LegalizeFörordning (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §
I denna förordning ges bestämmelser om
- skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal (2 kap.),
- legitimation m.m. (3 kap.),
- specialistkompetens (4 kap.),
- särskilt förordnande att utöva yrke m.m. (6 kap.),
- utländsk utbildning som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan (7 kap.),
- nordisk eller annan utländsk utbildning (8 kap.),
- överklagande av beslut m.m. (9 kap.).
Förordning (2006:65).
2 §
Ord och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
2 kap. Skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal
1 §
Bestämmelserna i detta kapitel gäller hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter.
2 §
Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall på ett betryggande sätt förvara, hantera och i förekommande fall dela ut läkemedel som han eller hon har hand om.
Läkare och tandläkare
3 §
En läkare eller tandläkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är skyldig att, i den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl däremot, utföra undersökningar och ge utlåtanden över dessa på begäran av länsstyrelse, domstol, åklagarmyndighet eller polismyndighet.
En läkare enligt första stycket har, även på begäran av polisman, samma skyldighet som föreskrivs i första stycket att utföra undersökning som innebär kroppsbesiktning av någon som är misstänkt för brott för vilket frihetsstraff kan följa.
Begränsningen i skyldigheten att utföra undersökningar och ge utlåtanden skall inte gälla för en läkare, som är verksam huvudsakligen inom öppen vård och, såvitt avser undersökning och utlåtande rörande alkoholpåverkan, inte heller för någon annan läkare.
I lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott finns särskilda bestämmelser om utlåtanden i vissa fall.
Förordning (2005:1065).
Medicinskt ansvariga
4 §
Den läkare verksamhetschefen utser skall ansvara för att klinisk obduktion görs när det finns skäl för detta.
5 §
En sjuksköterska som avses i 24 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska, utöver de skyldigheter som anges där, ansvara för
att patienterna får en säker och ändamålsenlig hälso- och sjukvård av god kvalitet inom kommunens ansvarsområde,
att journaler förs i den omfattning som föreskrivs i patientdatalagen (2008:355),
att patienten får den hälso- och sjukvård som en läkare förordnat om, samt
att rutinerna för läkemedelshanteringen är ändamålsenliga och väl fungerande.
Detsamma gäller i tillämplig omfattning också för sådana sjukgymnaster och arbetsterapeuter som avses i 24 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen. Förordning (2008:362).
3 kap. Legitimation m.m.
1 §
För legitimation som kiropraktor krävs fullgjord utbildning som kiropraktor som avslutats efter utgången av år 1994 och som omfattar minst fyra års studier på heltid. Studierna skall ge grundläggande teoretiska och kliniska kunskaper i medicinska ämnen med särskild inriktning på manuell medicin och utbildningen skall avslutas med ett examensarbete.
Praktisk tjänstgöring enligt 3 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall fullgöras under en tid som motsvarar ett års heltidstjänstgöring. Tjänstgöringen skall fullgöras under handledning av en av Socialstyrelsen godkänd enskild läkar-, naprapat- eller kiropraktormottagning eller vid en godkänd enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården. Tjänstgöringen kan fullgöras vid flera sådana mottagningar eller enheter.
Den som före utgången av år 1994 fullgjort en utbildning som kiropraktor och som fortlöpande även efter år 1994 fullgjort kompletterande kiropraktorutbildning samt genomgått praktisk tjänstgöring skall efter ansökan hos Socialstyrelsen få legitimation som kiropraktor. Socialstyrelsen fastställer i varje enskilt fall omfattningen av den praktiska tjänstgöringen.
Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om utbildning och praktisk tjänstgöring för kiropraktorer.
Läkare
2 §
Allmäntjänstgöring som läkare enligt 3 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall fullgöras under minst ett år och sex månader, fördelade enligt följande.
Nio månader fördelade mellan gruppen invärtesmedicinska specialiteter, inklusive barn- och ungdomsmedicin, och gruppen opererande specialiteter, med en minimitid inom respektive grupp om tre månader,
tre månader inom psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri, och
sex månader inom allmänmedicin.
Allmäntjänstgöring skall fullgöras på läkaranställning för allmäntjänstgöring (blockförordnande) under handledning. Om det finns synnerliga skäl får Socialstyrelsen medge undantag från kravet på att tjänstgöringen skall fullgöras på ett blockförordnande.
Allmäntjänstgöringen skall avslutas med ett kunskapsprov som högskolemyndigheten ansvarar för. Kunskapsprovet skall avse måluppfyllelsen för allmäntjänstgöringen i dess helhet.
Socialstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om allmäntjänstgöring, dock inte om kunskapsprov.
3 §
En legitimerad läkare som vill uppnå kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) skall gå igenom den utbildning med huvudsakligen praktisk inriktning som Socialstyrelsen föreskriver. Socialstyrelsen skall även meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om villkoren för att få kompetens som Europaläkare.
Naprapater
4 §
För legitimation som naprapat krävs fullgjord utbildning som naprapat som omfattar minst fyra års studier på heltid och som ger grundläggande teoretiska och kliniska kunskaper i medicinska ämnen med särskild inriktning på manuell medicin.
Utbildningen skall avslutas med ett examensarbete.
Praktisk tjänstgöring enligt 3 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall fullgöras under en tid som motsvarar ett års heltidstjänstgöring. Tjänstgöringen skall fullgöras under handledning vid en av Socialstyrelsen godkänd enskild läkar-, naprapat- eller kiropraktormottagning eller vid en godkänd enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården. Tjänstgöringen kan fullgöras vid flera sådana mottagningar eller enheter.
Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om utbildning och praktisk tjänstgöring för naprapater.
Psykologer
5 §
Praktisk tjänstgöring som psykolog enligt 3 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall fullgöras under en tid som motsvarar ett års heltidstjänstgöring. Tjänstgöringen skall fördelas på verksamhetsområden enligt föreskrifter som Socialstyrelsen meddelar. Tjänstgöringen skall fullgöras under handledning av en legitimerad psykolog.
Den praktiska tjänstgöringen skall fullgöras inom offentlig verksamhet eller i privat verksamhet som har godkänts för sådan tjänstgöring av Socialstyrelsen.
Sjukhusfysiker
6 §
För tiden fram till och med den 31 december 2008 skall äldre akademiska examina med fullgjord grundutbildning i radiofysik tillsammans med verksamhet som sjukhusfysiker anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen vid ansökan om legitimation som sjukhusfysiker.
Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om kompetenskrav för sjukhusfysiker.
Apotekare
7 §
Utöver apotekarexamen skall fullgjorda äldre apotekarutbildningar eller motsvarande utbildningar som fastställts av regeringen eller utbildningsanordnare anses likvärdiga med apotekarexamen vid ansökan om legitimation som apotekare.
Arbetsterapeuter
8 §
Utöver arbetsterapeutexamen skall fullgjorda äldre arbetsterapeutbildningar som fastställts av regeringen eller utbildningsanordnare anses likvärdiga med arbetsterapeutexamen vid ansökan om legitimation som arbetsterapeut.
Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om kompetenskrav för arbetsterapeuter.
Receptarier
9 §
Utöver receptarieexamen skall fullgjorda äldre receptarieutbildningar som fastställts av regeringen eller utbildningsanordnare anses likvärdiga med receptarieexamen vid ansökan om legitimation som receptarie.
Röntgensjuksköterska
10 §
Den som meddelats legitimation som sjuksköterska med inriktning mot diagnostisk radiologi enligt äldre bestämmelser jämställs med legitimerad röntgensjuksköterska. Detsamma gäller legitimerad sjuksköterska som fullgjort vidareutbildning i diagnostisk radiologi.
Den som har gått igenom en treårig högskoleutbildning med inriktning mot diagnostisk radiologi enligt äldre bestämmelser och som inte har fått legitimation som sjuksköterska skall på ansökan få legitimation som röntgensjuksköterska.
Förordning (2000:370).
Audionomer
11 §
Utöver audionomexamen skall fullgjorda äldre audionom- eller hörselvårdsassistentutbildningar som fastställts av regeringen eller utbildningsanordnare anses likvärdiga med audionomexamen vid ansökan om legitimation som audionom.
Förordning (2006:65).
Biomedicinska analytiker
12 §
Utöver biomedicinsk analytikerexamen skall fullgjorda äldre preparatris-, laboratris-, laborant- eller laboratorieassistent- och biomedicinsk analytikerutbildningar som fastställts av regeringen eller utbildningsanordnare anses likvärdiga med biomedicinsk analytikerexamen vid ansökan om legitimation som biomedicinsk analytiker. Förordning (2006:65).
Dietister
13 §
Utöver dietistexamen skall fullgjorda äldre dietassistent-, dietetik- och dietistutbildningar som fastställts av regeringen eller utbildningsanordnare tillsammans med verksamhet som dietist i minst fem år anses likvärdiga med dietistexamen vid ansökan om legitimation som dietist. Förordning (2006:65).
Ortopedingenjörer
14 §
Utöver ortopedingenjörsexamen skall följande utbildningar anses likvärdiga med ortopedingenjörsexamen vid ansökan om legitimation som ortopedingenjör:
Fullgjord äldre högre ortopedteknisk utbildning eller ortopedingenjörsutbildning som fastställts av regeringen eller utbildningsanordnare.
Fullgjord utbildning vid Handikappinstitutet samt yrkesverksamhet i minst 10 år med huvudsaklig inriktning på patientundersökningar i hälso- och sjukvården.
Förordning (2006:65).
4 kap. Specialistkompetens
1 §
Den legitimerade läkare som vill uppnå specialistkompetens ska genomgå vidareutbildning under minst fem år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen.
Specialistkompetensen ska förvärvas genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning (specialiseringstjänstgöring).
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om indelning och benämning av de specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås samt om vad som ska krävas för att få bevis om specialistkompetens. Meriter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen. Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om tillgodoräknande av sådana meriter. Förordning (2008:1241).
Tandläkare
2 §
Den legitimerade tandläkare som vill uppnå specialistkompetens skall ha utövat allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare och skall därefter genomgå vidareutbildning under minst tre år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Specialistkompetensen skall förvärvas genom tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som godkänts av Socialstyrelsen och genom deltagande i kompletterande utbildning (specialiseringstjänstgöring).
De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås är följande.
Pedodonti
Ortodonti
Parodontologi
Oral kirurgi
Endodonti
Oral protetik
Odontologisk radiologi
Bettfysiologi
Gemensamma bestämmelser för läkare och tandläkare
3 §
Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som skall gälla för varje specialistkompetens (målbeskrivningar).
Socialstyrelsen får också meddela ytterligare föreskrifter om vidareutbildning för specialistkompetens.
4 §
Socialstyrelsen får när det finns särskilda skäl meddela bevis om specialistkompetens till en legitimerad läkare eller en legitimerad tandläkare trots att hans eller hennes utbildning inte uppfyller villkoren i 1 respektive 2 §.
Sjuksköterskor
5 §
Av 3 kap. 9 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område framgår att en legitimerad sjuksköterska som har specialistsjuksköterskeexamen enligt högskoleförordningen (1993:100) har rätt att använda en skyddad specialistbeteckning (specialistsjuksköterska).
Förordning (2001:319).
6 §
Fullgjorda äldre vidareutbildningar och direktspecialiseringar, inom motsvarande specialområde och i förekommande fall med motsvarande inriktning som sägs i högskoleförordningen (1993:100), vilka godkänts av regeringen eller av regeringen erkänd utbildningsanordnare, ger också rätt att använda en skyddad specialistbeteckning.
Förordning (2001:319).
7 §
En legitimerad sjuksköterska som genomgått vidareutbildning i ett land som inte omfattas av EES-avtalet eller av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan kan efter prövning av Socialstyrelsen medges rätt att kalla sig specialistsjuksköterska om utbildningen till sin längd och sitt innehåll motsvarar specialistsjuksköterskeexamen enligt högskoleförordningen (1993:100).
Sådan rätt medges endast för de specialområden och i förekommande fall den inriktning som anges i högskoleförordningen (1993:100). Förordning (2002:148).
6 kap. Särskilt förordnande att utöva yrke m.m.
1 §
Särskilt förordnande att utöva yrke enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område meddelas av Socialstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller av någon annan myndighet.
Optiker
2 §
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kompetenskrav för behörighet som kontaktlinsoptiker.
Tandhygienister och tandsköterskor
3 §
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kompetenskrav för icke legitimerade tandhygienister och för tandsköterskor och om den behörighet som sådan kompetens ger.
Sjuksköterskor
4 §
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om kompetenskrav för sjuksköterskor för att de skall få förskriva läkemedel och om den behörighet som sådan kompetens ger. Förordning (2001-84).
7 kap. Utländsk utbildning som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan
1 §
En apotekare som har sin utbildning i farmaci från ett annat EES-land än Sverige, eller från Schweiz, eller, om apotekaren är medborgare i Island, Liechtenstein eller Luxemburg och har en utbildning från ett tredje land som godkänts av behöriga myndigheter i hemlandet, skall på ansökan få legitimation som apotekare här i landet om apotekaren har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för apotekare som anges i föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen. Förordning (2004:737).
Barnmorskor
2 §
En barnmorska som har sin utbildning från ett annat EES- land än Sverige, eller från Schweiz, skall på ansökan få legitimation som barnmorska här i landet om barnmorskan har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för barnmorskor och behövliga intyg om yrkespraktik som anges i föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen. Förordning (2004:737).
Läkare
3 §
En läkare som har sin utbildning från ett annat EES-land än Sverige, eller från Schweiz, skall på ansökan få legitimation som läkare här i landet om läkaren har ett sådant utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis för läkare som anges i föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen.
Förordning (2004:737).
4 §
En läkare som efter föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige, eller i Schweiz, har rätt att kalla sig allmänpraktiserande läkare skall på ansökan få kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) här i landet om läkaren har svensk legitimation för yrket. Förordning (2002:148).
5 §
En läkare som, efter föreskriven specialiseringstjänstgöring i ett annat EES-land än Sverige, eller i Schweiz, har rätt att kalla sig specialistkompetent läkare, ska på ansökan få bevis om specialistkompetens här i landet om läkaren har svensk legitimation för yrket och ett sådant bevis om specialistkompetens för läkare som anges i föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen.
Bevis om specialistkompetens för läkare enligt 11 b § får tidsbegränsas.
Bevis om specialistkompetens utfärdas endast för specialiteter som är godkända i Sverige. Förordning (2007:806).
Sjuksköterskor
6 §
⋯
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.