LegalizeLag (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige
1 kap. Tillämpningsområde m. m.
1 §
Denna lag tillämpas på verksamhet i Sverige av försäkringsgivare med säte i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-land).
Lagen gäller dock inte för
ömsesidiga skadeförsäkringsgivare, om
bolagsordningen medger uttag av extra bidrag eller minskning av
förmåner,
verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som försäkringsgivaren enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) får meddela utan att det särskilt anges i koncessionsbeslutet,
den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu, och
minst hälften av premieinkomsten härrör från medlemmar i försäkringsgivaren,
ömsesidiga skadeförsäkringsgivare som enligt avtal med en annan sådan försäkringsgivare fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen,
lokala skadeförsäkringsgivare som endast meddelar sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 försäkringsrörelselagen
(assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu,
ömsesidiga livförsäkringsgivare, om
bolagsordningen medger uttag av extra bidrag, minskning av förmåner eller uttag av bidrag från personer som förbundit sig till sådant bidrag, och
den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande 500 000 ecu,
ömsesidiga understödsinstitut, om förmånerna varierar med tillgången på medel medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.
Lagen gäller inte återförsäkring.
Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer som utan solidarisk ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, såvitt angår försäkringssammanslutningar, medlemmarna i sammanslutningen.
2 §
Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).
Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.
Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. De får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar.
Ersättning, som betalas i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller skadeförsäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. Lag (1995:780).
3 §
Det land där försäkringsgivaren har sitt säte anses som försäkringsgivarens hemland. Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga ledning finns. Lag (1995:780).
4 §
Med stora risker avses i denna lag
de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4--7, 11 och 12 försäkringsrörelselagen (1982:713),
de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14 och 15 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare och den försäkrade risken avser näringsverksamheten, och
de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8--10, 13 och 16 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning:
försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 ecu,
försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 ecu,
försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda.
Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovisning skall förutsättningarna i första stycket 3 gälla koncernen.
5 §
Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafikskadelagen (1975:1410).
I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt, i mån av behov, besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Lag (1995:780).
2 kap. Rätt att driva verksamhet i Sverige
1 §
En försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får driva verksamhet här i landet
från en sekundäretablering med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 4 § första och andra styckena,
genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i 4 a §. Lag (1995:780).
Sekundäretablering
2 §
Med sekundäretablering enligt 1 § avses
en generalagent
ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial), eller
såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en generalrepresentation. Lag (1995:780).
3 §
En generalagent skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Som generalagent får även svensk juridisk person anlitas. För att fullgöra de skyldigheter som åligger en generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller dessa krav.
Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshandlingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.
För verksamhet som drivs genom filial gäller även bestämmelserna i lagen (1992:160) om utländska filialer m. m. En verkställande direktör för filialen skall dock vara bosatt i Sverige.
En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i första stycket. De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem.
Ombudet ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivarna i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombudet är skyldigt att rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter som meddelas med stöd av lag eller annan författning.
Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. Lag (1995:780).
4 §
En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering skall innehålla
uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som skall vara dess företrädare,
en plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas där, och
intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om försäkringsgivarens kapitalbas.
För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första styc ket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Lag (1995:780).
Gränsöverskridande verksamhet
4 a §
En underrättelse enligt 1 § 2 om att en försäkringsgivare skall meddela försäkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat EES-land (gränsöverskridande verksamhet) skall innehålla
uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall täcka, och
intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
försäkringsgivarens kapitalbas, och
vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.
För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § första styc ket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla
uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 §
trafikskadelagen (1975:1410), och
en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen. Lag (1995:780).
Separationsprincipen
5 §
Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som försäkringsgivaren driver i sitt hemland.
Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen (1982:713), direkt livförsäkringsrörelse, får här i landet förenas endast med direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt med rörelse avseende återförsäkring (indirekt försäkring) av försäkring enligt någon av dessa klasser och livförsäkring om inte annat följer av tredje stycket.
Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse här i landet bedrivas av samma försäkringsgivare om sådan verksamhet samtidigt bedrevs här vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj 1992.
Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som här i landet bedrivs av samma försäkringsgivare enligt andra eller tredje stycket skall hållas åtskilda hos försäkringsgivaren. Lag (1995:780).
Övriga bestämmelser
6 §
En försäkringsgivare eller företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupp av försäkringstagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt grunder eller andra tekniska beräkningar tillämpar för sin rörelse här i landet. Lag (1995:780).
5 kap. Om försäkringsrörelsens bedrivande
1 §
har upphävts genom lag (1995:780).
2 §
har upphävts genom lag (1995:780).
3 §
har upphävts genom lag (1995:780).
4 §
har upphävts genom lag (1995:780).
5 §
har upphävts genom lag (1995:780).
6 §
En försäkringsgivare eller företrädare får inte till fördel för enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt fastställda grunder bestämt för sin rörelse här i landet. Lag (1995:780).
7 §
Företrädaren skall övervaka att anskaffning av ansökningar om försäkring hos företaget sker på ett sätt som överensstämmer med god affärssed i Sverige. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta försäkringsgivarna.
På begäran av den som biträtt en försäkringsgivare i dennes verksamhet enligt första stycket skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll om sådant intyg krävs för att få driva liknande verksamhet i ett annat EES-land.
Försäkringsgivaren och den som begärt intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet. Lag (1995:780).
8 §
har upphävts genom lag (1995:780).
9 §
har upphävts genom lag (1995:780).
10 §
har upphävts genom lag (1995:780).
11 §
har upphävts genom lag (1995:780).
6 kap. Finansinspektionenws uppgifter m.m.
1 §
Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs enligt denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen av lagen.
Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten.
Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter i en försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter behöver uppgiften för sin tillsyn över en försäkringsgivares verksamhet, samt i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.
Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i en försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. Lag (1995:780).
2 §
När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet skall företrädaren genast underrätta Finansinspektionen om detta.
3 §
En försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet här i landet enligt 2 kap. skall lämna Finansinspektionen de uppgifter som behövs för fullgörande av granskningsuppgifter enligt denna lag.
Försäkringsgivaren skall även hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en försäkringsgivare skall lämna till inspektionen. Lag (1995:780).
4 §
Skyldigheten enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för
styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda utländsk försäkringsgivare eller som sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande i,
ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder utländsk försäkringsgivare i dess rörelse. Lag (1995:780).
5 §
Om en försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.
Om rättelse ändå inte sker, får inspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.
I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare överträdelser sker.
Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett av sådant förordnande får försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren. Lag (1995:780).
5 a §
⋯
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.