges i 2 § och sådana substanser som är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt. Förordning (2011:134).

4 §

För införsel och utförsel av narkotika krävs tillstånd i varje särskilt fall. Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om undantag från detta krav för narkotika som inte är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt. Förordning (2011:134).

5 §

Läkemedelsverket får, i andra avseenden än som anges i

5 a §

, meddela föreskrifter om begränsningar i resandes rätt enligt 3 § andra stycket lagen (1992:860) om kontroll av narkotika att utan tillstånd föra in narkotiska läkemedel i Sverige. Läkemedelsverket får medge undantag i särskilt fall från föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket. Förordning (2001:48) 5 a § En resande från en av de stater som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen), eller från en stat som antingen slutit avtal om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller som efter beslut av Europeiska unionens råd skall tillämpa konventionen, får utan tillstånd föra in narkotiska läkemedel i Sverige, om 1. läkemedlen är avsedda för medicinskt ändamål och den resandes personliga bruk, och 2. läkemedlen vid varje enskild inresa medförs i en mängd som står i relation till resans längd och inte i något fall överskrider vad som motsvarar 30 dagars förbrukning. I de fall läkemedlet innehåller en substans som anges i bilaga 2 krävs för införsel som avses i första stycket att en behörig myndighet i den resandes hemland har utfärdat ett sådant intyg som avses i artikel 75 i konventionen. Förordning (2006:273).

5 b §

Vid öppenvårdsapotek anställd apotekare eller receptarie eller annan som Läkemedelsverket har förklarat vara behörig, får på uppdrag av den som har tillstånd att bedriva öppenvårdsapoteket utfärda sådana intyg som avses i artikel 75 i Schengenkonventionen. Tillståndshavaren ska se till att kopior av utfärdade intyg sänds till Läkemedelsverket. Förordning (2009:629).

5 c §

Läkemedelsverket skall sprida information om införselregler som gäller narkotiska läkemedel inom Schengenområdet till allmänheten och andra berörda samt utan avgift tillhandahålla formulär för utfärdande av intyg som avses i artikel 75 i Schengenkonventionen. Förordning (2001:1284).

6 §

Tullverket får meddela föreskrifter om att narkotika i vissa fall får föras in eller föras ut endast över de orter som anges av myndigheten. Tullverket får efter samråd med Läkemedelsverket meddela föreskrifter om förvaring av narkotika på tullupplag och tullager samt i frihamn. Förordning (2011:134).

7 §

Läkemedelsverket ska fatta beslut i ett ärende om tillstånd enligt 3, 5 eller 7 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika inom fyra månader från det att en fullständig ansökan har kommit in till verket. Om det är nödvändigt på grund av utredningen av ärendet får handläggningstiden vid högst ett tillfälle förlängas med högst fyra månader. Sökanden ska informeras om skälen för att handläggningstiden förlängs innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut. Ett beslut att förlänga handläggningstiden får inte överklagas. I 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden finns bestämmelser om att mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis. Förordning (2009:1093).

8 §

Om Läkemedelsverket i ett ärende om tillstånd enligt 3, 5 eller 7 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika begär att sökanden ska ge in certifikat, intyg eller andra liknande dokument som visar att ett visst tillståndskrav är uppfyllt, ska verket godta motsvarande dokument från en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Verket får dock begära att dokumentet ges in i original eller i en bestyrkt kopia eller i form av en auktoriserad översättning till svenska. Förordning (2009:1093).

9 §

Har upphävts genom förordning (2005:642).

10 §

Har upphävts genom förordning (1995:478). Bestämmelser om narkotika och narkotikaprekursorer

11 §

Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om narkotika när det gäller tillverkning, handel, innehav, transport, förvaring, förordnande, utlämnande, förande av anteckningar och, efter samråd med Tullverket, om införsel, utförsel och transit. Läkemedelsverket får också föreskriva om undantag från krav avseende tillverkning, handel, innehav, transport, förvaring, förordnande, utlämnande, förande av anteckningar, märkning och, efter samråd med Tullverket, om införsel, utförsel och transit när det gäller 1. beredningar som uteslutande är avsedda att användas för medicinskt eller vetenskapligt ändamål, och 2. narkotika som används för industriellt ändamål. Läkemedelsverket får även meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd. Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om narkotikaprekursorer när det gäller 1. särskilda tillstånd för apotek eller myndigheter att inneha eller släppa ut narkotikaprekursorer på marknaden, och 2. särskild registrering för apotek eller myndigheter att släppa ut narkotikaprekursorer på marknaden. Förordning (2011:134).

12 §

Avgift ska betalas - för narkotika av den som ansöker om tillstånd eller har fått tillstånd, - för narkotikaprekursorer av den som ansöker om tillstånd eller registrerar sig enligt förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer eller rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer. Årsavgift för narkotika ska betalas från och med månaden efter den då Läkemedelsverket meddelat tillstånd att föra in, föra ut, tillverka eller driva handel till och med den månad då tillståndet upphör att gälla. Förordning (2011:134).

13 §

Läkemedelsverket bestämmer inom vilken tid och på vilket sätt avgifterna skall betalas. Om det finns särskilda skäl, får Läkemedelsverket nedsätta eller betala tillbaka hela eller en del av avgiften. Förordning (1997:103).

14 §