Förordning (2010:1008) om betaltjänster

1 §

Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig för det register som förs enligt 8 kap. 5 § lagen (2010:751) om betaltjänster. Förordning (2018:339).

2 §

Har upphävts genom förordning (2018:339).

3 §

I registret registreras uppgifter för varje betalningsinstitut, registrerad betaltjänstleverantör, ombud och filial samt företag som gjort anmälan enligt 1 kap. 9 § lagen (2010:751) om betaltjänster. Utöver vad som följer av 8 kap. 5 § samma lag ska registret innehålla uppgifter om namn eller företagsnamn och om personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. Förordning (2018:1836).

4 §

Finansinspektionen ska anteckna i registret när myndigheten har fattat beslut om föreläggande att upphöra med verksamheten. Bemyndiganden

5 §

Finansinspektionen får i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster meddela föreskrifter om 1. vad som utgör tillräckliga styr- och kontrollformer för verksamheten med betaltjänster enligt 2 kap. 6 § första stycket 2, 2. fullgörandet av anmälningar och underrättelser enligt

4 kap. Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska

5 a §

När det gäller lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner får Finansinspektionen meddela föreskrifter om vilka upplysningar en betalningsordning för kontokort eller en bearbetningsenhet ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, och hur uppgiftsskyldigheten ska fullgöras. Förordning (2016:416).

6 §

Innan Finansinspektionen meddelar föreskrifter med stöd av 5 § 18, ska inspektionen ge Riksbanken och Statistiska centralbyrån tillfälle att yttra sig. Förordning (2018:178).

6 a §

Polismyndigheten får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt 3 kap. 13 a § första stycket och 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska lämnas. Förordning (2025:198).

6 b §

Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett företag ska lämna enligt 9 kap. 3 § första stycket lagen (2010:751) om betaltjänster och till vilken myndighet uppgifterna ska lämnas. Förordning (2019:1229).

6 c §

Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om hur avvikelsen enligt 9 kap. 7 § 1 lagen (2010:751) om betaltjänster ska fastställas. Förordning (2019:1229). Vissa skyldigheter för Finansinspektionen

7 §

Har upphävts genom förordning (2019:408).

8 §

Finansinspektionen ansvarar för att det finns en kostnadsfri webbplats för jämförelse av betaltjänstleverantörers avgifter för de betaltjänster som avses i 4 a kap. 4 a § lagen (2010:751) om betaltjänster. Webbplatsen ska utformas i enlighet med det som anges i artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (betalkontodirektivet), i den ursprungliga lydelsen. Webbplatsen får även innehålla information om den servicenivå som betaltjänstleverantörerna erbjuder. Förordning (2019:408).

9 §

Finansinspektionen ska öka medvetenheten om betalkonton med grundläggande funktioner, tillgång till och avgifter för betalkonton samt alternativ tvistlösning enligt lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden. Förordning (2017:344).

10 §

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av artikel 27 i betalkontodirektivet, i den ursprungliga lydelsen. Förordning (2019:126).

11 §

Finansinspektionen ska tillhandahålla Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken en sammanställning av de uppgifter om svikliga förfaranden som inspektionen tagit emot från betaltjänstleverantörer enligt 5 b kap. 2 § andra stycket lagen (2010:751) om betaltjänster. Förordning (2018:178).

12 §

Finansinspektionen ska på sin webbplats tillhandahålla det informationsmaterial om konsumenters rättigheter som avses i 4 kap. 3 a § lagen (2010:751) om betaltjänster. Förordning (2018:178). Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

13 §

Vid tillämpningen av 9 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster får 1. högst 0,3 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd än 25 kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för kontantuttag, och 2. högst 1,22 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd än 25 kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för dagskasseinsättning. Befolkningens storlek och folkbokföringsadresser ska bestämmas med ledning av uppgifter som tillhandahålls från Statistiska centralbyrån. Uppgifterna ska uppdateras varje år. Förordning (2019:1229). Övergångsbestämmelser 2017:344 Denna förordning träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 7 och 8 §§ och i övrigt den 1 juni 2017. 2019:1229 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 6 b § och i övrigt den 1 januari 2021.