Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden

1 §

De statliga myndigheter som anges i denna förordning har var och en inom sitt verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden. Myndigheterna ska i samverkan med länsstyrelserna följa utvecklingen av frågor om hushållningen med mark- och vattenområden. Tyngdpunkten i denna verksamhet ska läggas på frågor som har stor betydelse i ett nationellt perspektiv och frågor vars utveckling Sverige enligt internationella åtaganden ska följa. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2015:401).

1 a §

Boverket har uppsikt över hushållningen med de mark- och vattenområden som omfattas av 4 kap. 1-7 §§ miljöbalken. Boverket har dessutom allmän uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden. Bestämmelser om att Boverket ska verka för samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av 3-5 kap. miljöbalken finns i förordningen (2022:208) med instruktion för Boverket. Förordning (2022:210).

1 b §

Länsstyrelsen har uppsikt inom länet över hushållningen med mark- och vattenområden. Förordning (2015:401). Underlag om riksintressen m. m.

2 §

Myndigheterna ska enligt den fördelning som anges i 2 a § lämna uppgifter i skriftlig form till länsstyrelserna om områden som myndigheterna bedömer vara av riksintresse enligt

4 kap. Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2023:51).

2 a §

De uppgifter som avses i 2 § ska i fråga om områden 1. av riksintresse för rennäringen (3 kap. 5 § miljöbalken) lämnas av Sametinget, 2. av riksintresse för yrkesfisket (3 kap. 5 § miljöbalken) lämnas av Havs- och vattenmyndigheten, 3. av riksintresse för naturvården och friluftslivet (3 kap. 6 § miljöbalken) lämnas av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten inom sina ansvarsområden, 4. av riksintresse för kulturmiljövården (3 kap. 6 § miljöbalken) lämnas av Riksantikvarieämbetet, 5. som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse (3 kap. 7 § miljöbalken) lämnas av Sveriges geologiska undersökning, 6. av riksintresse för anläggningar för industriell produktion (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Tillväxtverket, 7. av riksintresse för anläggningar för energiproduktion och energidistribution (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Statens energimyndighet, 8. av riksintresse för anläggningar för slutlig förvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Strålsäkerhetsmyndigheten, 9. av riksintresse för anläggningar för kommunikationer (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Trafikverket och Post- och telestyrelsen inom sina verksamhetsområden, 10. av riksintresse för anläggningar för avfallshantering (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Naturvårdsverket, 11. av riksintresse för anläggningar för vattenförsörjning (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Havs- och vattenmyndigheten, och 12. av riksintresse för totalförsvarets anläggningar (3 kap. 9 § miljöbalken) lämnas av Försvarsmakten och Myndigheten för civilt försvar inom sina ansvarsområden. Förordning (2025:1103).

3 §

Länsstyrelsen ska ta de initiativ som behövs för att det i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i planerings- och beslutsprocesser tas hänsyn till 3 och 4 kap. miljöbalken. Initiativen ska tas så tidigt som möjligt i processerna. När 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid prövningen av ett mål eller ärende, ska länsstyrelsen särskilt verka för att riksintressena tillgodoses i den prövningen. Av plan- och bygglagen (2010:900) framgår att länsstyrelsen ska verka för att riksintressen tillgodoses i kommunala planer enligt den lagen. Länsstyrelsens arbete ska grundas på underlag från de myndigheter som anges i 2 §. För ett område som omfattas av en beslutad havsplan enligt 4 kap. 10 § miljöbalken ska dock länsstyrelsens arbete grundas på planen. En bestämmelse om tillämpningen av 3 och 4 kap. miljöbalken i mål och ärenden enligt miljöbalken finns i 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken. Bestämmelser om att 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas i mål och ärenden som prövas enligt andra lagar finns i 1. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, 2. väglagen (1971:948), 3. lagen (1978:160) om vissa rörledningar, 4. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, 5. minerallagen (1991:45), 6. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, 7. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, 8. ellagen (1997:857), 9. naturgaslagen (2005:403), 10. luftfartslagen (2010:500), och 11. plan- och bygglagen (2010:900). Förordning (2016:996).

4 §

Länsstyrelsen ska underrätta Boverket och andra berörda myndigheter som anges i 2 § om länsstyrelsen anser att 1. ett ytterligare mark- eller vattenområde bör anges som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, eller 2. klassificeringen eller avgränsningen i stort av ett område som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken bör omprövas. Förordning (2008:232). Lämplig användning samt översiktsplaner, regionplaner och havsplaner

5 §

Den myndighet som ska tillämpa 3 och 4 kap. miljöbalken i ett ärende ska i beslutet ange om den prövade anläggningen, verksamheten eller åtgärden går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurserna samt med de översiktsplaner, regionplaner och havsplaner som är tillämpliga i ärendet. Förordning (2015:401). Underrättelse till regeringen i vissa fall

6 §

Länsstyrelserna och de andra myndigheterna ska vid uppsikten inom sina verksamhetsområden göra regeringen uppmärksam på om urvalet av områden av riksintresse enligt 4 kap. miljöbalken behöver regleras närmare. Förordning (2008:232).

7 §

En anmälan som en statlig myndighet lämnar till regeringen enligt 3 kap. 14 § eller 5 kap. 14 § miljöbalken ska innehålla uppgift om vilken samverkan som behövs mellan staten och den eller de berörda kommunerna för att kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen (2010:900) ska 1. tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark- och vattenområden enligt 3 och 4 kap. miljöbalken, eller 2. skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt