Fordonsförordning (2002:925)

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Denna förordning innehåller bestämmelser om

Förordningen gäller inte

eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden, eller

2 §

Ett fordon som enligt 14 eller 16 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister är undantaget från registreringsplikt skall i tillämpliga delar uppfylla de krav på beskaffenhet och utrustning som anges i 2 kap.

Ett fordon som enligt 15 § lagen om vägtrafikregister är undantaget från registreringsplikt anses uppfylla kraven i 2 kap. om det får användas i registreringslandet och är i trafikdugligt skick.

Kontroll av sådana fordon som avses i första och andra styckena får ske på det sätt som framgår av 9 kap. 10 § och 10 kap.

3 §

I följande författningar finns bestämmelser i nedan angivna ämnen, nämligen

(1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap,

(2001:1085) om motorfordons avgasrening.

Bestämmelser om vilken kontroll enligt denna förordning som ett fordon skall ha gått igenom för att få tas i bruk första gången finns i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.

Förordning (2004:868).

4 §

I denna förordning avses med tillverkare den som inför godkännandemyndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande och för produktionsöverensstämmelse, dock utan krav på att vara direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som typgodkännandet avser.

I övrigt har de beteckningar som används i denna förordning samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och i fordonslagen (2002:574), om inte något annat anges.

5 §

Ägaren av ett fordon som är i bruk är skyldig att underhålla och sköta det så att det är i föreskrivet skick.

Ägaren av ett fordon är också skyldig att se till att fordonet inte används i strid med bestämmelserna i denna förordning eller bestämmelser eller förbud som har meddelats med stöd av förordningen.

6 §

Bestämmelserna i denna förordning om ägaren av ett fordon tillämpas på innehavaren av det när det är fråga om fordon som innehas

7 §

Om den som äger ett motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret, eller den som innehar det under sådana omständigheter som sägs i 6 §, inte har fyllt 18 år och en förmyndare för honom eller henne har registrerats i vägtrafikregistret, tillämpas bestämmelserna om ägaren i denna förordning på förmyndaren. Förordning (2006:1063).

2 kap. Fordons beskaffenhet och utrustning

1 §

Ett fordon får användas endast om det är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller bestämmelserna i detta kapitel samt de föreskrifter som myndigheter meddelar med stöd av bestämmelserna i 11 kap.

Trots bestämmelserna i första stycket får ett fordon användas om det behövs för provkörning eller bogsering av det eller för liknande ändamål och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Detsamma gäller i fall som avses i 18 § 2 lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

2 §

Ett utrymme för den som färdas i ett motordrivet fordon skall vara inrättat och utrustat så, att personskada vid en trafikolycka eller en inbromsning hindras eller begränsas.

Förarplatsen i ett motorfordon eller i ett terrängmotorfordon skall vara rymlig och anordnad så, att den medger en lämplig körställning och en god uppsikt över omgivningen.

3 §

Anordningar som är avsedda för manövreringen av ett motordrivet fordon eller i övrigt för att användas av föraren under färd skall vara inrättade och placerade så, att förväxling undviks och föraren lätt kan komma åt dem utan att trafiksäkerheten åsidosätts.

4 §

Ett fordon skall vara konstruerat så, att risk för brand, explosion eller skada av annan orsak i möjligaste mån undanröjs. Behållare och ledningar för gasformigt bränsle för fordons framdrivning får inte finnas i ett utrymme som är avsett för personbefordran.

5 §

Ett motorfordon och ett släpfordon till ett sådant fordon skall ha en yttre utformning som är godtagbar med hänsyn till risken för skada på andra trafikanter och som även i övrigt uppfyller trafiksäkerhetens krav.

EG-regler

6 §

Med de undantag som anges i andra stycket skall ett nytt fordon, som har godkänts enligt nedanstående EG-direktiv (ramdirektiv), är försett med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt ett särdirektiv till ett ramdirektiv, och som är åtföljt av ett giltigt intyg om överensstämmelse i enlighet med de mallar som finns i bilagor till ramdirektiven, i fråga om fordonets konstruktion och funktion anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte

Förordning (2006:437).

7 §

Ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av ett giltigt godkännande enligt ett särdirektiv till ramdirektiv 70/156/EEG, 2002/24/EG eller 2003/37/EG och som är försett med ett typgodkännandemärke om så föreskrivs i det tillämpliga särdirektivet skall vad avser beskaffenheten anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.

Förordning (2004:1362).

8 §

Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som är EG-typgodkänd av en typgodkännandemyndighet i en annan stat allvarligt äventyrar trafiksäkerheten, trots att de åtföljs av ett giltigt intyg om överensstämmelse eller har föreskriven märkning, får godkännandemyndigheten besluta att de inte får registreras, säljas eller tas i bruk.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader.

9 §

Bestämmelserna i 6-8 §§ gäller även fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.

ECE-regler

10 §

Ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, som med stöd av ett sådant tillstånd som avses i 4 kap. 4 § har försetts med ett där angivet märke, skall med avseende på typen anses stämma överens med vad som med stöd av denna förordning föreskrivs om systemets, komponentens eller den separata tekniska enhetens beskaffenhet.

Detta gäller i förhållande till en främmande stat även för ett sådant system eller en sådan komponent eller separat teknisk enhet som enligt sitt märke har typgodkänts där enligt ett reglemente, som av Sverige har antagits som bilaga till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter. Detta gäller dock endast om systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten är tillverkad inom ett sådant till staten hörande område som avses i artikel 3 i överenskommelsen.

11 §

Om godkännandemyndigheten finner att ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet av en typ som är ECE- typgodkänd av en godkännandemyndighet i en annan stat allvarligt äventyrar trafiksäkerheten eller miljön, trots att de har föreskriven märkning, får myndigheten besluta att de inte får registreras, säljas eller tas i bruk.

3 kap. EG-typgodkännande

1 §

I detta kapitel avses med

• etappvis typgodkännande: det förfarande genom vilket det intygas att en fordonstyp som inte är färdigbyggd, eller en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, uppfyller de tilllämpliga tekniska kraven i direktiv 70/156/EEG eller 2003/37/EG eller i särdirektiv till dessa ramdirektiv,

• fordonstyp: fordon som inte skiljer sig från varandra i fråga om tillverkare, tillverkarens typbeteckning eller väsentliga konstruktions- eller formgivningsaspekter som chassi eller bottenplatta (gäller uppenbara och grundläggande skillnader) och motor (inre förbränning, el eller hybrid),

• teknisk tjänst: en organisation som har utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion. Förordning (2004:1362).

2 §

Ett EG-typgodkännande skall meddelas för en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller de tillämpliga kraven i de direktiv som anges i 2 kap. 6 och 7 §§.

Ett EG-typgodkännande kan meddelas på grundval av provning som har utförts av en teknisk tjänst i enlighet med det tillämpliga direktivet, eller av provning som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.

3 §

Förfarandet med EG-typgodkännande tillämpas för fordon av kategori M1 som har en inre förbränningsmotor, för mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar samt för traktorer.

Förordning (2004:1362).

4 §

I fråga om EG-typgodkännande delas fordon in i kategorier enligt följande:

Ett fordon som är avsett att användas på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som har minst fyra hjul och är konstruerat för en maximihastighet över 25 kilometer i timmen.

Dock undantas spårbundna fordon, jordbruks- och skogsbrukstraktorer, mopeder, motorcyklar och motorredskap.

EG-motorfordon som har minst fyra hjul samt är konstruerade och byggda för persontransport.

Kategori M1: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med högst åtta sittplatser utöver förarplatsen.

Kategori M2: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta sittplatser utöver förarplatsen och en högsta vikt som inte överstiger 5 ton.

Kategori M3: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta sittplatser utöver förarplatsen och en högsta vikt som överstiger 5 ton.

EG-motorfordon som har minst fyra hjul samt är konstruerade och byggda för godstransport.

Kategori N1: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som inte överstiger 3,5 ton.

Kategori N2: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som överstiger 3,5 ton men inte 12 ton.

Kategori N3: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som överstiger 12 ton.

För dragfordon som har utformats för att kopplas samman med en påhängsvagn eller en släpkärra skall den vikt som ligger till grund för klassificeringen vara dragfordonets vikt i körklart skick plus den vikt som motsvarar den största statiska vertikala belastning som påhängsvagnen eller släpkärran för över till dragfordonet samt, i tillämpliga fall, den största vikten av dragfordonets egen last.

Släpvagnar (inklusive påhängsvagnar).

Kategori O1: Släpvagnar med en högsta vikt som inte överstiger 0,75 ton.

Kategori O2: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 0,75 ton men inte 3,5 ton.

Kategori O3: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 3,5 ton men inte 10 ton.

Kategori O4: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 10 ton.

För påhängsvagnar och släpkärror skall den vikt som ligger till grund för klassificeringen vara den statiska vertikala belastning som påhängsvagnens eller släpkärrans axel eller axlar för över till marken då den kopplas till dragfordonet med maximal last.

Jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul eller band, och med motor, som har minst två axlar, som är konstruerade för en maximal hastighet om lägst 6 kilometer i timmen, vars främsta funktion är som dragfordon och som konstruerats särskilt för att dra, skjuta, frakta eller driva viss utbytbar utrustning avsedd att användas inom jord- eller skogsbruk, eller för att dra släpvagnar avsedda att användas inom jord- eller skogsbruk.

En traktor kan utrustas för transport av last i jordbruks- eller skogsbrukssammanhang eller med passagerarsäten.

Kategori T1: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som understiger 40 kilometer i timmen, vars minsta spårvidd på den av axlarna som är närmast föraren inte understiger 1 150 millimeter, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kilogram och vars markfria gång inte överstiger 1 000 millimeter.

Kategori T2: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som understiger 40 kilometer i timmen, vars minsta spårvidd understiger 1 150 millimeter, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kilogram och vars markfria gång inte överstiger 600 millimeter. När värdet på traktorns tyngdpunkt i höjdled (mätt från marken), delat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd, är större än 0,90 begränsas emellertid den konstruktionsmässiga maximihastigheten till 30 kilometer i timmen.

Kategori T3: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet av 40 kilometer i timmen, vars vikt i olastat och körklart tillstånd är högst 600 kilogram.

Kategori T4: Hjultraktorer konstruerade för sådana särskilda ändamål som anges i tillägg 1 i kapitel B i bilaga II till direktiv 2003/37/EG och för en maximal hastighet av 40 kilometer i timmen.

Kategori T5: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

Kategori C1: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T1.

Kategori C2: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T2.

Kategori C3: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T3.

Kategori C4: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T4.

Kategori C5: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T5.

Alla sorters släpvagnar för jord- eller skogsbruk, främst avsedda för transport av last och konstruerade för att kopplas samman med en traktor för utnyttjande i jord- och skogsbruk.

Släpvagnar där lasten delvis fraktas av dragfordonet tillhör denna kategori. Med traktorsläp likställs fordon som är kopplade till en traktor och som omfattar ett fast redskap, om förhållandet mellan den totala tekniskt tillåtna vikten och det olastade fordonets vikt är större än eller lika med 3,0 och om fordonet inte är avsett för att behandla material.

Kategori R1: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel inte överstiger 1 500 kilogram.

Kategori R2: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 1 500 kilogram och är mindre än eller lika med 3 500 kilogram.