LegalizeFörordning (2026:311) om invasiva främmande arter
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om invasiva främmande arter.
Förordningen kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
2 §
Förordningen är meddelad med stöd av
- 8 kap. 4 § miljöbalken i fråga om 1 kap. 5 §, 3 kap. 1-7 och 9 §§ samt 10 § andra stycket, 4 kap. 14 §, 5 kap. 3 §, 4 § första stycket och 8 §, 6 kap. 4, 11, 12 och 16 §§ samt 17 § första stycket 1 och andra stycket,
- 27 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken i fråga om 6 kap. 17 § första stycket 2 och andra stycket,
- 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 6 kap. 13 § första stycket och 14 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
3 §
Med nyttjanderättshavare avses i denna förordning den som har särskild rätt till fastighet eller ansvar för förvaltningen av ett område.
Med sluten vattensamling avses i denna förordning ett avgränsat vatten utan utlopp, så som mindre sjöar, trädgårdsdammar och bassänger.
Ord och uttryck i övrigt i förordningen har samma betydelse som i förordning (EU) nr 1143/2014.
4 §
Ansvarig myndighet enligt denna förordning är
- Havs- och vattenmyndigheten för arter som lever i vatten, och
- Naturvårdsverket för arter som lever på land.
5 §
I bilagan till denna förordning finns den nationella förteckning över invasiva främmande arter av betydelse för Sverige som får upprättas enligt artikel 12.1 i förordning (EU) nr 1143/2014 (den nationella förteckningen).
2 kap. Arter som inte är upptagna på unionsförteckningen eller den nationella förteckningen
1 §
Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ska inom sina ansvarsområden utföra en sådan riskbedömning som avses i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 1143/2014 i de fall som anges i artikel 5.2 andra stycket i EU-förordningen.
När en riskbedömning utförs ska den ansvariga myndigheten ge berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.
2 §
Om en riskbedömning visar att en art bör tas upp på unionsförteckningen, ska den ansvariga myndigheten lämna riskbedömningen till regeringen tillsammans med uppgifter om
hur kriterierna i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1143/2014 uppfylls, och
hur ett upptagande på unionsförteckningen är förenligt med Världshandelsorganisationens avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder.
Innan uppgifter enligt första stycket 2 lämnas till regeringen ska den ansvariga myndigheten ge Kommerskollegium tillfälle att yttra sig.
Arter som bör tas upp på den nationella förteckningen
3 §
Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ska inom sina ansvarsområden föreslå för regeringen
vilka arter som bör tas upp på den nationella förteckningen och vad som bör gälla för dem, och
vilka arter på den nationella förteckningen som bör omfattas av ett utökat regionalt samarbete enligt artikel 11 i förordning (EU) nr 1143/2014.
För varje art som föreslås enligt första stycket 1 ska den ansvariga myndigheten utföra en sådan riskbedömning som anges i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 1143/2014. Myndigheten ska redovisa skälen för att bedöma arten som en invasiv främmande art och för att ta upp den på den nationella förteckningen.
De förslag som lämnas enligt första stycket 1 ska innehålla en konsekvensutredning och en bedömning av förslagets förenlighet med Världshandelsorganisationens avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder.
4 §
Innan den ansvariga myndigheten lämnar förslag till regeringen enligt 3 § första stycket 1 ska myndigheten ge Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och andra berörda myndigheter tillfälle att yttra sig. Om förslaget kan antas ha betydelse för rennäringen eller samisk kultur ska även Sametinget ges tillfälle att yttra sig.
I 5 § förordningen (1994:2029) om tekniska regler finns bestämmelser om skyldighet att samråda med Kommerskollegium om utformningen av tekniska regler.
5 §
Om den ansvariga myndigheten bedömer att en skogsträdart som används för virkesproduktion bör tas upp på den nationella förteckningen eller omfattas av ett utökat regionalt samarbete, ska Skogsstyrelsen ta fram ett förslag om vad som ska gälla för arten på mark som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429) och lämna förslaget till den ansvariga myndigheten.
Den ansvariga myndigheten ska i sitt förslag till regeringen redovisa Skogsstyrelsens förslag, eventuella skillnader mellan myndigheternas förslag och skälen för förslagen.
Arter som bör omfattas av nödåtgärder
6 §
Om det för en art som inte är upptagen på unionsförteckningen eller den nationella förteckningen uppkommer en sådan situation som avses i artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1143/2014, ska Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket, inom sina ansvarsområden, underrätta regeringen och föreslå vilka nödåtgärder i form av förbud enligt artikel 7.1 i EU-förordningen som bör gälla för arten.
Den ansvariga myndigheten ska i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EU) nr 1143/2014 underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska unionens medlemsstater samt utföra den riskbedömning som avses i artikel 10.3 i förordningen.
7 §
Om en sådan art som avses i artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1143/2014 inte kan tas upp på unionsförteckningen men situationen i övrigt är sådan att nödåtgärder bör vidtas, ska den ansvariga myndigheten
i underrättelsen till regeringen informera om detta, och
vidta de åtgärder som behövs för att arten ska kunna tas upp på den nationella förteckningen.
3 kap. Förbud, undantag och tillstånd
1 §
Arter som är upptagna på den nationella förteckningen får inte avsiktligt
föras in i landet,
hållas, inte heller i sluten förvaring,
födas upp, inte heller i sluten förvaring,
transporteras, utom till en anläggning i samband med utrotning,
släppas ut på marknaden,
användas eller utbytas,
tillåtas reproducera sig, växa eller odlas, inte heller i sluten förvaring, eller
släppas ut i miljön.
Generella undantag för arter på den nationella förteckningen
2 §
Förbuden i 1 § gäller inte om hanteringen av arten omfattas av ett tillstånd enligt 9 §.
3 §
Förbuden i 1 § 2, 4 och 6 gäller inte för djur som visas i djurparker, om
djuret fanns i djurparken innan arten togs upp på den nationella förteckningen, och
alla lämpliga åtgärder har vidtagits för att förhindra att djuret kan reproducera sig.
4 §
Förbuden i 1 § 2 och 4 gäller inte för arter i kommersiella lager under en period av ett år från det att arten togs upp på den nationella förteckningen, om
arten fanns hos innehavaren innan den togs upp på den nationella förteckningen,
arten hålls i sluten förvaring, och
alla lämpliga åtgärder har vidtagits för att förhindra att arten kan reproducera sig eller ta sig ut.
Om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda gäller inte heller förbudet i 1 § 5 vid överlåtelse av sådana arter till någon utanför Sveriges gränser.
5 §
Förbudet i 1 § 7 mot att avsiktligt tillåta att arter reproducerar sig eller växer gäller, i fråga om förekomster av arter på en fastighet, endast sådana ägare eller nyttjanderättshavare som är en statlig myndighet, kommun eller region och som har rätt att vidta nödvändiga åtgärder på fastigheten för att följa förbudet.
Andra än statliga myndigheter, kommuner eller regioner ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att förekomster av landlevande arter och vattenlevande arter i slutna vattensamlingar på en fastighet sprider sig från fastigheten om de i egenskap av fastighetsägare eller nyttjanderättshavare har rätt att vidta sådana åtgärder.
Artspecifika undantag för arter på den nationella förteckningen
6 §
Förbudet i 1 § 1 gäller inte spärroxbär Cotoneaster divaricatus. För arten gäller förbuden i 1 § 2-8 endast i Gotlands län och Kalmar län.
7 §
Förbuden i 1 § gäller inte
frösterila hybrider med vresros Rosa rugosa, eller
exemplar av kaukasiskt fetblad Phedimus spurius och sibiriskt fetblad Phedimus hybridus som används eller ska användas på sedum- eller vegetationstak, om taken uppförts innan eller högst tre år efter att arten tagits upp på den nationella förteckningen.
Förbud och undantag för arter på unionsförteckningen
8 §
Bestämmelser om förbud som avser invasiva främmande arter som är upptagna på unionsförteckningen finns i artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1143/2014.
I samma förordning finns bestämmelser om att det trots förbuden är möjligt att under särskilda förutsättningar ha sådana arter som sällskapsdjur eller kommersiellt hantera arterna (artiklarna 31 och 32).
Tillstånd till viss hantering av arter
9 §
Tillstånd för verksamhet med arter som är upptagna på den nationella förteckningen eller som omfattas av nödåtgärder får beviljas för
forskning eller annan vetenskaplig verksamhet inklusive efterföljande medicinsk användning eller ex situ-bevarande av arter,
annan verksamhet än forskning och vetenskaplig verksamhet, om det är nödvändigt av tvingande hänsyn till allmänintresset, inbegripet sociala och ekonomiska hänsyn, och
import och införsel av amerikansk hummer Homarus americanus.
Ett tillstånd enligt första stycket 1 och 2 får endast lämnas om de villkor som anges i artikel 8.2-3 i förordning (EU) nr 1143/2014 är uppfyllda.
Ett tillstånd får förenas med de villkor som behövs för hanteringen av arten.
10 §
Ett tillstånd får enligt 24 kap. 3 § miljöbalken under vissa förutsättningar helt eller delvis återkallas.
Ett tillstånd enligt 9 § första stycket 1 och 2 får även återkallas om de förutsättningar som anges i artikel 8.5 i förordning (EU) nr 1143/2014 är uppfyllda.
11 §
Bestämmelser om tillstånd och återkallelse av tillstånd för verksamhet med arter som är upptagna på unionsförteckningen finns i artiklarna 8.1, 8.5 och 9.1 i förordning (EU) nr 1143/2014.
12 §
Frågor om tillstånd och återkallelse av tillstånd för verksamhet med arter som är upptagna på unionsförteckningen eller den nationella förteckningen eller omfattas av nödåtgärder prövas av Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket, inom myndigheternas respektive ansvarsområden.
Den ansvariga myndigheten ska offentliggöra den information om tillstånd som anges i artikel 8.7 i förordning (EU) nr 1143/2014.
4 kap. Åtgärder mot invasiva främmande arter
1 §
Länsstyrelsen ska besluta om utrotningsåtgärder för arter som
är upptagna på unionsförteckningen och som inte omfattas av hanteringsåtgärder, eller
omfattas av nödåtgärder.
Länsstyrelsen får besluta om utrotningsåtgärder för arter som är upptagna på den nationella förteckningen och som inte omfattas av hanteringsåtgärder.
Länsstyrelsen ansvarar för att utrotningsåtgärderna verkställs.
2 §
I fråga om arter som omfattas av krav på anmälan enligt artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1143/2014, ska länsstyrelsen vidta åtgärder i enlighet med artikel 17.1 i förordningen och underrätta den ansvariga myndigheten om åtgärderna.
Efter tidig upptäckt av introduktion eller förekomst av arter som är upptagna på den nationella förteckningen eller som omfattas av nödåtgärder ska utrotningsåtgärder vidtas skyndsamt.
3 §
Länsstyrelsen får överlåta åt en kommun som begär det att inom kommunen ansvara för de uppgifter som länsstyrelsen har enligt 1 och 2 §§.
4 §
Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ska inom sina ansvarsområden övervaka att utrotningen av invasiva främmande arter är effektiv och vid behov se till att åtgärderna samordnas nationellt.
Den ansvariga myndigheten får, om det behövs för effektiv utrotning på nationell nivå, besluta att ta över de uppgifter som länsstyrelsen har enligt 1 och 2 §§.
Undantag från skyldigheten att utrota arter som är upptagna på unionsförteckningen
5 §
Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ska inom sina ansvarsområden bedöma om arter som är upptagna på unionsförteckningen bör undantas från utrotning på grund av att ett eller flera villkor i artikel 18.1 i förordning (EU) nr 1143/2014 är uppfyllda.
Om myndigheten anser att en art som är upptagen på unionsförteckningen inte bör utrotas, ska den underrätta regeringen om detta. Myndigheten ska även vidta de åtgärder och fatta de beslut som krävs enligt artikel 18.1 och 18.4 i EU-förordningen.
Hanteringsåtgärder
6 §
Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ska inom sina ansvarsområden i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EU) nr 1143/2014 identifiera vilka av de arter som är upptagna på unionsförteckningen som har stor spridning i Sverige och som därmed ska omfattas av hanteringsåtgärder.
Den ansvariga myndigheten ska även identifiera vilka av de arter som är upptagna på den nationella förteckningen som, i hela eller delar av landet, inte är möjliga att utrota och som därmed ska omfattas av hanteringsåtgärder.
7 §
Den ansvariga myndigheten ska utreda vilka hanteringsåtgärder som krävs enligt artikel 19.1-3 i förordning (EU) nr 1143/2014 när det gäller arter som är upptagna på unionsförteckningen och som
inte ska utrotas enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1143/2014, eller
har stor spridning enligt myndighetens bedömning.
Den ansvariga myndigheten ska även utreda vilka hanteringsåtgärder som krävs för arter som är upptagna på den nationella förteckningen och som enligt myndighetens bedömning inte är möjliga att utrota i hela eller delar av landet.
8 §
Den ansvariga myndigheten ska i ett hanteringsprogram redovisa de hanteringsåtgärder som till följd av 7 § och föreskrifter meddelade med stöd av 6 kap. 12 § gäller för en art. Programmet ska hållas aktuellt.
9 §
Länsstyrelsen ska besluta om och vidta hanteringsåtgärder i den utsträckning som följer av föreskrifter och hanteringsprogram som gäller för en art.
Länsstyrelsen får överlåta åt en kommun som begär det att inom kommunen ansvara för de uppgifter som länsstyrelsen har enligt första stycket.
10 §
Den ansvariga myndigheten får, om det behövs för effektiv hantering på nationell nivå, besluta att ta över de uppgifter som länsstyrelsen har enligt 9 §.
11 §
I fråga om hanteringsåtgärder på mark som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429) och som gäller skogsträdarter som används för virkesproduktion ska det som sägs i 7 och 8 §§ om den ansvariga myndigheten och det som sägs i 9 § om länsstyrelsen i stället gälla Skogsstyrelsen.
Återställandeåtgärder
12 §
Länsstyrelsen ska besluta om och vidta återställandeåtgärder i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 1143/2014.
Länsstyrelsen ska även, med tillämpning av artikel 20 i EU- förordningen, besluta om och vidta återställandeåtgärder i fråga om arter som finns upptagna på den nationella förteckningen.
Länsstyrelsen får överlåta åt en kommun som begär det att inom kommunen ansvara för de uppgifter som länsstyrelsen har enligt första och andra styckena.
Tillsyn
13 §
Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och 2 kap. 6, 8 och 10 §§ miljötillsynsförordningen (2011:13).
Tillsynsmyndigheten ska utföra de inspektioner som avses i artikel 8.8 i förordning (EU) nr 1143/2014.
14 §
Länsstyrelsen får, i samband med tillsyn, omhänderta och hålla kvar en art som
är upptagen på unionsförteckningen eller den nationella förteckningen, eller
omfattas av nödåtgärder.
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.