LegalizeFörordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter enligt miljöbalken samt om tillsynsmyndigheternas skyldigheter.
2 §
Tillsynsmyndigheternas allmänna skyldigheter framgår av 26 kap. miljöbalken. Enligt 30 kap. 3 § miljöbalken beslutar tillsynsmyndigheten om miljösanktionsavgift. Bestämmelser om tillsynen i särskilda hänseenden finns i 1. förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m., 2. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 3. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor och förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och 4. förordningen (2007:667) om allvarliga miljöskador. Förordning (2007:673). Definitioner
3 §
I denna förordning förstås med operativ tillsyn: sådan tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd, tillsynsvägledning: sådan tillsyn som består i utvärdering, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna, kommunal nämnd: den eller de nämnder som kommunfullmäktige utser att svara för tillsynen enligt miljöbalken. Operativ tillsyn Myndigheternas ansvar
4 §
Av 26 kap. 3 § miljöbalken framgår att inom kommunen utövar den kommunala nämnden tillsyn över 1. miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap. miljöbalken, med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, 2. hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. miljöbalken, och 3. avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken. Den kommunala nämnden utövar inom kommunen därutöver tillsynen över hanteringen av biotekniska organismer enligt 14 kap. miljöbalken. Statliga myndigheter och de kommunala nämnderna utövar därutöver den operativa tillsynen rörande miljöbalkens tillämpning enligt den närmare fördelning som framgår av bilagan till denna förordning. Regeringen kan, om det finns särskilda skäl, efter framställning från en myndighet med centralt samordningsansvar enligt 13-13 n §§ eller från länsstyrelsen, i det enskilda fallet besluta att det operativa tillsynsansvaret ska fördelas på annat sätt än som framgår av bilagan. Förordning (2007:847).
5 §
Om ingen myndighet har ansvar för den operativa tillsynen enligt 4 §, ska var och en av de myndigheter som anges i 13-13 n §§ utöva den operativa tillsynen inom sitt ansvarsområde. Förordning (2007:847).
6 §
Länsstyrelsen utser naturvårdsvakter enligt 26 kap. 23 § miljöbalken. Inom ett område, över vilket en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen, får länsstyrelsen utse naturvårdsvakter efter framställan av nämnden. Föreskrifter om utseende och utbildning av naturvårdsvakter meddelas av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Naturvårdsverket. Myndigheternas åligganden
7 §
En myndighet som har tilldelats operativa tillsynsuppgifter skall för tillsynsarbetet avsätta resurser som i tillräcklig grad svarar mot behovet av tillsyn samt ha personal med tillräcklig kompetens för tillsynsarbetet. Myndigheten skall 1. senast den 30 juni 1999 ha gjort en utredning om tillsynsbehovet inom sina ansvarsområden och därefter varje år uppdatera utredningen med hänsyn till de förutsättningar som kan ha ändrats, 2. föra ett register över de verksamheter som fordrar återkommande tillsyn, 3. för sina ansvarsområden för varje verksamhetsår upprätta en samlad tillsynsplan, baserad på utredningen enligt 1 och verksamhetsregistret enligt 2, för hur tillsynsarbetet skall bedrivas, samt 4. regelbundet följa upp och utvärdera tillsynsverksamheten. Utredningen enligt andra stycket 1 och tillsynsplanen enligt andra stycket 3 skall beslutas av den inom myndigheten som beslutar om användningen av myndighetens resurser. När en kommunal nämnd utövar den operativa tillsynen är det nämnden som skall fatta beslut om utredningen och tillsynsplanen. Förordning (2004:733).
8 §
De myndigheter som har tilldelats ansvar för den operativa tillsynen, skall underrätta Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller länsstyrelsen om förhållanden som kan föranleda ansökan om prövning enligt 24 kap. 3, 5 eller 6 § miljöbalken.
9 §
En myndighet som har tilldelats ansvar för den operativa tillsynen, ska på begäran lämna den information som behövs för att de myndigheter som anges i 13-14 §§ ska kunna fullgöra sitt samordnande, uppföljande och utvärderande ansvar. De myndigheter som anges i 13-13 n §§ får inom sina ansvarsområden meddela nödvändiga föreskrifter om rapportering av sådana uppgifter samt om andra hit hörande frågor. Förordning (2007:847). Överlåtelse av ansvaret för den operativa tillsynen
10 §
Länsstyrelsen får överlåta åt en kommunal nämnd att utöva den operativa tillsynen inom tillsynsområden med beteckningen Ö i bilagan till denna förordning, om kommunfullmäktige har gjort framställning om det. Överlåtelse enligt första stycket skall avse grupper av tillsynsobjekt. Om länsstyrelsen anser det mer lämpligt, kan överlåtelse dock avse enstaka tillsynsobjekt.
11 §
Vid prövning av en framställan om överlåtelse enligt 10 § skall länsstyrelsen beakta 1. omfattningen av tillsynsobjektens miljöpåverkan, 2. den kommunala nämndens möjligheter att uppfylla kraven i 7 § första stycket, 3. kommunens interna ansvarsfördelning för drift och tillsyn av kommunala verksamheter, samt 4. övriga frågor av betydelse för överlåtelse av tillsynen. Länsstyrelsen skall avslå en kommuns framställan om överlåtelse av tillsyn över kommunala verksamheter om kommunen har en nämndorganisation som strider mot 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900) eller om kommunens interna ansvarsfördelning för drift och tillsyn av andra organisatoriska skäl inte är lämplig med hänsyn till förutsättningarna för att utöva en effektiv tillsyn. Förordning (2004:733).
12 §
Ytterligare bestämmelser om handläggningen av ärenden om överlåtelse av ansvaret för den operativa tillsynen finns i 26 kap. 4 § miljöbalken. Tillsynsvägledning
13 §
Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller tillämpningen av miljöbalken och EG-förordningar inom miljöbalkens tillämpningsområde, om inte annat följer av 13 a-13 n §§. Förordning (2008:253).
13 a §
Arbetsmiljöverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om 1. genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och 2. tillstånd att använda bekämpningsmedel enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då tillståndsfrågan ska prövas av Arbetsmiljöverket. Förordning (2007:847).
13 b §
Boverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor som Boverket har reglerat med stöd av förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Förordning (2007:847).
13 c §
Fiskeriverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor 1. som rör fiske och vattenbruk, med undantag för 14 kap. miljöbalken, och 2. om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).
13 d §
Statens jordbruksverk har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning 1. i frågor som rör verksamheter, inklusive miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, inom jordbruks- och trädgårdsområdet eller som rör djurhållande verksamhet, 2. i frågor som rör miljöhänsyn i jordbruket enligt 12 kap. miljöbalken, 3. i genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, 4. när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Jordbruksverket beslutat om enligt förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, och 5. när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om a) retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och b) hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) beskrivs som avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar där det på grund av smittfara ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2007:847).
13 e §
Kemikalieinspektionen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i 1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och 2. frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter, varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, biotekniska organismer samt allmänhetens hantering av sådana produkter eller varor, med undantag för a) produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper, b) drivmedel och bränslen, c) ämnen som bryter ned ozonskiktet, d) batterier, och e) fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser. Förordning (2007:847).
13 f §
Livsmedelsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i 1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och 2. frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör a) material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och b) nappar. Förordning (2007:847).
13 g §
Läkemedelsverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i 1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning, och 2. frågor enligt förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m., och 3. frågor enligt förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter. Förordning (2007:847).
13 h §
Riksantikvarieämbetet har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken. Förordning (2007:847).
13 i §
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om 1. miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras genom a) lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, b) förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, eller c) bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga olyckor i förordningen (2008:722) om utvinningsavfall, och 2. produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper när det gäller de bestämmelser i 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter och varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt. Förordning (2008:1204).
13 j §
Skogsstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor 1. enligt 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken som rör skogsbruk och som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429), 2. om sådana verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan påverka miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn enligt någon av punkterna A1-A7, A9-A14, A16 och A17 i bilagan till denna förordning, och 3. om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).
13 k §
Socialstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning 1. i frågor enligt 9 kap. miljöbalken om hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. samt smittskyddsfrågor och övriga hälsoskyddsfrågor av hygienisk och medicinsk karaktär, 2. när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Socialstyrelsen beslutat om enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, och 3. när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) beskrivs som a) avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor där det på grund av smittfara ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 01 03), b) kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen (avfallstyp 18 01 06), c) cytotoxiska läkemedel och cytostatika (avfallstyp 18 01 08), och d) avfall som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10). Förordning (2007:847).
13 l §
Affärsverket svenska kraftnät har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap. miljöbalken. Förordning (2007:847).
13 m §
Strålsäkerhetsmyndigheten har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor om miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. 6 § miljöbalken i de fall frågorna regleras genom strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2008:458).
13 n §
Bestämmelserna i 13-13 m §§ innebär inte någon inskränkning i de centrala och samordnande uppgifter för kontrollen av genetiskt modifierade organismer som Naturvårdsverket och Gentekniknämnden har enligt förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Förordning (2007:847).
14 §
Länsstyrelsen svarar för tillsynsvägledningen i länet med undantag för den tillsyn som utövas av generalläkaren eller Skogsstyrelsen. För att förebygga miljöbrott och för att effektivisera hanteringen av dessa, skall länsstyrelsen verka för samarbete mellan polismyndigheter, åklagarmyndigheter och de myndigheter som svarar för den operativa tillsynen enligt miljöbalken. Förordning (2005:1154).
15 §
De myndigheter som anges i 13-14 §§ ska aktivt verka för samordning och samverkan när det gäller informationsförsörjning inom sina ansvarsområden. Förordning (2007:847). Rapportering
15 a §
Naturvårdsverket ska senast den 15 april varje år till regeringen lämna en redovisning av vilka brister i tillsynen som verket har identifierat och förslag till hur dessa brister bör åtgärdas. Förordning (2009:1478). Överklagande
16 §
Bestämmelser om överklagande av länsstyrelsens beslut enligt 6 § finns i 19 kap. 1 § miljöbalken. Bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut finns, såvitt gäller generalläkaren, i 18 kap. 1 § miljöbalken och, vad gäller övriga myndigheter, i 19 kap. 1 § miljöbalken. Övergångsbestämmelser 2000:965 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001. 2. Arbetsmiljöverket har det centrala ansvaret för tillsynsvägledning vad gäller tillstånd att använda bekämpningsmedel enligt förordningen (1998:947) om bekämpningsmedel eller förordningen (2000:338) om biocidprodukter, som lämnats av Arbetarskyddsstyrelsen före den 1 januari 2001. 2007:275 Denna förordning träder i kraft den 15 juni 2007. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juni 2007. Bilaga Fördelning av ansvar för den operativa tillsynen Med ansvar för den operativa tillsynen enligt angivna kapitel i miljöbalken, avses även föreskrifter meddelade med stöd av dessa kapitel. Tillsynsområden betecknade med Ö avser sådana där tillsyns- ansvaret kan överlåtas till en kommunal nämnd enligt 10 §. A. Naturvården, m.m. utom försvarets verksamheter enligt C Tillsynsområde Ansvarig myndighet A1 Nationalparker Länsstyrelsen A2 Naturreservat som beslutats av länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen A3 Naturreservat som beslutats av kommunen Kommunal nämnd A4 Kulturreservat som beslutats av länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen A5 Kulturreservat som beslutats av kommunen Kommunal nämnd A6 Naturminnen som beslutats av länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen A7 Naturminnen som beslutats av kommunen Kommunal nämnd A8 Biotopskyddsområden på mark som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen Skogsstyrelsen A9 Biotopskyddsområden utom sådana enligt A8 (Ö) Länsstyrelsen A10 Djur- och växtskyddsområden för vilka länsstyrelsen meddelat föreskrifter (Ö) Länsstyrelsen A11 Djur- och växtskyddsområden för vilka kommunen meddelat föreskrifter Kommunal nämnd A12 Områden och föremål för vilka det finns interimistiskt beslut enligt 7 kap. 24 § miljöbalken meddelat av länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen A13 Områden och föremål för vilka det finns interimistiskt beslut enligt
7 kap. A15 Frågor som avses i 12 kap.
6 §
miljöbalken vad gäller verksamhet eller åtgärder som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429) och som avser avverkning, hyggesbehandling, bestånds- anläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogs- bilvägar, skogsgödsling och skogsmarks kalkning eller andra skogsbruksåtgärder Skogsstyrelsen A16 Frågor som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken vad gäller övriga verksamheter eller åtgärder (Ö) Länsstyrelsen A17 Strandskyddsområden i fråga om Länsstyrelsen dispenser enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken A17a Frågor om strandskyddsområden som Kommunal nämnd inte omfattas av A17 A18 Vattenskyddsområden som beslutats av länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen A19 Vattenskyddsområden som beslutats av kommunen Kommunal nämnd A20 Miljöskyddsområden, utom beträffande verksamheter för vilka tillsynsansvaret regleras i avsnitten B eller C i denna bilaga (Ö) Länsstyrelsen A21 Vilthägn (Ö) Länsstyrelsen A22 Verksamheter med marinvetenskaplig forskning som bedrivs från forskningsfartyg som är registrerade i eller tillhör en annan stat Länsstyrelsen A23 Frågor som omfattas av 8 kap. 1-4 §§ miljöbalken (Ö) Länsstyrelsen A24 Stängselgenombrot m.m. enligt Länsstyrelsen
10 §
miljöbalken. Kommunal nämnd B4 Övriga miljöfarliga verksamheter som inte särskilt tas upp i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälso- skydd Kommunal nämnd Verksamheter som orsakar miljöskador B5 Föroreningsskador enligt 10 kap. 1 § första stycket miljöbalken, där skadan härrör från pågående miljöfarlig verksamhet med beteckningen A eller B i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller från verksamhet av detta slag som upphört efter den 30 juni 1969 och där tillsynen vid tidpunkten för verksamhetens upphörande inte hade överlåtits enligt 44 a § miljöskyddslagen (1969:387) eller 10 § denna förordning (Ö) Länsstyrelsen B5a Andra föroreningsskador enligt
10 kap. B6 Övriga miljöskador enligt 10 kap.
1 §
miljöbalken, där skadan härrör från miljöfarlig verksamhet med beteckningen A eller B i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (Ö) eller annan verksamhet eller åtgärd Den kommunala nämnd eller statliga myndighet som enligt 4 § och denna bilaga har ansvaret för den operativa tillsynen avseende den verksamhet eller åtgärd som skadan härrör från Vattenverksamheter, utom sådana som klassas som miljöfarlig verksamhet B7 Vattenverksamheter, utom sådana enligt B8 (Ö) Länsstyrelsen B8 Vattentäkter för vilka kommunal nämnd föreskrivit om tillståndsplikt med stöd av 9 kap. 10 § miljöbalken Kommunal nämnd B9 Vattenverksamheter som får företas utan tillstånd (Ö) Länsstyrelsen Täkter, utom sådana som klassas som vattenverksamhet B10 Tillståndspliktiga täkter utom sådana enligt B11 (Ö) Länsstyrelsen B11 Husbehovstäkter för vilka föreskrivits om tillståndsplikt med stöd av 12 kap. 1 § andra stycket miljöbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2005 (Ö) Länsstyrelsen B12 Ej tillståndspliktiga täkter (Ö) Länsstyrelsen Tillsyn enligt 17 kap. miljöbalken B13 Tillsyn över efterlevnaden av vad som beslutats med stöd av