Luftkvalitetsförordning (2010:477)

1 §

Denna förordning är meddelad med stöd av - 5 kap. 1 § miljöbalken i fråga om 8-25 §§, - 5 kap. 6 a § miljöbalken i fråga om 30 c och 37 a §§, - 5 kap. 10 § miljöbalken i fråga om 32-37, 45 och 47 §§, - 5 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 26, 27, 30, 30 c, 38, 43, 44 och 49 §§, - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 50 § andra stycket, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2024:396). Definitioner

2 §

I denna förordning avses med luftkvalitetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa, i lydelsen enligt kommissionens direktiv (EU) 2015/1480, och direktivet om metaller och PAH i luft: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften, i lydelsen enligt kommissionens direktiv (EU) 2015/1480. Förordning (2020:822).

3 §

Med utomhusluft avses i denna förordning utomhusluften med undantag av arbetsplatser samt vägtunnlar och tunnlar för spårbunden trafik.

4 §

Med tätbebyggelse avses i denna förordning tätbebyggt område med 1. en befolkningskoncentration med mer än 250 000 invånare, eller 2. en sådan befolkningstäthet per kvadratkilometer att det är motiverat att utvärdera och kontrollera luftkvaliteten, om befolkningskoncentrationen är högst 250 000 invånare.

5 §

I denna förordning avses med PM10: partiklar som inte är större än att de kan passera genom ett selektivt intag som med 50 procents effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 10 mikrometer, PM2,5: partiklar som inte är större än att de kan passera genom ett selektivt intag som med 50 procents effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 2,5 mikrometer, och kväveoxider: summan av det volymmässiga blandningsförhållandet i luften (ppbv) av kvävemonoxid och kvävedioxid uttryckt som masskoncentrationen av kvävedioxid (mikrogram per kubikmeter). Förordning (2019:1260).

6 §

I denna förordning avses med tröskelvärde för information: det gränsvärde som anges i bilaga 2, då ett ämnes koncentration i utomhusluften är så hög att en kortvarig exponering innebär en risk för hälsan hos särskilt känsliga grupper i befolkningen, och tröskelvärde för larm: det gränsvärde som anges i bilaga 2, då ett ämnes koncentration i utomhusluften är så hög att en kortvarig exponering innebär en risk för människors hälsa.

7 §

Med åttatimmarsmedelvärde avses i denna förordning ett medelvärde som beräknas under ett dygn genom att ett åttatimmarsgenomsnitt bestäms för varje timme. Varje åttatimmarsgenomsnitt bestäms som medelvärdet av de åtta senaste timmarnas uppmätta värden. Dygnsvärdet bestäms som det högsta av de under dygnet bestämda tjugofyra åttatimmarsgenomsnitten. Det första åttatimmarsgenomsnittet avser tiden från klockan 17.00 det närmast föregående dygnet till klockan 1.00 det aktuella dygnet och det sista åttatimmarsgenomsnittet avser tiden från klockan 16.00 det aktuella dygnet till klockan 24.00 samma dygn. Miljökvalitetsnormer

8 §

Miljökvalitetsnormerna i 10-14, 17 och 18 §§, 19 § 2, 20 § första stycket 1 samt 25 § anger föroreningsnivåer som enligt 5 kap. 2 § första stycket 1 miljöbalken inte får överskridas. Om annat inte anges i normen, ska varje överskridande av föroreningsnivån anses innebära att normen inte följs.

9 §

Miljökvalitetsnormerna i 15 och 16 §§, 19 § 1, 20 § första stycket 2 samt 21-24 §§ anger föroreningsnivåer enligt 5 kap. 2 § första stycket 2 miljöbalken. När det i normen anges att en föroreningsnivå inte bör överskridas eller att det ska eftersträvas att en föroreningsnivå inte överskrids, ska ett överskridande av föroreningsnivån anses innebära att normen inte följs endast om överskridandet beror på 1. verksamheter eller åtgärder som varaktigt och i betydande omfattning motverkar möjligheterna att inte överskrida föroreningsnivån, och 2. att rimliga åtgärder inte vidtagits för att undvika att föroreningsnivån överskrids. Kvävedioxid och kväveoxider

10 §

För att skydda människors hälsa får kvävedioxid inte förekomma i utomhusluft med mer än 1. i genomsnitt 90 mikrogram per kubikmeter luft under en timme (timmedelvärde), 2. i genomsnitt 60 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde), och 3. i genomsnitt 40 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår(årsmedelvärde). Det värde som anges i första stycket 1 får överskridas 175 gånger per kalenderår förutsatt att föroreningsnivån aldrig överstiger 200 mikrogram per kubikmeter luft under en timme mer än 18 gånger per kalenderår. Det värde som anges i första stycket 2 får överskridas 7 gånger per kalenderår.

11 §

För att skydda växtligheten får kväveoxider, i områden där det är minst 20 kilometer till närmaste tätbebyggelse eller 5 kilometer till annat bebyggt område, industriell anläggning eller motorväg, i stället för det som sägs i 10 §, inte förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 30 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). Svaveldioxid

12 §

För att skydda människors hälsa får svaveldioxid inte förekomma i utomhusluft med mer än 1. i genomsnitt 200 mikrogram per kubikmeter luft under en timme (timmedelvärde), och 2. i genomsnitt 100 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde). Det värde som anges i första stycket 1 får överskridas 175 gånger per kalenderår förutsatt att föroreningsnivån aldrig överstiger 350 mikrogram per kubikmeter luft under en timme mer än 24 gånger per kalenderår. Det värde som anges i första stycket 2 får överskridas 7 gånger per kalenderår förutsatt att föroreningsnivån aldrig överstiger 125 mikrogram per kubikmeter luft mer än 3 gånger per kalenderår.

13 §

För att skydda växtligheten får svaveldioxid, i områden där det är minst 20 kilometer till närmaste tätbebyggelse eller 5 kilometer till annat bebyggt område, industriell anläggning eller motorväg, i stället för det som sägs i 12 §, inte förekomma i utomhusluft med mer än 1. i genomsnitt 20 mikrogram per kubikmeter luft under perioden den 1 oktober till och med den 31 mars (vintermedelvärde), och 2. i genomsnitt 20 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). Kolmonoxid

14 §

För att skydda människors hälsa får kolmonoxid inte förekomma i utomhusluft med mer än 10 milligram per kubikmeter luft som högsta åttatimmarsmedelvärde under ett dygn. Ozon

15 §

För att skydda människors hälsa och i den utsträckning som det är möjligt med hänsyn till hur ozonbildande ämnen transporteras i luften och bildar ozon, ska det eftersträvas att ozon inte förekommer i utomhusluft med mer än 120 mikrogram per kubikmeter luft som högsta åttatimmarsmedelvärde under ett dygn.

16 §

För att skydda växtligheten och i den utsträckning som det är möjligt med hänsyn till hur ozonbildande ämnen transporteras i luften och bildar ozon, ska det eftersträvas att ozon inte förekommer i utomhusluft 1. till och med den 31 december 2019 med mer än 18 000 mikrogram beräknat enligt exponeringsindex AOT 40 och bestämt som ett genomsnittligt värde under en femårsperiod, 2. från och med den 1 januari 2020 med mer än 6 000 mikrogram beräknat enligt exponeringsindex AOT 40. Om det på grund av ofullständiga uppgifter inte är möjligt att fastställa årsvärden för en femårsperiod, ska det värde som avses i första stycket 1 bestämmas som ett genomsnittligt värde under en treårsperiod. Exponeringsindex AOT 40 uttrycks i mikrogram per kubikmeter luft för en viss tidsperiod och avser värde för summerade överskridanden av en viss halt ozon. Exponeringsindex AOT 40 beräknas på följande sätt. Under perioden från och med den 1 maj till och med den 31 juli varje år ska det för varje timme mellan klockan 8.00 och 20.00 bestämmas ett timmedelvärde för ozonhalten. Varje timmedelvärde bestäms som skillnaden mellan den koncentration av ozon som överstiger 80 mikrogram per kubikmeter luft och 80 mikrogram per kubikmeter luft. Skillnaderna summeras först för varje dag och sedan till en totalsumma för hela perioden. Bensen

17 §

För att skydda människors hälsa får bensen inte förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 5 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). Partiklar (PM10)

18 §

För att skydda människors hälsa får partiklar (PM10) inte förekomma i utomhusluft med mer än 1. i genomsnitt 50 mikrogram per kubikmeter luft under ett dygn (dygnsmedelvärde), och 2. i genomsnitt 40 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde). Det värde som anges i första stycket 1 får överskridas 35 gånger per kalenderår. Partiklar (PM2,5)

19 §

För att skydda människors hälsa 1. ska det eftersträvas att partiklar (PM2,5) till och med den 31 december 2014 inte förekommer i utomhusluft med mer än i genomsnitt 25 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde), 2. får partiklar (PM2,5) från och med den 1 januari 2015 inte förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 25 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde).

20 §

För att skydda människors hälsa 1. får den nationella nivån för den genomsnittliga exponeringen på befolkningen av partiklar (PM2,5) från och med den 1 januari 2015 inte överskrida 20 mikrogram per kubikmeter luft, 2. ska det eftersträvas att den nationella nivån för den genomsnittliga exponeringen på befolkningen av partiklar (PM2,5) från och med den 1 januari 2020 procentuellt har minskats i enlighet med bilaga XIV B till luftkvalitetsdirektivet. Den nationella nivån för den genomsnittliga exponeringen på befolkningen av partiklar (PM2,5) ska baseras på det sammanlagda medelvärdet för koncentrationen av partiklar (PM2,5) på urbana bakgrundsplatser under en treårsperiod i enlighet med bilaga XIV A till luftkvalitetsdirektivet. Bens(a)pyren

21 §

För att skydda människors hälsa ska det eftersträvas att bens(a)pyren inte förekommer i utomhusluft med mer än i genomsnitt 1 nanogram per kubikmeter luft, beräknat vid provtagning och mätning av PM10 under ett kalenderår (årsmedelvärde). Förordning (2013:123). Arsenik

22 §

För att skydda människors hälsa ska det eftersträvas att arsenik inte förekommer i utomhusluft med mer än i genomsnitt 6 nanogram per kubikmeter luft, beräknat vid provtagning och mätning av PM10 under ett kalenderår (årsmedelvärde). Förordning (2013:123). Kadmium

23 §

För att skydda människors hälsa ska det eftersträvas att kadmium inte förekommer i utomhusluft med mer än i genomsnitt 5 nanogram per kubikmeter luft, beräknat vid provtagning och mätning av PM10 under ett kalenderår (årsmedelvärde). Förordning (2013:123). Nickel

24 §

För att skydda människors hälsa ska det eftersträvas att nickel inte förekommer i utomhusluft med mer än i genomsnitt 20 nanogram per kubikmeter luft, beräknat vid provtagning och mätning av PM10 under ett kalenderår (årsmedelvärde). Förordning (2013:123). Bly

25 §

För att skydda människors hälsa får bly inte förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 0,5 mikrogram per kubikmeter luft, beräknat vid provtagning och mätning av PM10 under ett kalenderår (årsmedelvärde). Kontroll av luftkvaliteten

26 §

Varje kommun ska kontrollera att miljökvalitetsnormerna i 10, 12, 14, 17-19 och 21-25 §§ följs inom kommunen. Kontrollen får ske genom samverkan mellan flera kommuner. Kontrollen ska ske genom mätningar, beräkningar eller skattning, genom analyser samt genom redovisningar och rapportering. Om kontrollen sker genom mätningar, ska den ske 1. i de områden och på de platser där det är sannolikt att befolkningen exponeras för de högsta koncentrationerna, och 2. i de områden och på de platser som är representativa för den exponering som befolkningen i allmänhet är utsatt för. Förordning (2013:123).

27 §

Om tidigare mätningar eller beräkningar av luftkvaliteten enligt 26 § under en representativ tidsrymd visar att värdet för en genomsnittsperiod 1. överstiger den övre utvärderingströskeln enligt bilaga 1, ska kontrollen ske genom mätning som kan kompletteras med beräkning eller mätning med lägre kvalitetskrav, 2. understiger den övre utvärderingströskeln enligt bilaga 1, får kontrollen ske genom en kombination av mätning och beräkning, eller 3. understiger den nedre utvärderingströskeln enligt bilaga 1, får kontrollen ske genom enbart beräkning eller skattning eller en kombination av metoderna. Förordning (2013:123).

28 §

Naturvårdsverket ska 1. kontrollera förekomsten av kväveoxider och svaveldioxid enligt 11 och 13 §§ i regional bakgrund i enlighet med artikel 14.2 i och bilaga III A1, och bilaga III B2 samt bilaga V C till luftkvalitetsdirektivet, 2. kontrollera förekomsten av ozon enligt 15 och 16 §§ i enlighet med artiklarna 9-11 i och bilaga VII A2 till luftkvalitetsdirektivet, 3. mäta partiklar (PM2,5) enligt 20 § i urban bakgrund i enlighet med bilaga III, bilaga V B och bilaga XIV A till luftkvalitetsdirektivet, 4. fastställa en nationell nivå för den genomsnittliga exponeringen på befolkningen av partiklar (PM2,5) enligt 20 § andra stycket i enlighet med bilaga XIV A till luftkvalitetsdirektivet, 5. mäta partiklar (PM2,5) i regional bakgrund i enlighet med artikel 6.5 i luftkvalitetsdirektivet, 6. kontrollera bidraget av bens(a)pyren i luften genom att mäta andra polycykliska aromatiska kolväten i regional bakgrund i enlighet med artikel 4.8 i direktivet om metaller och PAH i luft, 7. mäta arsenik, kadmium, nickel, gasformigt totalkvicksilver, bens(a)pyren och andra polycykliska aromatiska kolväten i regional bakgrund i enlighet med artikel 4.9 i direktivet om metaller och PAH i luft, och 8. mäta det totala nedfallet av arsenik, kadmium, nickel, kvicksilver, bens(a)pyren och andra polycykliska aromatiska kolväten i regional bakgrund i enlighet med artikel 4.9 i direktivet om metaller och PAH i luft. Förordning (2020:822).

29 §

Naturvårdsverket ska 1. utse de zoner och tätbebyggelser som behövs till följd av artikel 4 i luftkvalitetsdirektivet, 2. klassificera de zoner och tätbebyggelser som avses i första punkten och se över klassificeringen i enlighet med artikel 5 i samma direktiv, och 3. utse de zoner och tätbebyggelser som behövs till följd av artikel 3 i direktivet om metaller och PAH i luft. Förordning (2019:1260).

30 §

Om kontrollen enligt 26 och 27 §§ visar att en föroreningsnivå som anges i miljökvalitetsnormerna kan antas komma att överskridas i en kommun, ska kommunen omedelbart underrätta Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser.

30 a §

Naturvårdsverket ska vid behov utvärdera kommunernas genomförande av kontrollen enligt 26 och 27 §§ och underrätta kommunerna om resultatet av utvärderingen. Förordning (2024:396).

30 b §

Naturvårdsverket ska ansvara för dokumentation och översyn i enlighet med bilaga III D till luftkvalitetsdirektivet. Förordning (2024:396). Förebyggande luftkvalitetsstrategi

30 c §

Om kontrollen enligt 26 och 27 §§ visar att en föroreningsnivå överskrider eller kan antas överskrida den övre utvärderingströskeln enligt bilaga 1, ska kommunen 1. underrätta Naturvårdsverket, och 2. upprätta en förebyggande luftkvalitetsstrategi. Den förebyggande luftkvalitetsstrategin ska innehålla åtgärder eller insatser som syftar till att föroreningshalterna långsiktigt sänks eller inte ökar. Den ska uppdateras minst vart fjärde år, så länge det finns behov av en luftkvalitetsstrategi. Skyldigheten att underrätta Naturvårdsverket eller upprätta en förebyggande luftkvalitetsstrategi gäller inte om det finns behov av ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 7 § miljöbalken eller om ett åtgärdsprogram har fastställts. Förordning (2024:396). Åtgärdsprogram

31 §

Naturvårdsverket ska undersöka behovet av ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. miljöbalken 1. efter en underrättelse enligt 30 §, eller 2. om kontrollen enligt 28 § 1, 2 eller 3 visar att en föroreningsnivå som anges i miljökvalitetsnormerna kan antas komma att överskridas. Om Naturvårdsverket bedömer att ett åtgärdsprogram behövs, ska myndigheten rapportera detta till den berörda länsstyrelsen eller kommunen. Naturvårdsverket ska rapportera behovet av åtgärdsprogram till regeringen om det 1. finns särskilda skäl för att det inte ska vara en länsstyrelse eller en kommun som upprättar ett förslag till eller fastställer ett åtgärdsprogram, eller 2. behövs ett åtgärdsprogram på grund av betydande gränsöverskridande föroreningar som innebär att artikel 25 i luftkvalitetsdirektivet ska tillämpas. När Naturvårdsverket rapporterar att det finns behov av ett åtgärdsprogram ska myndigheten ange när åtgärdsprogrammet senast ska vara fastställt. Förordning (2024:396).

32 §

En länsstyrelse eller en kommun som har tagit emot en rapport enligt 31 § andra stycket ska snarast upprätta ett förslag till åtgärdsprogram. Om den berörda länsstyrelsen eller kommunen inte instämmer i Naturvårdsverkets bedömning av behovet av åtgärdsprogrammet eller av vem som ska upprätta programmet, får länsstyrelsen eller kommunen med ett eget yttrande överlämna frågan till regeringen för prövning. Förordning (2024:396).

33 §

Ett åtgärdsprogram ska, utöver det som anges i 5 kap. 9 § miljöbalken, innehålla information om 1. var ett överskridande av en miljökvalitetsnorm inträffat, 2. det berörda områdets typ, storlek, väderleksförhållanden och skyddsvärda objekt, 3. luftföroreningens typ och hur den har konstaterats, 4. föroreningens ursprung, 5. den analys av situationen som har gjorts, 6. genomförda förbättringsåtgärder och effekterna av dem, 7. pågående förbättringsåtgärder, 8. på vilket sätt de förbättringsåtgärder som har genomförts, pågår eller behöver vidtas är lämpliga för att hålla perioden av överskridande av miljökvalitetsnormen så kort som möjligt, och 9. publikationer eller andra dokument som kompletterar informationen enligt 1-8. Förordning (2019:1260).

34 §

Om det är lämpligt, ska ett åtgärdsprogram samordnas med åtgärdsprogram för andra miljökvalitetsnormer och med program som har tagits fram eller ska tas fram enligt luftvårdsförordningen (2018:740). Förordning (2024:396).

35 §

Den som har upprättat ett förslag till åtgärdsprogram ska i samrådet enligt 5 kap. 7 § tredje stycket miljöbalken sträva efter att komma överens med de berörda myndigheterna och kommunerna om de åtgärder som myndigheterna eller kommunerna kommer att behöva vidta enligt programmet. Förordning (2018:2112).

36 §

När samrådet enligt 5 kap. 7 § miljöbalken är avslutat, ska den som har upprättat förslaget till åtgärdsprogram fastställa programmet i de delar som de berörda myndigheterna och kommunerna är överens. I övriga delar får frågan om att fastställa programmet överlämnas till regeringens prövning. Förordning (2018:2112).

36 a §

Naturvårdsverket ska överlämna frågan om behovet av ytterligare åtgärder, utöver ett fastställt åtgärdsprogram, till regeringen, om det finns skäl att anta att programmet inte kommer att leda till att miljökvalitetsnormerna följs eller att tiden för överskridande inte hålls så kort som möjligt. Ett sådant överlämnande ska innehålla en redogörelse för vilka åtgärder utöver de som följer av åtgärdsprogrammet, som behöver vidtas för att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas och för att tiden för överskridande ska kunna hållas så kort som möjligt. Naturvårdsverket ska besluta om ett sådant överlämnande inom sex veckor från den dag då en kopia av åtgärdsprogrammet kom in till Naturvårdsverket. Skyldigheten i första stycket gäller inte när regeringen har fastställt ett åtgärdsprogram. Förordning (2024:396). Information