LegalizeLag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar
Finansinspektionen får göra undersökningar hos de företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna.
Rapportering av stora exponeringar
15 §
Ett institut och det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 11 § ska upprätta den gruppbaserade redovisningen ska fortlöpande rapportera stora exponeringar till Finansinspektionen.
Om ett instituts eller en finansiell företagsgrupps exponeringar överstiger något av de i 7 kap. angivna gränsvärdena, ska institutet eller det företag som enligt 12 § ska upprätta den gruppbaserade redovisningen omgående anmäla detta till Finansinspektionen. Inspektionen får i ett beslut ange en viss tid inom vilken exponeringarna ska sänkas till de tillåtna gränsvärdena. Om 7 kap. 3 § tredje stycket är tillämpligt, får Finansinspektionen i varje enskilt fall besluta att institutet får överskrida gränsvärdet på 100 procent. Lag (2011:752).
Rapportering av kapitalbas och kapitalkrav
16 §
Ett institut skall fortlöpande rapportera sin kapitalbas och sitt kapitalkrav till Finansinspektionen.
Databasen för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna
16 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt 15 § första stycket och 16 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån. Lag (2014:490).
Tystnadsplikt
17 §
En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett holdingföretag med blandad verksamhet som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 13 § skall lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse.
Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare
18 §
Ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett holdingföretag med blandad verksamhet är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.
Meddelandeförbud
19 §
Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 18 § får förordna att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 18 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet skall vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, skall undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förordnandet skall upphöra.
Avgifter
20 §
Institut som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser. Lag (2014:490).
11 kap. Moderföretag utanför EES
1 §
Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 eller 126 i kreditinstitutsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt. Lag (2013:671).
2 §
Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i kreditinstitutsdirektivet.
Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten. Lag (2012:196).
3 §
Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.
Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn.
Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.
Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används. Lag (2013:671).
12 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse
1 §
Om ett institut eller en finansiell företagsgrupp inte uppfyller kraven i denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen, skall Finansinspektionen förelägga institutet eller det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.
Om ett institut bryter mot denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.
2 §
Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag. Lag (2013:671).
3 §
Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.
Förseningsavgift
4 §
Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2013:671).
5 §
Förseningsavgiften skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
6 §
Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §.
7 §
Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 5 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
8 §
En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Ansvarsbestämmelse
9 §
Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 10 kap. 19 §.
13 kap. Bemyndiganden
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
vilka positioner som ska ingå i handelslagret enligt 1 kap.
7 § och omfattningen av dessa,
vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap.
9 § och villkoren för det,
vilka åtgärder ett institut ska vidta för att dess riktlinjer och instruktioner ska uppfylla kraven i 1 kap. 10 §
första stycket,
villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 6 §
och hur kapitalkravet enligt den paragrafen ska beräknas,
beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §,
villkoren för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt ska beräknas enligt samma kapitel,
hur ett institut som har tillstånd att använda en internmetod för kreditrisker ska beräkna förväntade förlustbelopp och de avsättningar och värderegleringar som gjorts för att täcka förlusterna samt hur förväntade förlustbelopp för aktieexponeringar och positiva eller negativa belopp som uppkommer vid en jämförelse mellan förväntade förlustbelopp i övrigt och gjorda avsättningar och värderegleringar ska behandlas enligt 3 kap. 9 § när kapitalbasens storlek beräknas,
när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och ett medverkande institut ska beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap. 2 §,
vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd att använda metoden med interna modeller enligt 4 kap. 4 §
andra stycket,
hur ett institut som använder schablonmetoden enligt 4 kap. 5 § ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett exportkreditorgans kreditvärderingar ska få användas för att bestämma riskvikter enligt 4 kap. 6 §,
hur ett institut som har tillstånd att använda internmetoden ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt 4 kap. 7 §,
vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd att använda internmetoden enligt 4 kap. 7 §,
i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket,
under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och internmetoderna eller införa en internmetod stegvis enligt 4 kap. 9 §,
vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och kreditvärderingar ska uppfylla för att kreditvärderingsföretagen ska godkännas enligt 4 kap. 12 §,
hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen,
vilka kreditriskskydd som får användas för att reducera ett riskvägt exponeringsbelopp, under vilka förutsättningar olika kreditriskskydd får beaktas och hur kreditriskskyddets riskreducerande effekter ska beräknas enligt 4 kap. 15 § för ett institut som använder schablonmetoden eller den grundläggande internmetoden för exponeringen,
hur kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker ska beräknas enligt 5 kap. 1 §,
hur ett institut som använder någon av schablonmetoderna för positionsrisk, avvecklingsrisk, valutakursrisk eller råvarurisk ska beräkna kapitalkravet för marknadsrisker enligt 5 kap. 2 §,
vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska få tillstånd att använda egna riskberäkningsmodeller enligt 5 kap. 3 §,
hur ett institut som använder basmetoden ska beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 2 §,
hur ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker ska beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och 5 §§,
vilka krav som ställs på ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker enligt 6 kap. 4 §,
vilka villkor ett institut ska uppfylla för att få använda en annan beräkningsgrund för vissa affärsområden enligt 6 kap.
5 §,
vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska få tillstånd att använda internmätningsmetoden enligt 6 kap.
7 §,
i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 6 kap. 7 § andra stycket,
vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §,
hur exponeringarna ska värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,
under vilka förutsättningar en grupp av kunder med inbördes anknytning föreligger enligt 7 kap. 4 § första stycket och hur instituten ska analysera sina exponeringar för att avgöra om det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning,
vilka exponeringar som ska anses utgöra exponeringar enligt 7 kap. 6 § första stycket 3,
vilka poster som helt eller delvis får undantas vid beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap.
6 § andra stycket,
under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7 § får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med beaktande av kreditriskskydd och vilka krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder ska uppfylla,
vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut ska uppfylla enligt 7 kap. 8 §,
vad som ska utgöra ett behållande av ett ekonomiskt intresse netto och när undantag från behållande av ett ekonomiskt intresse får göras enligt 7 a kap. 1 §,
vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap.
2 § innan det får ta position i en värdepapperisering,
vilka krav som ett institut löpande ska uppfylla enligt 7 a kap. 3 § efter det att institutet investerat i en värdepapperisering,
vilken information som ska lämnas av medverkande institut eller originator enligt 7 a kap. 6 §,
vilken förhöjd riskvikt som ska gälla för värdepapperiseringen enligt 7 a kap. 7 §,
vilken information som ska offentliggöras enligt 8 kap.
2 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas och hur informationens riktighet ska kontrolleras,
i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla enligt 9 kap. 2 §,
under vilka förutsättningar tillstånd att räkna in vissa dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får ges,
vilken information som ska offentliggöras enligt 9 kap.
7 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas och hur informationens riktighet ska kontrolleras,
hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § ska upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder,
hur konsolideringen ska ske enligt 9 kap. 10 §,
hur kapitalbasen ska beräknas enligt 9 kap. 11 §,
innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som ska lämnas enligt 10 kap.
11 §,
vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen ska avse och vid vilka tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen ska ges in enligt 10 kap. 12 §,
vilka företag som enligt 10 kap. 12 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen, om det finns en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,
omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att rapportera stora exponeringar enligt 10 kap. 15 §, och
omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att rapportera kapitalbas och kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.
Lag (2011:752).
2 §
Regeringen får meddela föreskrifter om
indelningen i kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 13 §, och
sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 20 § första stycket.
14 kap. Överklaganden
1 §
Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.
Övergångsbestämmelser 2011:752
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011 i fråga om 1 kap. 3 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 12 §, 7 kap. 1, 1 a, och 3-8 §§, 7 a kap., 9 kap. 2, 7 och 10 §§, 10 kap. 3, 4, 6 a-6 d, 9, 12 och 15 §§, 11 kap. 3 §, 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 § och i övrigt den 31 december 2011.
2013:671
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den rapporteringsskyldighet som avser tiden före den 1 januari 2014.
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.
Denna text publiceras på de villkor för vidareutnyttjande som Riksdagen själv fastställer, inte under en Legalize-licens eller en public domain-licens.
Riksdagen
Fri användning med källhänvisning (Riksdagens öppna data)
Källa: Sveriges riksdag (Riksdagens öppna data). Detta projekt drivs inte av och är inte godkänt av Sveriges riksdag.